Marit Björgen är framtidens längdskidåkare

Bildresultat för marit björgen os pyeongchang

Marit Björgen har varit framtidens idrottskvinna i mina ögon sedan säsongen 2002 när hon slog igenom som sprintåkare i världscupen. Nu är hon historisk. I OS i Pyeongchang som avslutades idag tog bondjäntan 5 OS-medaljer men jag börjar med att berätta hennes historia från början för det har inte alltid gått som i ett hårt preparerat och fruset skidspår för Marit.

Hon kommer aldrig att vinna någon distanstävling
Hon är en bondjänta från Tröndelag och har varit van vid att ta i hemma på gården ända sedan hon var liten. Marit började på skidgymnasiet när hon var 16 år 1996. Hon kom med i juniorlandslaget när hon var 18 år. 1999 debuterade hon i världscupen i Engelberg och kom på 39:e plats i sprint. Marit vann tre världscupsegrar i sprint och den totala sprintvärldscupen samt VM-guld i sprint säsongen 2002/2003. När Marit började vinna sprinttävlingar tyckte skidexperterna att det var konstigt att hon som hade så mycket muskler kunde vinna sprinttävlingar. De sa även att hon i alla fall aldrig skulle vinna någon distanstävling. Nej, eller hur!? Säsongen 2003/2004 dominerade hon damernas längdskidåkning och kom på andra plats i den totala Världscupen. Säsongen 2004/2005 vann hon 30 kilometer i klassisk stil på VM i Obersdorf, sprintvärldscupen och distansvärldscupen samt den totala världscupen. Med 4 vinster i den totala Världscupen, 5 segrar i sprintvärldscupen, 3 segrar i distansvärldscupen, 114 segrar i världscupen, flest segrar i världscupen av alla skidåkare genom alla tider, 1 seger i Tour de Ski, 18 VM-guld, 8 OS-guld och 45 mästerskapsmedaljer har Marit visat skidexperterna att de hade fel. Skidexperterna har fortfarande fel. De har fel om den intervallträning Marit underkastade sig de första 12 åren av sin karriär.

En vetenskaplig intervallträningsprodukt
När Marit kom in på skidgymnasiet 1999 fick hon en tränare som heter Svein Tore Samdal. Han var en mycket kompetent tränare med vetenskapligt förankrade träningsmetoder. Han hade studerat under medicinprofessorerna Jan Helgerud och Jan Hoff på Trondheims universitet som är upphovsmän till och har forskat mycket om 4×4 intervallers effekt på den maximala syreupptagningsförmågan. Svein Tore satte Marit på en träning där grunden var 5×4 intervaller och tung styrketräning. På kort tid slog sig Marit in i världseliten på längdskidor. Sven Tore Samdals extrema, moderna och nydanande intervallträning gjorde Marit till världens bästa längdskidåkerska. Han blev förbundskapten för norska damlängdskidlandslaget 2001 och var det fram till och med OS i Turin 2006.

Intervallträning är en tysk uppfinning
Intervallträning är ingenting nytt. Det uppfanns i Tyskland på 30-talet. Löpartränaren Waldemar Gerschler och den tyska hjärtspecialisten Herbert Reindel upptäckte att intervallträning var effektivare än distansträning och introducerade systematisk intervallträning. De undersökte hur intensiteten skulle styras för maximal träningseffekt med tysk grundlighet genom att ta pulsen manuellt på löparna och utvecklade en strömlinjeformad träning. De genomförde ett experiment med 3000 försökspersoner under 21 dagar. De upptäckte att hjärtats volym ökade med en femtedel efter denna korta period av intervallträning och att prestationsförmågan ökade signifikant. Det som är nytt är att medicinprofessorerna Jan Helgerud och Jan Hoff vetenskapligt har bevisat att 4×4 intervaller är det effektivaste sättet att öka den maximala syreupptagningsförmågan.

Ökade sin syreupptagningsförmåga med 12 ml/kg/min på 3 år
När Marit som 21-åring vann sin första sprinttävling hade hon en maximal syreupptagningsförmåga på 63 ml/kg/min. Det är inte bättre än en norsk fotbollsspelare har. Tre år senare hade hon en maximal syreupptagningsförmåga på 75 ml/kg/min. Svein Tore Samdal menar att Marit har så mycket muskler att hon måste ha en hög syreupptagningsförmåga för att förse sina arbetande muskler med syre för att hon ska kunna utnyttja alla sina hästkrafter. Svein Tore menar att man i princip kan förutspå resultatlistan utifrån vilken maximal syreupptagningsförmåga skidåkarna har. Skidåkarnas maximala styrka får dock större betydelse för varje säsong. Här har Marit som är bondjänta och var stark redan när hon började åka skidor och innan hon började styrketräna varit pionjär. Svein Tore menar att det skulle ha blivit svårt för Marit att nå världseliten på så kort tid utan intervallträningen eftersom hon startade med en så låg syreupptagningsförmåga. Marit är en helt ny typ av skidåkerska som har mycket mer muskelmassa.

De dåliga säsongerna
Marit blev känd för sitt mycket tuffa träningsupplägg med Svein Tore Samdal som tränare. Med intervallträning i block blev Marit världens bästa längdskidåkerska. Från 2002 till 2007 var Marit i en klass för sig men sedan uteblev resultaten. Hon kom sjuk till OS i Turin 2006 men tog ändå ett silver på 10 kilometer i klassisk stil och vann den totala Världscupen säsongen 2005/2006. På våren 2006 slutade Svein Tore Samdal som förbundskapten för norska damlängdskidlandslaget. Marit fortsatte med intervallträningen på egen hand utan tränare. Problemen började efter OS i Turin 2006 och varade ända fram till VM i Liberec 2009. Trots att hon slutade på andra plats i den totala Världscupen 2006/2007 var säsongen en besvikelse för Marit som kom hem från VM i Sapporo utan individuell medalj. När det gick dåligt för Marit blev Svein Tore inkallad 2007 som personlig tränare för Marit men då var skadan redan skedd. Svein Tore säger att det var omöjligt att vara extern rådgivare för en utövare med en så hög totalbelastning. Han syftar troligtvis på att den nya förbundskaptenen Egil Kristiansen ville att Marit skulle träna på ett annat sätt och att Atle Kvålsvoll som var ansvarig för uthållighetsidrott på Olympiatoppen ville att Marit skulle träna fler träningstimmar per år.

Marit tränade hårdare än alla andra
Marit körde fler intervallpass än någon annan längdskidåkare. Medan andra uthållighetsidrottare körde 4×4 körde Marit 5×4. Medan landslagskamraterna körde 5 perioder per år med 12 intervallpass på 10 dagar körde Marit 8 perioder per år med 18 intervallpass på 14 dagar. Medan andra uthållighetsidrottare hade 45 dagar mellan blocken med intervallpass hade Marit bara några veckor. Ingen skidåkare har tränat hårdare än Marit. När resultaten uteblev förstod Marit inte vad som var fel. Hon tränade ju lika hårt som tidigare. Marit körde därför ännu hårdare. När man är ung återhämtar man sig snabbare och kan köra fler intervallpass. Det finns även en gräns för hur många intervallpass man kan köra. Faktorer som stress, vätska, behandling, kost, näring, avkoppling och sömn påverkar dessutom återhämtningen. Marit lyssnade inte på sin kropp och blev övertränad och utbränd. Säsongerna 2006/2007, 2007/2008 och 2008/2009 gick inte som Marit hade tänkt sig. Inför säsongen 2009/2010 ändrade Marit på sin träning och kom tillbaka i fornstor form till OS i Vancouver 2010 där hon blev spelens skiddrottning med fem medaljer.

Media sprider en falsk myt
I svensk media sprids en myt som ursprungligen skapades av norsk media om att Marit blev övertränad och utbränd av för hårda intervaller. En myt som fortsätter att spridas av SVT´s expertkommentator Anders Blomquist och Eurosports expertkommentator Per Elofsson. Vid varje skidtävling där det inte gick bra för Marit under säsongerna 2006/2007, 2007/2008 och 2008/2009 frågade norska journalister Marit om det inte var Samdals helvetesträning som var problemet. En gång svarade Marit att den träning som gjorde att jag på kort tid slog mig in i världseliten på längdskidor rimligtvis inte kan vara problemet. Det finns en felaktig föreställning om att de här intervallerna är eller ska vara hårda. De genomförs självklart med en högre intensitet än både distansträning och tröskelträning men de ska inte utföras med maximal intensitet utan måste utföras med precision och kontroll. De flesta kör dem för hårt. Det gjorde dock inte Marit men hon körde fler intervallpass än hon kunde återhämta sig ifrån. Marit har sagt att hon borde ha ändrat sin träning redan efter OS i Turin men att hon körde på för hårt ända till VM i Liberec då hon var helt nedkörd och inte kunde återhämta sig längre. Hon har sagt att hon skulle ha ändrat träningen tidigare men att hon inte var redo för det. Hon var tvungen att komma till en punkt själv för att förstå det. Den punkten kom under VM i Liberec 2009. Det var vändpunkten. Marit menar att hon tränade fel i tre säsonger. Även om Marit inser att hon borde ha ändrat träningsupplägget långt tidigare ångrar hon inte träningen hon gjorde de första 12 åren med Svein Tore Samdal som tränare. Hon tror att det hade tagit längre tid för henne att slå igenom utan den.

Marit tog OS-guld idag
Jag förstod att Marit skulle vinna idag så jag ställde väckarklockan på 07:15 och gick upp och satte på TV´n. Vi fick se i en stilstudie på urkraften i Rognes jäntan Marits kropp när hon överlägset vann tremilen i klassisk stil i OS i Pyeongchang i dag. Jag blir lika glad varje gång Marit vinner en skidtävling. Om du såg detta lopp noterade du säkert vilken fin teknik Marit har i både diagonalåkning och stakåkning och vilken enorm kraft hon får ner i stavtagen. Marit är fysiskt överlägsen. Hon är starkare än alla andra längdskidåkare på damsidan. Marit är en power atlet. Hon utklassade sina konkurrenter och vann med 1 minut 49 sekunder före Finlands Krista Pärmakoski och 1 minut och 58 sekunder före Sveriges Stina Nilsson trots att hon bara stakade med vänster arm på upploppet eftersom hon hade en norsk flagga i höger hand.

Nu har hon 15 OS-medaljer
Marit tog sin första OS-medalj 2002 när hon som 21-åring var med i det norska lag som tog silver i stafett i Salt Lake City. 16 år senare är Marit Björgen som fyller 38 år den 21 mars historisk. Hon har tagit 15 OS-medaljer vilket är fler än någon annan vinterolympier. Hon har tagit 8 OS-guld, 4 OS-silver och 3 OS-brons. Hon har tagit lika många OS-guld som Björn Dählie och Ole Einar Björndalen. Det var Marits sista OS. Hennes sista OS blev hennes bästa. Marit åker hem till Norge med fem OS-medaljer i bagaget. Hon tog 2 guld, 1 silver och 2 brons i Pyeongchang. Jag hoppas att hon inte slutar tävla på skidor nu. Marit har inte bestämt sig för om hon ska fortsätta än. Jag tror att Marit vill hjälpa Therese Johaug att vinna VM-medaljer i Seefeld nästa år. Marit är fortfarande framtidens skidåkerska. De damer som ska vinna skidtävlingar i framtiden måste vara lika starka som Marit. Tack för att du har visat vägen för framtidens skidåkare. Grattis till OS-guldet Marit!