Månad: augusti 2018

Ironman Kalmar 2018 var magisk

I lördags var det Kalmars nationaldag för då var det tävling på fulldistans i Kalmariternas och Kalmarbornas nationalsport triathlon. Ironman Kalmar är en enda lång fest och en upplevelse som slår allt annat. Det är ingen idé att jag försöker berätta och förklara för dig för du kommer ändå inte att förstå. Det går inte att med ord beskriva Ironman Kalmar och om jag försöker så kommer du ändå inte att tro mig. Du måste komma hit och uppleva den här triathlonfesten på plats för att förstå. Men okej då, jag gör ett försök. Ironman Kalmar är en magisk Ironman tävling med en vacker inramning där världens mest kända Ironman publik skapar en grym stämning. Det råder rena rama Tour de France stämningen i Kalmar och på Öland. Det är som karnevalen i Rio. Alla Kalmariter, Kalmarbor och inflyttade älskar Ironman. De förstår hur viktigt Ironman är för Kalmar. Alla invånare i Kalmar och en stor del av invånarna på Öland ägnar hela det här dygnet åt den här makalösa festen. Nej, jag överdriver inte det minsta, jag lovar! Titta på filmerna nedan så blir det enklare för dig att förstå.

-Jag måste se starten, det är något elektriskt i luften där, sa min vän Fredrik som har genomfört Ironman två gånger.

Starten är magisk
När Fredrik och jag åker över Ölandsbron strax efter 06:00 på lördagsmorgonen är det få krusningar på vattenytan. På en del ställen är vattenytan blank. Vi parkerar vid Fredrikskans. Det är nästan vindstilla, solen går upp och Fredrik och jag går över bron förbi växlingsområdet. Synen av 2880 triathloncyklar på växlingsområdet och hundratals triatleter som pumpar däcken på sina cyklar är mäktig. Vi vandrar tillsammans med triatleterna nedför Proviantgatan till Elevatorkajen. Det står folk på båtar, hustak, stadsmuren och kanonerna på kajen, det sitter folk nedanför kajkanten och hela kajen är fylld till bristningsgränsen av människor, cyklar, barnvagnar och hundar. Klockan är 06:30 och fler människor i publiken ska det bli. Det strömmar ner stora folkmassor till Elevatorkajen. Det står tusentals triatleter på Skeppsbrogatan. De drar på sig sina våtdräkter, smörjer in nacken med vaselin, tar på sig sina badmössor och simglasögon. Folk sitter och äter frukost på gräsmattor, bryggor och på vågbrytaren. Starten på Skeppsbron måste upplevas. Det är så förväntansfullt och stämningsfullt innan starten. Det blir alldeles tyst och Elin Andersson sjunger nationalsången. Starten går 07:00 och traditionsenligt ljuder Kentas låt “Just idag är jag stark ur högtalarna”. Det är en mäktig syn när 2880 triatleter kliver i vattnet och simmar ut i Kalmarsund. Ljudet av simtagen i det nästan spegelblanka vattnet skapar en nästan religös upplevelse.

Ironman banan
Triatleterna ska simma, cykla och springa 22,6 mil. De har 17 timmar på sig men de snabbaste klarar det på lite över 8 timmar. Triatleterna simmar först 3860 meter från Skeppsbron i Tullhamnen ut i Kalmarsund, till Tjärhovet, Varvsholmen, tillbaka till Tjärhovet, Elevatorkajen, under bryggan vid vågbrytaren, Kattrumpan, under Ängöbron till Södra Kanalgatan där de kliver upp på rampen och springer in i växlingsområdet och byter om. Sedan cyklar de 18 mil över ölandsbron till Färjestaden, söderut på Öland genom den bördiga Mörbylångadalen och södra Ölands odlingslandskap som finns med på Unescos världsarvslista, förbi radbyar i Lilla Frö, Mörbylånga, Degerhamn, österut till Torngård och sedan norrut förbi radbyar i Hulterstad, till Alby, västerut över alvaret till Resmo, norrut igen tillbaka till Färjestaden, över världens vackraste bro till fastlandet igen, norrut till Lindsdal, Läckeby, Rockneby, tillbaka söderut till Läckeby, Lindsdal och tillbaka till växlingsplatsen där de springer in och byter om igen. De avslutar med att springa ett marathonlopp i världens charmigaste stad som i år blev vald till Årets sommarstad för fjärde året i rad, 42 kilometer, tre varv på en 14 kilometer lång rundbana över träbron in genom stadsporten och på kullerstensgator i Kalmar innerstad, förbi Larmtorget, över Stortorget, ut på Ängöleden, förbi Gröndal, till Berga, ut till vändplatsen i Bergavik och tillbaka igen. När de har sprungit tre varv går de i mål vid Domkyrkan på Stortorget i centrala Kalmar.

Stämningen är grym!
När löpningen börjar sitter det människor på varenda uteservering på Larmtorget och i hela centrala Kalmar och äter och dricker och hejar sig hesa. Det står människor utefter kravallstaketen längs hela banan. Det står människor med T-shirts med tryck där det står vem de hejar på. Det står människor med plakat och sjunger hejaramsor. Ölänningarna försöker få rondellen i Färjestaden på Öland att överglänsa Kalmariternas och Kalmarbornas rondell vid Ängö i centrala Kalmar vid cyklingen. Utefter hela banan ställer människor till med fest och spektakel på gator, balkonger och i trädgårdar och spelar musik och dansar. I Berga hade folk byggt läktare och lagt ut röda mattor på asfalten, gjort en Ironman symbol i form av massor av röda ballonger och spelade musik. Bjällror, tutor, handklapp och hejarop ekar mellan stenväggarna i centrala Kalmar under löpningen. Ironman Kalmar blir bara mer och större för varje år. Engagemanget är rörande. Vilken jävla fest! Kalmar har triathlonfeber. Jag har många klienter som är med. Alla i Kalmar känner någon som är med. Jag tror att det är det som är hemligheten. Alla kommer till starten 06:00 på morgonen för att de vill följa, stötta och heja på någon eller några de känner hela dagen. Då kan de lika gärna heja på alla andra också för de beundrar och respekterar alla som har modet att ställa sig på elevatorkajen, springa ned för rampen och kasta sig i vattnet och börja den långa färden. Alla stannar kvar under Heroes Hour 22:00-23:13 då de sista hjältarna som blir en Ironman går i mål i mörkret vid Domkyrkan på Stortorget i Kalmar.

Tomas Gustavsson
Det är många som har lagt ned hela sin själ och hela sitt hjärta i det som idag är Ironman Kalmar men det hade inte funnits något Ironman Kalmar utan Tomas Gustavsson. Det får man aldrig glömma bort. Tomas Gustavsson är pionjär inom triathlonsporten i Sverige. 1994 arrangerade Tomas Järnmannen i Kalmar. Det var Sveriges första tävling på Ironman distans. 65 triatleter startade. Tomas jobbade dygnet runt och organiserade allt själv och sedan ställde han sig på startlinjen. Ironman organisationen gillade inte att tävlingen kallades järnmannen, de hade monopol på namnet eftersom det var deras varumärke. De hotade med sina advokater. Tävlingen fick byta namn till Kalmar Triathlon. År efter år arrangerade Tomas den här tävlingen själv för ett litet antal triatleter och triathlon entusiaster ofta motarbetad av både kommunen och invånarna i Kalmar som inte förstod sig på vare sig Tomas eller triathlon och inte ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig var det här äventyret skulle sluta. Sakta men säkert fick Tomas Kalmar Kommun, Kalmariter och Kalmarbor att förstå. Tävlingen blev populär och ryktet om triathlon tävlingen i Kalmar som har världens vackraste Ironman bana, är så välorganiserad och har världens bästa publik spred sig först bland svenska triatleter och sedan till världens triatleter.

Ironman Kalmar
2012 började ett nytt kapitel i Kalmar Triathlons historia. Då fick triathlon tävlingen i Kalmar på fulldistans Ironman status. Idag heter tävlingen Ironman Kalmar men historien slutar inte där för det här är en osannolik framgångssaga. Till slut förstod äntligen kommunen och Kalmars befolkning och nu är de med och gör Ironman Kalmar till världens bästa Ironman tävling. Sedan 2012 har tävlingen röstats fram två gånger till Sveriges bästa idrottsevenemang. Triatleterna själva har valt Ironman Kalmar till den bästa av 41 Ironman tävlingar i världen. De som tävlar menar att Ironman Kalmar till och med slår originaltävlingen på Hawaii! Det går inte att beskriva stämningen, det är en större upplevelse än OS, sa den forna simstjärnan Emma Igelström som idag tävlar i triathlon. Den norska triatleten Mette Moe tyckte att stämningen är grymmare i Ironman Kalmar än den var i Holmenkollen under Skid-VM. Nu kan du kanske få en aning om vad det här handlar om. Det är tack vare Tomas vi har den mest hyllade Ironman tävlingen i världen i Kalmar men det är publiken som gör Ironman Kalmar till den bästa Ironman tävlingen i världen. Publiken älskar triatleterna och triatleterna älskar publiken. Publiken i Kalmar är förjävla grym! Idag har vi en Ironman vecka i Kalmar med 4950 starter som genererar en omsättning till Kalmars näringsliv på 41 miljoner kronor. I år startade 2880 triatleter varav 930 var internationella triatleter från 46 länder i Ironman Kalmar. Tomas har inte lyckats med det här själv utan han har fått hjälp av hela Kalmar och Öland men utan Tomas hade vi inte haft någon triathlonfest.

Tomas fick en egen gata
Alla som har träffat Tomas vet vilken ödmjuk, sympatisk och trevlig människa han är. Tomas Gustavsson är fantastisk. Nu får Tomas mycket välförtjänt en egen gata uppkallad efter sig i Kalmar. Mitt under lördagens Ironman tävling meddelade Kalmar Kommun att triathlonprofilen skulle föräras med en egen gata. Mitt under Ironman Kalmar 2016 fick han motta Kalmar Kommuns Idrottspris för att han har skapat Ironman tävlingen i Kalmar. Tomas påpekade då blygsamt att Ironman är ett lagarbete och hyllade såklart alla funktionärer. Ge honom ett pris för livslång gärning också är ni snälla. Tomas är värd allt beröm och all uppskattning. Tack för triathlonfesten Tomas! Den är det roligaste som finns. Under veckan skrevs ett nytt kontrakt med Ironman organisationen på fem år så vi kan fortsätta njuta av den här underbara tävlingen i fem år till.

Publiken som inte vill gå hem
Kan du tänka dig en hel liten småländsk stad stad som agerar publik? Kan du tänka dig en publik som kommer till starten redan klockan 06:00 på morgonen för att få bra platser? Kan du tänka dig en hel stad som är så stolta över att triathlon är deras sport? Kan du tänka dig en hel stad som ställer upp och gör Ironman till den största festen av dem alla? Kan du tänka dig en hel stad som har så jävla roligt tillsammans en hel dag? Kan du tänka dig en publik som skapar en sådan stämning att de lyfter fram triatleterna på banan? Kan du tänka dig en publik som sjunger nationalsången i mörkret på Stortorget 23:00? Kan du tänka dig en publik som hyllar alla som tar sig i mål även om de måste stanna halva natten för att hylla triatleterna till sista man eller kvinna? Kan du tänka dig en publik som inte vill gå hem efter 18 timmar? Kan du tänka dig en publik som inte vill avsluta festen när målet släcks 23:16? Kan du tänka dig en så jävla jobbig tävling som Ironman på fulldistans är där triatleterna hyllar publiken mer än publiken hyllar triatleterna? Kan du tänka dig en triathlon tävling i en liten stad på den svenska östkusten som triatleter från hela världen påstår är bättre än originalet på Hawaii? Jag tror inte att du kan föreställa dig det så kom hit nästa år så får du se med egna ögon.

Triatleterna simmade in i dimman
Jag ångrar djupt att jag inte såg starten för två år sedan när det var vindstilla och dimma på vattnet. Tänk att ha fått sett triatleterna springa nedför rampen på Skeppsbron, kliva i vattnet och simma in i dimman. Det måste ha varit som ett konstverk. Det måste ha varit magiskt. Jag skriver det här medan jag äter frukost på nationaldagsmorgonen. Jag måste sluta skriva nu för snart är klockan 06:00 och då kommer Fredrik och hämtar mig. Vi ska åka vi in till Elevatorkajen och titta på starten. Den tänker vi inte missa för allt smör i Småland.

Idrottsundret Asta Larsson vann Ironkids

Det har varit Ironman vecka i Kalmar den här veckan. I fredags var det Ironkids. Asta Larsson från Läckeby ställde sig på startlinjen och hon var taggad. Asta hade värmt upp redan på morgonen med lillasyster Kerstin. Hon sprang flera varv runt huset hemma på gården i Läckeby, gjorde plankan och sit-ups. Hon hade en bra känsla och tyckte att det kändes lätt att springa. Sedan tog hon det lugnt resten av dagen och laddade. När hon stod på startlinjen var hon så laddad att hon höll på att spricka, sa hon. Hon tänkte springa fort och hon är snabb den tösen. Det var en del andra barn som också var förväntansfulla, laddade och otåliga, så otåliga att de tjuvstartade. Det fanns ingen startlinje och barnen flyttade fram sig sekunderna före start och sedan tjuvstartade några. Här kan du se när Asta startar.

Ironkids banan
Barnen startade bakom domkyrkan på Stortorget och sprang på kullerstenen i centrala Kalmar och gick i mål på den röda mattan i det stora målet mellan läktarna framför domkyrkan där Ironman deltagarna gick i mål igår. Det var deltagarrekord i Ironkids. Fler än 800 barn sprang på kullerstenen i centrala Kalmar. Publiken var stor och publikstödet var enormt. Det var folk överallt som klappade i händerna och hejade fram de små. Jag träffade Mr Triathlon himself, Tomas Gustavsson. Utan honom hade det inte blivit någon triathlonfest med Ironmanvecka i Kalmar. Ironkids är inte någon tävling, det är motion och barnen springer utan tidtagning, sa Tomas. Allt här i livet är en tävling och det vet Tomas om någon. Det var tydligt att barnen som sprang i Astas åldersgrupp också visste det. Den första gruppen med de minsta barnen som är 3-5 år som sprang 500 meter med sina föräldrar var jättestor. Det tog aldrig slut på små barn som sprang på sina små ben. De var så duktiga! Många av barnen som är 6-7 år som sprang 750 meter satte in en raketspurt när de fick se målet. Barnen var så söta att man smälte. Sedan var det dags för barnen som är 8-9 år och det var Astas grupp. Ytterligare två grupper med barn 10-11 år och 12-13 år sprang 1500 meter.

Lillasyster Kerstin har en perfekt löpstil
Förra året vann Astas lillasyster Kerstin Ironkids. I år hade hon ett ganska färskt sår på sitt knä efter en krasch på cykel men det verkade inte störa henne det minsta. Hon sprang med sin “Allyson Felix stil”. Kerstin bestämde sig för att vänta in och springa tillsammans med sin kompis Alva trots att hon innan loppet hade sagt att hon skulle springa för vinst, inte bara över tjejerna utan även slå killarna. Kerstin sprang snyggast av alla. Hon har en perfekt löpstil. Hon flyter fram över kullerstenen med huvudet högt, blicken rakt fram, bröstet högt och höga knän. Vilken teknik! Vilken talang! Friidrottsklubben nästa och därmed basta!

Asta har också en fin löpstil
Löpskolning, vad är det? Det är teknikträning där man försöker lära människor med en dysfunktionell kropp att springa på ett sätt som de inte kan därför att deras muskler inte fungerar som de ska. Behövs löpskolning? Nej, inte om din kropp fungerar som den ska. Din kropp är inte dum, den är tvärtom mycket mer intelligent än vi förstår. Den är konstruerad, utvecklad och designad av naturen under miljoner års evolution för att springa. Den använder all tillgänglig muskelkraft för att förflytta sig till minsta möjliga energikostnad. Löpning är ett av människokroppens åtta primära rörelsemönster. En amerikansk styrkecoach sa en gång:

“-Don´t run to get fit, get fit to run.”

Med det menar han att först måste din kropp fungera, sedan kan du springa. Om du springer med en kropp som inte fungerar kompenserar andra muskler för de muskler som är hämmade och blir överbelastade och då får du någon eller flera av alla de kända löparskadorna. Då har du heller inget löpsteg eftersom du inte kan utveckla så stor kraft i höftleden som krävs. Om de muskler som ska sträcka och böja i din höftled är hämmade på dig kan du gå på löpskolning tills du blir 100 år utan att kunna springa med rätt teknik. Det finns visserligen löpare som är väldigt duktiga på att kompensera med muskler i ländrygg, ljumske, lår och vader och springer med bra teknik tills de blir skadade. Rätt muskler måste göra jobbet när du springer. Det handlar inte om teknik, det handlar om funktion. Det hjälper inte med funktionell träning. Det är inte träningen som ska vara funktionell, det är du som ska vara funktionell. Om din kropp fungerar som den ska behöver du inte gå på löpskolning.

Asta är inte löpskolad
Så här springer man. En stilstudie på Asta Larsson, ett litet löparess från Läckeby i Småland. Astas kropp är funktionell. Asta flög fram med pigga ben på lätta fötter på kullerstensgatorna i centrala Kalmar och hon gjorde det med rätt muskler och det kan lätt misstas för att hon gjorde det med rätt teknik eller att hon är löpskolad och det är hon inte. Hon är en nioårig oförstörd tjej som inte har suttit tillräckligt mycket på sin rumpa med en iPad i sitt knä för att bli dysfunktionell och förstöra sitt fina löpsteg.

Asta kom först i mål av tjejerna i sin åldersgrupp
Astas lopp var 1500 meter. Hon hade inget bra fäste på de hala kullerstenen med sina skor men Asta sprang fort ändå. Mamma Anna, Pappa Stefan, mormor Birgitta, morfar Nicke och mammas moster Karin stod utefter banan och hejade på Asta. När hon passerade mig och Ingela en liten bit före den röda mattan på upploppet med målet i sikte ropade jag:

-Heja Asta, du är stark, kom igen nu!

När Asta kom in på den röda mattan på upploppet fick hon bättre fäste med sina skor och kunde trycka ifrån mer. Asta sprang i mål först av tjejerna i sin åldersklass. Hon tyckte att det var roligt att vara med. Hon är stark för hon kan lyfta en hel hög med medaljer på en arm. Asta måste få ett par nya skor. Jag vet ett företag som prestationsoptimerar och rehabiliterar löpare, cyklister och triatleter som kan sponsra henne med det men mamma Anna har redan lovat henne ett par nya skor. Hon behöver ett par riktiga löparskor med en mer böjbar sula, sedan kommer hon att springa ännu snabbare.

Nu har Asta 43 medaljer
Asta bjöd in oss till att fira med Ironmantårta hemma i Läckeby efteråt. Hon visade oss sina medaljer. Morfar och Asta hade räknat till 42 medaljer en dag. Nu har hon 43 medaljer. Jag bad henne att hänga dem runt halsen så att Ingela fick ta en bild på henne. Hon gick på två olika simträningar hela förra vintern. Hon simtränar med både simklubben och triatletklubben. Cykling är Astas starkaste gren, hon har vunnit Kalmar Grand Prix tre år i rad. Hon springer snabbt när hon spelar fotboll, är med på Kalvinknatet och i Ironkids. Asta vilar bara när hon sover. Idag ska hon spela 5 fotbollsmatcher. Först spelar hon 4 cupmatcher i Madesjö med Lindsdals IF´s 09:or och sedan förstärker hon 08:orna i en seriematch hemma på Fjölebro IP. Nästa år fyller Asta 10 år och då får hon vara med på riktig triathlon, det kommer att bli kul!

Kalmar Mini Tri är världens charmigaste triathlon tävling!

Det finns en tävling som går i Kalmar varje år som är festligare än alla andra och som jag inte vill missa för allt smör i Småland. Det är Kalmar Mini Tri som inledde Ironman veckan i förrgår. Tävlingen blir bara populärare och populärare. 2017 tog det 21 dagar innan de 1200 platserna tog slut. I år tog det bara 68 timmar innan tävlingen var utsåld. När ytterligare 70 platser släpptes var de så eftertraktade att anmälningssystemet kraschade. Nu kan inte Mini Tri växa mer. Det är dags att dela upp tävlingen på tre dagar. Lagtävling på tisdag, elittävling på onsdag och individuell motion på torsdag. Då kan vi dessutom börja prata Ironman vecka på riktigt men det kanske inte går att stänga av vägen tre kvällar i rad? Det händer grejer här i Kalmar. I augusti är schemat fullspäckat. Första helgen i augusti är det Kalmar Grand Prix, andra helgen är det Stadsfest och den här veckan är det Ironman vecka här i Kalmar.

Kalmars nationalsport
I Norge åker man längdskidor, i Holland åker man skridskor, i Italien cyklar man landsvägscykel och i Kalmar tävlar man i triathlon. Triatlon är Kalmariternas och Kalmarbornas nationalsport. Du kanske undrar vad det är för skillnad på Kalmariter och Kalmarbor? Kalmariter är tredje generationens Kalmarbor och Kalmarbor är födda i Kalmar. Alla i Kalmar tävlar i triathlon eller känner någon som tävlar i triathlon som de kan gå ut och heja fram på Ironman imorgon. På Mini Tri är det värre än så för här tävlar många i Triathlon som inte är triatleter och många gör det för första gången. Det är många som har familjemedlemmar, syskon, anhöriga, släktingar, vänner, grannar, skolkamrater och arbetskamrater som är med. Intresset för att tävla i triathlon i Kalmar exploderade när tävlingen på fulldistans fick Ironman status 2012. Kalmar har världens bästa triathlonpublik. Triathlonpubliken i Kalmar hyllas av triatleter från hela världen. De menar att Ironman Kalmar är bättre än original tävlingen på Hawaii. Den här publiken är förjävla grym! Kalmariterna och Kalmarborna är så stolta över att de har en egen sport, de tycker att Triathlon är så kul och de förstår hur bra det här är för Kalmar och går man ur huse och hejar sig hesa. Det är så himla kul att se och vara en del av.

En tiondels Ironman
Kalmar Mini Tri är en tiondels Ironman sträcka så när som på 134 meter för lång simning. Simsträckan är 520 meter istället för 386 meter. Tävlingen startar med simning från Kattrumpan in under Ängöbron till Södra kanalgatan där triatleterna kliver upp på rampen och springer in till växlingsområdet. Tävlingen fortsätter med 18 kilometer cykling längs Ängöleden, Gröndalsvägen och Norra vägen ut till vändplatsen i Lindsdal och tillbaka till växlingsplatsen. Tävlingen avslutas med 4,2 kilometer löpning på Kvarnholmen, Ängöleden, Lindö och Fredrikskans och triatleterna går i mål på Stortorget i centrala Kalmar där stora läktare är fyllda till sista platsen med en glad publik som hejar och klappar i händerna.

Publikfest
Kalmar Mini Tri är Sveriges tredje största triathlontävling. Kalmar stoltserar även med den största av dem alla Ironman Kalmar. Kalmar Mini Tri är en publikfest som följs av uppskattningsvis 20000 personer. Det står publik överallt längs banan. I onsdags var det dags för Kalmar Mini Tri. Mellan klockan 18:00 och 18:55 klev olika grupper med olika färg på badmössorna i vattnet och började simma. 110 lag i form av tremannalag kom till start. Här fanns företagslag, kompisgäng och föreningar med totalt 330 personer. 1270 triatleter startade i Mini Tri.

Folkfest
MiniTri är så himla charmigt. Många provar på triathlon för första gången och de har inte rätt utrustning. De kommer på alla möjliga cyklar i en salig blandning. De cyklar i badbyxor och pulsmätare, bikini, baddräkt, top och tights, t-shirt och shorts, kompressionskläder, cykelkläder och tridräkt. Det är så befriande härligt att se men jag tycker mig notera att det blir seriösare och mer blodigt allvar för varje år. Deltagarna kommer bättre förberedda, bättre tränade och med bättre utrustning. På det sättet riskerar Mini Tri att förlora sin stora charm på sikt men vinsten av det är att Kalmar får fler triatleter.

Olika cyklar
Man tager vad man haver, sa Cajsa Warg. Det är fascinerande att se alla cyklar uppställda på växlingsområdet. Det är ännu mer fascinerade att se alla olika cyklar. De flesta har racercyklar men det kom fortfarande en hel del människor på damcyklar, herrcyklar och city bikes. Damcykel med korg såg jag flera stycken och jag såg en herrcykel med tempobåge. Mountainbike är vanligt men jag såg många på hybridcyklar i år. En tjej kom på en Leader single speed cykel. Många cyklade på en gammal racercykel med stålram och ramväxel. Det är så roligt att se alla gamla racercyklar. De är så vackra. Jag såg en rasande vacker Bianchi med stålram och den gick fort. Många har moderna racercyklar och många har triathloncyklar. Två tjejer kom på svarta Bianchi Aria och dem ger jag såklart extra stilpoäng till. Jag såg en tjej på damcykel som cyklade om en tjej på racercykel. Det kom till och med en kroppsbyggare på cykel. Mini Tri, det är bara för festligt!

Eliten
Svenska mästaren på Sprintdistans 2016 och silvermedaljör på Olympisk distans på SM i år, Oskar Djärv kom hit för att vinna men fjolårsvinnaren Ludwig Fleetwood som vann Olympisk distans på SM ville försvara sin titel och blev för svår. Ludwig Fleetwood satte banrekord. Det tog Ludwig 44 minuter och 46 sekunder att tillryggalägga de tre sträckorna. Hemmahoppet Gabriel Björlin som tog bronsmedaljen på Olympisk distans på SM tog fjärdeplatsen på tiden 47:56. Alice Petersson vann damklassen på 58:35. Jag längtar redan till nästa års Mini Tri.

Asta Larsson tog sin tredje raka seger i Kalmar Grand Prix Kids

I fredags var det den dag jag ser fram emot mest varje år. Det är då Kalmar Grand Prix Kids går av stapeln. Jag dör hellre än missar den tävlingen. Två år i rad har en liten cyklist från Läckeby 1,5 mil norr om Kalmar som heter Asta Larsson vunnit den här prestigefulla tävlingen. Det första året vann hon på sin barncykel. Förra året vann hon på sin lilla vita Bianchi racercykel och då slog hon till och med alla killar.

Cykel kontroll
På fredag eftermiddag åkte jag till Läckeby och kollade så att Astas cykel var rätt inställd och att växlarna fungerade som de skulle. Asta var lite osäker på hur man växlar för hon har inte cyklat något på sin racercykel sedan i våras. Det har varit för varmt för cykling på dagarna i sommar och sådana här små cyklister måste sova när det svalnar av på kvällarna. När jag cyklade med Asta i våras sa hon att nästa gång cyklar vi på Öland. Asta trivs på de fina cykelvägarna på Öland. Förra året cyklade Asta och jag på Öland mellan Saxnäs-Röhälla-Färjestadens hamn-Saxnäs. Då höll hon 18 km/h i snitt på 20 kilometers cykling. Asta tycker om att cykla på Öland och hon tycker om glasspausen på ÖlandsChoklad.

Val av cykelkläder och hjälm
Vi provade ut cykelkläder till Asta. Hon ville att de skulle sitta löst men jag förklarade för henne att hon cyklar snabbare om de sitter tight och inte fladdrar i vinden och då gav hon med sig för den här tjejen älskar att cykla snabbt. Vi valde den tightare av hennes två svarta Craft tröjor med texten ASTA La Vista på ryggen. Vi valde hjälm och det blev en svart och celéste färgad Bianchi hjälm såklart. Mamma Anna köpte nya solglasögon till Asta dagen till ära. Det är viktigt med rätt outfit. Även små cyklister ska vara stiliga. Det är en viktig del av cykelsporten. Sedan rakade vi benen på Asta, nej det gjorde vi förresten inte för det behövdes inte.

Jag fick vara cykelmekaniker
Jag tog med mig Astas cykel hem till Öland. Först pumpade jag däcken till 6,3 kilos tryck. Sedan satte fast cykeln i mekstället och sprutade Vanish på styrlindan tre gånger, gjorde ren kedjan med en kedjetvätt med miljövänlig citrusavfettning och tvättade den lilla Bianchi cykeln noggrant med en Wettex duk och Grumme diskmedel. Medan cykeln torkade snabbduschade jag. När kedjan hade torkat smörjde jag kedjan med olja. När min flickvän som hade fått sluta jobbet tidigare på grund av den mycket viktiga tävlingen kom hem stoppade jag in cykeln i bagagen på bilen och körde över Ölandsbron till Kalmar.

Asta blev intervjuad i Barometern
Min flickvän släppte av mig nära Stortorget och jag lyfte ut den nytvättade lilla Bianchi cykeln ur bagagen och skyndade mig till tältet vid nummerlappsutdelningen där Asta stod och väntande på sin racercykel. Flera människor tittade nyfiket på den lilla racercykeln. Först torkade jag bort överflödig olja noggrant från kedjan. Sedan satte sig Asta på cykeln och cyklade lite fram och tillbaka på Stortorget och provade att växla. Journalisten Anders Blank från Barometern kom fram och intervjuade henne och tog kort på henne.

-Har du varit med förut?, undrade journalisten.

-Ja, två gånger, svarade Asta.

-Hur har det gått då?, undrade journalisten.

-Bra!, svarade Asta.

-Hon har vunnit båda gångerna, förra året slog hon till och med alla killar, tillade jag.

-Hur tror du det kommer att gå idag då?, undrade journalisten.

-Jag hoppas att det kommer att gå bra, det har det gjort tidigare, svarade Asta.

Jornalisten tog kort på Astas tröja och skrev i tidningen Barometern att Asta Larsson bar den kaxigaste tröjan i tävlingen.

Asta och bästa kompisen Siri Sederkvist står i startfållan ready to race och förväntansfulla.

Loppet
Klockan 18:00 kallade tävlingsledningen barnen till startfållan. Jag sa till Asta att du behöver inte cykla ifrån de andra i början men släpp inte iväg någon heller utan var med där framme. Efter en lång väntan i den varma kvällssolen var det start på kullerstenen vid domkyrkan på Stortorget i centrala Kalmar. Barnen cyklade ett varv på samma 1700 meter långa bana som elitcyklisterna cyklade på senare på kvällen. Jag och Ingela gick och ställde oss vid den sista kurvan innan Kavaljersporten för att kunna heja fram Asta. Asta dök upp först av tjejerna på rakan efter Baronen. Hon korsade mållinjen först av tjejerna i åldern 8-9 år i barnloppet till förmån för Barncancerfonden och tog sin tredje raka seger i Kalmar Grand Prix Kids.

Poweratlet och multiatlet
Nu har Asta börjat träna för Kalmar Grand Prix Open om tre år. Häromdagen var mamma Anna ute och cyklade med Asta och lärde henne varningstecken som tävlingscyklister använder när de cyklar i klunga och det är hon jätteduktig på. Asta är en multiatlet och tränar mycket annat också. I vinter har Asta gått på två olika simträningar. Hon har haft som mål i ett helt år att vara med på Tri4fun SwimRun idag under Stadsfesten där man simmar 50 meter och springer 1000 meter men den tävlingen blev tyvärr inställd därför att det fattades pengar. Det är jättesynd för det är en viktig tävling för att få fram nya små triatlet talanger och det är en jätterolig tävling att titta på. Vi kanske kunde slå oss ihop några företag och sponsra tävlingen så att den blir av nästa år? Vi får se om Asta är med på löploppet Ironkids under Ironmanveckan nästa fredag 16:00 som är 1500 meter löpning i centrala Kalmar med start och mål på Stortorget. Asta tränar mycket fotboll. Veckan före Kalmar Grand Prix var hon och spelade Vimmerby Cup och gjorde åtta mål. Asta är fotbollstjej, cykeltjej, triatlettjej, löptjej, poweratlet och multiatlet. Vad månde bliva av denna fantastiska lilla idrottstjej? Nu är det 358 dagar kvar till nästa gång.

Mitt första cykellopp på 18 år

Jag har inte kört ett cykellopp på 18 år. Jag har inte cykeltränat sedan våren 2012. Jag har bara cykeltränat i fyra månader. Igår morse klockan 10:00 ställde jag mig på startlinjen på pavén på Stortorget i centrala Kalmar i Hansa Bygg Grand Prix Open över 60 kilometer. Jag bestämde mig förra året på Kalmar Grand Prix för att vara med i år. På bilden har jag just gått i mål vid Domkyrkan.

Min träning har uteslutande bestått av 4×4 intervaller
Jag hade tänkt börja träna i början av oktober men började inte förrän i slutet av mars. Jag har bara kört 4×4 intervaller. I april körde jag alla pass på min Monark viktergometer mellan garaget och huset sent på kvällen efter jobbet. I maj körde jag de flesta passen på landsväg. I juni och juli har jag kört alla pass utom två på min landsvägscykel. I maj och juni åkte jag ofta hem på lunchen och körde intervallerna. Jag har haft semester sedan midsommar och kört intervallerna ute på landsvägen vid nio eller halv tio på kvällen. Jag har kört så sent för att det skulle bli svalare att det ofta har blivit så mörkt innan jag var klar med träningen att jag har varit rädd för att bli påkörd. Jag har cyklat de flesta kvällar. Jag har vilat en dag ibland. En gång i juli vilade jag två dagar och 21-23 juli vilade jag tre dagar men bara för att jag inte kunde träna innan det blev för sent. Jag har vilat de dagar det har blivit för sent för att träna eftersom det är för varmt att sitta på ergometern som jag helst tränar på. Jag har inte haft några planerade vilodagar men några dagar har jag känt att idag är jag trött. Jag har prioriterat att ha semester med min flickvän och därför inte förberett mig optimalt. Den 24 juli körde jag 40 kilometer med en av mina klienter men klämde in 4×4. Det är den längsta distansen jag har cyklat. En kväll i juli körde jag på viktergometern på min uteplats med en vindmaskin framför mig trots att det var för varmt därför att det hann bli för mörkt innan jag kunde cykla. Jag hatar att missa pass. Då insåg jag att jag inte var så tränad som jag ville vara innan Hansa Bygg Grand Prix. En testcykel är brutalt ärlig. Där får jag svart på vitt på min kapacitet. Jag tänkte därför inte vara med. En klient sa att jag hade lurat honom till att vara med för att jag skulle vara med och då kände jag att jag inte kunde dra mig ur men funderade hela dagen i fredags. I onsdags kväll hade jag tomt batteri i cykeldatorn och kunde inte genomföra intervallerna innan det blev för mörkt. Jag körde intervallerna i torsdags förmiddag istället trots att det var för varmt. Jag körde 27 kilometer istället för de 22 kilometer som jag brukar därför att det var för tät trafik där jag brukar köra intervallerna på kvällarna fram och tillbaka på vägen. De andra passen har varit 22-23 kilometer med 10 minuter uppvärmning, 4×4 intervaller och 10 minuter nedvarvning. Passen har tagit 45 minuter att genomföra. Fredag och lördag vilade jag från träning för att fylla mina glykogenlager och vila mina muskler. I lördags klockan 20:30 anmälde jag mig med 30 minuter kvar av efteranmälningstiden. Hur skulle det här gå?

Jag har kört 85 stycken 4×4 pass varav 125 mil på landsväg
Jag genomförde 2 pass på viktergometer i mars för att hitta rätt effekt i 4×4 intervallerna. Jag genomförde 19 pass på ergometer i april och ökade från 180 watt till 226,5 watt. Jag genomförde 9 pass på ergometer och 13 pass på landsväg i maj och ökade från 226,5 watt till 241,5 watt. Jag genomförde 1 pass på ergometer och 21 pass på landsväg i juni. Jag genomförde 1 pass på ergometer och 21 pass på landsväg i juli. Jag genomförde två pass på landsväg i augusti. Jag har genomfört 30 pass på ergometer och 55 pass på landsväg som totalt blev 125 mil landsvägscykling.

Race report
Jag ställde mig i startfållan med gruppen 60 km +35 km/h. Jag ställde mig långt fram vid startlinjen. Jag förstod att det skulle gå fort redan från början. Det var ju duktiga landsvägscyklister och triatleter med och distansen var kort. Det var hög fart från början. Vi var 11 cyklister i tätklungan. Jag har inte har kört mer än någon minut ibland på nedvarvningen efter mina 4×4 intervaller med händerna i bocken. Nu satte jag ned händerna i bocken och bara trampade i 60 kilometer. Jag tänkte att jag vill känna på det här. Jag vill känna på de här cyklisterna. Jag vill se om jag fortfarande tycker att det här är kul. Jag vill hänga med så länge jag orkar. Jag glömde att dricka de första 2 milen. Sedan drack jag hyfsat bra men jag drack 500 milliliter mindre Vitargo än planerat. Ibland tänkte jag att snart får jag ge mig. Sedan tänkte jag att, nej det kan du ju för fan inte göra, alla cykeltävlingar är jobbiga som fan. Det är ju det här du har jobbat för på ergometern utanför ditt hus klockan 23:00 på natten efter jobbet och på landsvägen på kvällen 21:30 när solen har gått ned i sommar istället för att sitta utanför drömhuset och mysa. Jag försökte inbilla mig att de andra cyklisterna var lika trötta som mig. Häng i och kämpa nu för fan. Ge dig inte. Jag kände mig ringrostig. Jag är inte van vid att cykla i klunga. Jag är dålig på att placera mig rätt när det blåser. Jag drog för hårt när jag drog, åtminstone de första förningarna. Jag tog för mycket vind efter förningarna. Jag visste inte var vi cyklade. Jag visste inte hur långt vi hade cyklat. Jag visste inte hur långt det var kvar till mål förrän det stod Lindsdal på en skylt. Då förstod jag ungefär hur långt det var kvar. Jag vägrade att titta på cykeldatorn. Jag tränar med vetenskaplig precision på ergometern men tävla det måste jag göra på känsla. Jag hade nog blivit rädd om jag tittat på cykeldatorn. Efter ungefär tre mil, tror jag, så var jag ouppmärksam och drack och blev avhängd. Jag bestämde mig för att lägga i en tyngre växel, ställa mig upp och spurta in på rulle igen. Det krävde ganska mycket kraft. Efter Lindsdal någonstans, tror jag att det var, attackerade två cyklister men jag såg inte vilka. Efter en stund blev jag avhängd av ytterligare två cyklister när jag var ouppmärksam igen. En av de andra cyklisterna fick kramp. Jag som tänkte att han och jag kunde hjälpas åt. Jag såg inte till de andra cyklisterna för de låg bakom mig. Då ryckte jag och höll tempotryck och körde solo de sista kilometrarna i den hårda blåsten. Jag tänkte att jag cyklar så fort jag kan nu så att de som tänker gå i kapp tappar lusten. Jag tänker jävlar inte släppa någon förbi mig och om jag inte gör det så lovade jag mig själv att vara nöjd med min prestation. Jag kom ensam in på upploppet. Min flickvän blev väldigt förvånad. Flera av mina klienter blev också förvånade. Lizette Krantz som ingår i Hansa Bygg Grand Prix organisation skrev ett SMS till mig och gratulerade till en grym cykling och att jag verkligen är tillbaka nu. Någon klient som vet hur kort tid jag har tränat blev rent av chockad, tror jag. En annan av mina klienter kallade det till och med för en bragd men han var ute och cyklade med mig förra sommaren när jag var en hösäck och fick lågt blodsocker så att han fick släpa hem mig. John Nilsson på Bianchi frågade mig om jag redan var i mål. Det var tur att jag klämde i så mycket jag orkade för jag hade tre cyklister 9 sekunder efter mig. Jag blev femma av 139 startande. Eurosports cykelkommentator Roberto Vacchi vann i år igen. Roberto som är före detta elitcyklist vann Kalmar Grand Prix för tredje gången.

Classement Général Hansa Bygg Grand Prix Open 60 km 5 augusti 2018

1 Roberto Vacchi 01:30:05
2 Jan-Åke Lundgren 01:30:15
3 Fredrik Norén 01:30:16
4 Michael Persson 01:30:20
5 Jerry Brännmyr 01:31:06
6 Fredrik Hertzman 01:31:15
7 Oscar Björk 01:31:15
8 Daniel Jonsson 01:31:15
9 Daniel Gustavsson 01:31:48
10 Jan Jansson 01:35:47

Jag har inte följt min plan
Jag har inte gjort det som jag planerade att göra förutom att köra 4×4 intervaller. Jag började inte träna i oktober. Jag sprayade mig inte med magnesium varje dag men de sista veckorna har jag sprayat 2-4 magnesiumlager om dagen en del dagar. Jag är dock inte uppe i de 45 lager jag ville spraya på mig under semestern innan loppet men har sprayat ungefär hälften. Jag har inte behandlat mig själv mer än två gånger på hela semestern. Jag har inte gjort aktiveringsövningar för sätesmusklerna förutom på morgonen innan loppet. Jag har inte styrketränat sedan i mitten av mars. Jag har inte sovit tillräckligt. Jag har inte kört någon distansträning men det hade jag inte tänkt göra heller. Jag kör bara 4×4 intervaller. Jag nådde inte mitt mål på 300 watt i intervallerna. Jag har haft problem med mina Garmin pedaler så jag har inte kunnat köra intervallerna med den precision jag har velat på landsvägen. Jag har inte följt min plan därför att då hade min semester varit som ett träningsläger för ett proffesionellt cykellag. Jag jobbar så mycket med cyklister och triatleter och löpare och andra idrottare hela dagarna och är hemma så lite så semestern var tvungen att bli min flickväns och min.

Det roligaste jag har gjort på länge
Cykeltävlingar är det roligaste jag vet. Det här är det roligaste jag har gjort på väldigt länge. Lite blodad tand får jag ju. Jag ska försöka orka fortsätta med 4×4 på ergometern sent på kvällarna efter jobbet och jag kommer att börja styrketräna på lunchen igen. Jag kan göra det bättre, mycket bättre. En av mina klienter vill ha med mig i Team Kalmarsund på Ölandsrundan den 2 september. Jag misstänker att det är 12 mil de ska cykla. Jag gillar inte att cykla långt, jag gillar att cykla fort. 60 kilometer är en perfekt distans. Det ska vara för att de har så snygga cykelkläder med Ölandsbron på ryggen och vår logotype då och för att jag känner flera i det laget. Jag vill vara stark och vältränad och ställa mig på startlinjen i Kalmar Grand Prix nästa år också. Vilken cykelfest det är!