Idag är det 30 år sedan vi öppnade David Träningscenter i Karlskoga

Det var en gång ett annorlunda, unikt och kontroversiellt gym. Den här historien börjar på dagen för exakt 30 år sedan. Då blev drömmen verklighet men den började långt innan. Jag hade drömt om att öppna ett gym i fyra år men inte vilket gym som helst utan det skulle vara ett gym med redskap från det finska redskapsföretaget David. Den 24 september 1988 klockan 13:00 öppnade jag och min flickvän Ingela David Träningscenter i nybyggda lokaler på Labinhöjdsvägen 2 i Karlskoga. Alla hade en åsikt om det här gymmet. En del älskade det medan andra hatade det eller så var det mig de hatade, jag som styrde det med järnhand och fattade beslut som många ogillade men det är historia nu, gymhistoria. Det har gått så många år och förhoppningsvis har tiden läkt alla sår.

Ett besök på Workhouse förändrade allt
Första gången jag såg David-maskiner var på Stefan Göthagers och Lena Trulssons gym Workhouse i Göteborg i april 1984. Stefan försökte förklara Davids kam-princip för mig men jag fattade ingenting. Jag åkte hem, april numret av tidningen Muscle & Fitness kom och i den hade David en helsidesannons med rubriken ”The David difference”, där de förklarade skillnaden mellan belastningskurvan i sina maskiner och i andra maskiner, nu förstod jag. Jag mindes att jag hade sett bilder på de här maskinerna i ett nummer av bodybuilding tidningen Hercules. Jag letade fram den tidningen. Där fanns en artikel om Thomas Ahrling på Umeå Sport & Motion som var den första i världen som fick David-maskiner och som hade den svenska agenturen för David. Jag ringde till Thomas och fick broschyrer på David redskapen hemskickade till mig. När jag fick broschyrerna ringde jag till Davids huvudkontor i Helsingfors och beställde rapporter om forskningen som var gjord på maskinerna. Två av världens främsta muskelfysiologer, Paavo Komi och Keijo Häkkinen, på biologiska avdelningen för rörelselära på Jyväskylä Universitet i Finland hade verifierat att belastningsprincipen var vetenskaplig. När jag hade läst färdigt forskningsrapporterna var jag fullständigt övertygad.

David-principen
Jag hade varit oerhört intresserad av styrketräningsmaskiner och deras konstruktion i flera år och läste allt jag hittade om detta spännande ämne. Det finns styrketräningsmaskiner med två olika typer av belastningskurvor. I den ena typen är belastningen tyngst i slutet av rörelsen och i den andra är belastningen lika tung under hela rörelsen och båda är felaktiga. En muskel är alltid starkast när den är kontraherad till hälften och uttröttas snabbare när den är fullt kontraherad. I den excentriska fasen lagras elastisk energi upp i muskeln som ökar dess förmåga till kraftutveckling i början av nästa repetition. David är det enda redskapsföretaget i världen som har tillverkat styrketräningsmaskiner med en belastningskurva som motsvarar musklernas styrkekurva. David har en kompenserad belastningskurva. De har först mätt muskelns förmåga till kraftutveckling under rörelsen med EMG vid 1 repetition maximum och upprättat en basstyrkekurva. Sedan har de ökat belastningen i början av rörelsen för att kompensera för stretch-shortening cycle effekten och minskat belastningen i slutet av rörelsen för att kompensera för oproportionerlig muskeluttröttning. Muskeln belastas därför mest i den ledvinkel den är starkast och belastningen är tillräckligt lätt i slutet av rörelsen för att du ska kunna utföra hela rörelsen i samtliga repetitioner så att träningseffekten blir maximal. För att kunna åstadkomma en tillräckligt snabb förändring av belastningen under rörelsen har David-maskiner ett kraftöverföringssystem med en kamaxel och en utväxling så att kammen roterar nästan 1,4 gånger snabbare än hävarmens axel. Det är inte möjligt att åstadkomma rätt belastningskurva i en maskin där kammen är monterad på hävarmens axel som den är på maskiner som har viktmagasinet på höger sida. Om vi utrustar tre likadana maskiner med tre olika typer av kammar och belastar dem med en vikt du kan göra 10 repetitioner med i maskinen där belastningen är tyngst i den ledvinkel musklerna är starkast kommer du inte att kunna göra fler än 5 repetitioner i maskinen där belastningen är tyngst i slutet av rörelsen och bara 7 repetitioner i maskinen där belastningen är lika tung under hela rörelsen. Din träning blir självklart effektivare om du kan göra fler repetitioner på samma belastning eller lyfta en tyngre vikt. David patenterade troligtvis sin belastningsprincip 1981 så deras patent bör ha löpt ut 2006 men än i denna dag har inget redskapsföretag i världen kopierat deras princip, av en enda anledning, de förstår den inte.

Nybyggda skräddarsydda lokaler
Våren 1988 fick jag ett tips om att det fanns outhyrda lokaler på andra våningen i en nybyggd fastighet på Storängen i Karlskoga. Det fanns en busshållplats vid Degerforsvägen, många parkeringsplatser och ett naturskönt elljusspår i skogen bakom fastigheten. Det tyckte vi var perfekt och slog till. Vi var övertygade om att Storängen skulle växa och att många fler företag skulle etablera sig där. Det gjorde det men det skulle ta 25 år. Idag är Storängen ett levande handelsområde. Jag fick en ritning med bara ytterväggarna inritade av hyresvärden som sa att rita som du vill ha det så bygger vi. Jag började med att rita in redskapen i det som skulle bli gym och sedan ritade jag innerväggar, dörrar och fönster där jag ville ha dem i resten av anläggningen. Jag ritade ett inglasat café med utsikt över gymmet, reception, butik, kontor, städförråd, omklädningsrum, duschrum, toaletter och solarium. När jag hade ritat färdigt blev en yta på 92 kvadratmeter kvar i den östra änden och den fick bli aerobicsal. Träningsanläggningen var totalt 620 kvadratmeter. Vi skulle få nybyggda lokaler som var skräddarsydda för vår verksamhet. Nu behövde vi bara världens bästa styrketräningsredskap också. Redskapen var dyra, jättedyra, de dyraste på marknaden men det spelade ingen roll. Det fanns inget alternativ. Det skulle vara ett David gym eller inget gym alls. Vår satsning var stor. Banken frågade mig om vi inte kunde tänka oss att börja i lite mindre skala men jag sa nej. Endera skulle vi satsa ordentligt eller så fick det vara. Bankchefen berättade för mig att alla hans kollegor i hela Örebro Län hade avrått honom från att låna ut pengar men han tyckte att det var ett så spännande projekt att han ville vara med i all fall. Jag hade aldrig kunnat övertyga banken om jag inte hade läst marknadsföring och lärt mig att skriva marknadsplaner. Banken hade aldrig sett en så väldokumenterad affärsidé under hela sin historia.

David mot Goliath
David var det finaste redskapsmärket i världen. Vi ville att gymmet skulle heta David Träningscenter för att människor skulle förstå att det var utrustat med David-redskap. David gjorde ett undantag och gav oss tillåtelse att heta David Träningscenter tack vare att jag hade gett ut ett kompendium om styrketräning där jag hade skrivit om David-maskiner, Davids kam-princip och den forskning om maskinerna som hade gjorts på Jyväskylä Universitet. Kompendiet hade jag sålt i 400 exemplar i de nordiska länderna genom att ha helsidesannonser i tidningen Bodybuilding & Kraftsport, som idag heter Body Magazine, och en monter på Mr Olympia i Scandinavium 1987. Peter Grönfors som var chef för forsknings- och utvecklingsavdelningen på David i Finland hade köpt ett exemplar i vår monter i Göteborg. David var ett litet företag och redskapsföretag som Nautilus och Cybex var jättar. Det lilla finländska företaget visste att de hade tekniken och kunnandet. De såg därför sig själva som David i kampen mot Goliath. Därav namnet David. De hade en teckning av Michelangelos David Staty i sin logotype. När alla papper var påskrivna och vi väntade på att lokalerna skulle byggas färdigt och att redskapen skulle tillverkas i Davids fabrik i Outokumpu åkte vi till forna Jugoslavien och Italien på semester. Jag ville ha en David staty i cafét på vårt nya gym. Jag letade frenetiskt efter en David staty i Italien utan att hitta någon tillräckligt stor. På hemvägen åkte vi genom Skånes Fagerhult och på en gårdsplan där man sålde trädgårdsutsmyckningar stod en David staty i krossad marmor och cement som var stor nog och vägde 250 kilo. När jag kom hem ringde jag dit och beställde en. Under åren var det flera par som träffades på vårt gym som sedan skaffade barn som de döpte till David.

Det vita drömgymmet
När vi öppnade David Träningscenter bestod det av ett gym, en aerobicsal, ett solarium, ett café och en butik. Väggarna var vita, golvet var vitmarmorerat, redskapen var vita, en vit antikbehandlad David staty stod i ena hörnet i cafét, caféstolarna var vita och caféborden var vitmarmorerade. Till och med TV´n var vit. Den enda inredningsdetalj som satte färg på gymmet var persiennerna som tog upp redskapens röda linjer och svarta detaljer.

Gymmet var 20 meter långt och 14,46 meter brett, totalt 289 kvadratmeter. Lokalen var jättefin. Det var öppet i nock, ljuset flödade in genom fönster från tre håll och ventilationen var tillräcklig. Det var Sveriges ljusaste, rymligaste och fräschaste gym. Det var helt underbart! Det var allt jag hade drömt om. Mitt i gymmet tronade 12 stycken David Future Line maskiner med kam, viktmagasin och svarta plexiglas, 6 maskiner på varje sida i vinkel mot varandra. Alla maskiner hade samma höjd och bredd. Det var samtliga Future Line maskiner som David hade i sitt sortiment då. Mot södersidan stod Body Extension, Leg Extension, Leg curl, Hip Abduction, Hip Adduction och Pullover och mot norrsidan stod Pec Deck, Chest Press, Rotary Deltoid, Arm Curl, Arm Extension och Abdominal. Gymmet var utrustat med vita basic redskap med svarta viktmagasin från David som stod på rad längs ytterväggarna och den bortre kortväggen. Längs den södra väggen stod två knäböjställningar, en benpressmaskin, en hacklift maskin, en sittande vadmaskin, två latsdrag, en långkabelrodd, ett chinsräck, hängande benlyftställning och en ryggresare. Längs den norra väggen stod två bänkpressbänkar, en smith maskin och håll i dig nu, hantelavdelningen var 13 meter lång och 7 ställbara bänkar stod framför hantelstället. Den skulle vara i högsta grad konkurrenskraftig 30 år senare trots att det råder en friviktstrend idag. Mot den östra väggen stod tre enkelhissar, en cable cross och en sittande Scott curl bräda. Två breda gångar löpte som autostrador genom hela gymmet framför Future Line maskinerna. Det fanns de som tyckte att gymmet mer liknade en utställningslokal än ett gym. Vi tyckte att det var urtjusigt. Maskinerna var crème de la crème. Det var bara de allra finaste gymmen som hade David-redskap. Vi hade inrett Sveriges mest välutrustade gym.

Gymmet är så himla läckert
Vi körde bussreklam i en månad innan vi öppnade och hade annonser i lokaltidningarna. Invigningen gick över all förväntan. Den var en stor succé. Det kom flera tusen människor. Vi hade inte kunnat ta emot fler människor än de som kom under de två invigningsdagarna. På invigningsdagen sa en skolkamrat till mig som numera är fysioterapeut att vi skulle ju bara hit och titta men gymmet är så himla läckert att vi bara måste börja träna. Då tyckte jag att vi hade lyckats.

Low impact aerobic
På mitt första möte med aerobicinstruktörerna i juli 1988, två månader innan vi öppnade, sa jag att jag ville att de skulle köra low impact. De undrade vad det var för nåt. Jag svarade att jag inte visste för jag hade aldrig sett ett aerobicpass men jag hade läst i fem olika tidningar att det var den senaste trenden i USA.

-Det enda jag vet är att man inte hoppar utan har en fot i golvet hela tiden, sa jag.

-Fy vad tråkigt!, det gör vi aldrig!, sa instruktörerna.

Jag tänkte att jag står inte på mig mer om det nu, det får vi ta sedan. Low impact påstods vara lösningen på de skador som high impact orsakade och vi ville erbjuda en säker träning. Vi ville ha de bästa instruktörerna i Sverige och efter ett tag insåg vi att vi var tvungna att börja om från början och lära upp våra egna instruktörer från grunden för att vi skulle få instruktörer med de värderingar och den kompetens som vi ville att de skulle ha. Vi ville ha instruktörer som gillade vår träning, som kunde stå för den träning vi stod för, gillade vårt träningscenter, var instruktörer för våra medlemmars skull, hade David logon printad på sitt DNA och hade förtroende för oss. Först då blev det bra. Vi handplockade instruktörsämnen i vår aerobicsal. De som var tydliga i sitt rörelsemönster, hade talang och såg ut att tycka om träningen frågade vi om de ville bli instruktörer och sedan gav vi dem den bästa utbildningen. Till slut hade vi så välutbildade, kompetenta, pedagogiska och duktiga instruktörer att de kunde utbilda nya instruktörer åt oss.

Från high impact till low impact
Aerobicsalen hade ett reglat sportgolv och ovanpå det var ett tjockt polyurethangolv limmat för att dämpa den impact som uppstod vid hopp och fortplantade sig genom kroppens leder. Efter fyra försök lyckades jag övertala en av aerobicinstruktörerna att köra ett low impact pass våren 1989. Det blev omedelbar succé. Vi minskade antalet high impact pass och ökade antalet low impact pass. Jag drev på den här utvecklingen med hårt motstånd från vår första generation instruktörer. Vi slutade med high impact aerobic 1992 för att minska skaderisken. Våren 1992 hade vi ett aerobicschema med low impact i två olika svårighetsgrader, step up och circuit training. Satsningen på low impact visade sig vara en riktig strategi. Från början hette träningen i aerobiscalen Workout efter Jane Fonda´s Workout men 1992 bytte vi till Aerobic som var den korrekta termen på den träning vi erbjöd där. Jag skapade ett styrkepass i aerobicsalen som vi kallade Body Toning som vi började med hösten 1993. Vi svarvade tyngre vikter till HeavyHands hantlarna, gjorde utfallssteg, armhävningar och använde gummiband och använde steplådan som träningsbänk. Det fanns inga andra gruppträningsformer på den tiden. Det här var på den tiden när människor duschade på gymmet. Vi hade en bastu i varje omklädningsrum men det var så många som tränade aerobic att vi blev tvungna att riva dem för att kunna utöka från fyra till åtta duschar i varje omklädningsrum.

Headhuntad utbildare
Jag upptäckte att David hade monterat kammen fel i den Leg Extension maskin de levererade till oss så att belastningen blev för lätt i början av rörelsen och för tung i slutet. Vi beställde nya kedjor och flyttade kammen ett skruvhål bakåt så att belastningskurvan blev rätt. Viking Bergström på David Sweden som distribuerade David-redskap i Sverige sa att du är den enda gymägaren i hela världen som skulle kunna upptäcka det. 1992 blev jag headhuntad som utbildare för David i Sverige med orden: ”Jag vill att du tar hand om utbildningen av våra kunder för du kan mer om forskningen som ligger bakom maskinerna än någon annan i Sverige”. Jag åkte runt i Sverige mellan 1992 och 2000 och utbildade styrketräningsinstruktörer för David Sweden på de anläggningar som köpte David-redskap.

Hävarmsmaskinens era
En helt ny typ av styrketräningsmaskiner som hette Hammer Strength såg dagens ljus borta i USA. Jag insåg redan innan de kom till Sverige att hävarmsmaskiner är att föredra framför en konstruktion med viktmagasin och kam. På SM i Bodybuilding i Solnahallen i oktober 1994 provade jag dem för första gången och blev eld och lågor. Det var så här en styrketräningsmaskin skulle fungera och kännas. Jag hade förlorat mitt hjärta till David för länge sedan och försökte få dem att konstruera hävarmsmaskiner med rätt belastningskurva. Vårt gym hette David Träningscenter och för oss var det viktigt att erbjuda maskiner med en riktig belastningskurva. Det var ju så allting hade börjat. Vi ville inte kompromissa. Vi kunde inte stå för någonting annat än maskiner konstruerade på rätt sätt. En dag ett år senare ringde Paul Hoffman från David Sweden och berättade att David hade gjort det jag ville att de skulle göra och sa att jag kunde komma till Västerås och prova Davids hävarmsmaskiner. Jag satt i bilen innan Paul hade lagt på luren. En före detta anställd på David i Finland som heter Jari Rännälä som drev Gold´s Gym i Helsingfors hade tänkt likadant som mig och gjort slag i saken och konstruerat hävarmsmaskiner med rätt belastningskurva. Den 1 Juli 1996 bytte vi ut Future Line maskinerna och flera av basic redskapen mot 11 hävarmsmaskiner som hette David C-line. En del av våra medlemmar klappade om Future Line maskinerna som de älskade och tog farväl av dem när vi rullade ut dem. De var helt övertygade om att det inte kunde finnas några bättre maskiner och att vi nu hade bytt ned oss. De kom snart på bättre tankar.

Hävarmsmaskiner, ett stort steg framåt
En hävarmsmaskin har kraftigt överdimensionerade lager, saknar kraftöverföringssystem och viktmagasin. Viktskivor hängs istället direkt på hävarmen. Davids hävarmsmaskiner har lager som tål två tons belastning och de får belastas med maximalt 100 kilo. Friktionen är därför låg, belastningen lika tung i det excentriska momentet som i det koncentriska och känslan oöverträffad. En hävarmsmaskin har vridstyva hävarmar som gör dem stumma för att muskelaktiveringen ska bli maximal. En hävarmsmaskin är unilateral vilket betyder att hävarmarna är separerade så att höger och vänster sida belastas var för sig och lika mycket. Styrkeskillnader mellan höger och vänster sida utjämnas därför. I hävarmsmaskiner för bänkpress, lutande press, axelpress, latsdrag och rodd är hävarmens axel vinklad. Handtagen konvergerar i  hävarmsmaskiner för bänkpress, lutande press och axelpress så att rörelsen startas med händerna brett isär och avslutas med händerna tätt ihop. Handtagen divergerar i hävarmsmaskiner för latsdrag och rodd så att rörelsen startas med händerna tätt ihop och avslutas med händerna brett isär. Du kan därför utföra en längre rörelse och träna dina muskler genom hela deras rörelseomfång. Handen ligger på samma linje som armbågen under hela rörelsen i hävarmsmaskiner för bänkpress, lutande press, axelpress så att triceps inte behöver sträcka i armbågsleden. Handen ligger på samma linje som armbågen under hela rörelsen i hävarmsmaskiner för latsdrag och rodd så att biceps inte behöver böja i armbågsleden. Armmusklerna är därför inte en svag länk. Rörelsemönstret är tredimensionellt, rörelsen naturlig, belastningen i lederna minimal och armmusklerna behöver inte sträcka eller böja i armbågsleden. Hävarmsteknologi innebar ett stort steg framåt i konstruktionen av styrketräningsmaskiner. Det finns fortfarande inget bättre sätt att konstruera en styrketräningsmaskin. Mina studier av hävarmsmaskiner slutade med att jag skrev en bok om dem många år senare som jag aldrig har gett ut.

Vi byggde en cykelsal och började med cykelklasser
I januari 1998 rev vi solariet som låg mellan omklädningsrummen och byggde en spinningsal på 50 kvadratmeter. Vi inredde cykelsalen med 22 cyklar och en ledarcykel från Nordic Gym och började med cykelklasser. När vi fick cyklarna upptäckte jag att det inte gick att skjuta fram sadeln tillräckligt långt därför att sadelstolpsvinkeln var för flack. Jag vände därför sadelfästet bak och fram och upp och ned samt sköt fram sadeln så långt det gick på sadelrälsen. Då kunde de flesta sitta rätt. Vi tog fram en prototype på en längre sadeladaptor men tillverkade dem aldrig. Idag har Body Bike en sådan som tillbehör men det är bättre att konstruera cykeln med rätt sadelstolpsvinkel. När jag jobbade på Nordic Gym några år senare sponsrade vi Susanne Ljungskog som vann VM på landsväg två gånger. Hennes tränare Klas Johansson och jag lyckades få Nordic Gym att ändra sadelstolpsvinkeln från 69 grader till 74 som en racercykel har.

Cykelklasser, innovation och fiberoptik
Ovanför cykelinstruktören installerade vi en fläkt som drog ut 900 liter luft per sekund. På ytterväggen mittemot hade vi två öppningsbara luckor i golvnivå som cykelinstruktören kunde öppna med en knapp på väggen bakom sig som drog in 900 liter luft per sekund genom undertryck. På vintern fungerade det som en kostnadseffektiv aircondition. Det här var före iPad och Spotify. Min storebror Dennis tillverkade ett fäste för fjärrkontroller i rostfri plåt till styret på ledarcykeln. Jag limmade fast optiska fiberkablar på fjärrkontrollerna med superlim och ställde en Sony MiniDisc spelare och förstärkaren under ledarcykelns podie så att eleverna kunde se instruktören och instruktören kunde sköta musiken och ljudet från styret. Nordic Gym ville patentera och sälja min lösning men det gick naturligtvis inte. I slutet av februari invigde vi cykelsalen. Jag satte upp som mål att vi skulle bli bäst i Sverige på spinning.

Vi behövde en mycket bättre cykelutbildning
Den utbildning våra cykelinstruktörer fick genom Nordic Gym saknade en hel del. Jag gjorde därför som jag alltid hade gjort och lärde mig cykling från grunden och grunderna i musik och skapade en egen utbildning för våra cykelinstruktörer. Det resulterade i flera års utvecklingsarbete, en utbildningsdokumentation på 60 A4-sidor och världens bästa utbildning för cykelinstruktörer. Jag gjorde om spinningen radikalt. Jag höjde det lägsta varvtalet från 50 till 60 RPM och sänkte det högsta varvtalet från 144 till 110 RPM. Jag begränsade längden på stående cykling. Jag anpassade musiken efter cyklingen istället för tvärtom. Jag delade upp cyklingen i verser och refränger istället för i ”åttor” för att cyklingen skulle få ett flyt som liknade landsvägscykling. Jag gjorde spinningen så lik landsvägscykling som det gick. Nu blev det möjligt att anpassa intensiteten med belastningsratten så att alla kunde vara med och cykla och trampa i takt utan att det blev för jobbigt. Jag hade tagit del av rapporter som sa att 90 procent av alla kvinnor hade blod i urinen dagen efter ett spinningpass. Jag uteslöt jumps för att våra kvinnliga medlemmar skulle kunna vare med på våra cykelklasser utan att göra illa sitt underliv. När upphovsmannen till Spinning, Johnny G lämnade original spinningen gjorde de samma förändringar som jag hade gjort fem år tidigare. Den utveckling jag hade gjort av spinningen slutade med att jag blev headhuntad som utbildare för Nordic Gym. Jag åkte runt i Sverige och utbildade cykelinstruktörer för dem mellan 2001 och 2005. Jag höll utbildningen för cykelinstruktörerna på Malkars Träningscenter i Kalmar så sent som 2016. Det finns fortfarande ingen bättre utbildning. Det var aldrig meningen att jag skulle bli cykelinstruktör. Jag blev det helt oplanerat, minst sagt. Om inte flera av våra cykelinstruktörer hade blivit sjuka precis när vi började med cykelklasser hade jag aldrig blivit instruktör. Jag vägrade att ställa in något cykelpass när vi hade satsat så mycket på cyklingen. Jag skickade ned Ingela till musikaffären och sedan satte jag mig på ledarcykeln. När instruktörerna blev friska klev jag av ledarcykeln. Då kom medlemmarna och undrade när jag skulle cykla med dem igen till min stora förvåning. En kund gav oss Dagens ros i lokaltidningen och tackade för sättet som våra instruktörer tog hand om våra medlemmar i cykelsalen och för min musik. Våren 1999 hade vi 5 pass om dagen i cykelsalen, ett lunchpass och fyra kvällspass. Vi hade 28 cykelpass i veckan och det var ofta över 100 stycken som cyklade på en dag! År 2000 skrev någon på tidningen Fitness sida att David Träningscenter har Sveriges bästa spinning. Vi hade nått vårt mål.

Är ni med i en kedja?
Vi hade en röd Volvo 740 med personliga registreringsskyltar som det stod DAVID på och en solgardin i bakrutan med vår logotype på. En gång när vi hade semester och precis hade parkerat på Stortorget i örlogsstaden Karlskrona kom en kille fram till oss.

-Är det ni som har gymmet i Karlskoga?

-Ja, hur känner du till det, undrade jag.

-Jag åker ofta förbi där och ser den stora skylten på husväggen mot Degerforsvägen, svarade han.

Vi fick ofta frågan om vi var med i en kedja för att folk tyckte att vår branding med logotype, annonser, foldrar, scheman och visitkort var så proffsig. Varje termin tryckte vi en fin folder med träningsråd och schema. På bilden ovan modellar Ingela för en annons. Vi tog  även fram mycket information om redskapen som vi ramade in och satte upp på väggarna i gymmet. Vi hade till och med en egen medlemstidning som hette David News men vi gjorde faktiskt allt själva. Det här var före internet. David Sweden som hade agenturen för David-redskap i Sverige tyckte att vår nyhetstidning var så bra att de ville att jag skulle producera en tidning som alla David anläggningar i Sverige kunde ge ut till sina medlemmar men jag hade inte tid med det. Jag blev ofta kallad David under de år vi drev David Träningscenter. Jag heter inte David, sa jag. Då undrade de vem som var David, då pekade jag på statyn i cafét.

Vilket är Stockholms bästa gym?
Vi fick ofta frågan av våra medlemmar vilket gym som var bäst i Stockholm när de skulle resa dit och jag svarade alltid Nautilus på Tulegatan eller Sports Club på Odenplan som var de finaste anläggningarna i huvudstaden på den tiden. Medlemmarna kom alltid tillbaka och undrade om jag hade skojat med dem. Varför undrar du det, frågade jag då och fick till svar att de gymmen inte var lika bra som vårt. Jag sa alltid att du frågade inte vilket gym som var lika bra som vårt, du frågade vilket gym som var bäst i Stockholm. Våra kunder tog naturligtvis för givet att de bästa gymmen i Stockholm var lika bra eller bättre än vårt. Under åren fick vi ofta höra vi skulle ha startat David Träningscenter i Stockholm eller Göteborg istället. Våra nöjdaste medlemmar var de som hade tränat på prestigefulla och berömda gym.

Ett gym i ständig förändring
Vi höll alltid högsta möjliga servicegrad, vi hade grymma instruktörer, vi hade de bästa redskap som gick att köpa för pengar, redskapen var alltid nyservade, redskapens klädsel var alltid hel och gymmet kliniskt rent men vi nöjde oss inte med det. Vi fortbildade och uppdaterade ständigt våra instruktörer. Vi bad David att ändra konstruktioner på redskap, bytte redskap när David kom med nya bättre redskap, modifierade David redskap och tillverkade egna redskap som David inte hade i sitt sortiment. Vi tillverkade ett eget chinsräck som vi monterade i en takbalk. Vi monterade ryggstöd på enkelhissarna för triceps pushdown. Det kan du se på en bild längre upp i den här artikeln. Idag finns det redskapsföretag som tillverkar enkelhissar med ryggstöd. Min storebror Dennis svarvade nya viktpinnar i massivt stål till viktmagasinen för att de gick sönder ibland när medlemmar hängde tunga viktskivor på dem. Vi byggde om våra två benpress maskiner genom att montera nållager i varje ände på två rör som vi trädde över hårdförkromade kolvstänger för att friktionen skulle bli minimal. Benpressarna blev världshistoriens dyraste benpress maskiner. Idag är alla seriösa benpress maskiner konstruerade på det sättet. Jag ritade egna viktställ i samma design som Davids hävarmsmaskiner som var tillräckligt höga för att man inte skulle behöva böja sig ner för att hänga upp de tyngsta viktskivorna. Jag hade aldrig förstått varför vikthållarna ska sitta så långt ned på ett viktställ. Vi var esteter, perfektionister och innovatörer. Vi ville att gymmet skulle vara snyggt. Det var otänkbart för oss att köpa ett redskap i en annan design, av ett annat märke eller i en annan färg. Vi tillverkade två exemplar av ett eget redskap för träning av bukmusklerna med en sits, en ställbar rundad ryggdyna och ett säkerhetsbälte. Vi använde samma profiler, vinklar och konstruktion samt pulverlack som David hade på sina Basic Line redskap för att de skulle passa in bland David-redskapen. Vi satte till och med ett klistermärke på dem som det stod David 90 på. Det var ingen som trodde att vi hade tillverkat dem själva. Så här höll vi på hela tiden. Vi var aldrig nöjda. Vi jobbade ständigt med förbättringar av både mjukvara och hårdvara. David Träningscenter var ett gym i ständig förändring. Idag förstår jag att vi rubbade människors trygghet med vårt sätt.

Vi skapade egna utbildningar
När de instruktörsutbildningar som fanns inte var tillräckligt bra skapade vi egna. Det fanns inga utbildningar som dög åt oss. De var på för låg nivå. De var inte anpassade efter vår verksamhet och våra redskap och de lärde inte ut den träning vi ville erbjuda och kunde stå för. Vi behövde specialutbildningar för att kunna ge våra instruktörer den spetskompetens vi ville att de skulle ha. Våra instruktörer hade fler restriktioner än några andra instruktörer i det här landet. Det var massor av saker de inte fick göra för att träningen skulle vara säker. Det satte deras kreativa förmåga på stora prov. Kunskap är inte att veta, kunskap är att förstå. Jag ville att våra instruktörer skulle förstå. Jag utbildade själv våra styrketräningsinstruktörer och cykelinstruktörer och jag utbildade våra aerobicinstruktörer i anatomi, träningsfysiologi och styrketräning. Vi flög in en utbildare som hette Larue Briggs-Weller som var pionjär inom low impact från Petaluma utanför San Francisco flera gånger. Vi letade upp och anlitade de bästa utbildarna i Sverige. Tina Hedrén som drev aerobic studion Aerobique på Kungsholmen i Stockholm som var den första anläggningen i Sverige som gick över helt och hållet till low impact bodde hos oss och utbildade våra aerobicinstruktörer under fem helger. På bilden ovan drillar Tina våra instruktörer i vår aerobicsal under en utbildning. Vi anlitade ytterligare tre av Sveriges bästa utbildare inom aerobic som kom till oss och utbildade våra instruktörer på plats. Det här var på den tiden när instruktörer satte ihop musik och skapade sina klasser själva. Förkoreograferade pass existerade inte. Instruktörer var därför tvungna att kunna så mycket mer. Vi tog med våra aerobicinstruktörer till de bästa träningsanläggningarna i Stockholm så att de fick träna med Sveriges bästa instruktörer för att de skulle få inspiration och självförtroende.

Vi var fitnessbranschens Steve Jobs
Jag drev på utvecklingen hänsynslöst och i ett vansinnigt tempo. Jag är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Jag ville att vi skulle vara bäst. För mig var det främmande att ha något annat mål. Vår ambition var inte att vara bäst i Karlskoga, det var att vara bäst i Sverige. Många av våra medlemmar förstod vad vi gjorde, varför vi gjorde det och älskade det men vi gjorde inte som alla andra gym. Vi tyckte att endast det bästa var gott nog åt våra medlemmar. Vi ville inte ge våra medlemmar det de ville ha, vi ville ge dem det som var bäst för dem. Vi ville inte ge våra medlemmar de redskap de ville ha, vi ville ge dem redskap som belastade deras leder och muskler på rätt sätt. Vi ville inte ge våra medlemmar den träning de ville ha, vi ville ge dem den träning som var skonsammast och effektivast. Vi ville inte sälja vilken träning som helst, vi ville erbjuda en säker träning som vi kunde stå för. Vi ville inte ge våra medlemmar det de ville ha, vi ville ge dem det de inte visste att de ville ha. Vi var inte gymbranschens Bert Karlsson, vi var fitnessbranschens Steve Jobs och vi var jättejobbiga för en del människor. Varumärket David Träningscenter stod för säker och effektiv träning och det prutade vi aldrig en enda millimeter på. Vi var väldigt tydliga med vilken träning vi stod för i vår marknadsföring men trots det var det många som inte ville acceptera att vi drev vårt gym på vårt sätt. Idag konstaterar jag att vi var för långt före vår tid. Jag har fått höra i hela mitt liv att jag alltid har varit så långt före min tid. Det är svårt att vara före sin tid. Det är aldrig lätt att vara först med någonting. Jag tror att många som hade svårt att förstå oss då förstår oss idag. Många av de saker vi gjorde för 20-30 år sedan har andra gym börjat göra på senare år.

Vi var pionjärer
Vi var pionjärer på många saker under de där åren. Vi var bland de första gymmen som hade motionärer som huvudsaklig målgrupp. Redskapsföretaget David antog en medicinsk inriktning i början av 90-talet. De hade ett koncept för ryggrehabilitering som de kallade David Back Clinic. Det var många fysioterapeuter som hade David maskiner och David Back Clinic. Vi hade samma maskiner som ingick i Back Clinic. På den tiden var Loka Brunn ett av landets mest ansedda rehabiliteringscenter. De rekommenderade sina patienter som bodde i Karlskoga och Degerfors att fortsätta sin träning hos oss på David Träningscenter därför att de tyckte att vi hade bäst redskap och högst kompetens. Vi hade Morning Club för företagare med träning i Aerobicsalen och frukostbuffé. Vi hade lunchpass i cykelsalen med färsk pasta till lunch. Vi gjorde ett eget datorprogram för att hantera medlemskort och inpassering som vi installerade hösten 1992. Jag ritade hur jag ville att programmet skulle fungera på några A4 papper och min storebror Dennis ägnade ett halvår på heltid åt att programmera det. Vi sålde två datorprogram till gym i Örebro och Kristianstad. Programmet används än idag vad vi förstår.

I maj 1991 inredde vi en cardioavdelning med sex stycken Lifecycle och sex stycken Lifestep maskiner från Life Fitness. Jag tog initiativet till en anti-dopningskampanj i samarbete med Polisen, Karlskoga Kommun och mina konkurrenter. Jag skrev en dopningsklausul med råd från Mats Garle på dopningslabbet i Huddinge som alla medlemmar på de gym som var med i anti-dopningssamarbetet fick skriva under från och med 1 september 1993. Vi blev medlemsklubb 1996. På den tiden var några få Fitness Center i Sverige klubbar.

Vi ville för mycket
När det gäller träning är jag extrem, radikal och revolutionär. Om det kommer ny vetenskaplig evidens, finns bättre redskap eller effektivare träning så förstår jag inte varför vi ska vänta med att använda det. Jag var perfektionist ut i fingerspetsarna men samtidigt minimalist och det genomsyrade allt vi gjorde och ibland blev det en explosiv kombination. Perfektion är inte när man inte kan lägga till någonting mer utan när man inte kan ta bort någonting mer. Jag tog bort allt som var skadligt, ineffektivt och onaturligt och onödigt. En del av våra medlemmar protesterade när vi skulle göra förändringar men när de var genomförda fick vi alltid höra att det var det bästa vi hade gjort. Kanske är det så på en bruksort? Kanske är förändringar alltid skrämmande? Man kan förändra utan att förbättra men man kan inte förbättra utan att förändra. En del av våra medlemmar lärde sig snabbt att vi aldrig gjorde några försämringar utan alltid gjorde förbättringar och de såg därför fram emot våra förändringar och tyckte att det var spännande. Med perspektiv på det vi gjorde då konstaterar jag idag att vi ville för mycket, mer än vad människor var redo för på den tiden.

Vi valde det svåra sättet
Jag har förstått i efterhand att många uppfattade mig som någon som inte lyssnade. Det gjorde jag men jag tillät inte andra att bestämma vad vi skulle ha för redskap och erbjuda för träning för den kompetensen hade inte de, det hade jag. Jag kunde anatomi, biomekanik och muskelfysiologi. Jag var styrketräningsnördarnas styrketräningsnörd och en av världens främsta experter på styrketräningsmaskiner. Jag hade full koll på vilka redskap som var bäst, vilken träning som var effektivast och det senaste i branschen men det visste ju inte de. Det är ovanligt att gymägare kan något om styrketräningsmaskiner och styrketräning. Ett problem var att man inte får berätta att man kan något i det här landet, speciellt inte på en bruksort. Ett annat problem var att alla tror att de kan det här med träning. Jag har under mina 38 år i den här branschen aldrig träffat någon som kan något om styrketräning. Det var nog många som ville ha ett David Träningscenter utan Jerry Brännmyr men utan mig hade det inte funnits något David Träningscenter. Vi var något så ovanligt som två gymägare som kunde det som var vår profession. För oss var det självklart att den som driver ett träningscenter ska ha så oändligt mycket högre kompetens än medlemmarna som tränar där. Jag sa ofta till våra instruktörer att om våra medlemmar kan det här med träning bättre än oss så kan vi gå hem. Det är inte medlemmarna som ska lära oss att träna, det är vi som ska lära dem att träna annars behövs inte vi. Det hände att jag sa till någon av våra medlemmar att om du kan det här bättre än oss så får du lära oss. Vi tummade aldrig på vår princip för att tjäna pengar. Vi sålde aldrig ut oss. Det är jag jävligt stolt över. Jag är fortfarande likadan, jag måste kunna stå för det jag gör. Det finns två sätt att driva gym. Det ena är att ge folk det de vill ha. Det andra är att ge folk det som är bäst för dem. Det ena är enkelt och det andra är svårt, väldigt svårt. Det råder ingen som helst tvekan om att vi valde det svåra sättet.

Kundservice var viktigt för oss
Vi tyckte att kundservice var viktigt. Vi hade världens bästa kundmottagare. Hon brinner för kundvård. Hon heter Ingela Jansson och hon är min flickvän och hon höll ställningarna i vår reception i 12 år. Ingela ansvarade för receptionen, caféet, butiken och bokföringen. Jag ritade anläggningen så att Ingela skulle kunna sköta den själv. När hon stod i receptionen hade hon butiken framför sig, caféet till vänster och kontoret till höger om sig. Vi hade uppsikt över receptionen från kontoret. Instruktörerna fick beröm men Ingela, hon höjdes till skyarna och hyllades och det med all rätt. Hon var fantastisk. Jag är så otroligt stolt över henne. Jag fick sällan beröm. Det jag minns tydligast från de här åren är hur mycket vi lyckades förarga en del människor som minsann visste vilken träning vi borde erbjuda, till vilket pris och att vi alls inte borde vara medlemsklubb. Jag fick skäll för att vi inte gjorde som alla andra gym, för att vi inte hade redskap som var felkonstruerade och felbelastade leder och muskler, för att vi tog bort redskap, för att vi tog bort hoppen i aerobicsalen, för att instruktörer slutade, för att vi hade nya instruktörer, för att vi inte hade rea på träningskort, för att vi blev en medlemsklubb, för att medlemsavgiften var för hög och för många andra saker också. Utan Ingelas fantastiska bemötande av varje kund i receptionen hade vi aldrig lyckats. Vilken klippa! Hon fick ofta försvara mig. Vi gjorde regelbundet kundundersökningar för att ta reda på vad våra medlemmar tyckte om hur vi skötte oss och hur de upplevde vår träningsanläggning. Vi hade inte kunnat få bättre betyg på en enda punkt. Än idag träffar vi eller får höra talas om gamla medlemmar ibland som säger att de alltid blev så trevligt bemötta när de kom till oss för att träna och att det alltid var sådan ordning, helt och rent på vårt gym.

Framgångsrika idrottare tränade hos oss
Hösten 1989 kom världens genom tiderna bästa bodybuilder till David Träningscenter och höll ett seminarium och en poseringsuppvisning. Han heter Bob Paris och blev världmästare i tungviktsklassen 1983 och hade flera topp tio placeringar på Mr Olympia. Jag har skrivit en artikel om Bob som tyngre publicerade 6 augusti 2016. Kanotisterna Agneta Andersson, Maria Haglund och Anna Karlsson i Bofors Kanotklubb och landslaget som tog flera EM-, VM- och OS-medaljer tränade hos oss. Seglaren Fredrik Lööf från Kristinehamn som tog sex EM-medaljer, två VM-guld, två OS-brons, och till slut äntligen även OS-guld tränade hos oss. Golfstjärnan Jarmo Sandelin förlade flera träningsläger hos oss.

Instruktörerna var vår stolthet
En träningsanläggning är ingen träningsanläggning utan sina instruktörer. Vi ställde grymma krav på våra instruktörer. Vi hade aldrig kunnat uppnå våra mål utan våra instruktörers hårda arbete. Vi ville att alla våra instruktörer skulle lära ut samma saker. Låter det överambitiöst? Det var det säkert men för oss var det en självklar förutsättning för att vi skulle få våra medlemmars förtroende. Våra instruktörer var vår stolthet. Jag är inte säker på att de förstod det då. Vi satte upp fina svartvita porträttfotografier i en svart ram på alla instruktörer på en vägg. Det kom ofta instruktörer från konkurrerande gym och gym på andra orter och tränade hos oss för att vi hade så duktiga instruktörer. Jag satte de populäraste instruktörerna på de mindre attraktiva tiderna. Vi förde statistik över alla pass för att kunna lägga schema så att vi fyllde alla pass. Våren 1992 hade vi 484 besök i veckan i snitt under en tioveckors period från januari till mars i vår aerobicsal! Vi hade 22 pass i veckan och alla pass var low impact, step up eller circuit training. Det innebär att vi i snitt hade 3 lediga platser på varje pass. Jag har fortfarande den statistiken i mitt huvud. Jag glömmer det aldrig! Den var beviset på att vi tänkte rätt, gjorde rätt och att vi hade lyckats. Nu kunde alla vara med och träna aerobic och det såg vi i vår statistik. När vi sålde anläggningen var det någon som frågade våra instruktörer om det inte skulle bli skönt att äntligen slippa alla våra krav och all fortbildning. Det finns ingenting som gör oss mer stolta än deras svar.

”Nej, för vi tycker att det är roligt att vi får lära oss mer och utvecklas hela tiden, det vill vi fortsätta att göra för annars är det inget kul. Vi är stolta över att vi är så här duktiga. Vi vet att vi tillhör de bästa instruktörerna i Sverige och det vill vi fortsätta att göra.”

-David Träningscenters instruktörsteam i juli 2000.

Flera av dem är fortfarande instruktörer. Några av dem tillhör världseliten. Ett par av dem driver eget i träningsbranschen med stor framgång. Tack till er! Ni vet vilka ni är. All kärlek till er! Puss och kram från oss! Vi är evigt tacksamma för allt jobb ni lade ner för att förverkliga våra visioner, hjälpa oss att nå våra mål och för att ni medverkade till att göra David Träningscenter till Sveriges bästa gym. Vi är så jävla stolta över er! Det kommer vi alltid att vara.

Vi lade ribban för högt
Vi drev David med stor glädje men vi höll på att jobba ihjäl oss. Det här var långt före den hälsovåg och träningsboom som råder idag. Det var en annan tidsålder i träningsbranschen. De flesta tränade i bästa fall tre månader om året. Det var bara de största entusiasterna som tränade på sommaren. De flesta tränade inte för hälsans skull utan för utseendets skull. Vi fick inte ta betalt för träningen. Vi var aldrig lediga. Vi bodde praktiskt taget i träningscentret. Vi var bara hemma och sov på nätterna. Vi levde inte. Vi hade för stora ambitioner. Vi ville driva det perfekta träningscentret och var inte beredda att kompromissa om en enda liten detalj. Ibland funderade vi på om vi drev ett städföretag och ett utbildningsföretag eller ett träningscenter. De första åren arbetade jag 100 timmar i veckan. Vår arbetsvecka bestod av mellan 75 och 90 arbetstimmar. Vi hade öppet 69 timmar i veckan. Våren 2000 orkade vi inte längre. Det var ingen som orkade ta över stafettpinnen efter oss. Vi hade lagt ribban för högt. Det var ingen som ville eller kunde driva träningscentret på det sätt som vi hade gjort. Vi hade en hög kompetens och var beredda att jobba hur mycket som helst. Det var inte ekonomiskt försvarbart att driva träningscentret så som vi gjorde.

Slutet på en epok
Var sak har sin tid. Vi sålde gymmet den 1 juli 2000. Då hade 10000 människor någon gång haft ett träningskort eller medlemsskap på vårt träningscenter. Epoken David Träningscenter var slut. Idag är det på dagen 30 år sedan vi öppnade David Träningscenter och det är 18 år sedan vi sålde det. Vad tiden går fort. Jag tänker sällan på den här tiden nuförtiden men idag fick jag anledning att göra det. Vilken nostalgitripp det här blev. Vi är fortfarande lika stolta över det vi gjorde under de där 12 åren och det kommer vi att vara så länge vi lever.

Mitt liv som cyklist

Jag har alltid varit intresserad av cykelsport. När jag var liten hade jag en hastighetsmätare med vajer på min minicykel. Jag cyklade så snabbt jag kunde och kollade vilken hastighet jag kom upp i och så tog jag tid på olika sträckor som till exempel mellan huset där jag bodde på Gotlandsgatan 5 i Degerfors och mormor och pappa på Parkgatan 15 A. 1987 köpte jag helt oplanerat en racercykel av konstapel Rooth i Trekanten när jag var där på ett event och visade rullskidor från Royal Ski i Degerfors när jag jobbade som marknadsförare för Degerfors Kommun och hjälpte nystartade företag med marknadsföring. Det var en Bianchi med stålram, lödmuffar och ramväxel. Den hade jag aldrig tid att cykla på. 1988 startade vi David Träningscenter i Karlskoga och arbetsdagarna var långa. Det blev något varv runt sjön Möckeln på sommaren på Bianchin.

Jag byggde en cykelsal
Jag byggde en cykelsal i januari och februari 1998. I slutet av februari när vi började med cykelklasser började jag att vara med på cykelklasserna. Jag körde 40 minuters intervallpass i cykelsalen under veckorna och på söndagar cyklade jag från vårt gym i Storängen i Karlskoga till torget i Nora och tillbaka vilket var 9 mil. Det var min favoritcykelväg med vacker natur och flera uppförsbackar. Det var inga lugna distanspass utan fullt tryck i pedalerna och högsta möjliga tempo hela vägen fram och tillbaka.

Jag ställde upp i Sméloppet 1998
Efter fem månaders träning lämnade jag in cykeln med stålram som hade stått sedan 1987 för genomgång på Ceveds Cykel & Motor. Cykeln behövde nya däck och nya bromshandtagsgummin samt rundsmörjning. Jag beställde Mercatone Uno stallets tjusiga cykelkläder från CykelCity i Lund. I augusti ställde jag mig på startlinjen utanför Stadshotellet i Karlskoga. Jag skulle cykla det mytomspunna Sméloppet som var 14 mil och gick till Nora, Siggeboda, Fanthyttan, Lindesberg och tillbaka till Karlskoga. Jag drog i väg direkt efter startskottet. När jag kom upp till Bråten efter några kilometer hörde jag någon som snöt sig och ett frihjul som spann ibland. Då förstod jag att jag hade fått någon cyklist med mig. Jag hade servicebil. Anders ”Ajjan” Johansson och en av mina cykelinstruktörer Pernilla Wilén langade sportdryck efter vägen. Efter några mil ropade Ajjan att vi hade tre minuter till klungan. Den andra cyklisten på en blå och gul Sageborn cykel visade sig villig att växeldra med mig men jag var otaktisk och ville dra för jag tänkte att jag ville hålla mitt tempo. När vi hade cyklat 10 mil ropade Ajjan att nu har ni bara en minut till klungan. Då var jag ganska trött och tänkte att det är fyra mil kvar och ska vi hålla undan till målet i Karlskoga så får han hjälpa till att dra nu. Jag släppte upp honom men då bara försvann han. Efter en stund kom fem ärrade landsvägsrävar ikapp mig. Jag hängde på dem. Jag slutade femma i mitt första cykellopp efter bara 5 månaders cykelträning där träningen bestod av korta spinningpass med korta stenhårda intervaller och ett långt tempopass varje vecka. När jag kom i mål fick jag reda på att cyklisten som låg på rulle bakom mig i tio mil var svensk veteranmästare på tempo. Han såg självklart att jag var trött och att jag inte var till någon nytta längre. Han visste att han hade en minut till klungan, han hade vilat sig bakom mig i tio mil, var uppvärmd och van att cykla tre mil själv mot klockan. Fyra mil till Karlskoga med en minuts försprång, det klarar jag tänkte han säkert och det gjorde han också. Jag fick mersmak på cykeltävlingar. Det här var det roligaste jag hade gjort någon gång.

Jag köpte en Marco Pantani replica och ställde upp i fler cykellopp
Året därpå köpte jag en ny modern racercykel med aluminiumram och växelhandtagen integrerade i bromshandtagen. Det var en Marco Pantani replica. En Bianchi i celesté med gult på ramen. Jag cyklade Sméloppet även 1999. Vi var sex cyklister som drog så mycket vi orkade i varje backe direkt från start på vägen mot Nora. Vi sprängde klungan i bitar direkt. Det var en kille från Team Sportia i Karlskoga som elitsatsade på mountainbike det året och placerade sig bland de främsta på 08 cross country det året, en före detta juniorlandslagsman i mountainbike, en veterancyklist från Örebrocyklisterna, en svensk veteranmästare på tempo som vunnit året innan, en långloppscyklist och jag. Det första rycket tre mil från mål hämtade jag in men jag körde återigen otaktiskt och drog för mycket när två cyklister hade ryckt på slutet och jag blev fyra. Hade jag kört taktiskt hade jag kunnat bli trea och fått revansch på cyklisten som vann året innan. Jag cyklade ett etapplopp i Visby på Gotland 1999 och blev fyra. Min flickvän berättade för ordföranden i cykelklubben att jag var spinninginstruktör före loppet och då berättade han att året innan hade det kommit flera spinninginstruktörer till det här loppet och varit kaxiga och sagt att de skulle cykla ifrån de riktiga cyklisterna. Det blev naturligtvis tvärtom. Först var det en tempoetapp på en flygraka med vändning. Sedan var det ett linjelopp på fem mil om jag minns rätt. Två cyklister ryckte och jag körde otaktiskt och drog resten av klungan ensam när ingen annan ville dra för att jag ville ikapp dem och missbedömde var målet var och hamnade för långt fram och blev spurtslagen och fyra i linjeloppet. Dagen efter var det ett varvlopp på ett industriområde i Visby. Efter linjeloppet sa ordföranden i den arrangerande cykelklubben till min flickvän om mig att han har mycket cykel i sig men han är väldigt otaktisk. Jag körde en deltävling i Värmlandsserien på landsväg på Gelleråsens Motorbana 2000 då jag spurtslog en kille i juniorlandslaget i mountainbike. Efter tävlingen kom min gamla gymnastiklärare från Bregårdsskolan fram och frågade om jag också hade börjat cykla. Han var engagerad i Örebrocyklisterna på den tiden och blev senare ordförande i Svenska Cykelförbundet. Jag berättade att jag köpte en Bianchi 1987 men inte hade börjat cykla förrän för två år sedan. Men det där är ingen 87:a, sa han och pekade på Bianchin i min bil. Nej, jag köpte en ny cykel förra året, sa jag. Han tyckte nog att jag hade artat mig. När jag gick i gymnasiet var jag kroppsbyggare och hade en klasskompis som tävlingscyklade. Jag fick inte lika högt betyg i gymnastik som cyklisten. Jag tänkte fråga honom om han nu kunde höja mitt betyg retroaktivt men tänkte att han nog inte kunde det. Jag körde även ett veterantempolopp i Töreboda 2000. Jag tävlade inget mer men fortsatte att cykelträna seriöst ända fram till i maj 2012 när jag började arbeta som personlig tränare och blev fullbokad och jobbade från morgon till kväll och inte hade tid att cykelträna längre. 2011 köpte jag en ny Bianchi med aluminiumram som jag cyklade en del på förra sommaren. Cykling blir man beroende av. Det är konstigt att min cykelabstinens inte har varit större än den har varit men tiden har inte räckt till, arbetsdagarna har varit för långa och jag har varit för trött när jag kommit hem på kvällarna.

Jag var bergsget och tempohäst
Träning har varit mitt liv. Det roligaste jag har gjort är att cykla landsvägscykel. Mitt liv som cyklist blev ett lite annorlunda liv som du har förstått. Jag är tempocyklist och bergsspecialist. Jag trivs bäst på slät väg med fin asfalt och lite vind i ryggen så att cyklingen flyter och jag slipper växla så mycket. Jag hatar att cykla i regn men här på Öland är det lätt att vara solskenscyklist eftersom solen alltid skiner här. För mig är cykling mentalt. Det blev så eftersom jag började med spinning. Jag gillade mind cycling som är meditativ cykelträning i en mörk cykelsal med levande ljus och mäktig musik med distinkta trumslag. Det blev min grej att koppla bort hjärnan, fokusera på andningen, musikens rytm, trumma på med benen och bara flyta med musiken. Jag älskade det. Jag hade länge planer på att skaffa en tempocykel och köra veterantempolopp. Tre mil ensam mot klockan i fullt blås det passar mig det men det blev aldrig så. När jag var en tränad cyklist gillade jag att cykla uppför. Ju tyngre och jobbigare det var desto roligare var det. Jag har ingen nytta av att vara bergsget här på Öland där den högsta punkten är 57,4 meter över havet och nu har jag för mycket muskler och är inte lika slimmad längre. Den enda stigningen värd namnet här på ön är backen i Stora Rör. Jag har hört att det finns ett rekord i den som jag är sugen på att slå.

Jag utbildade cykelinstruktörer
När vi började med spinning på David Träningscenter 1998 fick våra instruktörer en utbildning som var mycket bristfällig. Jag tycker att man måste kunna cykling om man ska vara cykelinstruktör. Jag lärde mig därför cykling från grunden av de som kan cykling bäst, de som har över 100 års erfarenhet av cykelträning och cykelsport, nämligen landsvägscyklisterna. Jag var även tvungen att lära mig grunderna i musik. Det slutade med ett sju år långt utvecklingsarbete, världens bästa utbildning för cykelinstruktörer och en mycket omfattande och detaljerad utbildningsdokumentation på 60 A4 sidor. Jag hade inte tänkt vara cykelinstruktör själv men det blev så ändå och jag ledde 1500 cykelklasser mellan 1998 och 2006. Det är bland det roligaste jag har gjort. Jag lade ned mycket pengar på musik och mycket tid på att sätta ihop musik. Jag fick utlopp för min kreativitet och jag fick mycket beröm av eleverna för min musik. Jag älskade musik med distinkta trummor och mäktig munksång eller körsång. Cyklingen skulle vara perfekt koreograferad efter musiken. Det var mitt signum som cykelinstruktör. En gång skickade en elev in dagens ros i lokaltidningen och tackade för min musik. När vi sålde träningsanläggningen arbetade jag för Nordic Gym i Bollnäs och åkte runt i Sverige och utbildade cykelinstruktörer för dem i fyra år. För två år sedan utbildade jag cykelinstruktörerna på Malkars Träningscenter.

Jag blev sveriges främsta expert på 4×4 intervaller
Hela vintern 2008 satt jag och läste om 4×4 intervaller och blev troligen Sveriges främsta expert på 4×4 intervaller. Jag läste alla forskningsrapporter, intervjuer med, artiklar av och om professorerna i medicin Jan Helgerud och Jan Hoff som är upphovsmän till 4×4 intervaller och artikeln Boble- eller Mercedesmotor som professorernas forskarkollega Ulrik Wislöff som är hjärtläkare på St Olavs Hospital i Trondheim skrev samt mängder med norska chatsidor där intervallmetoden debatterades. I november förra året öppnade jag e-posten i min mobiltelefon innan jag hämtade in den sista klienten för dagen och såg att jag hade fått e-post från Norge. Jag tänkte att nu är någon norrman sur för jag har skrivit många artiklar om 4×4 på vår sida och tagit professorerna i försvar. Mejlet var från en av professorerna, Jan Helgerud. Han skrev att han vanligtvis inte läser bloggar men att hans son hade gjort honom uppmärksam på min och att han hade läst flera artiklar med stort intresse. Han skrev också att för att vara någon som inte har mer utbildning än du har så kan du mycket fysiologi. Han skrev att om jag vill lära mig mer fysiologi så kan jag komma till Universitetet i Trondheim och läsa in en Master i Exercise Physiology. Det kändes som ett erkännande av mästaren själv och var jättekul, så kul att det faktiskt kom en liten tår.

Jag uppfann brickbaserad cykelträning
Jag läste om effektbaserad cykelträning. Jag insåg att jag behövde veta vilken effekt jag utvecklade i intervallerna för att kunna träna rationellt. Efter mycket efterforskningar och tänkande kom jag fram till att en Monark viktergometer var det bästa sättet. Då skulle jag slippa kalibreringar av trådtöjare i elektroniska mätinstrument och med små vikter skulle jag kunna kompensera för träningseffekten genom att öka effekten. 2008 köpte jag en Monark viktergometer och strippade och modifierade den. Jag utrustade den med en fräst klinga från Stronglight, vevarmar från Campanolo, Look pedaler, sadel från Selle  San Marco och ett tempostyre från Profile Design. Jag letade efter små vikter på nätet men hittade ingenting. En dag berättade min cykelintresserade granne Magnus som också hade byggt om en viktergometer att hans pappa hade haft ett eget företag och tillverkat rostfria brickor. Jag frågade om han hade några brickor kvar. Fulla garaget, svarade han. Då behöver vi bara en precisionsvåg att väga upp brickorna på. Det har jag också för det hade pappa och vägde upp brickorna på, sa Magnus. Då beställer jag 19 stycken 15 grams brickor, sa jag. Dagen därpå fick jag brickorna av Magnus. Jag lade på en bricka varje 4×4 pass. Varje bricka ökade effekten med 1,5 watt vid 100 RPM i kadens. Jag hade uppfunnit brickbaserad cykelträning. Jag skojar bara. Efter 19 stycken 4×4 pass plockade jag av brickorna och lade på tre hektovikter och började om. Då hade jag ökat 30 watt. Jag vill alltid få ut 100 procent av min träning. En gång ökade jag 21 watt från 271,5 watt till 297,5 watt i 4×4 intervallerna på 14 dagar.

Jag tycker att cykel och fika är lika
Jag har alltid cyklat själv, aldrig i grupp och aldrig stannat och fikat. Jag cyklade med min före detta granne Magnus några gånger och jag har cyklat med min kompis Stefan några gånger. Nu ser jag fram emot att följa med någon grupp med cyklister på långrundor med mysiga fikastopp och vara social. I slutet av sommaren 2015 flyttade jag till cykelparadiset Öland. Här kan jag cykla på bilfria vägar på den vackra Öländska landsbygden. Det är en ofattbar lyx att bo mitt i detta cykeleldorado. Jag har så många klienter som är landsvägscyklister och triatleter som säger att vi måste cykla Jerry och det ser jag verkligen fram emot men jag måste träna först. Förra sommaren cyklade jag med två av mina klienter här på Öland. Jag har länge tänkt att det skulle vara så roligt att få samla alla mina klienter som cyklar en vacker dag på Öland och ta en runda och fika i Gårdby eller på Strandnära. Det är en liten dröm som jag har. Det skulle vara så himla trevligt.

Jag har beställt en aerodynamisk kolfiberskapelse
Nu ska det bli cykling igen. I fredags beställde jag en aerodynamisk kolfiberskapelse från världens äldsta cykelfabrik i Treviglio utanför Bergamo i Italien. Jag förlorade mitt hjärta till Bianchi för länge sedan och mitt blod är celesté färgat. Tidigare i år har jag dammat av ergometern och sågat till ett plexiglas som jag har fäst på belastningsramen och monterat elektronikenheten i. Jag ser nu displayen med kadens, puls och tid mellan pinnarna på tempostyret. Om fem veckor levererar Bianchi Café & Cycles en strömlinjeformad aeroracer med skivbromsar. Det är en utpräglad aeroracer med sänkta bakstag och platt överrör som ser väldigt snabb ut. Bianchis ingenjörer har skapat den för att skära genom luften. Den heter Aria som betyder luft på italienska och den är vacker som en sommardag vid Como sjön i Lombardiet.

Nu har jag börjat cykelträna igen
Jag körde mitt första 4×4 pass på sex år på ergometern i garaget i söndags. Det var banne mig inte roligt. Jag och ergometern kom bra överens men jag blev osams med vikterna. De vägde mycket mer än jag minns eller så är jag otränad men så kan det väl inte vara? Jo, självklart är jag det. Jag fick svart på vitt på att jag är en hösäck. Titta på displayen så ser du hur otränad jag är. Jag har ett litet hjärta som bara pinkar blod. På testcykeln får jag ett kvitto på hur tränad eller otränad jag är varje pass. Nu har jag börjat med vetenskaplig och systematisk cykelträning igen. Arians motor måste trimmas. Styrketränat har jag gjort i flera år men nu måste hjärtats pumpförmåga ökas mycket på kort tid om Arian ska komma upp i höga hastigheter på de underbara öländska landsvägarna i sommar. Det får bli 4×4 på ergometern varannan dag i början tills rumpan och knäna har vant sig. Sedan blir det 4×4 minst 5-6 dagar i veckan och perioder med 4×4 14 dagar i rad för att boosta syreupptagningsförmågan. Jag kommer att styrketräna på lunchen varje dag. Jag måste öka effekten i 4×4 intervaller med 120 watt om Arians motor ska få en anständig prestanda. Det enda som kan få Bianchin att rulla snabbare är ett hjärta som kan pumpa mer blod och en ökad maximal styrka i mina sätesmuskler, lårmuskler och vadmuskler. Jag tänker i och för sig bloddopa mig med joniserat järn också. Jag kan i alla fall inte skylla på att jag inte vet hur jag ska träna eller att jag har dåliga träningsmöjligheter. Jag har världens effektivaste träningscykel i garaget. Den 5 augusti är det Kalmar Grand Prix. Jag kanske står på startlinjen där då om jag kan utveckla 300 watt i 4×4 intervaller. För att klara det måste jag öka 1,5 watt per pass och köra 80 pass på fyra månader. Jag kom precis in från garaget där jag har kört mitt andra ergometerpass på sex år med öppen garagedörr i en plusgrad. Glad Påsk alla cyklister och läsare på den här sidan!

Jonas ökade sin effektutveckling med 20 procent på tre månader

jonas

I början av året skulle Anna hålla en utbildning i 4×4 intervaller för sina cykelinstruktörer. En av cykelinstruktörerna heter Hanna och arbetar på Malkars i Nybro. Hanna kunde inte delta på utbildningen det datum som Anna hade bestämt och jag visste att hon väldigt gärna ville vara med. Jag frågade därför Anna om vi skulle hålla en utbildning för Hanna på Trettondedag Jul så att hon inte skulle missa utbildningen. Anna och hennes cykelinstruktörer har en Facebook grupp och Anna postade ett meddelande om att jag skulle hålla en utbildning i 4×4 på Trettondedag Jul och undrade vilka som ville vara med och då visade det sig att det var tolv instruktörer som ville vara med trots att Anna sammankallade med kort varsel.

Jag brukar börja mina utbildningar med att säga:

-Idag ska jag lära er många saker men jag vill inte att ni ska tro på det jag säger. Jag vill att ni ska lyssna på det jag säger och tänka själva istället så att ni förstår varför det jag säger är sant. Kunskap är inte att veta, kunskap är att förstå. Jag vill att ni ska förstå.

En av cykelinstruktörerna sa flera gånger under utbildningen till mig:

-Jag har blivit frälst, du har vänt upp och ned på hela min värld.

Cykelinstruktören heter Jonas Isaksson. Jonas är en duktig landsvägscyklist och Sveriges ödmjukaste cykelinstruktör. Jonas bokade tid med mig för att kontrollera om hans sätesmuskler fungerade efter utbildningen. Han hade uppenbarligen inte fått nog av mig och min syn på cykelträning under utbildningen för han undrade om vi kunde prata om träning medan jag behandlade honom. Jag berättade för Jonas om hur jag ser på cykelträning och styrketräning för cyklister. Jag berättade för honom hur en cyklist ska träna för att öka sin prestationsförmåga på kortast möjliga tid. Jag rekommenderade Jonas att styrketräna eftersom en ökad maximal styrka ökar arbetsekonomin.

Byggde om en Monark ergometer
Jag berättade för Jonas att den bästa träningsmaskin en cyklist kan ha är en strippad och ombyggd viktergometer från Monark. Jonas berättade att det stod en viktergometer på vinden på hans jobb på brandkåren som inte användes längre. Jag rekommenderade Jonas att fråga om han fick köpa den. Jonas fick viktergometern och strippade och byggde om den med delar från Racerdepån i Falköping enligt mina instruktioner.

Skaffade sig starkare muskler
När jag hade fått Jonas muskler att fungera följde jag med honom in i gymmet och lärde honom övningar som ökar styrkan i de av hans muskler som hade varit hämmade. Jag använder inga rehabövningar. Jag använder övningar som motsvarar kroppens primära rörelsemönster eftersom det bara är de som skapar en hel, frisk och stark kropp men jag använder dem i rehabiliterande syfte. Det är övningar som även ökar styrkan i de framåtdrivande musklerna vid cykling. Jonas kallar det cykelspecifik styrka. Jag kallar det prestationsutvecklande styrka. Jag rekommenderade Jonas att renodla 4×4 intervaller på viktergometern 5-6 dagar i veckan och att styrketräna med tung belastning och 3-5 repetitioner tre gånger i veckan. Under vintern och våren var 4×4 intervaller Jonas huvudträning. När Jonas körde 6 pass i veckan var minst 4 av dem 4×4 intervaller. Han cyklade även ett distanspass utomhus och ytterligare ett cykelpass på Malkars varje vecka. Jonas styrketränade två gånger i veckan och gjorde enbensknäböj, marklyft med raka ben, hängande benlyft, marklyft och enbenståhävning med så tung belastning att han maximalt klarade att göra 6 repetitioner.

Började cykla sent
Jonas började cykla så sent som 2013. Han deltog i Ironman 2014 och var även anmäld till Ironman 2015 men det visade sig att han hade en knäskada så det blev inget mer Ironman för Jonas. Säsongen 2015 började Jonas cykla på riktigt och styrketräna istället. Häromdagen berättade Jonas för mig och Anna att han ökade sin effektutveckling med 20 procent i 4×4 intervaller på tre månader genom att följa mina träningsråd. Jonas säger att han var traditionellt fostrad inom cykelträning innan han gick min utbildning. Jonas trodde inte på mig, han lyssnade på vad jag sa och tänkte själv. Han säger att han tycker att det jag lär ut är fullkomligt logiskt. Han ändrade sin träning radikalt. Om han gör någonting så gör han det till 100 procent. Jonas tycker inte att det är svårt att träna. Han tycker att det svåra är att inte träna för mycket och att träna så att träningen ger effekt. Med sin nya träningsstrategi har han inte längre det problemet.

Cyklade Vätternrundan på rekordtid
2013 cyklade Jonas Vätternrundan på 10:02. Det är en snitthastighet på 30 km/h. Jonas huvudmål för säsongen 2016 var Vätternrundan. Jonas skulle cykla med Team Östkusten som består av cyklister från Oskarshamn till Karlskrona. Målet var att ta sig runt den avlånga sjön på 07:30. Det krävs en snitthastighet på 40 km/h för att cykla 300 kilometer på 07:30. Jonas tränade målmedvetet och hårt under vintern för att klara sitt mål. Han cyklade Vätternrundan på 07:35. Cyklingen gick som tåget. Med bra väder hade Team Östkusten klarat att gå in under 07:30 men Jonas är nöjd ändå. Han slog ju sitt gamla rekord med nästan två och en halv timme och höjde sin snitthastighet från 30 km/h till 40 km/h.

Effektbaserad cykelträning
Jonas har tränat på fyra olika cyklar under den här perioden som alla tillåter honom att använda effektbaserad cykelträning. Jonas är cykelinstruktör på Malkars Västra i Kalmar där spinningcyklar av märket Body Bike med effektmätare står i cykelsalen och han tycker att Body Bike Connects effektmätare är tillförlitlig. På sitt jobb har Jonas tillgång till Wattbike som han också har tränat på. Hemma har Jonas en Monark viktergometer. Jonas har dessutom utrustat sin landsvägscykel med Garmin pedaler med inbyggd effektmätare.

4×4 intervaller
Anna Larsson startade upp cykelklasser med 4×4 intervaller på Malkars i Färjestaden redan 2008 och hon har gjort dem till ett varumärke på Malkars. Under vintern och våren har Jonas kört spinning på Malkars 4-5 pass i veckan. De flesta av dessa pass har varit 4×4 intervaller. Jonas tycker att 4×4 intervaller utförda på rätt nivå inte sliter någonting alls på hans kropp. Problemet är att alla som försöker sig på 4×4 intervaller utan att veta om sin verkliga uppmätta maxpuls och utan att använda de nio rättesnören jag lär ut på mina 4×4 utbildningar kör dem för hårt. Då ger intervallerna inte samma effekt och kräver lång återhämtning. Jonas försöker cykla ett längre distanspass pass ute varje vecka året om för att han tycker att cykling ska vara roligt också och för att det fyller en social funktion för honom.

Bianchi Oltre XR1
Jonas köpte en mattsvart Bianchi Oltre XR1 med Shimano Ultegra Di2 elektroniska växlar och Mavic kolfiberhjul i slutet av sommaren som han är jättenöjd med. Han har monterat Garmin pedaler med effektmätning i den ena pedalen på Bianchin. Det tycker han är ett jätteeffektivt verktyg som han har stor nytta av när han kör 4×4 intervaller utomhus. Jag vet inte varför Jonas köpte en Bianchi. Jag vet bara att jag pratade mig varm för det klassiska cykelmärket som är världens äldsta cykelfabrik som fortfarande är i bruk på grundutbildningen som jag höll för Makars cykelinstruktörer i februari och mars. Jag vet också att fem cykelinstruktörer köpte Bianchi cyklar efter utbildningen. En gång när jag frågade Jonas varför han köpte en Bianchi sa han att han köpte Bianchin för att dess geometri passade hans kropp. En annan gång när jag frågade sa han att han köpte den för att han ville ha elektroniska växlar. Idag när jag frågade igen sa han att han köpte den för att det är världens vackraste cykel. Han kallar sin Bianchi italienskan. Nåja, nu passar i alla fall hans nya cykelkläder till hans nya cykel. Det har i alla fall jag sett till.

Planerar fler pass på sin viktergometer
Jonas tänker ta min hjälp med att prestationsoptimera sin kropp och att få bort alla gamla slaggprodukter från sina lårmuskler. Då blir det lättare för honom att komma upp i 90-95 procent av maxpulsen i intervallerna och han kommer även att återhämta sig snabbare mellan passen. Jonas planerar att köra 4-5 stycken pass med 4×4 intervaller, ett distanspass samt 5 styrketräningspass i veckan under kommande vinter. Han planerar att köra fler av 4×4 passen på sin viktergometer i sitt garage. När han tränar på arbetstid blir det 4×4 intervaller på Wattbike. Han tycker att ergometerträning är effektiv träning i sin renaste form, hard core och karaktärsdanande. Han har lite hat kärlek till ergometerträningen. Han älskar spinning för att han är så social. Mina klienter tycker att Jonas är en jätteduktig cykelinstruktör.

Effekten av 4×4 intervaller
Ett pass med 4×4 intervaller ökar Jonas syreupptagningsförmåga med 0,5 procent. Två pass av den typ av styrketräning jag rekommenderar ökar hans effektutveckling i 4×4 intervaller med 0,5 procent. Med bättre fungerande sätesmuskler och fräscha lårmuskler kommer han att öka sin effektutveckling ännu mer. Han bör kunna öka sin effektutveckling med 2,75-3,25 procent i veckan i vinter. Nästa år kommer Jonas att vara ännu snabbare.

Nu har jag utbildat Malkars cykelinstruktörer

Cykelutbildning

Förra lördagen höll jag den andra delen av den 16 timmar långa grundutbildningen för Malkars cykelinstruktörer. En del av de instruktörer som deltog i utbildningen leder redan cykelklasser och andra har förhoppningar om att få göra det så småningom. Jag är övertygad om att flera av dem kommer att bli jätte duktiga cykelinstruktörer.

Det märktes hur mycket instruktörerna hade sett fram emot den andra delen av utbildningen. De var nyfikna, intresserade, vetgiriga, på hugget och flikade in och fyllde i och påpekade och rättade mig. De interagerade och ställde många frågor och det är då en utbildning blir som bäst. De visade med all önskvärd tydlighet att de ville förstå och lära sig och de var så ödmjuka. Tala om att ha rätt inställning till sitt yrke. Instruktörerna gjorde även bra ifrån sig under den praktiska delen av utbildningen. Det ser bara bättre och bättre ut för varje gång de sätter sig på sina cyklar. De här cykelinstruktörerna kommer att lyfta Malkars cykelklasser till en helt ny nivå.

Jag utbildade instruktörerna i effektbaserad cykelträning eftersom de nya cyklarna i cykelsalen på Malkars Västra är utrustade med effektmätare. En stor del av utbildningen ägnade jag åt att lära instruktörerna allt om 4×4 intervaller som är det allra effektivaste sättet att öka konditionen enligt den forskning som finns idag. 4×4 intervaller ökar din syreupptagningsförmåga med 0,5% per träningspass i kliniska studier. De måste dock genomföras på rätt intensitet. Problemet är att alla kör dem för hårt. Nu är de cykelinstruktörer som gick utbildningen experter på 4×4 intervaller och med hjälp av effektmätaren på de nya cyklarna blir det enkelt för eleverna att hitta rätt nivå i 4×4 intervaller.

I ett tidigare inlägg skrev jag att det ligger 10 års utveckling bakom den här utbildningen. Det är inte riktigt sant. Det ligger egentligen ett ännu längre utvecklingsarbete bakom den. Jag har uppdaterat utbildningen med ett kapitel om effektbaserad cykelträning. Effektbaserad cykelträning är den nya standarden. Det är mycket effektivare och mer användbart än pulsbaserad cykelträning. Tävlingscyklister har tränat effektbaserat i många år nu och cyklar med effektmätare har hittat in i allt fler cykelsalar men effektbaserad cykelträning är inget nytt. Det har funnits sedan 1954. Arbetsprov och konditionstester på Monarks testcyklar har varit möjliga att genomföra genom att man kan bestämma arbetsbelastningen och därför mäta effekten.

Jag ägnade även en hel höst, vinter och vår åt att läsa forskningsrapporter om 4×4 intervaller, intervjuer med och artiklar av de två norska professorer i fysiologi som har tagit fram metoden. Jag har även uppdaterat utbildningsdokumentationen med flera kapitel om intervallträning, 4×4 intervaller, den fysiologiska grunden för 4×4 intervaller och riktlinjer för hur man genomför 4×4 intervaller på rätt nivå. Jag har dessutom byggt om en Monark viktergometer och kört effektbaserade 4×4 intervaller på den i mitt garage och kompenserat för träningseffekten genom att öka effekten med 0,5% per träningspass genom att använda rostfria brickor i flera år. Jag har fått feedback från Anna Larsson som är cykelansvarig på Malkars som har kört cykelklasser med 4×4 intervaller på Malkars sedan 2008. Erfarenheten från mina intervaller på testcykel och Annas erfarenhet från nio år med 4×4 intervaller i cykelsalen ligger också till grund för utbildningen. Den utbildning som Malkars cykelinstruktörer nu har genomgått är en fullständigt moderniserad och uppdaterad version av den utbildning jag utvecklade mellan 1998-2005 och höll när jag arbetade som utbildare för Nordic Gym och utbildade cykelinstruktörer på anläggningar runt om i Sverige 2001-2005. Malkars cykelinstruktörer har fått marknadens modernaste, mest pedagogiska, detaljerade och kompletta cykelutbildning.

Det roligaste under hela utbildningen var när jag hade berättat vilka krav jag ställer på cykelinstruktörer och det var många punkter och frågade cykelinstruktörerna om de tyckte att jag ställer för höga krav på dem och de svarade nej. Om en instruktör tycker att mina krav är självklara och det är väldigt höga krav ska du veta, då är han eller hon rätt person att vara cykelinstruktör. En cykelinstruktör måste ha många olika egenskaper och förmågor. Det finns alldeles för många cykelinstruktörer som inte kan något om cykling. Jag kan ingenting om golf och jag kan därför självklart inte arbeta som golfinstruktör. Den träningsform du ska vara instruktör i måste du naturligtvis kunna. Malkars har många cykelkunniga medlemmar eftersom det finns så många motionscyklister, landsvägscyklister och triatleter här i Kalmar. Det är viktigt att både de cykelkunniga medlemmarna och övriga medlemmar får förtroende för cykelinstruktörerna och det kräver självklart att instruktörerna har cykelkompetens. Det har varit roligt för mig att få kompetensutveckla cykelinstruktörerna och höja kvalitén på Malkars mjukvara i cykelsalen.

Instruktörerna verkade nöjda med utbildningen. Efter den första delen av utbildningen skrev en av instruktörerna ett mejl till Malkars gruppträningskoordinator: ”Personligen tycker jag det är fantastiskt bra att Malkars låter sina cykelinstruktörer gå denna fina utbildning. Jag var med på 4×4-utbildningen i början av året och nu senast den första delen i cykelutbildningen. Det har varit otroligt inspirerande kurstillfällen för mig. I snart tjugo år har jag jobbat inom samma koncern och gått kurser i princip varje år. Kurser som kostar tiotusentals kronor per person men jag har egentligen aldrig stött på en mer tydlig, kompetent och inspirerande kursledare än Jerry. Jag är väldigt glad att jag får vara del i detta.”

En instruktör skrev ett mejl till mig: ”Tusen tack för igår, du är otroligt inspirerande och kompetent.” Samma instruktör skrev till Anna efter utbildningen: ”Idag har vi haft en fantastisk dag på Malkars. Utbildningen var super.” En annan instruktör skrev till Anna: ”Ville bara tacka dig för att du fixat hit Jerry. Tiden flög iväg idag, som vanligt när Jerry pratar. Och vi drog över tiden med nån timma”. En annan instruktör skrev till Anna: ”Gårdagen var toppen! Jerry sa att han har material till fler kurser och jag sa att jag mer än gärna kör 8-16 timmar till för så jädra intressant är det att lyssna på det han har att berätta!”

En annan instruktör sa till Anna att han älskar att jag är så nördig. Det är självklart att jag kan svara på alla frågor som instruktörerna har om cykling och cykelklasser och jag är absolut en nörd på dessa områden men jag vill gärna ta tillfället i akt och påpeka att det inte handlar om att Malkars cykelinstruktörer också ska bli nördar utan om att de ska bli tillräckligt kompetenta. Det krävs så mycket mer än att bara sätta på lite musik och trampa för då blir det ju inga proffsiga cykelklasser och då kommer det heller inga elever på cykelklasserna. En cykelinstruktör måste ha väldigt mycket kunskaper för att kunna skapa en säker, effektiv, fysiologiskt och cykeltekniskt riktig cykling. Det krävs mycket cykelkompetens och mycket kunskaper om hur man skapar cykelklasser med rätt parametrar med musiken som enda verktyg för att kunna skapa en upplevelse och förflytta eleverna till en annan värld.

-Nu har vi ökat från 30 till 45 bokningsbara cyklar och har ändå fullt på cykelklasserna, säger Göran Malkar. Det är så roligt för Malkars som har satsat så mycket på cyklingen.

Malkars storsatsar på cykling

Anna spinner

Malkars ledning bestämde sig för att gå på VD Lars Malkars och cykelansvariga Anna Larssons linje och köpa nya cyklar och skapa en ren cykelsal och storsatsa på inomhuscykling. -Nu jävlar satsar vi, sa Göran Malkar efter att beslutet var taget och det har de verkligen gjort. Snart står det cyklar för 1 miljon i cykelsalen. Ventilationen ska trimmas, en ny ljudanläggning är på väg och möjlighet till mörkläggning är på gång så att cykelinstruktörerna kan köra stämningsfulla och avstressande Mind Cycling pass med levande ljus som är den ursprungliga formen av spinning.

Det är så kul för Anna som brinner för spinning. Nu blir hennes dröm sann. Nu har hon och de andra instruktörerna fått den hårdvara de behöver för att fortsätta att frälsa Malkars medlemmar med cykling efter musik. De första 32 cyklarna från Body Bike ställdes in i salen i torsdags och ytterligare 15 cyklar kommer till veckan. Det kommer alltså att stå 47 cyklar i cykelsalen. Det blir en mäktig syn. Cykelsalen blev urtjusig med de nya cyklarna i Malkars färg.

Cyklarna går som en dröm. De är helt underbara. De går att ställa in på millimetern. De har en mjuk och exakt broms och det är enkelt att finjustera belastningen eftersom man måste vrida ganska mycket på belastningsratten för att trampmotståndet ska öka eller minska. Displayen är tydlig. Den visar kadens, puls och effekt i watt i visningsläge 2  i cykelns display. Nu blir det därför enklare att genomföra mer exakta och ännu effektivare 4×4 intervaller. Du måste ha ett pulsbälte som är ANT+ kompatibelt för att din puls ska visas i cykelns display. Med ett Activiobälte som är Bluetooth kompatibelt ser du din puls på en av TV skärmarna i cykelsalen istället. När du kör 4×4 intervaller är det en fördel om du har ett ANT+ bälte så att du kan se alla tre parametrar i cykelns display. Köp ett eget pulsbälte. Det är både mer praktiskt och hygieniskt att ha sitt eget bälte.

Malkars har även investerat i världens bästa utbildning för cykelinstruktörer. Jag utbildade Malkars cykelinstruktörer igår, lördag. Det var de första 8 timmarna av den 16 timmar långa grundutbildningen. 24 ödmjuka och kunskapstörstande instruktörer bänkade sig för att öka på sin cykelkompetens. De var intresserade, engagerade och visade verkligen att de ville lära sig. Det märktes att de älskar spinning. Jag hade lovat Göran Malkar att lära dem att cykla som proffscyklister och de såg faktiskt ut som en klunga med yrkescyklister när jag var klar med dem. De var jätteduktiga. Jag är övertygad om att Malkars kommer att ha cykelinstruktörer som känner sig trygga i ledarsadeln och som utstrålar yrkesstolthet och får respekt även från cyklister och triatleter när de är färdigutbildade. Den andra delen av grundutbildningen håller jag den 5 mars.

Vi avslutade lördagens utbildning med ett cykelpass. Anna ville att jag själv skulle leda passet och det hade jag ju verkligen inte tänkt göra. Jag frågade Anna om hon förstod att det är 11 år sedan jag höll en cykelutbildning, 10 år sedan jag var cykelinstruktör, 10 år sedan jag lyssnade på musik, 8 år sedan jag cyklade på en spinningcykel, 4 år sedan jag cyklade på min ergometercykel och 2 år sedan jag cyklade på min racercykel men det ville hon inte lyssna på. Hon trodde att jag fortfarande är samma läromästare som jag var en gång i tiden. Anna sa att det skulle vara en ära att få cykla för mig ännu en gång och hon är svår att motstå. I söndags tvingade hon upp mig på en ledarcykel igen för första gången på 10 år. När min flickvän förstod att jag tänkte sätta mig på ledarcykeln och leda en cykelklass igen tyckte hon att det var häftigt men hon förstod inte heller hur rostig jag är och vilket enormt jobb som ligger bakom att skapa en bra cykelklass.

Jag har övat på mitt cykelpass 1,5-2 timmar på min lunchtid varje dag hela veckan. Med tanke på att jag inte hade någon kondition, färdig musik eller känsla alls för en vecka sedan så blev det väl ett någorlunda cykelpass ändå med bara 6 dagars övning. Jag är omusikalisk och när jag var cykelinstruktör ville jag att musiken skulle sitta i ryggmärgen på mig så att jag kände mig trygg och vågade ta ut svängarna på mina cykelklasser. Instruktörerna märkte naturligtvis att jag inte var trygg på ledarcykeln men det var länge sedan jag hade så kul.

Det väcker gamla minnen till liv. Jag höll 1500 spinningklasser mellan 1998-2006. Jag ställde grymma krav på mina cykelinstruktörer och ännu högre krav på mig själv. När vi började med spinning på David Träningscenter i Karlskoga i slutet av februari 1998 hade jag ett mål och det var att vi skulle bli bäst i Sverige på spinning. Det blev vi också. Jag och mina instruktörer fick eleverna på cykelklasserna att älska spinning. Mina kompetenta och duktiga instruktörer var min stolthet.

Jag är medveten om att det var många som saknade mina cykelklasser när jag hängde ledartröjan på hyllan våren 2004. Jag slutade inte för att jag hade tröttnat på att leda cykelklasser utan för att det helt enkelt var omöjligt för mig att fortsätta att vara cykelinstruktör på den anläggning som jag var instruktör på. Jag älskade spinning. Det var mitt liv. Så även om det var ett lätt beslut så var det samtidigt svårt, väldigt svårt. Jag har aldrig velat vara där jag inte känner mig välkommen. Jag gjorde ytterligare ett försök i ledarsadeln på en annan träningsanläggning 2005 men där fanns inte den stora cykelglädje bland eleverna som eleverna på min träningsanläggning hade och inte heller där kände jag mig bekväm. Jag lade spinningskorna på hyllan definitivt i juni 2006.

Då hade jag ägnat 8 år av mitt liv åt att utveckla den utbildning som instruktörerna på Malkars nu får. Jag lyssnade inte på musik och jag cyklade inte på min spinningcykel i mitt garage på mycket lång tid för att inte få svår abstinens. Jag cyklade på min racercykel istället och vande mig sakta men säkert vid ett normalt liv utan den stora spinning glädjen. Till slut sålde jag min spinningcykel 2009 och köpte en Monark viktergometer istället som jag strippade och mekade om och började köra effektbaserade 4×4 intervaller. Den stora saknaden efter att cykla efter musik klingade sakta men säkert av med åren. Jag hade aldrig någonsin tänkt sätta mig på en spinningcykel igen.

På Malkars känner jag mig så välkommen. Tack för det alla ni på Malkars. Jag trivs så bra hos er. Jag är säker på att era cykelinstruktörer kommer att få Malkars medlemmar att älska spinning också. Nu saknar de i alla fall varken hårdvara eller mjukvara. Malkars ledning har gett dem de bästa förutsättningarna i världen att kunna genomföra proffsiga cykelklasser.

Jag utbildar Malkars cykelinstruktörer

Passion on fire_made in Denmark_BB.jpg

På Trettondedag Jul utbildade jag cykelinstruktörerna på Malkars. Trots att Anna hade kallat till utbildning med mycket kort varsel dök det upp 12 instruktörer. Det var den första instruktörsutbildning jag har hållit på 11 år! Jag mötte förväntansfulla, glada och trevliga instruktörer. De var intresserade, ambitiösa och intelligenta. De visade verkligen att de ville förstå och lära sig. De ställde många frågor och det var roligt. Jag insåg hur mycket jag har saknat att hålla cykelutbildningar. Mellan 2001 och 2005 reste jag runt i Sverige och höll många utbildningar.

Jag lärde ut grunderna i cykling och hur man kör 4×4 intervaller. Jag gick igenom instruktörsrollen, hur man ställer in cykeln, cykelteknik, trampteknik, kadens, musik, den fysiologiska grunden för 4×4 intervaller, pulsbaserarad cykelträning, effektbaserad cykelträning, hur man hittar rätt intensitetsnivå i 4×4 intervaller och hur man lägger upp ett 4×4 pass i cykelssalen. Jag försåg instruktörerna med de verktyg som de behöver för att skapa proffsiga cykelklasser. Instruktörerna blev förvånade när jag placerade en steplåda under den främre delen av en av instruktörernas spinningcyklar för att visa vilken position en cyklist har på en landsvägscykel i en uppförsbacke men de förstod snart pedagogiken. Vi hann med att diskutera lite om träning också. Flera av instruktörerna är nya och jag tror att de kommer att bli duktiga.

Det verkade som att instruktörerna hade roligt för de stannade en timme längre än planerat. Jag hade i alla fall roligt. Det är det roligaste som finns att hålla utbildningar. Flera av instruktörerna sa till Anna som är cykelansvarig på Malkars efter utbildningen att de såg fram emot att få gå min 16 timmars grundutbildning för cykelinstruktörer. En av instruktörerna berättade för mig efter utbildningen att jag var bättre än hon hade förväntat sig och att hon hade höga förväntningar och att tiden hade flugit iväg. Anna hade väl skruvat upp förväntningarna till det yttersta förstår jag och tiden går fort när man har kul. En instruktör sa flera gånger att han hade blivit frälst och att jag hade vänt upp och ned på hans värld. Det viktigaste var dock att Anna blev nöjd. Om utbildningen blev en succé är det roligt för Anna som tror så mycket på det jag lär ut och brinner för inomhuscykling. Det är förresten Annas spinningcykel du kan se på bilden ovan. Det är så den ser ut efter varje cykelklass hon har hållit. Det var även roligt att ge något tillbaka till Malkars som har tagit emot mig med öppna armar.

Nu har Malkars äntligen beställt 33 stycken Body Bike Connect som är världens bästa spinningcykel till Västra. De levereras på onsdag. På Body Bike kan du ställa in sadel och styre steglöst både vertikalt och horisontellt så att geometrin mellan sadel pedaler och styre blir perfekt och du blir ett med din cykel. Du kommer dessutom att kunna välja mellan en smalare och hårdare anatomisk racersadel och en lite bredare och mjukare sadel. Du kommer att kunna använda racerskor med SPD-SL eller Look Keo, mountainbike skor eller spinningskor med SPD och vanliga träningsskor i samma pedaler.

Body Bike Connect är utrustad med en effektmätare som mäter din effektutveckling när du cyklar och förser dig med tillförlitliga mätdata. En belastningscell med trådtöjare mäter kraften som du överför till svänghjulet. All mätdata överförs trådlöst till en databox på styret och multipliceras med kadensen. Displayen visar tid, kadens, hjärtfrekvens, kaloriförbrukning och effekt i watt. Hur långt du cyklar kalkyleras utifrån de watt värden du presterar. Du belönas därför genom att färdas en längre sträcka på varje tramptag genom att cykla med en högre effekt på samma sätt som när du cyklar utomhus med en tyngre växel. Det finns ett watt test så att du kan ta reda på din relativa VO2 max och ditt MAP värde.

Du kan överföra all träningsdata trådlöst till en Garmin pulsmätare eller ANT+ aktiverad iPad. Du kan även använda olika appar för att spara dina träningsdata på din smartphone. Nu kommer cykelinstruktörerna att kunna använda procentuella watt tal så att samtliga elever i cykelklassen hittar rätt intensitet i varje del av passet, tränar lika hårt och får samma upplevelse av cykelpasset. Med Body Bike Connect kan du köra effektbaserade 4×4 intervaller. Du får 10% bättre kondition på bara 20 pass. Cykelträning blir inte enklare eller effektivare än så.

Lördagen den 13 februari håller jag den första halvan av den 16 timmar långa grundutbildningen för Malkars cykelinstruktörer. Det ligger 10 års utvecklingsarbete bakom den utbildningen. Jag har lovat Lars och Anna att hålla den bästa cykelutbildning som någonsin har hållits. Du som är medlem på Malkars kan därför se fram emot att få cykla på den bästa cykeln och att få delta på de proffsigaste cykelklasserna i vår. Du kommer att möta pigga, glada och passionerade samt kompetensutvecklade cykelinstruktörer i cykelsalen. Malkars visar med den här investeringen i nya cyklar och utbildning att man är fast beslutna att fortsätta att vara bäst på inomhuscykling i Kalmar med omnejd.

Du får ut mycket mer av din cykling och det blir mycket roligare att cykla med rätt utrustning. Skaffa ett par riktiga landsvägsskor med styv sula så att du får ner maximal kraft i pedalerna och ett par riktiga cykelbyxor. När du cyklar inomhus är det bättre med en långärmad Craft undertröja än en cykeltröja om du svettas mycket. Använd en stilig cykelkeps om du svettas mycket så slipper du svett som rinner ner i ögonen, pannband är för tennis. Glöm inte vattenflaskan och handduken. Det är lika bra att du är förberedd för i vår blir det åka av på Malkars cykelklasser.

Spinningens historia

Johnny-G-original-bike

Året är 1987 och det är bara 109 mil kvar till mål när Johnny Goldberg kliver av sin racercykel och ger upp cykelloppet Race Across America (RAAM). Race Across America går från västkust till östkust. Det här året är loppet 503 mil och startar i San Fransico och går i mål i Washington DC. Johnny säger senare att han var fysiskt kapabel att fortsätta men inte psykiskt.

Johnny bestämmer sig för att göra ett nytt försök i RAAM 1989 men nu är hans fru Jody gravid och han vill inte lämna henne ensam medan han är ute på vägen och cyklar. Han vill även cykla på natten när luften är ren. Han bestämmer därför sig för att träna på en motionscykel i sitt garage istället och att samtidigt försöka öka sin mentala prestationsförmåga.

Johnny får inte till samma sittställning som på sin racercykel och han tycker att hans motionscykel saknar den rätta känslan. Han mekar därför om den genom att använda geometrin på sin racercykel som mall. Cykelns konstruktion är enkel, den är helt mekanisk och har ett tungt svänghjul. Han monterar en sadel, vevarmar och pedaler från en av sina gamla racercyklar för att den ska kännas mer lik hans racercykel. Nu får han rätt position på cykeln. Han monterar även bort frihjulet så att han kan känna att kedjans nedre del är spänd under hela trampvarvet för att han ska kunna förbättra sin rundtrampsteknik. Det brukade proffscyklister av den gamla skolan göra. Nu uppnår han den rätta känslan. Känslan av att flyga fram över asfalten på en riktig racercykel. Senare ger han även styret en annan utformning för att han ska kunna stå upp och klättra med rätt teknik trots att cykeln inte lutar när han simulerar uppförsbackar. Det här är den första prototypen av en spinningcykel. Johnny som länge har hållit på med kampsporter och zenmeditation cyklar till musik i sitt garage och använder olika tekniker för andning, avslappning och rytm i syfte att öka sin mentala prestationsförmåga.

Johnny kommer ursprungligen från Sydafrika. Han flyttar till Santa Monica och Venice beach 1979 för att satsa på bodybuilding men bränner ut sig och sadlar om till ultrauthållighetscykling och börjar arbeta som personlig tränare. När han berättar för sina PT klienter och cykelkompisar vad han håller på med i sitt garage dröjer det inte länge förrän de också vill vara med och cykla så han får modifiera fler cyklar. Snart håller Johnny de första cykelklasserna hemma i garaget. Det är nu spinning föds. Musikens rytm, de monotona tramptagen, levande ljus och rökelse försätter eleverna i trans. Det som pågår i Johnnys garage kan bäst beskrivas som meditativ cykelträning i grupp. För Johnny är cykling efter musik ett sätt att flytta mentala gränser som inverkar negativt på hans prestationsförmåga.

1989 står Johnny åter på startlinjen i RAAM och nu är han mycket bättre förberedd. Han cyklar de 468 milen från Fairgrounds Irvine i Californien till Battery Park i New York City på 10 dagar, 3 timmar och 59 minuter och blir tolva i loppet. Övertygad om Spinningens effektivitet fortsätter Johnny att leda spinningpass i sitt garage. I slutet av 1989 öppnar Johnny sitt första Johnny G Spinning Center i Santa Monica.

1991 blir Johnny god vän med en av sina elever som heter John Baudhuin. John är en hängiven cyklist och entreprenör med sinne för PR och han tycker att Spinning är ett koncept som borde marknadsföras. Johnny och John bestämmer sig för att starta ett företag som får namnet Mad Dogg Athletics Inc för att marknadsföra konceptet och tillverka och sälja spinningcyklar. Samma år registrerar och varumärkesskyddar Mad Dogg Athletics Spinning och Johnny G Spinner. Johnny använder Schwinn DX 900 motionscyklar som han har modifierat på sina klasser men cykeln går inte att ställa in exakt till alla elever och cykelträningen utsätter cyklarna för stora påfrestningar som sliter hårt på dem. Johnny inser att han behöver en cykel med fler justeringsmöjligheter och högre hållbarhet. Spinning utnämns till den heta träningen i magasinet Rolling Stones årliga heta lista 1991, 1992, 1993 och 1994.

1992 flyttar Johnny sina klasser till Karen Voight Fitness i Hollywood där han gör succé. Johnny och John bygger 150 stycken Johnny G Spinners för hand. Dessa cyklar kommer att kallas för The yellow beasts.

1993 flyttar Johnny hem sina klasser till sitt garage igen. Spinning lanseras på New Yorks hippaste inneställe för träning, Crunch Gym och får omedelbart positiv uppmärksamhet i media. Succén är total men det ska komma att dröja ytterligare två år till innan den stora spinningvågen rullar fram över världen. Johnny och John inser att de behöver hitta ett företag som kan hjälpa dem att tillverka och distribuera spinningcyklar. De redskapstillverkare som de kontaktar avfärdar dem med motiveringen att ingen är intresserad av stationära träningscyklar som inte är utrustade med dator och elektronik. Johnny och John reser till Boulder i Colorado för att träffa Kevin LaMar som är vice president på Schwinn Fitness och presenterar sitt koncept. Schwinn är USA:s största cykeltillverkare. Kevin LaMar blir imponerad av deras koncept.

I oktober 1994 skriver Mad Dogg Athletics och Schwinn Fitness kontrakt. Johnny skapar ett koncept för inomhuscykling som simulerar verkliga landsvägsförhållanden där den mentala delen får ett mycket stort utrymme och utvecklar en instruktörsutbildning. Med tre olika handpositioner på styret och fem olika cykeltekniker kan han skapa spinningklasser med variation. Schwinn konstruerar och tillverkar den första serietillverkade spinningcykeln.

I januari 1995 visar Mad Dogg Athletics upp den första Schwinn Johnny G Spinner cykeln på en av de största fitnessmässorna i världen, IHRSA i San Fransico. Johnny håller spinningklasser åtta timmar i rad och drar stora publikmassor. Johnny blir utsedd till en av de tio mest inflytelserika människorna i fitness industrin. Johnny G predikar sitt evangelium och guru förklaras. Hans mantra lyder: ”Find the champion within”.

Spinning sprids nu som en löpeld tvärs över USA men det uppstår snart problem. Spinningtrenden sprider sig alldeles för snabbt. Alla träningsanläggningar vill erbjuda Spinningklasser och alla som vill kliva upp på en ledarcykel och kalla sig instruktör får därför leda pass. Många av dem saknar utbildning, de flesta kan inte cykla och nästan ingen har förstått idén. Instruktörerna trampar med för hög kadens och för låg belastning. Det resulterar i knäskador.

1996 finns Spinning på fler än 1000 anläggningar i 30 länder. Den första Spinnern är vit och har ett mycket dåligt rostskydd. I den tuffa miljö som en spinningsal visar sig vara förvandlas den snabbt till ett rostvrak. Schwinn intoducerar den andra generationens spinningcyklar med över 30 förbättringar jämfört med original modellen. Den nya cykeln innehåller delar av rostfritt stål och ramen har en rostskyddande svart pulverlack. När vågen med inomhuscykling tar fart är det många som börjar tillverka cyklar och skapa egna koncept. Det resulterar i de flesta fall i dåliga cyklar, dålig utbildning och dåliga instruktörer. Ingen lyckas förstå eller kopiera Johnnys ursprungliga idé där den mentala delen är viktigare än den fysiska. Många instruktörer är rädda för att eleverna ska tycka att det är tråkigt att cykla och utvecklar därför något som närmast liknar ett aerobicpass på cykel. De flesta kan inget om cykling och avarter dyker upp i en aldrig sinande ström.

1999 ryktas det om att Johnny håller på att dra sig tillbaka från Spinning mycket bitter över vad man har gjort med hans idé. Trots att få följer Johnny i hans hjulspår fortsätter Spinning att växa. Det som en gång började som mental träning för en landsvägscyklist är nu den snabbast växande motionsformen i världen.

Spinningcyklarna marknadsförs med cyklister i tempodräkter och tempohjälmar. I de första annonserna för spinningkonceptet kan man läsa följande: ”Endurance athlete, Johnny G., spent many hours on a spinning bike in order to develop an indoor cycling concept that perfectly simulates true road conditions”. I senare annonser var texten utformad så här: ”Marathon cyclist Johnny G spent countless hours on a stationary bike, developing a body-and-mind training concept that perfectly simulates road cycling.”

2005 Köper John Baudhuin Johnny Goldbergs aktier i företaget Mad Dogg Athletics och Johnny G lämnar Spinning. Samma år kommer Spinning med nya riktlinjer för cyklingen som innebär att man inte rekommenderar att man trampar med lägre kadens än 60 eller högre kadens än 110. Johnny lyckas inte fullända konceptet men ingen annan än han kan påstå sig ha uppfunnit Spinning.

Anna brinner

AnnaAnna Larsson tillhör en utrotningshotad art. Hon åker inte på kvartalsutbildning och får musik och ett färdigkoreograferat pass i handen. Hon letar fram egen musik till sina cykelklasser på Spotify, gör spellistor och koreograferar cyklingen efter musiken alldeles själv. Anna sätter sin personliga prägel på sina cykelklasser med egen musik och cykling koreograferad efter musiken så att det känns som att cykla på riktigt. Hennes cykelklasser är äkta, inspirerande och spännande. Hon leder sina cykelklasser med både själ och hjärta.

Sveriges mest kompetenta cykelinstruktör
Anna är Sveriges mest kompetenta cykelinstruktör. Hon är särdeles unik. De av hennes elever som cyklar mycket på riktigt och kan cykling som landsvägscyklister och triatleter älskar hennes pass. Triatleter finns det gott om i Kalmar eftersom Kalmar är triatlonens huvudstad i Sverige. Det finns även gott om landsvägscyklister i Kalmar eftersom landsvägscykling är större än någonsin och våren kommer tidigare och hösten senare här. Anna har till och med blivit tillfrågad av en cykelklubb om hon kan komma och hjälpa deras medlemmar att ställa in sina cyklar eftersom hon är en mästare på bikefit. Det är respekt.

Lovordad instruktör
Anna är instruktör i ordets rätta bemärkelse. Hon hjälper sina elever att ställa in sina cyklar rätt så att de blir ett med sina cyklar och får ut maximalt av sin cykling. Hon lär sina elever att cykla och får dem att tycka att cykling är kul. Hon lär ut massor om cykling från sin ledarcykel. Jag har träffat många av hennes elever och de lovordar henne allihop. Anna ser och bryr sig om varje elev i sin cykelsal och hon vill frälsa dem allihop med cykling efter musik. Ingen går oberörd från hennes cykelklasser.

Fullbokade klasser
Hennes cykelklasser blir fullbokade direkt. Det är en rejäl underdrift att påstå att de är poulära när det står 30 cyklar i cykelsalen och 60 medlemmar står i kö till hennes pass under högsäsong. Det finns elever som alltid bokar in sig på hennes pass strax efter midnatt när platserna släpps för att vara säkra på att de får vara med. Anna har kört cykelklasser uppbyggda av vetenskapliga 4×4 intervaller i åtta år och de är populära eftersom hennes elever märker att de snabbt får bättre kondition. Anna var först i Sverige med 4×4 intervaller på cykelpass. När hon började med 4×4 intervaller på Malkars i Färjestaden 2008 hittade många triatleter och landsvägscyklister vägen till hennes cykelklasser. Om du inte har cyklat för Anna än och bor i närheten av Kalmar, har vägarna förbi eller är cykelinstruktör tycker jag att du ska hålla dig vaken till klockan tolv en natt och boka in dig på en av hennes uppskattade cykelklasser.

Liten tjej med stor drivkraft
Anna är ett socialt fenomen. Hon har högre social kompetens än någon annan människa jag någonsin har träffat. När Anna tror på något brinner hon. Hon har en enorm drivkraft och ett mycket stort hjärta den här lilla tjejen från Bjurtjärn utanför Karlskoga i Värmland.

Anna cyklade på mina klasser
Anna var elev på mina cykelklasser när jag var cykelinstruktör på David Träningscenter i Karlskoga 2002-2004. Hon vägrade att cykla för någon annan instruktör än mig. Hon satt alltid på cykel 9 mitt i salen rakt framför min ledarcykel och det dröjde inte länge förrän hon cyklade med perfekt teknik. En dag berättade hon för mig att hon skulle utbilda sig till make up artist i Göteborg och undrade om jag kunde utbilda henne till cykelinstruktör för att hon ville arbeta som cykelinstruktör under utbildningen. På den tiden åkte jag runt i Sverige och utbildade cykelinstruktörer för Nordic Gym. Jag höll en privat instruktörsutbildning för Anna men sedan följde hon med mig till både Partille och Mölndal när jag höll utbildningar där och hjälpte mig med utbildningarna. Hon gick dessutom om utbildningen en fjärde gång när vi var cykelinstruktörer på Colluseum Club i Karlskoga 2005 och jag höll en utbildning för cykelinstruktörerna där. Då hette hon Anna Haglund. Anna läste min utbildningsdokumentation tills hon kunde den utantill och ringde till mig och ställde hundratals frågor. En dag nämnde jag för henne att jag även hade skrivit en utbildningsdokumentation för en fortsättningsutbildning som jag aldrig hade hållit. Anna undrade om hon kunde få den också och läste den tills hon även kunde den utantill och ringde och ställde ännu fler frågor.

Cykelansvarig på Malkars
Anna är cykelansvarig på Malkars Träningscenters sex träningsanläggningar i Kalmar City, Kalmar Västra, Lindsdal, Färjestaden, Varvsholmen och Nybro som har 8350 medlemmar. Anna utbildar själv sina instruktörer. Hon låter dem köra upp för henne för att kontrollera de de håller tillräcklig kvalitét innan hon släpper upp dem på ledarcykeln. Hon är cykelinstruktör på Malkars Västra som är en ny, stor och fräsch anläggning med en jättefin cykelsal. Hon har tretton års erfarenhet som cykelinstruktör och har lett cykelklasser både i Göteborg, Karlskoga, Färjestaden, Borås och Kalmar. Hon håller cykelklasser för Team Rynkeby varje onsdag på Malkars Västra. Den 10 juli cyklar Anna med Team Rynkeby till Paris för Barncancerfonden.

Köpte landsvägsracer
I våras köpte Anna sin första landsvägsracer. Efter alla dessa år i cykelsadeln inomhus cyklar Anna äntligen på riktigt, utomhus på en snabb racercykel och den 1 augusti deltog hon i cykelloppet Kalmar Grand Prix. Anna cyklade med cykelklubbens damer i våras men blev tillrättavisad för att hon cyklade för fort. -Du kan ju inte cykla med tanter Anna, du ska cykla med killarna, sa jag. Det slutade med att Anna skapade en egen cykelgrupp med landsvägscyklister som kör intervaller i partempo i 40 kilometer i timmen ute på Öland och då trivs Anna bättre. Ärrade landsvägsrävar kan inte förstå hur någon som aldrig har cyklat på landsväg tidigare kan cykla så fort

-Jag hade aldrig orkat med de där intervallerna om jag inte hade kört 4×4 intervaller, säger Anna.

En annan gång skulle Annas grupp hålla 28 kilometer i timmen och Anna drar. Då kommer en cyklist upp bredvid henne och upplyser henne om att hon håller 40 km/h.

-Är det ett problem, undrade Anna?

-Nej, det är ingen som har klagat än i alla fall, svarade cyklisten med ett leende.

Nu har jag monterat en cykeldator på Annas mattsvarta Bianchi så att hon kan se hur fort hon cyklar.

Anna berör
Anna bor i en liten by ute på landet som heter Läckeby norr om Kalmar i Småland i ett fint gammalt hus med en stor vacker trädgård där hennes två barn Asta 6 år och Kerstin 3 år kan springa och hoppa hur mycket de vill. Annas man Stefan är fotbollsspelare i allsvenska Kalmar FF men Anna är så långt ifrån fotbollsfru som man kan komma. Anna är utbildad make up artist och har sminkat skådespelare i svenska bio filmer och reklamfilmer, mannekänger på modevisningar och fotomodeller i magasin. Hon har jobbat på Kicks. Hon är utbildad tapetserare och klär om möbler på Stranda tapetseri i Timmernabben. Hon knådar muskler på människor som har ont för att de ska må bättre. Anna är engagerad i välgörenhetsprojekt och samlar in saker och pengar till dem som har det svårt. Hon ömmar för både djur och människor som far illa. Hon slåss för det som är rätt och mot det som är fel. I januari 2015 blev Anna inbjuden att delta i en föräldrapanel i radion för att diskutera barnuppfostran och programledaren tyckte att Anna gjorde sig så bra i radio att han ville ha henne som sidekick. Nu är Anna sidekick i radioprogrammet Morgon i P4 Kalmar där hon har väckt stor uppmärksamhet och blivit mycket uppskattad av lyssnarna. Nu ringer lyssnarna ned Sveriges Radio i Kalmar och vill prata med henne. Är jag förvånad? Inte det minsta. Anna berör människor. Det har hon alltid gjort. Hur hon hinner med allt förstår inte jag men det är fart på den här tjejen. Hon är en mycket fin vän. Anna är min speciella lilla skyddsling.

Anna är djupt engagerad i allt hon tar sig för med och hon är en grym cykelinstruktör.

-Du brinner ju för inomhuscykling, sa jag till Anna en dag.

-Jag förstår inte varför inte alla brinner, svarade Anna.

Det är sådan hon är Anna Larsson. Det är få jag är så stolt över som jag är över Anna.