Kan du inte träna som du vill utan smärta?

Har du ont i en led eller ett muskelfäste? Har du sökt hjälp överallt utan att bli smärtfri? Syns ingen skada på magnetröntgen? Har du fått beskedet att orsaken till din smärta är muskulär? Visar undersökning med ultraljud att ett muskelfäste är förtjockat? De flesta idrottsskador är överbelastningsskador. De flesta överbelastningsskador är inte skador eftersom ingenting är trasigt. Det är inte en skada förrän du har fått en muskelbristning eller en ortopedisk skada. Med rätt behandling i tid behöver överbelastningen aldrig utvecklas till en skada.

Har du fått behandling utan att bli smärtfri?
Smärta är aldrig en orsak, det är din kropps varningssystem. Orsaken till smärtan är sällan där du har ont och då hjälper det inte att behandla där. Det finns alltid en orsak till att en muskel är överbelastad eller skadad. Svaga core muskler, korta muskler, överrörliga leder, pronering, dålig hållning och otur är inte orsaker. Muskler blir överbelastade när de kompenserar för en annan muskel som är hämmad. När en muskel blir överbelastad blir den spänd och orsakar smärta i ett muskelfäste eller en led. Vila hjälper inte och det går inte att återställa normal muskeltonus med träning eller stretching. För att ta reda på varför du har ont krävs muskelfunktionstester och undersökning av din muskeltonus. För dig som tränar räcker det inte att bli smärtfri. Normal muskelfunktion måste återställas annars fortsätter muskler att kompensera och överbelastningen förvärras. Rehabiliterad betyder återställd. Du är inte återställd när du inte har ont längre utan när dina muskler fungerar som de ska igen. När dina muskler fungerar som de ska är du skyddad mot skador.

Har du rehabtränat utan att bli smärtfri?
Har du genomgått en funktionell rörelsescreening? Visade den att du har nedsatt rörlighet, är instabil och svag? Det är inte orsaker, utan symptom. När dina muskler är spända är du mindre rörlig. När dina stabiliserande muskler är hämmade är du instabil. När dina stora muskelgrupper är hämmade utvecklar du låg kraft. Har du rörlighetstränat, stabiliseringstränat, core tränat och rehabtränat utan att bli smärtfri? Träning hjälper inte när dina muskler är hämmade, överbelastade och spända.

Fick du mer ont av rehabträningen?
Vår kunskap om hur kroppen fungerar har ökat mycket men rehabilitering av idrottsskador har inte förändrats. Du kan få en symptomdiagnos men du får aldrig en orsaksdiagnos och rätt behandling när dina muskler är hämmade och överbelastade. För att rehabilitera muskulära överbelastningsskador måste normal muskeltonus, normal muskelfunktion och normal muskelstyrka återställas och i den ordningen. Det räcker inte att göra aktiveringsövningar. Det går inte att aktivera muskler som är spända och ömma. Du kan inte börja med stabiliseringsträning, core träning och rehabträning. Det går inte att styrketräna muskler som inte fungerar. Om du tränar med hämmade muskler kompenserar andra muskler och blir mer överbelastade och spända och du får mer ont. De enda biverkningar du får när dina muskler fungerar som de ska igen är ökad rörlighet, bättre löpsteg, större kraftutveckling i musklerna, bättre muskelkontakt, ökad prestationsförmåga och dessutom svarar din kropp på träningen.

Vill du ha hjälp?
Jag hjälper dig att bli smärtfri och funktionell så att du kan träna som du vill. Jag har 12 års erfarenhet av att rehabilitera idrottsskador. Jag har varit verksam i Kalmar sedan 2014 och har en rehabklinik på Malkars Träningscenter Västra sedan 2015. Jag har rehabiliterat landslagsidrottare, medaljörer på SM i friidrott och junior SM i skidskytte, elitidrottare, friidrottare, allsvenska fotbollsspelare, triatleter, cyklister, löpare, längdskidåkare, ungdomar på skidgymnasier och idrottsgymnasier, crossfit atleter, elitmotionärer och motionärer från Lycksele i norr till Malmö i söder.

Från våffeljärn till skivstänger, ett stycke svensk industrihistoria

Idag är det den internationella våffeldagen och jag tänkte berätta en historia om ett litet företag på den svenska västkusten som en gång i tiden tillverkade våffeljärn. Det är en framgångshistoria och ett stycke svensk industrihistoria. En tyngdlyftningsintresserad förman Året är 1957. En nybliven änka har tvingats ta över den lilla fabriken som tillverkar elektriska hushållsapparater eftersom hennes man har förolyckats i en flygolycka. Förman Hellström som monterar våffeljärn på företaget Elektriska Installationer Kommanditbolag grundat 1927 har just fått tillåtelse av direktör fru Tyra Johansson att använda företagets maskiner för att tillverka en prototyp av en skivstång om han betalar materialet själv och gör det på sin fritid. Herr Hellström har nämligen ett brinnande intresse för tyngdlyftning. En sport som har stora problem med att skivstängerna inte håller för de påfrestningar som de utsätts för. Herr Hellström är en hängiven tyngdlyftare och han har fått nog av skivstänger som böjs eller går av. Ibland skadas tyngdlyftare allvarligt när skivstängerna går sönder. På den här tiden är dessutom viktskivorna tillverkade av järn vilket ökar påfrestningen på skivstängerna ytterligare. Förmannen tillverkar en skivstång i seghärdat kromnickelstål. På en skivstång är greppet viktigt. Han förser passande nog skivstången med en lättring i våffelmönster. För att finansiera våffeljärnsmakare Hellströms unika idé om en hållbar skivstång ansöker direktör fru Tyra Johansson om ett lån i sin bank. På den här tiden var det inte så vanligt med kvinnliga företagare i Sverige och det var en annan tid med en helt annan kvinnosyn. Det fanns bara ett par gym i Sverige och de flesta som lyfte skivstänger var tyngdlyftare och tränade i atletklubbar. Den modiga Tyra erbjöds inte ens en sittplats på banken eftersom hon var kvinna och hon fick avslag på sin låneansökan men skam den som ger sig. Tyra var stark och övertygad om att idén om tillverka en hållbar skivstång var bra och stod på sig och lyckades få ett lån beviljat i en annan bank. VM i tyngdlyftning i Stockholm 1963 Året är 1963 och det är tyngdlyftnings VM i Stockholm. Eleikos skivstång introduceras och den förbluffar en hel tyngdlyftningsvärld. Ingen har tidigare skådat en skivstång som håller en hel tävling utan att böjas eller gå av. Skivstången har en oöverträffad flexibilitet och styrka. Tyngdlyftarna är lyriska över greppet. Eleikos skivstång satte en standard som revolutionerade en hel tyngdlyftningsvärld. Resten är historia, tyngdlyftningshistoria. Efterfrågan på Eleikos skivstänger lyftes i höjden över ett mästerskap. Det gick till och med så långt att en del tyngdlyftare gjorde sig kända för att vägra att tävla om de inte fick lyfta en Eleiko stång. Vid OS i London 2012 var alla tyngdlyftare från världens alla hörn nöjda för då fick de lyfta en svensk skivstång i världsklass likaså vid VM i tyngdlyftning 2018. Våffelmönstrad lättring Idag är Eleikos skivstänger världsberömda sedan länge och de tillverkar inte längre några våffeljärn vilket är synd för vackrare våffeljärn har jag aldrig sett men om du tittar på Eleikos skivstång med ett förstoringsglas kan du se att lättringen är våffelmönstrad. Det firas därför lite extra i Eleikos fabrik på våffeldagen den 25 mars varje år. Receptet på våfflor är inte hemligt vad jag vet men receptet på det seghärdade kromnickelstålet är fortfarande en väl bevarad hemlighet. Ovako Steel i Hällefors tar fram ämnet till Eleikos skivstång som är ett gediget hantverk från lättringen av greppet till den slutliga monteringen av lagren och hylsorna. Eleiko har jobbat tillsammans med Ovako i flera decennier för att utveckla ett stål som är optimerat för olympisk lyftning. Ovako producerar och levererar över hundra ton av detta stål till Eleiko varje år. Eleiko tillverkar fortfarande skivstången för hand men de använder numera modern teknologi. Eleikos skickliga hantverkare förädlar med varsamma händer specialstålet till världens bästa skivstång. Stången skärs av i en svarv och förses med spår i varje ände för hylsorna. Skivstångens greppyta förses med en lättring för att du ska få ett fast grepp och resten av stången lämnas slät för att den ska glida lätt mot din ben när du lyfter dem. En hantverkare förser skivstängerna med den berömda lättringen som består av ett miniatyraktigt våffelmönster som inte är varken för djupt eller grunt för att greppet ska bli fast men ändå mjukt. Lättringen av skivstången är en kritisk process. Om verktyget skär för djupt ned i stången blir det vassa kanter som skär in i handen. Om lättringen är för grund blir det svårt att greppa stången. Det är en svår och krävande process och ett riktigt hantverk att åstadkomma den perfekta lättringen. Eleikos hantverkare vet hur de ska utföra den här processen. De har utvecklat en känsla för det material de har arbetat med i så många år. Därefter skickas stången till ett företag som belägger dess yta med krom. Skivstänger med livstids garanti När skivstången återvänder till Eleiko genomgår den en tuff kvalitetskontroll för att garantera att den klarar de allra högsta kraven på kvalitet och hållbarhet. Skivstången placeras i ett skruvstäd och böjs med en hydraulisk domkraft med en kraft på 1,5 ton. Ingen skivstång böjs någonsin så mycket under vare sig träning eller tävling. Eleiko har skapat en maskin som mäter skivstångens rakhet med laser med extrem precision. Skivstången måste återgå till exakt rakhet med en maximal avvikelse på 0,5 mm annars skrotas den. Samma procedur repeteras med hylsorna men med en kraft på 2,5 ton. Därefter monterar en annan hantverkare hylsorna med 5 nållager i varje ände som gör att skivstången snurrar jämnt, mjukt, friktionsfritt och snabbt. Skivstängernas perfekt balanserade och synkroniserade rotation och dess fasta men ändå mjuka grepp har skapat begreppet “The Eleiko Feeling” i tyngdlyftningsvärlden. Skivstången förses med ett serienummer innan den levereras till en lycklig kund i något av de 180 länder i världen som Eleiko har levererat till sedan starten. Eleikos tävlingsstång för styrkelyft är konstruerad för att klara 1500 kilo. Styrkan i Eleikos skivstång beräknas till 215000 PSI. Det betyder att det krävs 215000 pounds per kvadrattum för att dra sönder stången. Medelvärdet för konkurrenternas olympiska skivstänger ligger på mellan 130000 och 150000 PSI. Forskning visar att skivstänger med ett lägre värde än 190000 PSI blir permanent böjda med tiden. Eleikos skivstång har så hög kvalité och lång livslängd att de lämnar livstids garanti på den. Styrketräning med fria vikter är en tydlig trend Eleiko har växt mycket de två senaste decennierna. Idag har alla gym med självrespekt skivstänger från Eleiko och företaget som även tillverkar hantlar, plattformar, rack, bänkar och basredskap av hög kvalité kommer att fortsätta att växa. Träning och hälsa är den nya industrin, hälsa är den nya lyxen och styrketräning förbättrar hälsan mer än någonting annat. American College of Sports Medicine publicerar i början av varje år sedan 2007 en lista över träningstrender som förväntas kommande år. 2023 års lista är den sjuttonde listan i ordningen. Fler än 3700 professionella yrkesutövare inom hälsa och fitness har rankat 42 möjliga träningstrender på en skala från 1 till 10 från högst till minst sannolikhet att de blir en träningstrend. Styrketräning med fria vikter är den träningsform som kommer högst upp på ACSM´s lista 2023. Styrketräning med fria vikter fortsätter att öka i popularitet. Det är egentligen ingen trend utan ett ökat medvetande. De som tränar med fria vikter har förstått att det är basövningar med fria vikter och tung belastning som gäller om man ska bli stark på riktigt och ha någon nytta av styrkan på jobbet, fritiden och i idrotter. Idag tränar många med målet att bli starkare istället för att bygga muskler. Eleikos slogan är “Let´s set the bar high, be kind and do more of what makes us stronger. Det är precis det den här världen behöver. Trenden att träna med fria vikter är driven av att många vill träna som idrottare och har mål som att klara av att lyfta 100 kilo i marklyft och kunna göra 10 chins. Den här trenden började egentligen redan 2005 och har varit väldigt tydlig i över ett decennium. Den blev ännu tydligare efter pandemin. Funktionell träning, personlig träning och crossfit har banat väg för friviktstrenden. Idag är det fler målgrupper med olika mål som tränar på gym och efterfrågan på träning med fria vikter är stor. Styrketräning med fria vikter är den effektivaste formen av styrketräning. Många gym har byggt separata friviktsgym med fler hantlar, bänkar, långa rader med plattformar och rack. Trots det är det kö till hantlar, bänkar, rack och plattformar på de flesta gym. Den 1 mars skrev till och med CNN om att det är kö till de fria vikterna på gymmen i USA och att de därför tvingas minska på cardio utrustningen för att få plats med mer fria vikter. 150000 skivstänger och 1000 världsrekord Året är 1997 och Lennart Blomberg vän till de ursprungliga ägarna herr och fru Johansson bestämmer sig för att köpa Eleiko. Lennart är en erfaren och framgångsrik affärsman. Han ser en stor potential i företaget och är även lite nostalgisk. Lennarts son Erik är idag familjeföretagets VD. Eleiko invigde ett nytt logistikcenter på 18000 kvadratmeter i november förra året och förfogar nu över 27000 kvadratmeter. Eleiko tillverkar ungefär 300 skivstänger i veckan. I mitten av december 2022 levererade Eleiko skivstång nummer 150000 sedan 1957. 85 procent av produktionen exporteras. Eleiko omsatte över en halv miljard 2020. Eleikos skivstång har visat vad den går för gång på gång i tusentals mästerskap och efter drygt 1000 världsrekord. Den har varit världsledande i 60 år och tillverkas än idag i Halmstad på den svenska västkusten. Det finns inte en tyngdlyftare i världen som inte har lyft en Eleiko stång på tävling någon gång. Eleiko kom nyligen med sin första styrkelyftsstång i rostfritt stål. Nu drömmer Eleiko om att ta fram en skivstång i fossilfritt grönt stål för att tillmötesgå nya krav på klimatmässig hållbarhet. Eleikos ambition är att vara bäst i världen på fria vikter, styrketräning, tyngdlyftning, styrkelyft och funktionell träning. Tänk vad ett våffeljärn, en idérik förman och en modig direktörska kunde åstadkomma i efterkrigstidens Sverige.

Jonna har satt sju personliga rekord på 60 och 100 meter häck efter rehab

 

Finnkampen på Olympiastadion i Helsingfors 4 september 2022 4:a Elin Lindeblad 5 13,55, 2:a Hanna Palmqvist 4 13,41 och 6:a Jonna Lindéen 6 13,94

I februari 2021 började jag rehabilitera friidrottstjejen Jonna Lindéen. Jonna fick ett nytt friidrottsliv. Hon har satt sju personliga rekord på 60 och 100 meter häck sedan dess. I augusti kom Jonna fyra på SM i Norrköping på 100 meter häck och blev uttagen till Finnkampen i Helsingfors. Det här är historien om en friidrottstjej som gick från smärtor till personliga rekord. Det är en berättelse om smärtor, drag, hämmade muskler, överbelastningsskador, behandling, rehab, personliga rekord, otur och en galet bra säsong men också om nya mål och hopp om nya personliga rekord och en SM medalj nästa år.

Hämmade och överbelastade muskler
Jonna dök upp i min behandlingsklinik den 25 februari 2021. Hon kom på rekommendation av en annan friidrottstjej som jag har rehabiliterat. Jag visste vem Jonna var. Jag hade sett henne springa på Fredrikskans i juli 2015. Jonna hade en fotskada, kände sig stel i höfterna och hade ont i knävecket. Jag gjorde muskelfunktionstester på henne och undersökte hennes muskler. Jonnas gluteus och iliopsoas var hämmade. Hennes hamstrings, vadmuskler och ryggmuskler hade kompenserat för gluteus och var överbelastade och spända. När Jonna springer i spikskor springer hon på framfoten vilket belastar hennes vadmuskler mycket. När gluteus är hämmad tvingas vadmusklerna göra både sitt och gluteus jobb och blir överbelastade, spända och orsakar smärta.

Ond cirkel
En hämmad gluteus hämmar sin antagonist iliopsoas. När gluteus och Iliopsoas är hämmade kan Jonna inte utveckla hög kraft varken när hon böjer eller sträcker i höftleden och då kan hon inte springa snabbt. Fel muskler gör jobbet och de kan inte utveckla lika stor kraft i höftleden vilket sänker Jonnas prestationsförmåga. De muskler som kompenserar blir överbelastade, spända och hämmade och sänker Jonnas prestationsförmåga ytterligare. Det blir en ond cirkel med allt sämre muskelfunktion och allt sämre kraftutvecklingsförmåga. Vi var tvungna att vända på det.

Urkopplad jetmotor
Gluteus och hamstrings sträcker i höftleden. När gluteus är hämmad kompenserar hamstrings och blir överbelastad och spänd. Då minskar rörligheten i Jonnas höftled. Ju mer spänd en muskel blir desto mindre kraft kan den utveckla, den blir hämmad. Ju mer spänd en muskel är desto sämre är cirkulationen i muskeln. Ju sämre cirkulation det är i muskeln desto snabbare blir den trött. Gluteus är kroppens jetmotor. Med urkopplad “jetmotor” är det omöjligt för Jonna att springa tillräckligt fort för att vara konkurrenskraftig på elitnivå. Vi jobbade för att koppla in Jonnas “jetmotor” igen.

Sprang snabbare och snabbare
Först behandlade jag Jonnas gluteus och iliopsoas för att återställa normal muskeltonus. Sedan gjorde Jonna aktiveringsövningar för gluteus och iliopsoas för att återställa normal muskelfunktion. När hennes gluteus och iliopsoas fungerade som de ska igen styrketränade hon för att återställa normal muskelstyrka. Jag fortsatte med att återställa normal muskeltonus i Jonnas hamstrings och vadmuskler. Spända hamstrings satte ned rörligheten i hennes höftled. Spända vadmuskler och en traumatiserad popliteus orsakade drag och smärta i hennes knäveck. Det krävdes många behandlingar men Jonnas muskler blev bättre fungerande och hon blev snabbare för varje behandling. Det vet vi med säkerhet eftersom Jonnas tränare ofta mäter hennes snabbhet mellan häckarna och gör sprinttester.

Sprintermusklerna måste fungera
Carolina Klüft sa en gång att Susanna Kallur springer bedårande häck. Det gjorde hon verkligen och det gör Jonna också. För att det ska gå fort när Jonna springer häck måste hon ha rätt steglängd mellan häckarna, perfekt teknik och exakt timing så att hon rinner som ett vatten över häckarna. Gluteus är sprintermusklerna. För att Jonna ska kunna springa riktigt snabbt måste hennes gluteus fungera. Gluteus medius stabiliserar höftleden och bäckenet. Hamstrings driver Jonna framåt. För att all kraft hennes muskler utvecklar ska driva henne framåt måste gluteus medius fungera så att hon är stabil i höftleden och bäckenet när hon skjuter ifrån med den fot som har markkontakt.

Explosiv rörelse
Den rörelse som sker snabbast när Jonna springer är den när hon ska ta nästa steg. Det kallar friidrottstränare framåtpendling av benet men det är inte någon pendling utan en i högsta grad explosiv rörelse som kräver full funktion i iliopsoas. Fem muskler på Jonnas lår böjer i höftleden till 90 grader. Vid 90 grader ska iliopsoas ta över. För att kunna springa snabbt mellan häckarna och komma över häckarna måste Jonna böja långt över 90 grader i höftleden. Iliopsoas måste fungera för att hon ska kunna lyfta sitt ben högt i ett explosivt moment för att kunna springa fort och komma över häcken. Det får heller inte strama i Jonnas hamstrings när hon ska över häcken med benet för då krävs det mer kraft och tar längre tid att komma över häcken. Ju mer kraft Iliopsoas, gluteus och hamstrings kan utveckla desto snabbare kan Jonna springa.

Satte åtta personliga rekord
När jag började rehabilitera och funktionsoptimera Jonna hade hon ett personbästa på 14:18 på 100 meter häck och 8:58 på 60 meter häck. Under sommaren 2021 satte hon tre personliga rekord på 100 meter häck, först 14:15, sedan 14:06 och hon avlutade med att för första gången i karriären gå under 14 sekunder när hon klämde i med 13:98. Under inomhussäsongen 2022 sprang Jonna 60 meter häck. Redan i den första tävlingen sprang hon på nytt personbästa 8:51, hon följde upp det med 8:46 och slutligen 8:44. Jonna har dessutom sänkt sitt personbästa på 60 meter utan häckar till 7:69.

Stukade foten
Inför sommarsäsongen i år hade vi hunnit jobba mycket med Jonnas kropp som hon själv uttrycker det men Jonna är otursförföljd. Hon var i sitt livs bästa form den 30 maj när hon mycket olyckligt stukade sin fot illa när hon styrketränade. Flera ledband gick delvis av i hennes fot. Det var en vecka innan första tävlingen i årets utomhussäsong. Hon kunde inte springa över häckar på fem veckor i början av sommaren men skam den som ger sig. Jonna vilade sin fot, fick mer behandling och tränade sig tillbaka än en gång. Jonna missade fyra tävlingar i juni bland annat den viktiga Folksam GP i Sollentuna som är en av de största tävlingarna under säsongen.

Tävlar för Kalmar SK
Jonna tävlar för friidrottsklubben Kalmar SK som håller till på den vackra arenan Fredrikskans som ligger alldeles intill vattnet mitt i Kalmar och som har gamla anor. Den fick i år nya fina banor till Jonnas stora glädje. Jonna tränar på Fredrikskans från maj till september. Den 21 december 2019 fick friidrottarna i Kalmar äntligen en fin inomhushall att träna i på vintern. Jonna älskar att träna där. Hon tränar och styrketränar i SBB Arena från september till maj.

SM i Friidrott i Norrköping 6 augusti 2022 1:a Hanna Palmqvist 277 Mölndals AIK 13.27, 4:a Jonna Lindéen 215 Kalmar SK 13.74 och 2:a Elin Lindeblad 214 Kalmar SK 13.51

SM i friidrott i Norrköping
Sa jag att Jonna har otur? Förra året, 2021 rev hon en häck med bakre benet i finalen på SM i Borås på 100 meter häck och så var den dagen och den medaljchansen förstörd. Jonna var tillbaka på friidrottsbanan den 9 juli i år med knappt en månad kvar till SM. På SM i Norrköping den 6 augusti 2022 satte Jonna nytt personligt rekord när hon sprang över mållinjen på 13:73 i försöken. I finalen låg hon på en medaljplats när hon slog i den näst sista häcken och tappade fart. Hon sprang ändå i mål som fyra på tiden 13:74 dock med för mycket vind i ryggen men det var ju en medalj hon ville ha. Trots att en stukad fot förstörde en stor del av Jonnas säsong blev hon uttagen till Finnkampen på Olympiastadion i Helsingfors. På Finnkampen den 4 september var inte Jonna i sin bästa form och sprang på 13:94.

Jonnas personliga rekord:

60 meter 7:69
60 meter häck 8:44
100 meter häck 13:73

Galet bra säsong
Jonna tycker att hennes säsong blev galet bra trots att hon stukade foten och missade många tävlingar. Hon tror att hon hade kunnat springa ännu snabbare och göra en ännu bättre säsong om hon inte hade stukat foten och det är jag också övertygad om. Jonna gick miste om fem veckors viktig häckträning och det tog lång tid innan hon fick tillbaka samma uthållighet över 10 häckar som hon hade innan stukningen.

En glädje att få hjälpa Jonna
Jonna säger att hon inte skulle vara där hon är idag utan min hjälp. Hon är en ödmjuk, rar och go tjej. Det har varit en glädje att få hjälpa Jonna att kunna fortsätta träna, utvecklas, tävla och sätta personliga rekord. Det känns väldigt meningsfullt och tillfredställande att hjälpa idrottare att slippa smärtor och skador och kunna fortsätta att träna, tävla och prestera. Med funktionsrehab som innebär att muskelfunktionen återställs ökar prestationsförmågan, kroppen svarar på träningen och återhämtningen tar kortare tid. I friidrott blir det så tydligt hur mycket en fungerande kropp betyder eftersom all prestation mäts i sekunder och centimeter. Jag kommer att leva länge på Jonnas åtta personliga rekord.

Jag ser fram emot fler personliga rekord
Jonna tror att hon har mycket mer att ge. Finalloppet på SM i år där hon slog i en häck visar att hon kan springa ännu snabbare. Hon har flera fjärdeplatser på SM på 100 meter häck och drömmer om en medalj. Ett annat av Jonnas mål är att få springa i Finnkampen igen. Finnkampen måste vara bland det roligaste man kan få vara med om som friidrottare i Sverige. Det är så många friidrottare som är med och de tävlar som ett lag för den blågula flaggan och sitt land. Nästa år går Finnkampen dessutom på världens vackraste stadion i Stockholm. Jonnas närmaste mål är att ta en av två platser till Nordenkampen den 12 februari men först åker hon på ett fjorton dagar långt träningsläger i Sydafrika på juldagen.

Bilder publicerade med tillåtelse av Deca Text & Bild

Jag önskar mig en amerikansk pojkvän i julklapp

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Maja-Dahlqvist-1024x684.jpg


Stina Nilsson har bytt till skidskytte. Linn Svahn rehabiliterar sin axel. Jonna Sundling har läkt sin tumme som har varit gipsad i tre veckor. Hanna Falk fick diskbråck och ska åka långlopp. I deras frånvaro passade Maja Dahlqvist på att vinna tre sprinttävlingar i världscupen i Ruka, Lillehammer och Davos. Igår var världsmästaren i sprint Jonna Sundling tillbaka men Maja vann sin fjärde raka världscupvinst den här säsongen i Dresden. I dagens
 längdskidåkning är styrka en viktig egenskap som begränsar skidåkares prestationsförmåga. Det bevisade Marit Björgen redan 2002 och förvånade alla skidexperter i Norge och Sverige. Nu bevisar Maja Dahlqvist det igen nästan 20 år senare men skidexperterna förstår fortfarande inte hur viktig styrka är i dagens längdskidåkning. Det är inte tack vare längdskidlandslagets tränare som Maja Dahlqvist har vunnit fyra raka världscupsegrar på fyra försök. Det är tack vare hennes amerikanska pojkvän Kevin Bolger.

Jag tänker på Marit Björgen
Marit Björgen vann sin första sprinttävling i världscupen säsongen 2002/2003. Skidexperterna tyckte att det var konstigt att hon som har så mycket muskler vann. Nåja, hon kommer i alla fall aldrig att vinna någon distanstävling, sa samma skidexperter. Nej, eller hur! Marit tog 8 OS-Guld, 18 VM-guld och totalt 41 medaljer i VM och OS. Hon tog 114 segrar i Världscupen, vann sprintcupen 5 gånger, distanscupen 3 gånger och totala världscupen 4 gånger. Hon var stark redan när hon kom in på skidgymnasiet eftersom hon är bondjente men är känd för sitt fokus på tung styrketräning. I mina ögon har Marit varit framtidens skidåkare sedan 2002. Det var ingen skidåkare och ingen skidnation som vågade ta efter Marit. Marit lade skidorna på hyllan efter säsongen 2017/2018. Nu har Marit två barn och mindre tid än någonsin att träna. Hon kom därför på den briljanta idén att satsa på långlopp. Marit som chockade alla skidexperter när hon vann tre sprinttävlingar i världscupen, VM-guld i sprint 2003 och sprintvärldscupen totalt säsongen 2002/2003 ska nu åka långlopp. Hon blev tvåa i sitt första Vasalopp i år. Skidexperterna har lärt sig att aldrig underskatta världens bästa skidåkare genom alla tider men de har fortfarande inte förstått hur viktig styrka är i dagens skidåkning.

Jag tänker på Stina Nilsson och Theodor Pettersson
I ett reportage i Vinterstudion 2018 följde SVT´s skidexpert Mattias Fredriksson med Stina Nilsson och Theodor Pettersson till gymmet på Vintersportcentrum i Östersund. Stina utförde chins och stående hantelpress på ett felaktigt sätt och de andra övningarna hon gjorde har hon ingen nytta av. Hon hade för smalt grepp i chins, sjönk ihop med bröstet och drog med armarna istället för med ryggen. Hon sträckte inte ut armarna och släppte inte ned kroppen en bit från skuldrorna. Stina berättade för Mattias att hon inte tar sin styrketräning på allvar. Det hade hon inte behövt berätta. Stina tränar minst av damerna i skidlandslaget, berättade hon. Hon gör övningarna med en twist och skojar till dem, sa hon. De flesta övningar Stina gjorde i gymmet är inte styrketräning. Theodor tog heller inte sin styrketräning på allvar och tror inte att han blir snabbare av den, sa han. Det tror inte jag heller. Mattias frågade Theodor när han började styrketräna. När jag var 23 år, svarade Theodor. Mattias skrattade. Varför då, undrade Mattias. För att jag inte trodde att det var någonting för mig, svarade Theodor. Mattias skrattade ännu mer. Tidigare låg Svenska skidlandslaget långt efter de andra nationerna med styrketräning men vi är i kapp eller tillhör till och med de ledande nationerna nu, sa Theodor. Det tror inte jag. Theodor Pettersson var världens bästa sprinter säsongen 2011/2012. Det var sista året en skidåkare på herrsidan kunde vinna sprinttävlingar utan att vara riktigt stark. I Mattias Fredrikssons reportage syns det tydligt hur oprioriterad styrketräningen är i svensk längdskidåkning. Gymmet på Vintersportcentrum har lågt i tak, snedtak och takfönster. Det är litet och trångt och har fel redskap. Skidåkare i det Svenska längdskidlandslaget tränar i en skrubb på vinden och de flesta redskapen i gymmet går inte att använda för att prestationsutveckla längdskidåkare. Gymmet visar hur viktigt fysiologerna på Vintersportcentrum tycker att styrketräning är för skidåkarna i Svenska längdskidlandslaget.

Jag tänker på skidexperterna
Det räcker inte att kunna hålla en hög och jämn fart i dagens skidåkning. Förr kunde skidåkare vinna skidtävlingar om de hade en bra teknik och en hög syreupptagningsförmåga. Det räcker inte idag, inte ens när det är individuell start. Det krävs styrka också. Ju starkare en skidåkare är desto mer explosiv är skidåkaren. Idag måste en skidåkare ha en hög maximal styrka för att kunna accelerera snabbt, svara på ryck, rycka och spurta. Dagens skidexperter är Inte mer insatta i vilka egenskaper som är viktiga i dagens skidåkning än de skidexperter som dömde ut Marit Björgens möjligheter att någonsin vinna en distanstävling. En skidåkare behöver bara utveckla två egenskaper, de framåtdrivande musklernas maximala styrka och hjärtmuskelns styrka. Alla andra egenskaper som är viktiga för uthållighetsprestationer följer med på köpet när dessa förmågor ökar men fortfarande tjatar skidexperterna om egenskaper som inte har någon betydelse för prestationsförmågan, inte kan påverkas genom träning, inte existerar eller inte kan tränas var för sig.

Jag tänker på Frida Karlssons mamma
Frida Karlssons mamma sa för några år sedan att när en skidåkare blir starkare blir tekniken bättre. Mamma Mia är klok. Det är självklart mycket lättare att upprätthålla rätt teknik med starka muskler. “Strength is the mother of all qualities”, sa världens främsta muskelfysiolog Dietmar Schmidtbleicher. När skidåkaren blir starkare blir tekniken bättre, motorn starkare, explosiviteten större, accelerationsförmågan större, spurtförmågan bättre, arbetsekonomin bättre, syreupptagningsförmågan högre och uthålligheten större. Musklerna är en skidåkares motor. Det är de som utvecklar kraften i bentag och stavtag. Hjärtat är bara en syrepump som pumpar blod med syrebärande röda blodkroppar till musklerna så att energi kan tillverkas i mitokondrierna för att musklerna ska kunna fortsätta att arbeta. En muskel kan inte bli uthålligare, den kan bara bli starkare. Det säger sig själv att arbetet på samma belastning går lättare när musklerna blir starkare. En ökad maximal styrka ökar skidåkarens uthållighet. Frida Karlsson är en helt annan skidåkare den här säsongen. Hon åker med större rörelser, mer kraft och lägre frekvens. Hon ser mycket starkare ut. Jag är övertygad om att ett betydligt större fokus på styrketräning och mycket starkare muskler är hemligheten bakom den förvandlingen. Frida har slagit den norska skiddrottningen Therese Johaug som tidigare har varit totalt överlägsen i två världscuplopp den här säsongen.

– Jag har aldrig sett en människa med mer fokus i gymmet. Det har smittat av sig på mig. Nu går jag in där och ser att gympasset är lika viktigt som ett intervallpass. Jag har haft bra fokus på gymmet förut, men det är ingenting jämfört med honom och nu.

-Maja Dahlqvist

Jag tänker på Kevin Bolger
Sedan Maja Dahlqvist träffade Kevin Bolger, sprintåkare i Amerikanska längdskidlandslaget tar hon styrketräningen på större allvar. Kevin har gett Maja nya insikter om styrketräningens betydelse för en längdskidåkare. Maja har aldrig sett en människa med större fokus i gymmet än sin amerikanska pojkvän. Det har smittat av sig på henne, säger hon. Nu går hon in i gymmet och betraktar styrketräningen som lika viktig som ett intervallpass. Hon säger att hon har haft bra fokus i gymmet tidigare men att det inte är någonting jämfört med Kevin och hur stort fokus hon har nu. Majas amerikanska pojkvän har fått henne att ta styrketräningen på större allvar. Maja och Kevin har tränat tillsammans i Sverige i sommar och under hösten. Det har resulterat i fyra segrar i världscupen i sprint fyra helger i rad nu. Maja ser mycket starkare ut. Vinterstudions expertkommentator Mattias Fredriksson tror att Maja vinner sprinttävlingar i världscupen för att hon nu har kommit upp i 10000 träningstimmar. Majas kropp vet inte hur hur många timmar hon har tränat. Majas kropp svarar på en enda sak och det är belastning. Om belastningen är tillräckligt tung blir hennes muskler starkare. Det är därför effektivare att träna med progressivt tyngre belastning än att träna många timmar. Jag är övertygad om att Maja vinner för att hon är mycket starkare den här säsongen än hon har varit tidigare. Det får hon tacka Anna Dyvik för. Kevin säger att han och Maja matchade på Tinder. Kevin känner Anna Dyvik genom hennes pojkvän Gustav Eriksson. Anna hjälpte Kevin att bli ihop med Maja. När man är starkare står man stabilare på skidorna och får mer kraft i varje bentag och stavtag och åker skidor fortare. Jag önskar mig en amerikansk pojkvän till alla tjejer och killar i Svenska längdskidlandslaget i julklapp.

Den moderna staktekniken orsakar diskbråck

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Ebba-Jessie-Heidi-1-1024x683.jpg


Jag skrev en artikel om varför det är diskbråcksepidemi i Svenska längdskidlandslaget och blev kontaktad av flera skidpappor som vill veta hur de förebygger och rehabiliterar diskbråck hos sina söner och döttrar. Diskar går sönder på våra skidungdomar och landslagsåkare. Nu överväger flera skidåkare i landslaget att sluta åka skidor på grund av ryggsmärtor. Läget är akut. Svenska längdskidlandslaget har larmat om ryggskadorna. Landslagsåkare har begärt en utredning av vad som orsakar de svåra ryggskadorna. Det behövs ingen långdragen utredning. Vi har inte tid med det. Nu gäller det att rädda diskarna på våra skidtalanger. Den moderna staktekniken är den huvudsakliga orsaken till de svåra ryggskadorna. Tester och träning i brutalbänk är en annan orsak. Den moderna livsstilen där skidåkarna sitter större delen av sin vakna tid är också en orsak. I den här artikeln går jag igenom anatomiskt, biomekaniskt och ortopediskt på detaljnivå varför den moderna staktekniken belastar diskarna på ett felaktigt sätt och orsakar ont i ryggen, 
slitna diskar, diskbuktningar och diskbråck.

Skidåkare som böjer i ländryggen får diskbråck
Idag vet vi genom ryggforskare Stuart McGills biomekaniska forskning att vi inte ska böja i ländryggen med belastning och att det bara är en fråga om antal böjningar innan vi får diskbråck. Trots det ser jag skidåkare i Svenska längdskidlandslaget som böjer i ländryggen när de åker stakåkning. Även de landslagsåkare som har opererats för diskbråck böjer i ländryggen när de stakar. Det är bara en tidsfråga innan de får fler diskbråck. Skidinstruktörer lär fortfarande ut en stakteknik som innebär att skidåkare böjer i ländryggen. Skidgymnasierna och Bosön testar fortfarande skidåkarnas bålstyrka i brutalbänk. Skidåkare gör fortfarande sit-ups och crunches. Tre saker skiljer dagens skidåkare från gårdagens skidåkare. Idag är skidåkare mycket starkare i överkroppen, de stakar genom att böja i ländryggen och de stakar mycket mer. De stakar många timmar och böjer hundratusentals gånger i ländryggen under en säsong.

Bukmusklernas funktion är inte att böja i ländryggen
Två av bukmusklerna har sitt ursprung på bäckenet och fäster på bröstkorgen. En av bukmusklerna har sitt ursprung på bröstkorgen och fäster på bäckenet. När bukmusklerna arbetar dynamiskt förkortas avståndet mellan bröstkorgen och bäckenet. Bukmusklerna kan inte böja i höftleden. När bukmusklerna arbetar dynamiskt böjer de i ländryggen. Bukmusklerna är inte konstruerade, utvecklade och designade av naturen för att arbeta dynamiskt och skapa rörelse utan för att arbeta statiskt och förhindra rörelse. Bukmusklernas primära funktion är att fixera bäckenet i neutralposition så att kotpelaren har en naturlig S-kurva och varje kota ligger plant mot och fördelar trycket jämnt över hela disken. Då tål disken 800 kilos tryck. Bukmusklernas funktion är att skydda diskarna. Om du studerar kotpelaren ser du tydligt att den är konstruerad för kompressionskrafter eftersom den har en disk som fungerar som en stötdämpare mellan varje kota. Om du studerar diskarna förstår du att de är konstruerade för ett tryck som är jämnt fördelat över hela dess yta. Bukmusklernas funktion är att stabilisera bäckenet när kraft ska överföras mellan armar och ben i stavtagen, inte att förkorta avståndet mellan bröstkorgen och bäckenet. Skidåkaren ska inte åka skidor med bukmusklerna utan med hela kroppen. Kroppen är en funktionell helhet. När kroppen fungerar som den ska behöver skidåkaren bara tänka på vilka rörelser han eller hon ska göra, inte tänka på att spänna sina muskler.

Skidåkaren ska inte böja i ländryggen
Bukmusklerna kan inte bidra till framåtdrift vid stakåkning. Skidåkaren kan inte åstadkomma högre fart genom att böja i ländryggen vid stakåkning. Om skidåkaren böjer i höftleden istället bidrar det däremot till framåtdrift. Bäckenet ska vara i neutralposition, ländryggen ska vara stabil och skidåkaren ska böja i höftleden, inte i ländryggen. Skidåkaren ska inte göra crunches med stavarna i händerna när han eller hon stakar. Det är både ineffektivt, onödigt, onaturligt, och skadligt för ländryggen.

Instruktionerna för stakteknik orsakar diskbråck
De rådande instruktionerna för teknik vid stakåkning uppmanar skidåkaren att tippa bäckenet bakåt, koppla på bukmusklerna och dra med bukmusklerna. Det är en extremt onaturlig och dysfunktionell rörelse som orsakar ryggsmärtor, diskförslitningar, diskbuktningar och diskbråck. När skidåkaren drar med bukmusklerna arbetar de dynamiskt och böjer i ländryggen. Då är det bara en fråga om antal böjningar innan skidåkaren får ett diskbråck.

Teknikinstruktionen för stakåkning måste ändras
Kombinationen av att skidåkaren tippar bäckenet bakåt och böjer i ländryggen ökar risken för diskbråck ytterligare. När skidåkaren böjer i ländryggen trycker en liten del av kotkroppen mot diskens främre del och pressar diskens innehåll bakåt så att disken deformeras och buktar eller spricker. Ju mer skidåkaren böjer i ländryggen desto högre blir trycket på diskens främre del. Om skidåkaren dessutom tippar bäckenet bakåt blir trycket ännu högre. Skidåkaren ska inte tippa bäckenet bakåt och räta ut svanken. Bäckenet ska vara i neutralposition och kotpelaren ska ha en naturlig S-kurva. Skidåkaren ska inte dra med bukmusklerna genom att arbeta dynamiskt med dem. Bukmusklerna ska arbeta statiskt för att hålla bäckenet i neutralposition så att trycket fördelas över hela disken. Skidåkaren ska inte böja i ländryggen utan i höftleden. Instruktionen för teknik vid stakåkning måste ändras. Här vilar det yttersta ansvaret på Svenska skidförbundet, skidklubbarna, skidgymnasierna och skidtränarna. Det här är helt och hållet en kompetensfråga. Svenska skidförbundet bör i samråd med biomekanik ingenjörer och anatomister med kompetens inom funktionell anatomi utveckla nya instruktioner för teknik vid stakåkning. För att undvika diskbråck är det dock inte svårare än att skidåkaren ska hålla bäckenet i neutralposition och böja i höftleden, inte i ländryggen. Då belastas kotpelaren på rätt sätt och då skapas största möjliga kraft för framåtdrift.

Skidungdomarnas gluteus och iliopsoas är hämmade
Skidåkarnas livsstil där de sitter sitter alldeles för mycket innebär att deras gluteus- och iliopsoas muskler blir hämmade. Då förlorar skidåkarna sin stabilitet i bäckenet och ländryggen. Det innebär att diskarnas skydd är urkopplat. Kombinationen av dysfunktionella gluteus- och psoas muskler och en stakteknik där bäckenet är bakåttippat och ländryggen böjs är förödande. Skidåkare tränar stora mängder stakåkning där de böjer hundratusentals gånger i ländryggen varje säsong.

Det räcker inte med aktiveringsövningar
Skidungdomarna måste få hjälp att återställa normal muskelfunktion i gluteus och iliopsoas. Det går inte att lära en skidåkare med dysfunktionella gluteus- och iliopsoas muskler att böja och sträcka i höftleden istället för i ländryggen. När gluteus och iliopsoas är dysfunktionella utvecklar skidåkaren ett kompensatoriskt rörelsemönster där han eller hon böjer och sträcker i ländryggen istället för i höftleden. Skidåkaren kan inte böja och sträcka i höftleden med kraft om de muskler som ska böja och sträcka är hämmade. För att förebygga ryggskador måste muskelfunktionen i gluteus och iliopsoas återställas och rörelsemönstret vid stakåkning förändras. Det räcker tyvärr inte med aktiveringsövningar och styrketräning för att väcka insomnade gluteus- och iliopsoas muskler till liv igen. Det krävs djupgående behandling som återställer normal muskeltonus för att återställa normal muskelfunktion.

Här är de sex viktigaste förändringarna för att rädda diskarna på våra skidungdomar:

1. Förändra instruktionen för teknik vid stakåkning. Sluta att instruera skidungdomarna att tippa bäckenet bakåt och att dra med bukmusklerna. Det resulterar i att de böjer i ländryggen. Uppmana dem att hålla bäckenet i neutralposition och böja i höftleden, inte i ländryggen.

2. Sluta med sit-ups i brutalbänk. Gör hängande benlyft med bäckenet i neutralposition istället och böj bara i höftleden, inte i ländryggen för att styrketräna höftböjarmusklerna dynamiskt och bukmusklerna statiskt.

3. Återställ normal muskelfunktion i gluteus och iliopsoas. Gluteus stabiliserar bäckenet och psoas stabiliserar ländryggen. Det är ingen idé att försöka träna iliopsoas om gluteus är hämmad eftersom gluteus hämmar sin antagonist iliopsoas. Det går naturligtvis inte att träna en muskel som inte fungerar. Det krävs djupgående behandling som återställer normal muskeltonus för att få full aktivitet i gluteus och iliopsoas. Det räcker inte med aktiveringsövningar.

4. Minska sittandet drastiskt och så mycket som möjligt. Informera skidungdomarna om faran med att sitta. Se till att skidgymnasierna slänger ut skolbänkarna och stolarna och möblerar lektionssalarna med ståbord. Se till att skidungdomarna får ett ståbord hemma så att de kan stå och läsa läxorna och spela dataspel. Undersök möjligheten att få ett ståbord i lektionssalen i grundskolan. Inför obligatorisk spontanidrott på rasterna i skolan.

5. Väck gluteus med självbehandling med en lacrosseboll och gör aktiveringsövningar för gluteus och iliopsoas efter skoldagen, långa resor och innan träning och tävling.

6. Ta styrketräningen på allvar. Träna upp styrkan i gluteus och iliopsas. Ju starkare dessa muskler är desto mindre är risken för diskbråck och desto högre är prestationsförmågan. Träna inte bukmusklerna dynamiskt isolerat utan statiskt integrerat. Det ska vara effektiv styrketräning i form av basövningar med fria vikter och tung belastning på stabila underlag eftersom det genererar högst neuromuskulär aktivering och är både mest naturligt, skonsamt och effektivt.

Bild publicerad med tillåtelse av KEK Stock. Fotograf Rolf Zetterberg.

Därför är det diskbråcksepidemi i svenska längdskidlandslaget

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Viktor-Thorn-1024x684.jpg

Jag trodde mycket på Jens Burman. Han fick diskbråck och har opererat ryggen. Jag var övertygad om att Viktor Thorn skulle bli Sveriges nästa längdskidstjärna. Han fick diskbråck två gånger och har opererat ryggen två gånger. Jag hoppades på att Hanna Falk skulle slå igenom internationellt i sprint. Hon fick disbråck och har opererat ryggen. Mia Eriksson är landslagsåkaren som försvann. Hon fick två diskbråck och har opererat ryggen två gånger. Jag trodde att Elina Rönnlund som har så fina skidgener skulle bli en väldigt duktig skidåkare. Hon har en diskbuktning i ländryggen. Moa Molander Kristiansen sensation i Tour de Ski 2019 har en sliten disk i ryggen. Hon har så stora besvär med sin rygg att hon inte kan åka skidor. Hon säger att hennes karriär är i fara. Maria Nordström har tvingats ändra sin träning på grund av en disk i ryggen. Johanna Hagström tvingades avbryta en tävling på grund av ryggproblem. Anna Dyvik har ont i ryggen. Hon sa med tårar i ögonen efter sprinten i Ruka att hon bara ville åka därifrån. Nio skidåkare i Svenska längdskidlandslaget har ont ryggen eller diskbråck. Nu efterlyser Jens Burman en utredning av vad som orsakar de allvarliga ryggskadorna. I den här artikeln förklarar jag varför våra längdskidåkare får ont i ryggen och diskbråck.

Varför får längdskidåkare ont i ryggen?
Skidåkarna i landslaget har suttit i skolbänken i grundskolan och på skidgymnasiet i 12 år. De tillhör den generation som har växt upp med dataspel och sociala medier istället för spontanidrott. De är professionella skidåkare som tränar två gånger om dagen och vilar större delen av sin vakna tid eller har ett stillasittande jobb. En del av dem åker bil långt varje dag under vinterhalvåret för att kunna träna på snö. De gör långa resor till träningsläger. De reser både ofta och långt till tävlingar under säsongen. De sitter många timmar varje dygn och har gjort det i många år. När de sitter stretchar de sina sätesmuskler med en stor del av sin kroppstyngd vilket leder till att deras gluteusmuskler blir hämmade.

Dysfunktionella muskler orsakar diskbråck
Det är musklerna som håller uppe skelettet. Det är inte skelettet som håller uppe musklerna. Det är musklerna som stabiliserar lederna, bäckenet, kotpelaren och skuldrorna. När vi läser traditionell anatomi får vi bara lära oss hur musklerna ser ut. Vi måste läsa funktionell anatomi för att lära oss hur kroppen fungerar. Ny anatomisk kunskap har ritat om anatomikartan helt och  hållet. Den visar att kroppen är konstruerad och fungerar på ett helt annat sätt än vi tidigare trodde. Idag vet vi vad ont i ryggen och diskbråck beror på. Muskler kan bli hämmade. Muskeldysfunktion kan orsaka ortopediska skador som diskbråck. Orsaken till smärta och skador sitter sällan där vi har ont. Här följer en biomekanisk förklaringsmodell av de ryggsmärtor och diskbråck som skidåkare i svenska längdskidlandslaget drabbats av.

Psoas stabiliserar ländryggen
Det är en myt att ont i ryggen beror på svaga bukmuskler. Det är även en myt att transversus abdominis är core muskeln. Psoas är den verkliga core muskeln. Jag har skrivit en artikel om det. Psoas övre del förhindrar böjning i ländryggen och den nedre delen förhindrar översträckning i ländryggen. När gluteus är hämmad hämmar den sin antagonist psoas. När psoas är hämmad har skidåkaren ingen stabilitet i ländryggen. De starkaste bukmuskler i världen kan inte kompensera för en hämmad psoas. Om skidåkarens gluteus- och psoasmuskler är hämmade är risken stor för ortopediska skador i kotpelaren som diskbråck. Psoas ska stabilisera ländryggen när skidåkaren överför kraft från armarna till benen i stavtagen. Psoas och iliacus är de enda muskler som kan böja i höftleden över 90 grader. När skidåkaren åker stakåkning ska psoas både stabilisera ländryggen och böja i höftleden. Skidåkaren ska böja och sträcka i höftleden när han eller hon åker skidor, inte i ländryggen. När psoas är hämmad kompenserar skidåkaren genom att böja i ländryggen istället. Bukmusklerna arbetar dynamiskt istället för statiskt som de är konstruerade av naturen för att göra. När skidåkaren böjer i ländryggen trycker en liten del av ländkotorna på en liten del av disken. Då är risken för diskbråck stor. Hämmade muskler blir överbelastade och spända. När psoas är spänd ger den inte med sig vid frånskjut i diagonalåkning utan drar ländkotorna framåt vilket förändrar biomekaniken i kotpelaren.

Bukmusklerna fixerar bäckenet
Bukmusklernas primära funktion är att fixera bäckenet i neutralposition så att kotpelaren har en naturlig S-kurva och varje kota ligger plant mot och trycker jämnt över hela disken. Då tål disken 800 kilos tryck. Bukmusklerna ska arbeta statiskt för att förhindra att bäckenet tippar framåt så att ländryggen översträcks och svankas. Bukmusklerna kan inte böja i höftleden. Skidåkaren kan inte skapa framåtdrivande kraft genom att böja i kotpelaren vid stakåkning. Kotpelaren är inte konstruerad för rotation. De sneda bukmusklerna ska göra kotpelaren vridstyv för att hindra rotationskrafter från att påverka kotpelaren. Det är omöjligt för skidåkaren att få diskbråck om gluteus och psoas fungerar, bäckenet är i neutralposition och inga rotationskrafter påverkar kotpelaren.

Gluteus medius stabiliserar bäckenet
Bäckenet är kotpelarens grund. Utan en stabil grund kan ländryggen inte bli stabil. När skidåkaren står på en skida ska det laterala subsystemet som består av gluteus medius och adduktorerna på samma sida och quadratus lumborum på motsatt sida stabilisera bäckenet. När gluteus medius är hämmad har skidåkaren ingen stabilitet i bäckenet. Quadratus lumborum och adduktorerna kompenserar och blir överbelastade, spända och ömma. Quadratus lumborum blir hämmad och kan inte stabilisera bäckenet och ländryggen. När quadratus lumborum blir spänd blir skidåkaren stel i ländryggen, får ont i ländryggen, kramp i quadratus lumborum och ryggskott.

Erector spinae förhindrar att ryggen böjs
Erector spinaes primära funktion är att förhindra att ryggen böjs. När skidåkaren åker diagonalåkning ska gluteus översträcka i höftleden i frånskjutet. När gluteus är hämmad kompenserar skidåkaren genom att översträcka i ländryggen istället. Erector spinae kompenserar och blir överbelastad, spänd och öm. Erector spinae arbetar dynamiskt istället för statiskt som den är konstruerad av naturen för att göra. Skidåkaren blir trött i ryggen och klarar inte av att hålla den rak. När skidåkaren översträcker i ländryggen trycker en liten del av ländkotorna på en liten del av disken. Då är risken för diskbråck stor.

Brutalbänk belastar kotpelaren felaktigt
Svenska skidåkare gör en övning i gymmet som kallas brutalbänk för att träna sina bålmuskler. Skidåkarna blir testade i brutalbänk på skidgymnasiet och Bosön. Skidåkarna tränar även i brutalbänken för att få bra resultat på testerna. I startläget är ländryggen översvankad. Det finns troligtvis ingen skidåkare som har fullt fungerande gluteus- och iliopsoasmuskler och är så stark i iliopsoas och bukmusklerna att han eller hon kan utföra brutalbänk utan att böja i ländryggen. Om skidåkaren gör sit-ups i brutalbänk med hämmade, överbelastade och spända psoasmuskler och böjer i ländryggen är risken för diskbråck stor. Världens främsta ryggforskare Stuart McGill avråder från övningar där man böjer och sträcker i ländryggen med belastning. Stuart McGill har i sin forskning kommit fram till att man kan böja i ländryggen med belastning mellan 18000-25000 gånger, sedan har man diskbråck.

Varför får skidåkare diskbråck?
Kotpelaren är konstruerad för kompressionskrafter. Den klarar inte av två olika krafter samtidigt. Skidåkaren får diskbråck när han eller hon belastar kotpelaren med både kompressionskrafter och rotationskrafter samtidigt. Idag åker skidåkare skidor på ett helt annat sätt än de gjorde förr. De åker med kortare, mer explosiva och frekventa stavtag. De är mycket starkare i överkroppen och utvecklar en mycket större kraft i stavtagen. Bukmusklerna måste stå emot den kraften och det kan de inte när gluteus- och psoasmusklerna är dysfunktionella. När skidåkaren åker diagonalåkning och stakar med en arm och skjuter ifrån med motsatt ben påverkar två motsatta rotationskrafter kotpelaren samtidigt. När gluteus och psoas är hämmade har skidåkaren ingen stabilitet i bäckenet och ländryggen. Skidåkaren måste ha fungerande gluteus- och psoas muskler och starka bukmuskler för att kunna motstå rotationskrafter och skydda kotpelaren och diskarna.

Hur ska skidåkare med diskbråck rehabiliteras?
Jag har rehabiliterat klienter med diskbråck. Samtliga har haft dysfunktionella gluteus- och psoasmuskler. Om de hade haft fungerande gluteus- och psoasmuskler hade de aldrig fått diskbråck. Diskbråck är inte en orsak, utan ett symptom. Det är ett ortopediskt haveri orsakat av muskeldysfunktion. Smärta är heller inte en orsak, det är kroppens varningssystem. Rehabiliterad betyder återställd. Skidåkaren är inte återställd när han eller hon inte har ont längre utan när hans eller hennes kropp fungerar som den ska igen. Funktionen i skidåkarens gluteus- och psoasmuskler måste återställas annars får skidåkaren ont i ryggen igen eller fler diskbråck. För att återställa full aktivitet i gluteus och iliopsoas krävs ett rehabiliteringsprogram i tre steg. I steg ett återställs normal muskeltonus med djupgående behandling. I steg två återställs normal muskelfunktion med aktiveringsövningar. I steg tre återställs normal muskelstyrka med effektiv styrketräning. Rehabiliteringen måste ske i den här ordningen. Det går inte att aktivera muskler som är spända och ömma och det går inte att träna muskler som inte fungerar. Ryggforskare Stuart McGill har vetenskapligt bevisat att smärta orsakar hämmade gluteusmuskler. När normal muskelfunktion och muskelstyrka är återställd kan skidåkaren börja åka skidor igen.

Bild publicerad med tillåtelse av KEK Stock. Fotograf Rolf Zetterberg.

Skidminnen och skidhistoria

Jag är skidåkare från början. Min pappa lärde mig att åka skidor bakom Parkskolan i Degerfors. Han var en riktig friluftsmänniska. Det var ingen fotbollsplan där då utan en skidbacke. Jag minns inte hur gammal jag var när jag började tävla på skidor. Det var kanske när jag var 10 år. Jag fick ett par fina ljusröda Edsbyn skidor i trä i julklapp. Träskidorna preparerades med tjära. Det var så långt ifrån dagens högteknologi med stenslipade belag och pulvervallor som man kan komma. Jag ärvde kromade stavar i helgjutet stål som vägde flera kilo styck. De använde jag i många skidtävlingar. Någon av skidledarna i Strömtorps IK som var klubben som jag tävlade för brukade hjälpa mig att valla skidorna innan tävlingarna vid Parkskolan. En gång precis innan starten i en tävling stack en skidledare till mig ett par moderna lätta stavar. Då kom jag i mål en sekund efter vinnaren istället för en minut efter som jag brukade. Då bad jag min pappa om att få nya stavar. Jag åkte skolmästerskap, kretsmästerskap, klubbmästerskap och distriktsmästerskap. När plastskidorna kom fick jag ett par gula Swallow med blå logo. Swallow var ett litet japanskt märke som inte finns kvar längre. På den tiden var vallning ett förhållandevis simpelt hantverk. Det fanns två glidparaffiner att välja på, en blå och en röd. Idag är vallning en hel vetenskap.

Plastskidor och VM i Falun 1974
På VM i Falun 1974 slog plastskidan igenom. Tillverkare av alpina skidor överförde sitt know how om syntetmaterial till längdskidsporten. Österrikiska Kneissl tog fram en ny längdskida i plast till VM i Falun. Norrmannen Magne Myrmo blev historisk som den sista världsmästaren på träskidor på 15 kilometersloppet. Thomas Magnusson hade hört talas om de nya plastskidorna och sökte upp österrikarna på Grand Hotell. De hade tre par skidor kvar. De andra två fick Sven-Åke Lundbäck och Hans-Erik Larsson. Plastskidans era började dock med chock och förtvivlan för svensk del. Redan efter 75 meter i stafetten lossnade bindningen ifrån den ena skidan för startmannen Hans-Erik Larsson. Hans bindningar var monterade med vanliga träskruvar och det visade sig efteråt att de fäster dåligt i plast. Sverige blev diskvalificerade när även den andra skidans bindning lossnade och den skidan också var tvungen att bytas. Enligt reglerna fick man bara byta en skida. Landssorg utlystes.

Världsmästare på 30 kilometer
Thomas Magnuson bestämde sig en halvtimme före start för att åka på de nya plastskidorna i stället för på de träskidor från finska Järvinen som han hade kontrakt på. Han blev historisk när han blev den första världsmästaren på plastskidor i 30 kilometersloppet på VM i Falun 1974. Bindningarna lossnade inte från Thomas skidor för det var en serviceman från Kneissl som monterade dem på hans skidor med rätt skruvar. Thomas tog senare även brons på 50 kilometer men då åkte han på sina gamla hederliga träskidor från Järvinen.

Magnusonrycket
Mitt starkaste skidminne från barndomen är stafetten på VM i Lahtis 1978. Sverige hade inte tagit ett mästerskapsguld i stafett sedan OS i Innsbruck 1964. Dagen före stafetten berättade Lars-Göran Åslund att Thomas hade den rätta blicken och att Thomas Magnuson hade sagt till honom att han tänkte knäcka Juha Mieto i den sista backen på den sista sträckan. Lars-Göran upplyste Thomas om att Juha inte skulle åka den sista  sträckan. Thomas hade svarat att “det spelar ingen roll vem som åker”. Sven-Åke Lundbäck ryckte sönder Sovjets Jevgenij Beljajev som var storfavorit de tre första kilometrarna på den första sträckan. På den andra sträckan släppte Christer Johansson förbi sig den väldige Juha Mieto men växlade som tvåa tre sekunder efter. Tommy Limby som ersatte Thomas Wassberg som var skadad gjorde sitt livs lopp och vann tredje sträckan. Sverige och Finland växlade samtidigt 28 sekunder före Norge efter att Ivar Formo vurpat i en utförslöpa. Tommy dunkade min stora idol Thomas Magnuson i ryggen och skickade ut honom på den sista sträckan nästan på dagen för 40 år sedan. Han går ut tillsammans med finländaren Matti Pitkänen. Thomas blir legendarisk när han springer ifrån finnen i Tranbärskärrsbacken 1300 meter före mål. Han får direkt en lucka på tio meter. Någon har räknat ut att han på 15 meters åkning gick ifrån med 7 sekunder och det måste väl i så fall vara världsrekord? Thomas för Sverige till en efterlängtad vinst i VM stafetten. Den branta uppförsbacken inför upploppet fick byta namn och kallas fortfarande Magnusonbacken. Se det berömda rycket på filmen nedan. Den kan man se hur många gånger som helst. Det är tidernas mest klassiska stafettryck. Sven “Plex” Pettersson kommenterar och har Sveriges startman Sven-Åke Lundbäck som bisittare. Det var tider det. Plex var bäst! Det var bättre förr. Skidåkning var mycket mer spännande. Man satt där framför TV´n och tittade på något som närmast liknade en stillbild på ett skidspår och en gran och efter en stund sa Plex att om inte Thomas kommer fram bakom den där granen strax så är det kört. Åh, vad spännande det var men det förstod inte sydeuropéerna. De trodde att längdskidåkning var landsvägscykling.

Tränade enorma mängder
Han var känd för sitt sätt att träna. Thomas Magnuson tränade mycket. På hösten tränade han två pass per dag, ett löppass och ett rullskidpass. Han körde rullskidpass mellan Delsbo och Hudiksvall på tolv mil. På vintern åkte han skidor fem-sex timmar om dagen. Det blev totalt tio-elva mil skidåkning varje dag och 800 timmar per år. Thomas var anställd på sportföretaget Ryon i Hudiksvall och behövde bara arbeta när han ville så han hade tid att träna. Det här var på den tiden när man åkte skidor på riktigt. Innan det kallades klassisk stil för det var den enda stilen. Thomas tyckte inte att man skulle träna teknik. Bra teknik skulle man nog få ändå om man åkte elva mil om dagen. Thomas lärde känna sin kropp. Han lärde sig att när han fick svårt att sova så var det dags att dra ner på träningen. Thomas var en urkraft i skogen. Han var större, tyngre och starkare än de flesta andra skidåkare. Thomas var den första sprintåkaren. Han var sprintåkare innan sprint uppfanns. Thomas var den första av skidkungarna som var explosiv och han hade en hög syreupptagningsförmåga. Han hade ett testvärde på 87. Thomas hade otur flera gånger under sin karriär. Under OS 1976 i Innsbruck då han var i sitt livs form dog hans far och då åkte han hem innan skidtävlingarna hade börjat. Vid nästa OS i Lake Placid 1980 var inte Thomas med. Han avslutade sin skidkarriär på grund av problem med benhinnorna när han var 28 år 1979 vilket var flera år för tidigt.

Skate tekniken
På 80-talet kom den, den förhatliga skatetekniken. Varför ska de åka skridsko på snö? Att se någon som åker diagonalåkning med perfekt teknik är som att se Bolsjojbaletten framföra Svansjön. Amerikanen Bill Koch påstås vara upphovsman till skatetekniken men det stämmer inte. Svenska skidorienterare använde skateteknik redan på 50-talet därför att de inte hade några skidspår att åka i och då gick det fortare att sparka sig fram på skogsvägarna. Många vägar var isiga så en del skidorienterare hade därför stålskena på innerkanten på sina skidor. Skatetekniken ska ha använts ännu tidigare med hickorykanter men de slets snabbt ned. Det var först när man lyckades fästa stålkanter på träskidor som skatetekniken blev allt vanligare. Det är inte konstigt att skidorienterarna var först med skatetekniken. Det gick helt enkelt inte att ta skateskär i ett opreparerat skidspår i skogen. De var alldeles för smalt mellan granarna i skogen medan skogsvägarna var breda och plogade eller isiga. I en norsk bok påstås det att Ola Hassis ska ha varit före Bill Koch med skate i längdspåren. Andra hävdar att finländaren Pauli Siitonen som hade tävlat i skidorientering åkte med en variant av skate där han hade en skida i spåret och sparkade fart med den andra på långlopp i Mellaneuropa redan i början av 70-talet. Det första skate loppet ska tydligen ha gått av stapeln i Norge redan 1929. Det fanns ingen snö i skogen men isen på Lövfjorden var fem-sex centimeter. Förhållandena på Lövfjorden var perfekta för skate.

Klassiskt och fristil
Många ville förbjuda skate medan andra ville tillåta det. FIS försökte begränsa det genom att införa skatefria zoner. Man fick till exempel inte använts skate vid start och målgång. 15 kilometersloppet i Holmenkollen i mars 1985 blev en historisk vändpunkt. FIS hade infört zoner där skate var förbjudet för att tvinga skidåkarna att valla skidorna med fästvalla. Thomas Wassberg hade lagt fästvallan på en tejp. Publiken och TV tittarna gnuggade sig i ögonen när han stannade precis där den sista förbudszonen upphörde och drog bort tejpen under sina skidor och åkte vidare utan fästvalla med bara glid. Han hade en stor fördel av det gentemot sina konkurrenter och vann loppet. Thomas ville bevisa för FIS att zonerna var galna. De ska endera förbjuda skate helt och hållet eller tillåta det runt hela banan, sa Thomas. Som kuriosa kan jag nämna att Thomas Wassberg var den sista skidåkaren som vallade sina egna skidor. Han vågade inte låta någon annan valla skidorna åt honom. Efter protester, rop på förbud, bråk, försök med skatefria zoner och diskussioner så införde FIS säsongen 1985/1986 efter Thomas Wassbergs idé, längdskidåkning i två olika stilar, klassiskt och fristil.

Två stilar eller tre?
Skidåkarna började med skate med två ben säsongen 1985/1986 men banorna var alldeles för smala. Det var svårt för skidåkarna att gå om varandra. 1987 hade de flesta i världseliten bra skate teknik men banorna var fortfarande för smala. VM i Obersdorf 1987 var det sista mästerskapet där skidåkarna använde tekniken med enbensskate. Vid OS i Calgary 1988 och VM i Lahtis 1989 var banorna preparerade helt och hållet för fristil men det tog många år innan spåren blev så breda som de är idag. Förr körde man upp ett spår med scooter, nu är det pistmaskiner som preparerar breda spårgator till de stora tävlingarna. Jag som är konservativ har aldrig kunnat förlika mig med den fria stilen. Jag vill förtydliga att jag bara är konservativ när det gäller idrotter man tävlar i, inte hur man tränar eller någonting annat. Förr i tiden hade längdskidåkare inte lika stor nytta av att vara starka eftersom de inte kunde utnyttja det fullt ut. Nuförtiden är världens bästa skidåkare starka, så starka att de orkar staka sig igenom ett helt skidlopp. De senaste åren har det därför kommit nya rop på förbud. Det finns en del som tycker att det är dags att lägga till en tredje stil i längdskidåkning, diagonalåkning. Då skulle vi ha fristil, stakning och diagonalåkning. Samtidigt framförs farhågor om att det istället kan bli så att klassisk skidåkning försvinner helt och hållet. Det vore mycket tråkigt. Min stora idol Thomas Magnuson var minsann en riktig skidåkare han så det så.

Nu är OS över för den här gången

Det är alltid lika sorgligt när den olympiska flaggan halas och OS elden släcks. Det känns så fruktansvärt tomt varje gång OS tar slut. Vad gör vi nu? Väntar i fyra år? Lider du också av postdramatiskt OS syndrom? Den här gången känns det extra konstigt eftersom OS precis har arrangerats i en stad som inte finns. Finns inte Pyeongchang? Jo, det finns men är snarare ett län än en stad och OS var utspritt över stora delar av länet. Ett fantastisk OS för Sverige är slut. 82 nationer tävlade i 102 grenar i 15 olika sporter: alpin skidåkning, backhoppning, bob, curling, freestyle, hastighetsåkningpå skridskor, ishockey, konståkning, längdskidåkning, nordisk kombination, rodel short track, skeleton, skidskytte och snowboard. Vilket är ditt favoritögonblick under OS i Pyeongchang? Här sammanfattar jag de förhoppningar och tankar jag hade inför OS 2018 och det OS jag just har upplevt.

Skidskyttarna levererade ett år för tidigt
Jag trodde inte att någon skidskytt skulle ha en chans på medalj. Sebastian Samuelsson, vilken frisk fläkt, vilket jävlar anamma och vilken kille! Han lade ribban högt. Av alla svenska medaljer är jag allra mest imponerad av Hanna Öbergs OS-guld. Vilken cool tjej! Hon bara gjorde det. Hennes pojkvän Jesper Nelin skulle köra sitt distanslopp en timme efter att Hanna hade chockat skidskyttevärlden. Han kramade sin flickvän och pussade henne på kinden och frågade henne hur han skulle kunna tävla efter det. Han fick torka bort tårarna innan inskjutningen. Sedan gick han ut och sköt fullt på de tre första skjutstationerna. Jesper hade chans att ta OS-guld även han men bommade tre skott på det sista skyttet. Vilken saga det hade blivit med två oväntade OS-guld till samma hushåll. Efter Sebastians silver i jaktstarten och Hannas guld i distansloppet var vi många som insåg att Sverige hade ett starkt lag och hoppades på medalj i mixstafetten men de drömmarna gick up i rök. Jag vågade inte tro på medalj i damstafetten men damerna tog silver. Skidskytteherrarna trodde jag inte skulle ha en chans i stafetten innan OS började men de ville inte vara sämre än damerna och det var de inte heller. De var ännu bättre, sporrade av damernas framgång och tog guld. Jesper Nelin fick till slut med sig ett OS-guld hem även han och så var den kärlekssagan fulländad. Någon måste visa vägen och han heter Sebastian Samuelsson och har ledaregenskaper trots att han är yngst i laget. Sebastian har har själv fått hjälp att hitta vägen av en tysk med en mycket stor passion för skidskyttesporten. SOK visade inte vägen för de har inte gett OS-guldmedaljören Jesper Nelin något stöd över huvudtaget. De trodde inte på skidskytteförbundets satsning med Wolfgang Pichler som tränare trots att det är det fjärde svenska skidskyttelandslaget han bygger upp. Alla i Sverige vet vad han kan utom SOK.

Medaljmakaren Wolfgang Pichler
Han heter Wolfgang Pichler och vi älskar honom, mest för hans stora engagemang och passion. Han ligger bakom det svenska skidskytteundret som nu har fått nytt liv en fjärde gång under hans ledning. Wolfgang Pichler och skidskyttarna hade en plan att de skulle vara bra i VM på hemmaplan i Östersund 2019. Det är där de bor och tränar tillsammans. De var inte bra, de var fantastiska, ett år för tidigt. Jag kommer inte att skriva klagomejl till skidskyttarna om det. SOK hade också en plan, en plan att ingen i Sveriges OS trupp skulle fira någon framgång med alkohol. Wolfgang hade andra planer. På morgonen innan Sebastian Samuelssons OS-silver i jaktstarten köpte han öl för han hade framgång på känn. SOK hade nolltolerans för alkohol och fördömde tyskens tilltag att fira ett OS-silver med två öl. Nu har skidskytten Jesper Nelin gjort en technolåt som är en remix av Wolfgang Pichlers episka alkoholintervju och lagt upp den på sitt You Tube konto. Mellan technobeaten hörs Wolfgangs röst: “Today we celebrate relay”, “I have a little thinking, I bought alkohol. In the morning I say, maybe we have a celebration tonight” och även hans karaktäristiska skratt. Den blir nog en världshit den också.

Längdskidlandslaget levererade
Visst trodde jag att en Charlotte Kalla i form skulle ha chans på en medalj. Hon åker hem från Pyeongchang med fyra medaljer. Ett guld och tre silver. Jag trodde att Stina Nilsson hade en chans att vinna sprinten. Hon tog fyra medaljer. Ett guld, två silver och ett brons. Jag säger bara Ebba Andersson. Denna helt respektlösa norrlandstös. Hon ville så gärna vinna ett guld men hon fick i alla fall ett silver och var mycket nära ett brons i sitt första OS. Jag trodde inte att damlängsskidlandslaget skulle kunna ta medalj i stafetten med en svag länk i laget. Anna Haag åkte sett till åktiderna riktigt bra men tappade mycket tid. Charlotte tog igen det Anna förlorat, Ebba förvaltade upphämtningen och Stina följde med i rygg på Marit ända till slutet och ännu ett silver var bärgat. Jag led så med Anna Haag som hade kunnat vara världens bästa skidåkerska om hon bara hade fått rätt hjälp med träningen för 8 år sedan. Jag led lika mycket med Astrid Uhrenholdt Jacobsen som också tappade mycket tid på sin stafettsträcka. Före cykelolyckan 2009 då hon bröt ryggen och tvingades operera sig var jag övertygad om att Astrid skulle bli världens bästa skidåkerska. Jag har alltid hållit på Astrid. Dagarna innan OS i Sotji 2014 tog hennes bror livet av sig. Nu klappade Astrid ihop på stafetten och tappade massor av tid och var fullkomligt otröstlig trots att Ragnhild Haga och Marit Björgen såg till att hon vann ett OS-guld i stafett. Damernas sprintstafett hade jag inga förhoppningar på eftersom vi inte hade två Stina men vi hade en Charlotte i form och på åkhumör som var sugen på fler medaljer och se där, ett silver till trillar in. Jag förväntade mig inte att herrlandslaget skulle leverera och det gjorde de inte heller.

Curlinglagen levererade
Lag Edin hade bara guld i sikte men guldet blev till silver. Lag Hasselborg visste jag ingenting om förrän jag såg ett reportage i TV5 och läste om dem. Vilken story, vilken satsning, vilken saga och vilka tjejer! De var lika kalla som den is de spelade på. De fortsatte med den fina tradition Lag Norberg startade. Sverige tog två medaljer i Curling. Det är svårt att få bättre utdelning.

Alpina landslaget levererade
Frida Hansdotter är en mästerskapsåkare och jag hoppades att hon äntligen skulle få vinna OS-guld och det fick hon. André Myhrer hade också samlat ihop till ett OS-guld men jag trodde verkligen inte att han skulle ta det men det gjorde han. De enda som inte levererade var snowboard och freestyle. Jag såg Anjas reportage om Sandra Näslund som tävlar i skicross. Jag fattade tycke för den tillbakadragna, blyga och lugna världsmästarinnan. Hon lyckades inte heller tyvärr.

Damerna levererade
Det är damerna eller snarare tjejerna som har levererat. Det är främst de yngre förmågorna som har levererat i detta OS. En del menar att det är osvenskt med svenska idrottare som pratar om olympiska guldmedaljer. Den nya generationen svenska idrottare tror på sig själva. De vet att det är möjligt att lyckas om man fokuserar på målet och arbetar tillräckligt hårt.

Ishockeylagen fallerade
Både Tre kronor och Damkronorna fick stryk och åkte ut ur den olympiska hockeyturneringen.

Ester tog två guld i två olika sporter
Ett annat starkt minne är Ester Ledecka som har vunnit två VM-guld i snowboard. Hon skrällvann först damernas Super G på Mikaela Shiffrins gamla skidor efter att ha startat som nummer 26 och stod hur länge som helst i målfållan med hakan i  konstsnön och väntade på att de skulle rätta hennes tid och placering. Hon trodde inte sina ögon. Det var så kul att se hur förvånad hon var. Sedan vägrade hon ta av sig sina skidglasögon för eftersom hon inte hade förväntat sig att vinna eller ta medalj så hade hon inte sminkat sig. Därefter vann hon även damerna paralellslalom på snowboard och blev historisk eftersom hon är den första kvinnliga vinterolympiern som vinner OS i två olika sporter men då hade hon sminkat sig och kunde bli intervjuad utan skidglasögon.

Sverige deltar inte i flera sporter i vinter OS
Det finns vintersporter som Sverige skickade få deltagare eller inga deltagare alls i. I störtlopp, backhoppning, bob, hastighetsåkning på skridskor, konståkning, nordisk kombination, rodel, short track och skeleton, är det knapert med svenska utövare. Då är det svårt eller rättare sagt omöjligt att matcha Norges 39 medaljer. Vi har inte ens en inomhushall för hastighetsåkning på skridsko men det kanske OS i Stockholm 2026 kan ändra på?

Jag vill att OS ska avgöras på natursnö
SOK´s målsättning inför de Olympiska Spelen i Pyeongchang var 8 medaljer. Sverige tog 14 medaljer, 7 Guld, 6 silver och 1 brons. Nu arbetar SOK för att få arrangera OS i Stockholm 2026. Jag vet inte jag. OS avgjordes på konstsnö i Sydkorea. Ska OS verkligen avgöras på konstsnö? Det gick ju bra för svensk del den här gången men vad blir det härnäst? Vinter OS i Australien, Afrika eller Dubai? Jag tror att vinter OS ska arrangeras på orter som har natursnö och där befolkningen är intresserade av vintersport. Publiken uteblev i OS i Pyeongchang. OS ska vara en publikfest. Vinner man OS ska det vara ett minne för livet. Det kommer kanske inte att finnas natursnö någonstans om vi inte är rädda om klimatet. Då kanske växthuseffekten smälter all snö eller så hindrar den globala uppvärmningen snön från att lägga sig. Just nu märker vi inte av någon global uppvärmning här i södra Sverige. Jag har skottat tonvis med snö de senaste dagarna. Ölandsfåken gör sitt bästa för att begrava vårt hus i snö. Vi kanske ska arrangera Vinter OS här på Öland 2026 istället? Vi har ingen konstsnö här men den magiska strukturen på snöflingorna och ölandsfåken skapar vacker snökonst.

All kärlek till Ebba

OS-debutanten Ebba Andersson imponerar återigen stort i dagens stafett. Hon är ju helt respektlös! Hon tyckte inte att det gick tillräckligt fort så hon gick upp och drog på den tredje sträckan i stafetten över 4×5 kilometer. Vet hon om att hon tävlar mot världens bästa skidåkerskor? Supertalangen Ebba ville hålla undan för norskan Ragnhild Haga som tog OS-guld på 10 kilometer i fristil och som är i superform och jagade henne. Ebba gav Stina Nilson ett drömläge inför den sista sträckan. Heja Ebba!

Hellre ett OS-guld än 5 VM-guld
Ebba har tvingats operera ett knä och hon missade flera världscuptävlingar i början av den här säsongen på grund av en överbelastningsskada i skenbenet. Hon vinner hellre ett OS-guld än 5 VM-guld. Det syntes på Ebbas skidåkning att hon ville ha en OS-guldmedalj idag. Guldet blev till Silver men vilken glädje jag känner över den här unga svenska skidåkerskan. Hon åker hellre fristil än klassiskt. Hon maler hellre ned någon än spurtar ifrån. Den här pigga 20-åriga flickan är förstaårssenior. Vilket framtidshopp! Hon väljer mental styrka före benstyrka. Hon väljer hellre intervaller än styrketräning. Det bekymrar mig naturligtvis lite men att hon tycker att alla träningspass har sin charm lovar gott. Om Ebba blir mycket starkare blir hon omöjlig att tampas med i skidspåret. Hon vill genomföra en bra första säsong som senior. Hon ville bli uttagen till OS och prestera så bra som möjligt om hon blev det. Hon vill utvecklas som skidåkare. Hon vill till toppen. Hon vill vinna medaljer på stora mästerskap. Ingen tror mer på Ebba än hennes barndomsidol Charlotte Kalla. Jag tror att Charlotte ser mycket av sig själv i Ebba.

Silvermedalj i stafett
Det är Ebbas första OS men knappast det sista. Förra gången det var OS var Ebba 16 år och satt hemma och tittade på OS i TV. Ebba tyckte att det kändes jättespännande att få åka till OS i Pyeongchang. Hon förväntade sig att vara i väldigt bra form under OS och göra sina bästa lopp hittills i sin skidkarriär. Hon hade inga förhoppningar på en medalj i detta OS eftersom hennes bästa placering i internationella seniorsammanhang var en 5:e plats i världscupen på 10 kilometer i klassisk stil i Planica i Slovenien den 21:a januari. Ebba säger att OS inte är ett vanligt mästerskap. Hon visste inte vad hon skulle förvänta sig utan tänkte bara glida med lite grann. Ebba har glidit bra på sina skidor i detta OS. Hon har hittills glidit sig till en 4:e plats i skiathlon, en 13:e plats på 10 kilometer fristil och bärgat ett silver i stafetten under detta OS. Hon hade inte räknat med en 4:e plats på OS utan var jätteglad över att hennes skidåkning fungerade så bra och att det räckte så långt men var småsur eftersom det bara var 0,8 sekunder till bronsmedaljen. Vilken duktig skidåkerska! Nu har hon den där hett eftertraktade OS medaljen runt sin hals i alla fall och hon tog den i stor stil i sitt allra första OS. När Ebba var 10 år hoppades hon på att hon skulle vara med i skidlandslaget när hon var 20 år. Vill du se något riktigt charmigt så titta på det här. All kärlek till den här tappra lilla Sollefteå tjejen. Grattis till din första OS medalj Ebba!

Sensationellt OS-Guld i skidskytte

Svenska skidskyttelandslagets Hanna Öbergs prestation i gårdagens distanslopp i OS i Pyeongchang är den mest imponerande svenska insats jag har sett hittills på årets OS.

Imponerade på skjutvallen
Hanna imponerade mest på mig på skjutvallen. Hanna var helt fokuserad, sköt snabbt och åkte skidor ännu snabbare. Hon var lugnet själv när hon siktade och kramade av skott efter skott mitt i prick. Fem träffar på varje tavla. Hon sköt fullt! Fyra nollor! Vilken iskyla! Hon bestämde sig helt enkelt och sedan gick hon bara ut och gjorde det. Endast tre skidskyttar av 87 i startfältet sköt fullt, Hanna Öberg, Franziska Preuss och Urska Poje och av dem åkte Hanna Öberg med startnummer 24 snabbast på skidorna. Tyska skidskyttedrottningen Laura Dahlmeier åkte snabbast men sköt en bom och fick abdikera. Du måste pricka 20 skott och åka fort i skidspåret om du ska bli olympisk mästarinna i skidskytte.

Slog hela världseliten
När Hanna Öberg gick på skidskyttegymnasiet fick hon frågan om vad hon helst ville vinna. OS-guld eller VM-guld. Hon kunde svarade att hon ville vinna både och. Hon är målmedveten upprepar hennes pappa gång på gång när han frågas ut av Jessica Almenäs i OS-studion på torsdagskvällen. Det tror jag det. Hon slog hela världseliten i skidskytte med Laura Dahlmeier i spetsen. När tävlingen summerades hade Hanna slagit tyskan Laura Dahlmeier med 41 sekunder och slovakiskan Anastasiya Kuzmina med 24 sekunder. Nu är den första mästerskapsmedaljen bärgad. Tyska tidningen Bild skrev att Hanna är en nobody. Det kommenterade Hanna med att hon hoppas att de inte gör det igen och skrattade. Norska tidningen Värdens Gang skrev att vi blev bankade gul och blå. Hanna fick en guldfärgad täckjacka av Anja Persson innan hon mötte pressen i Pyeongchang. Vilken saga!

Får hon bragdguldet nu?
Hannas seger var oväntad och sensationell. Det är den största skrällen i svensk idrottshistoria. Hon har två junior VM guld och ett silver men hon har aldrig vunnit en världscup tävling. Hon har aldrig varit på pallen ens. Hon har varit femma som bäst. Efter fyra skjutningar och 15 kilometers skidåkning går Hanna Öberg i mål med dagens snabbaste tid. Vilken skrällseger! OS är rätt tävling att kliva upp på en senior pall i för första gången. Nu är 22-åriga Piteå tjejen Hanna Öberg olympisk mästarinna. Hon klarade det som Magdalena Forsberg aldrig lyckades med. Vilken idrottstjej! Får hon bragdguldet nu?

Hanna gjorde ett perfekt lopp
Wolfgang Pichler sa att Hanna gjorde ett perfekt lopp. Ja, det var väl det jag tyckte. Wolfgang berättade att det ligger ett hårt jobb bakom det här guldet. Det tror jag det. Det var många känslor efter loppet. Hanna förstod inte vad hon hade ställt till med. Tårarna rann på henne, pojkvännen Jesper Nelin, lagkamraten Mona Brorsson och tränaren Wolfgang Pichler. Hannas pappa frågade sportbladet om de verkligen trodde att han kunde prata med dem direkt efter segern. Hannas mamma sa att hon bara ville skrika att det där är min dotter. Föräldrarnas stolthet gick inte att ta miste på och med all rätt. Bilderna på Hanna och Mona Brorsson när de kramas efter målgången kan jag titta på hur många gånger som helst.

Blev kvarlämnad hemma när lagkamraterna flög till OS
Hannas uppladdning inför OS var inte perfekt eller så var det precis det den var. Hon var sjuk i julas och missade mer än en veckas träning. hon fick vinterkräksjuka samma dag som skidskyttelandslaget skulle flyga till Pyeongchang och fick inte följa med utan blev kvarlämnad hemma och fick flyga ned till Sydkorea själv tre dagar senare. Hennes kropp kanske behövde lite vila efter höstens tävlingar. Hon kanske behövde få vara själv i tre dagar och ladda mentalt. Hon har nämligen aldrig varit i bättre form.

Firar med tårta
Wolfgang Pichler firade Sebastian Samuelssons silvermedalj med två öl men Hannas guldmedalj tänker han fira med tårta säger han för SOK har nolltolerans för alkohol i den svenska OS byn. Låt mannen bakom Sveriges samtliga framgångar i skidskytte få fira med en öl. Han lever för skidskytte. Vi älskar hans passion för sporten. Utan Wolfgang Pichlers enorma engagemang hade Magdalena Forsberg aldrig blivit så framgångsrik, fråga Magdalena. Utan Magdalena Forsberg hade det inte funnits något svenskt skidskytte överhuvud taget. Tysk disciplin har varit nyttig i Sveriges skidskytte landslag. Wolfgang sliter dygnet runt för de svenska skidskytte framgångarna. Jag är nykterist och har inte druckit alkohol på 27 år men jag är inte moralist. Nej, alkohol och idrott hör inte ihop men Sverige hade inte haft något skidskytte under utan Wolfgang Pichler och enligt sederna i hans hemland firar man OS-guld med en öl på puben för det har man förtjänat. Låt Wolfgang fira framgångarna i sitt skidskyttelandslag med en öl. Hanna säger att hon inte hade varit på den här nivån utan Wolfgang. Jag tror inte att någon i SOK förstår hur hårt arbete det  krävs av Wolfgang Pichler och hur hård träning Hanna har underkastat sig för att vi ska få fira med guldtårta allihop här hemma i Sverige. Tack Hanna och Wolfgang för OS-guldet. Grattis Hanna!