Där fotboll är religion

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Villiam-Dahlstrom-1024x705.jpg

Det finns ett litet järnbrukssamhälle precis innanför gränsen till Värmland där fotboll är heligt. På 70-talet hade den här kommunen “Värmlands grindstuga” som slogan. Det här är den första tätorten du kommer till när du åker in i östra Värmland söderifrån. Här finns ett järnverk men invånarna lever och andas fotboll. De gläds och sörjer med sitt brukslag. Här är fotboll kultur, tradition och religion. Alla små killar i det här samhället vill spela i A-laget när de blir stora. Befolkningen drömmer om att deras älskade rödvita lag ska gå upp i allsvenskan igen. Det här är en berättelse om när det omöjliga blir möjligt.

Ungersk fotboll
Degerfors IF har alltid varit bra på att scouta, värva och förädla talanger. De har en lång tradition som plantskola för fotbollstalanger. Det går långt tillbaka i tiden. Min pappa talade ofta om en ungersk fotbollstränare som hette István Wampetits som kom till Degerfors IF sommaren 1937. István tillförde Degerfors IF den främsta spetskompetens som fanns att tillgå i världen. Med sig i bagaget hade han en taktiskt avancerad offensiv anfallsfotboll. István utvecklade och finslipade brukspojkarna till skickliga fotbollsspelare. Han lärde dem ungersk teknisk fotboll som byggde på hög individuell skicklighet och lagkänsla. DIF utvecklade med sin ungerska tränares kunskaper en flytande ungersk spelstil med snabba passningar och förflyttningar. Det var en lekfull och harmonisk fotboll. István byggde laget på en blandning av teknik och styrka. Tack vare István var Degerfors tidiga med att byta spelsystem. Han såg till att Degerfors IF gick upp i allsvenskan för första gången 1938. István förde dem till en andraplats i allsvenskan 1940/1941. På den tiden spelade man höst och vår istället för vår och höst som man gör idag. På den tiden kunde vi i Sverige inte spela fotboll men det kunde man i Ungern. Ungern var Europas ledande  fotbollsnation. Där hade det sedan förra sekelskiftet funnits ett kreativt klimat för fotbollsutveckling där taktiska innovationer föddes som saknade motstycke i världen och det fortsatte i flera decennier. I Budapest fanns världens mest briljanta fotbollshjärnor och där kunde man redan under mellankrigstiden studera till fotbollstränare på högskolenivå. De diskussioner om fotbollsutveckling som började på fotbollsplaner och fortsatte på caféer i Budapest för över hundra år sedan lade grunden till den moderna fotbollen. Ungerns gyllene era formade det moderna spelet. István var en av flera ungerska tränare som kom till Sverige och lärde oss att spela fotboll. Utan det ungerska fotbollsundret och fotbollsarvet hade Degerfors IF inte genomsyrats av den fotbollskultur de förvaltar. István Wampetits hittade talangerna och värvade dem och införde den offensiva fotboll som är Degerfors IF´s adelsmärke. István Wampetits är fortfarande helig i Degerfors. Det sägs att hans ande fortfarande svävar över Stora Valla. På Degerfors IF´s sommarturné i Norrland 1939 förlorade de överraskande mot Västerbottens länslag med 3-2. István Wampetits blev väldigt förtjust i motståndarlagets kraftfulle center från Hörnefors IF. Fotbollsspelaren var mörk, stor, stark och vräkte sig fram och sköt bollen i mål. Den urstarke centern som var omöjlig att stoppa sänkte det allsvenska laget med sina två mål inför 2000 åskådare. Hans namn var Gunnar Nordahl. István såg till att Gunnar kom till Degerfors 19 år gammal sommaren 1940. 1942 landslagsdebuterade han och 1948 ledde han Sverige till OS-guld i London. Han blev sedermera Sveriges första professionella fotbollsspelare i Milan där han blev Il Cannoniere, skyttekungen med milaneserna. Gunnar Nordahl gjorde 210 mål för Milan och vann skytteligan 5 gånger. Säsongen 1949-1950 gjorde han 35 mål på 37 seriematcher. Han blev italiensk ligamästare med Milan två gånger. Frågar du italienarna är Gunnar Nordahl fortfarande större än Zlatan. Ralf Edström växte upp ett stenkast från Stora Valla. Ola Toivonen är också en Degerfors produkt. Degerfors IF värvade Tord Grip från Ytterhogdahl, Andreas Andersson från Hova, Olof Mellberg från Gullspång och hittade Stefan Larsson från Storfors på fotbollsgymnasiet i Degerfors, ett stenkast från Parkgatan där jag bodde i 39 år men nu ska inte den här artikeln handla om lyckade värvningar i Degerfors IF för då blir den alldeles för lång. Jo, det ska den förresten göra men inte i dåtid utan i nutid men vi börjar med ett stycke historia, fotbollshistoria eller flera stycken.

Allsvensk historia
Under 40-talet var Degerfors aldrig sämre än åtta i allsvenskan. När Degerfors ramlade ur allsvenskan 1956 hade man spelat i allsvenskan 1940-1956 och tagit ett stort silver, två små silver och två brons. 1960 var Degerfors IF tillbaka i allsvenskan. 1963 blev Degerfors IF tvåa i allsvenskan. Tre år senare 1966 ramlade de ur. Det skulle ta 26 år innan brukslaget gick upp i den högsta serien igen. 1993 spelade Degerfors IF återigen allsvensk fotboll. Efter fem säsonger ramlade de ur allsvenskan 1997. Det tog återigen lång tid för det värmländska brukslaget att ta sig tillbaka till den högsta serien, 23 år närmare bestämt, säsongen 2021 är de äntligen tillbaka i allsvenskan igen. Brukslaget har spelat i den högsta serien i 29 säsonger.

Värmländsk fotbollskultur
När jag var liten bodde jag på Parkgatan på Bossåsen i Degerfors. Vi bodde granne med Degerfors IFs gamla stormålvakt Bertil “Sippa” Tinglöf och jag lekte med hans dotter Kristina. Ibland kom Tord Grip dit på besök. Jag missade inte många matcher på Stora Valla när jag var en liten pojk. Degerfors IF´s målvakt Hans “Mora” Eklund var min idol. En annan av mina idoler hette Göran Berger. Min moster Karin klippte ut järnmärket som pryder brukslagets fotbollströjor och siffran 6 från en vit vaxduk och sydde fast dem på en röd fotbollströja. Det var en sådan där gammaldags fotbollströja med snörning i halsen. Den hade jag på mig när vi spelade fotboll på gärdet på Karlshagen nedanför vändplatsen på Gotlandsgatan i Degerfors där jag växte upp. På den tiden fanns det ingen souvenirbutik på Stora Valla där de sålde tröjor som det stod Berger på ryggen på.

Vulkanutbrott på Stora Valla
Göran Berger är pappa till Henke Berger som sköt upp DIF till Allsvenskan 1992. När Degerfors spelade i Allsvenskan 1993 var det första gången sedan 1966 det spelades allsvensk fotboll på Stora Valla. Degerfors vann Svenska Cupen 1993 och fick spela i cupvinnarcupen. Det italienska storlaget Parma med italienska landslagsspelare och Thomas Brolin kom till Stora Valla på besök. Henke Berger skruvade en hörna direkt i mål mot Parma i den 73:e minuten och orsakade ett “vulkanutbrott” på Stora Valla. 10483 personer i publiken blev som galna. Degerfors-Parma 1-0. Parma var ett av europas bästa lag vid den här tidpunkten. Degerfors skakade det italienska storlaget men när Dusko Radinovic blev utbytt tappade Degerfors sitt spel och förlorade till sist med 1-2.

Offensiv fotboll
Degerfors IF spelar fortfarande offensiv fotboll. Tränarduon Tobias Sohlberg och Andreas Holmberg tog Degerfors offensiva tradition ytterligare ett steg längre förra säsongen. Degerfors IF var så offensiva att de som håller på brukslaget inte ens vågade titta på ibland när de gick upp på motståndarnas planhalva med nästan hela laget. Traditionen med värvningar har fortsatt. När Degerfors gick upp i Allsvenskan 1992 bestod hela laget utom tre spelare av egna produkter. Förra säsongen bestod hela laget utom tre spelare av lyckade värvningar.

Tro på det
Förra året var Degerfors IF laget alla trodde på men DIF bestod motsägelsefullt nog av spelare som ingen trodde på, ingen gav chansen och ingen hade satsat på förutom Degerfors IF´s sportchef Patrik Werner. Religion handlar om tro och i det här lilla värmländska samhället är fotboll religion. Degerfors lagkapten Oliver Ekroth kom till Degerfors för fyra år sedan. Han är från Oskarshamn fem mil norr om Kalmar och har spelat i klubbar som Sandvikens IF, Kristianstad FC och Västerås SK. Han föddes samma år som Degerfors gick upp i Allsvenskan förra gången men han hade aldrig hört talas om Ulf “Mål-Otto” Ottosson, Dusko Radinovic, Milenko Vukcevic och Vujadin Stanojkovic innan han kom till Degerfors. Nu har han fått höra om dessa gamla hjältar till leda. Oliver Ekroth var superettans bästa försvarare förra säsongen och många menar att han håller allsvensk klass. Han tackade nej till allsvenskt spel inför förra säsongen med motiveringen att han skulle spela allsvensk fotboll i Degerfors IF den här säsongen istället. Han hade tänkt lägga ned fotbollskarriären när Degerfors hörde av sig. Degerfors IF förlorade två viktiga spelare inför förra säsongen. Skyttekungen Erik Björndahl och playmakern Nikola Ladan. Sportchefen Patrik Werner värvade två nya spelare Villiam Dahlström och Victor Edvardsen och tyckte att han hade bytt upp sig. Oliver Ekroth och Villiam Dahlström är två talangfulla fotbollsspelare som inte hade fått chansen och därför hade tänkt ge upp sina fotbollskarriärer men som blommade ut i klassiska Degerfors IF. DIF består av spelare som äntligen fick chansen som tittade på varandra och bestämde sig för att jobba som ett lag för varandra. De knöt näven och sa att vi vill, vi kan och vi ska. De är spelarna som trodde på det och sedan gjorde det. De är spelarna som har en orubblig tro på sig själva och på varandra. De spelade sitt passningsspel, sitt offensiva spel och spelade för varandra den där märkliga säsongen utan publik på läktaren. Det är bara för sorgligt att Degerfors supportrar inte fick se och stötta sitt älskade rödvita lag på Stora Valla. Det ena nyförvärvet, en helt okänd fotbollsspelare hittade Patrik Werner på Gotland i FC Gute och när jag berättade för en av mina vänner här på Öland som är från Gotland att en gute gör succé i Degerfors IF upplyste han mig om att han känner Villiam Dahlströms pappa och att han anställde honom en gång i tiden. Världen är liten men minst är den i Degerfors. Där är den 105 gånger 67 meter och grön och kallas för Stora Valla. Villiam gjorde 10 mål förra säsongen och spelade fram till 9. Det andra nyförvärvet Victor Edvardsen gjorde 15 mål och spelade fram till 7. Johan Bertilsson som återvände till Degerfors IF för tredje gången förra säsongen som har spelat allsvensk fotboll i bland annat Kalmar FF gjorde 16 mål och spelade fram till 5. Anfallstrion Villiam Dahlström, Johan Bertilsson och Victor Edvardsen gjorde 41 mål i Superettan förra säsongen.

Drömmen om allsvenskan
Det händer ofta att någon av mina klienter frågar var jag kommer ifrån. Jag brukar svara att jag kommer ifrån fotbollstokiga Degerfors i Värmland. Då undrar klienten alltid hur många som bor i Degerfors. Jag svarar att det bor 10000 förbundskaptener i fotboll där. När min före detta chef Lars Törnqvist inledningstalade på sina konferenser i Stockholm i mitten av 90-talet så brukade han fråga konferensdeltagarna var Degerfors låg. Det rätta svaret var naturligtvis i Allsvenskan. När jag jobbade på varuhuset Domus i Degerfors som springpojke var varuhuschefen Yngve Hjärpe ordförande i Degerfors IF. Yngve stod ofta på lastbryggan och pratade med någon om att Degerfors IF skulle gå upp i allsvenskan medan jag lastade flakmopeden med varor. Jag tänkte alltid att det där är bara en dröm som gamla gubbar har. Det kommer aldrig att hända igen. Det skulle visa sig att jag hade fel men det skulle ta ytterligare 14 år. När Henke Berger sköt upp DIF i allsvenskan igen hösten 1992 hade det gått 27 långa år av väntan. Det var så coolt. Det var bara storstadslag och så lilla Degerfors i den allsvenska tabellen.

Brukslagen kommer alltid igen
Nu har det gått ytterligare 23 år sedan Degerfors IF spelade i allsvenskan sist men nu är de äntligen tillbaka i fotbollens finrum. När Degerfors låg i allsvenskan förra gången drev jag ett gym i Karlskoga. Den enda gång jag tog ledigt från jobbet var när Degerfors IF spelade match på Stora Valla. Nu händer det igen. En av mina klienter som är väldigt fotbollsintresserad och Kalmar FF supporter säger att brukslagen alltid kommer igen. Det ska inte vara möjligt för en så liten ort och en så liten fotbollsklubb som Degerfors IF att kunna spela i allsvenskan och Svenska Fotbollsförbundet gör allt de kan för att förhindra det med krav på arenor som kostar en kvarts miljard att bygga men i Degerfors är det omöjliga möjligt. Tord Grip undrade vad kraven handlar om. Ska alla små fotbollsklubbar i Sverige spela i Champions League, undrade han. Det är i alla fall inget sätt att utveckla fotbollsSverige. Det är svårt att tro på det när det krävs så mycket kapital som det gör i dagens elitfotboll men brinnande intresse, kompetens, fingertoppskänsla, lyckade värvningar, ett helt samhälle som sluter upp, fans som håller på sitt rödvita lag i både motgång och medgång, hårt arbete och tro på att det går kan fortfarande kompensera för kapital och stora sponsorpengar. Varje vår när Degerfors har spelat bra i Superettan har Degerforsborna börjat tala om allsvenskan igen men ingen utanför Degerfors har vågat tro på drömmen. Degerfors har spelat bra på våren många säsonger och sämre på hösten och drömmen har släckts igen. De senaste åren har de spelat bra på hösten men det har inte räckt till avancemang. Förra året var annorlunda på flera sätt.

Hoppet är det sista som överger en Degerfors supporter
Degerfors IF och Kalmar FF har inte mötts i seriespel på många år. 1998 hade Degerfors ramlat ur allsvenskan och spelade i dåvarande Division 1 norra. Kalmar FF spelade i Division 1 södra och gick upp i Allsvenskan. I slutet av den förra säsongen gick jag och hoppades på att jag skulle få se två rödvita lag spela fotboll här i Kalmar på Guldfågeln Arena den här säsongen. Det skulle kräva att Degerfors IF gick upp i allsvenskan, att Kalmar FF skulle lyckas kvala sig kvar i allsvenskan och att viruset skulle vika hädan. Den 5 december vann Degerfors IF borta mot Ljungskile med 3-0 och gick upp i allsvenskan och den 13 december vann Kalmar FF hemma mot Jönköping Södra IF med 1-0 och blev klara för fortsatt spel i allsvenskan men Sverige förlorade matchen mot viruset. Det skulle naturligtvis vara ännu häftigare att få se Degerfors IF mot Kalmar FF nästa söndag på Stora Valla. Just nu råder ett renoveringskaos på Stora Valla och föreningen går en kamp mot klockan för att få arenan i godkänt skick så att man kan ta emot Kalmar FF om en vecka. På torsdag besiktigas gräsplanen och jag ber till gud att Degerfors IF får spela hemmapremiären på Stora Valla. Tänk vilken upplevelse för de andra allsvenska lagen att få komma till klassiska Stora Valla och spela fotboll. Där kan man om känner efter ordentligt känna historiens vingslag och om man lyssnar riktigt noggrant kan man höra den forna publikens glädje och besvikelse när den gamla träläktaren ligger öde och tom. I år har jag gått och hoppats på att Degerfors publiken skulle få se allsvensk fotboll på Stora Valla men nu blir det tyvärr inte så under våren i alla fall. Den 12:e september kommer Degerfors till Kalmar och Guldfågeln Arena. Jag hoppas att viruset är besegrat då så att jag och alla andra får gå på fotboll. 2021 spelar Degerfors IF´s sin 30:e säsong i allsvenskan. Kalmar FF och Degerfors IF har en gemensam historia. István Wampetits har varit tränare i båda lagen. Kalmar FF debuterade i allsvenskan den 31 juli 1949 inför 3859 åskådare på Stora Valla i Degerfors och fick stryk med 2-0. I den sjunde omgången 1953 besegrade Kalmar FF med István Wampetits som tränare Degerfors IF med 3-1 och toppade för första gången någonsin den allsvenska tabellen. Kalmar FF´s assisterande tränare Stefan Larsson är fostrad i Degerfors IF. Hur ska det gå när här de här två röd-vita lagen möts igen på Stora Valla nästa söndag? Det är avspark 15:00. Missa för allt i världen inte den matchen. Då skrivs nästa kapitel i fotbollshistorien.

Den moderna staktekniken orsakar diskbråck

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Ebba-Jessie-Heidi-1-1024x683.jpg


Jag skrev en artikel om varför det är diskbråcksepidemi i Svenska längdskidlandslaget och blev kontaktad av flera skidpappor som vill veta hur de förebygger och rehabiliterar diskbråck hos sina söner och döttrar. Diskar går sönder på våra skidungdomar och landslagsåkare. Nu överväger flera skidåkare i landslaget att sluta åka skidor på grund av ryggsmärtor. Läget är akut. Svenska längdskidlandslaget har larmat om ryggskadorna. Landslagsåkare har begärt en utredning av vad som orsakar de svåra ryggskadorna. Det behövs ingen långdragen utredning. Vi har inte tid med det. Nu gäller det att rädda diskarna på våra skidtalanger. Den moderna staktekniken är den huvudsakliga orsaken till de svåra ryggskadorna. Tester och träning i brutalbänk är en annan orsak. Den moderna livsstilen där skidåkarna sitter större delen av sin vakna tid är också en orsak. I den här artikeln går jag igenom anatomiskt, biomekaniskt och ortopediskt på detaljnivå varför den moderna staktekniken belastar diskarna på ett felaktigt sätt och orsakar ont i ryggen, 
slitna diskar, diskbuktningar och diskbråck.

Skidåkare som böjer i ländryggen får diskbråck
Idag vet vi genom ryggforskare Stuart McGills biomekaniska forskning att vi inte ska böja i ländryggen med belastning och att det bara är en fråga om antal böjningar innan vi får diskbråck. Trots det ser jag skidåkare i Svenska längdskidlandslaget som böjer i ländryggen när de åker stakåkning. Även de landslagsåkare som har opererats för diskbråck böjer i ländryggen när de stakar. Det är bara en tidsfråga innan de får fler diskbråck. Skidinstruktörer lär fortfarande ut en stakteknik som innebär att skidåkare böjer i ländryggen. Skidgymnasierna och Bosön testar fortfarande skidåkarnas bålstyrka i brutalbänk. Skidåkare gör fortfarande sit-ups och crunches. Tre saker skiljer dagens skidåkare från gårdagens skidåkare. Idag är skidåkare mycket starkare i överkroppen, de stakar genom att böja i ländryggen och de stakar mycket mer. De stakar många timmar och böjer hundratusentals gånger i ländryggen under en säsong.

Bukmusklernas funktion är inte att böja i ländryggen
Två av bukmusklerna har sitt ursprung på bäckenet och fäster på bröstkorgen. En av bukmusklerna har sitt ursprung på bröstkorgen och fäster på bäckenet. När bukmusklerna arbetar dynamiskt förkortas avståndet mellan bröstkorgen och bäckenet. Bukmusklerna kan inte böja i höftleden. När bukmusklerna arbetar dynamiskt böjer de i ländryggen. Bukmusklerna är inte konstruerade, utvecklade och designade av naturen för att arbeta dynamiskt och skapa rörelse utan för att arbeta statiskt och förhindra rörelse. Bukmusklernas primära funktion är att fixera bäckenet i neutralposition så att kotpelaren har en naturlig S-kurva och varje kota ligger plant mot och fördelar trycket jämnt över hela disken. Då tål disken 800 kilos tryck. Bukmusklernas funktion är att skydda diskarna. Om du studerar kotpelaren ser du tydligt att den är konstruerad för kompressionskrafter eftersom den har en disk som fungerar som en stötdämpare mellan varje kota. Om du studerar diskarna förstår du att de är konstruerade för ett tryck som är jämnt fördelat över hela dess yta. Bukmusklernas funktion är att stabilisera bäckenet när kraft ska överföras mellan armar och ben i stavtagen, inte att förkorta avståndet mellan bröstkorgen och bäckenet. Skidåkaren ska inte åka skidor med bukmusklerna utan med hela kroppen. Kroppen är en funktionell helhet. När kroppen fungerar som den ska behöver skidåkaren bara tänka på vilka rörelser han eller hon ska göra, inte tänka på att spänna sina muskler.

Skidåkaren ska inte böja i ländryggen
Bukmusklerna kan inte bidra till framåtdrift vid stakåkning. Skidåkaren kan inte åstadkomma högre fart genom att böja i ländryggen vid stakåkning. Om skidåkaren böjer i höftleden istället bidrar det däremot till framåtdrift. Bäckenet ska vara i neutralposition, ländryggen ska vara stabil och skidåkaren ska böja i höftleden, inte i ländryggen. Skidåkaren ska inte göra crunches med stavarna i händerna när han eller hon stakar. Det är både ineffektivt, onödigt, onaturligt, och skadligt för ländryggen.

Instruktionerna för stakteknik orsakar diskbråck
De rådande instruktionerna för teknik vid stakåkning uppmanar skidåkaren att tippa bäckenet bakåt, koppla på bukmusklerna och dra med bukmusklerna. Det är en extremt onaturlig och dysfunktionell rörelse som orsakar ryggsmärtor, diskförslitningar, diskbuktningar och diskbråck. När skidåkaren drar med bukmusklerna arbetar de dynamiskt och böjer i ländryggen. Då är det bara en fråga om antal böjningar innan skidåkaren får ett diskbråck.

Teknikinstruktionen för stakåkning måste ändras
Kombinationen av att skidåkaren tippar bäckenet bakåt och böjer i ländryggen ökar risken för diskbråck ytterligare. När skidåkaren böjer i ländryggen trycker en liten del av kotkroppen mot diskens främre del och pressar diskens innehåll bakåt så att disken deformeras och buktar eller spricker. Ju mer skidåkaren böjer i ländryggen desto högre blir trycket på diskens främre del. Om skidåkaren dessutom tippar bäckenet bakåt blir trycket ännu högre. Skidåkaren ska inte tippa bäckenet bakåt och räta ut svanken. Bäckenet ska vara i neutralposition och kotpelaren ska ha en naturlig S-kurva. Skidåkaren ska inte dra med bukmusklerna genom att arbeta dynamiskt med dem. Bukmusklerna ska arbeta statiskt för att hålla bäckenet i neutralposition så att trycket fördelas över hela disken. Skidåkaren ska inte böja i ländryggen utan i höftleden. Instruktionen för teknik vid stakåkning måste ändras. Här vilar det yttersta ansvaret på Svenska skidförbundet, skidklubbarna, skidgymnasierna och skidtränarna. Det här är helt och hållet en kompetensfråga. Svenska skidförbundet bör i samråd med biomekanik ingenjörer och anatomister med kompetens inom funktionell anatomi utveckla nya instruktioner för teknik vid stakåkning. För att undvika diskbråck är det dock inte svårare än att skidåkaren ska hålla bäckenet i neutralposition och böja i höftleden, inte i ländryggen. Då belastas kotpelaren på rätt sätt och då skapas största möjliga kraft för framåtdrift.

Skidungdomarnas gluteus och iliopsoas är hämmade
Skidåkarnas livsstil där de sitter sitter alldeles för mycket innebär att deras gluteus- och iliopsoas muskler blir hämmade. Då förlorar skidåkarna sin stabilitet i bäckenet och ländryggen. Det innebär att diskarnas skydd är urkopplat. Kombinationen av dysfunktionella gluteus- och psoas muskler och en stakteknik där bäckenet är bakåttippat och ländryggen böjs är förödande. Skidåkare tränar stora mängder stakåkning där de böjer hundratusentals gånger i ländryggen varje säsong.

Det räcker inte med aktiveringsövningar
Skidungdomarna måste få hjälp att återställa normal muskelfunktion i gluteus och iliopsoas. Det går inte att lära en skidåkare med dysfunktionella gluteus- och iliopsoas muskler att böja och sträcka i höftleden istället för i ländryggen. När gluteus och iliopsoas är dysfunktionella utvecklar skidåkaren ett kompensatoriskt rörelsemönster där han eller hon böjer och sträcker i ländryggen istället för i höftleden. Skidåkaren kan inte böja och sträcka i höftleden med kraft om de muskler som ska böja och sträcka är hämmade. För att förebygga ryggskador måste muskelfunktionen i gluteus och iliopsoas återställas och rörelsemönstret vid stakåkning förändras. Det räcker tyvärr inte med aktiveringsövningar och styrketräning för att väcka insomnade gluteus- och iliopsoas muskler till liv igen. Det krävs djupgående behandling som återställer normal muskeltonus för att återställa normal muskelfunktion.

Här är de sex viktigaste förändringarna för att rädda diskarna på våra skidungdomar:

1. Förändra instruktionen för teknik vid stakåkning. Sluta att instruera skidungdomarna att tippa bäckenet bakåt och att dra med bukmusklerna. Det resulterar i att de böjer i ländryggen. Uppmana dem att hålla bäckenet i neutralposition och böja i höftleden, inte i ländryggen.

2. Sluta med sit-ups i brutalbänk. Gör hängande benlyft med bäckenet i neutralposition istället och böj bara i höftleden, inte i ländryggen för att styrketräna höftböjarmusklerna dynamiskt och bukmusklerna statiskt.

3. Återställ normal muskelfunktion i gluteus och iliopsoas. Gluteus stabiliserar bäckenet och psoas stabiliserar ländryggen. Det är ingen idé att försöka träna iliopsoas om gluteus är hämmad eftersom gluteus hämmar sin antagonist iliopsoas. Det går naturligtvis inte att träna en muskel som inte fungerar. Det krävs djupgående behandling som återställer normal muskeltonus för att få full aktivitet i gluteus och iliopsoas. Det räcker inte med aktiveringsövningar.

4. Minska sittandet drastiskt och så mycket som möjligt. Informera skidungdomarna om faran med att sitta. Se till att skidgymnasierna slänger ut skolbänkarna och stolarna och möblerar lektionssalarna med ståbord. Se till att skidungdomarna får ett ståbord hemma så att de kan stå och läsa läxorna och spela dataspel. Undersök möjligheten att få ett ståbord i lektionssalen i grundskolan. Inför obligatorisk spontanidrott på rasterna i skolan.

5. Väck gluteus med självbehandling med en lacrosseboll och gör aktiveringsövningar för gluteus och iliopsoas efter skoldagen, långa resor och innan träning och tävling.

6. Ta styrketräningen på allvar. Träna upp styrkan i gluteus och iliopsas. Ju starkare dessa muskler är desto mindre är risken för diskbråck och desto högre är prestationsförmågan. Träna inte bukmusklerna dynamiskt isolerat utan statiskt integrerat. Det ska vara effektiv styrketräning i form av basövningar med fria vikter och tung belastning på stabila underlag eftersom det genererar högst neuromuskulär aktivering och är både mest naturligt, skonsamt och effektivt.

Bild publicerad med tillåtelse av KEK Stock. Fotograf Rolf Zetterberg.

Därför är det diskbråcksepidemi i svenska längdskidlandslaget

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Viktor-Thorn-1024x684.jpg

Jag trodde mycket på Jens Burman. Han fick diskbråck och har opererat ryggen. Jag var övertygad om att Viktor Thorn skulle bli Sveriges nästa längdskidstjärna. Han fick diskbråck två gånger och har opererat ryggen två gånger. Jag hoppades på att Hanna Falk skulle slå igenom internationellt i sprint. Hon fick disbråck och har opererat ryggen. Mia Eriksson är landslagsåkaren som försvann. Hon fick två diskbråck och har opererat ryggen två gånger. Jag trodde att Elina Rönnlund som har så fina skidgener skulle bli en väldigt duktig skidåkare. Hon har en diskbuktning i ländryggen. Moa Molander Kristiansen sensation i Tour de Ski 2019 har en sliten disk i ryggen. Hon har så stora besvär med sin rygg att hon inte kan åka skidor. Hon säger att hennes karriär är i fara. Maria Nordström har tvingats ändra sin träning på grund av en disk i ryggen. Johanna Hagström tvingades avbryta en tävling på grund av ryggproblem. Anna Dyvik har ont i ryggen. Hon sa med tårar i ögonen efter sprinten i Ruka att hon bara ville åka därifrån. Nio skidåkare i Svenska längdskidlandslaget har ont ryggen eller diskbråck. Nu efterlyser Jens Burman en utredning av vad som orsakar de allvarliga ryggskadorna. I den här artikeln förklarar jag varför våra längdskidåkare får ont i ryggen och diskbråck.

Varför får längdskidåkare ont i ryggen?
Skidåkarna i landslaget har suttit i skolbänken i grundskolan och på skidgymnasiet i 12 år. De tillhör den generation som har växt upp med dataspel och sociala medier istället för spontanidrott. De är professionella skidåkare som tränar två gånger om dagen och vilar större delen av sin vakna tid eller har ett stillasittande jobb. En del av dem åker bil långt varje dag under vinterhalvåret för att kunna träna på snö. De gör långa resor till träningsläger. De reser både ofta och långt till tävlingar under säsongen. De sitter många timmar varje dygn och har gjort det i många år. När de sitter stretchar de sina sätesmuskler med en stor del av sin kroppstyngd vilket leder till att deras gluteusmuskler blir hämmade.

Dysfunktionella muskler orsakar diskbråck
Det är musklerna som håller uppe skelettet. Det är inte skelettet som håller uppe musklerna. Det är musklerna som stabiliserar lederna, bäckenet, kotpelaren och skuldrorna. När vi läser traditionell anatomi får vi bara lära oss hur musklerna ser ut. Vi måste läsa funktionell anatomi för att lära oss hur kroppen fungerar. Ny anatomisk kunskap har ritat om anatomikartan helt och  hållet. Den visar att kroppen är konstruerad och fungerar på ett helt annat sätt än vi tidigare trodde. Idag vet vi vad ont i ryggen och diskbråck beror på. Muskler kan bli hämmade. Muskeldysfunktion kan orsaka ortopediska skador som diskbråck. Orsaken till smärta och skador sitter sällan där vi har ont. Här följer en biomekanisk förklaringsmodell av de ryggsmärtor och diskbråck som skidåkare i svenska längdskidlandslaget drabbats av.

Psoas stabiliserar ländryggen
Det är en myt att ont i ryggen beror på svaga bukmuskler. Det är även en myt att transversus abdominis är core muskeln. Psoas är den verkliga core muskeln. Jag har skrivit en artikel om det. Psoas övre del förhindrar böjning i ländryggen och den nedre delen förhindrar översträckning i ländryggen. När gluteus är hämmad hämmar den sin antagonist psoas. När psoas är hämmad har skidåkaren ingen stabilitet i ländryggen. De starkaste bukmuskler i världen kan inte kompensera för en hämmad psoas. Om skidåkarens gluteus- och psoasmuskler är hämmade är risken stor för ortopediska skador i kotpelaren som diskbråck. Psoas ska stabilisera ländryggen när skidåkaren överför kraft från armarna till benen i stavtagen. Psoas och iliacus är de enda muskler som kan böja i höftleden över 90 grader. När skidåkaren åker stakåkning ska psoas både stabilisera ländryggen och böja i höftleden. Skidåkaren ska böja och sträcka i höftleden när han eller hon åker skidor, inte i ländryggen. När psoas är hämmad kompenserar skidåkaren genom att böja i ländryggen istället. Bukmusklerna arbetar dynamiskt istället för statiskt som de är konstruerade av naturen för att göra. När skidåkaren böjer i ländryggen trycker en liten del av ländkotorna på en liten del av disken. Då är risken för diskbråck stor. Hämmade muskler blir överbelastade och spända. När psoas är spänd ger den inte med sig vid frånskjut i diagonalåkning utan drar ländkotorna framåt vilket förändrar biomekaniken i kotpelaren.

Bukmusklerna fixerar bäckenet
Bukmusklernas primära funktion är att fixera bäckenet i neutralposition så att kotpelaren har en naturlig S-kurva och varje kota ligger plant mot och trycker jämnt över hela disken. Då tål disken 800 kilos tryck. Bukmusklerna ska arbeta statiskt för att förhindra att bäckenet tippar framåt så att ländryggen översträcks och svankas. Bukmusklerna kan inte böja i höftleden. Skidåkaren kan inte skapa framåtdrivande kraft genom att böja i kotpelaren vid stakåkning. Kotpelaren är inte konstruerad för rotation. De sneda bukmusklerna ska göra kotpelaren vridstyv för att hindra rotationskrafter från att påverka kotpelaren. Det är omöjligt för skidåkaren att få diskbråck om gluteus och psoas fungerar, bäckenet är i neutralposition och inga rotationskrafter påverkar kotpelaren.

Gluteus medius stabiliserar bäckenet
Bäckenet är kotpelarens grund. Utan en stabil grund kan ländryggen inte bli stabil. När skidåkaren står på en skida ska det laterala subsystemet som består av gluteus medius och adduktorerna på samma sida och quadratus lumborum på motsatt sida stabilisera bäckenet. När gluteus medius är hämmad har skidåkaren ingen stabilitet i bäckenet. Quadratus lumborum och adduktorerna kompenserar och blir överbelastade, spända och ömma. Quadratus lumborum blir hämmad och kan inte stabilisera bäckenet och ländryggen. När quadratus lumborum blir spänd blir skidåkaren stel i ländryggen, får ont i ländryggen, kramp i quadratus lumborum och ryggskott.

Erector spinae förhindrar att ryggen böjs
Erector spinaes primära funktion är att förhindra att ryggen böjs. När skidåkaren åker diagonalåkning ska gluteus översträcka i höftleden i frånskjutet. När gluteus är hämmad kompenserar skidåkaren genom att översträcka i ländryggen istället. Erector spinae kompenserar och blir överbelastad, spänd och öm. Erector spinae arbetar dynamiskt istället för statiskt som den är konstruerad av naturen för att göra. Skidåkaren blir trött i ryggen och klarar inte av att hålla den rak. När skidåkaren översträcker i ländryggen trycker en liten del av ländkotorna på en liten del av disken. Då är risken för diskbråck stor.

Brutalbänk belastar kotpelaren felaktigt
Svenska skidåkare gör en övning i gymmet som kallas brutalbänk för att träna sina bålmuskler. Skidåkarna blir testade i brutalbänk på skidgymnasiet och Bosön. Skidåkarna tränar även i brutalbänken för att få bra resultat på testerna. I startläget är ländryggen översvankad. Det finns troligtvis ingen skidåkare som har fullt fungerande gluteus- och iliopsoasmuskler och är så stark i iliopsoas och bukmusklerna att han eller hon kan utföra brutalbänk utan att böja i ländryggen. Om skidåkaren gör sit-ups i brutalbänk med hämmade, överbelastade och spända psoasmuskler och böjer i ländryggen är risken för diskbråck stor. Världens främsta ryggforskare Stuart McGill avråder från övningar där man böjer och sträcker i ländryggen med belastning. Stuart McGill har i sin forskning kommit fram till att man kan böja i ländryggen med belastning mellan 18000-25000 gånger, sedan har man diskbråck.

Varför får skidåkare diskbråck?
Kotpelaren är konstruerad för kompressionskrafter. Den klarar inte av två olika krafter samtidigt. Skidåkaren får diskbråck när han eller hon belastar kotpelaren med både kompressionskrafter och rotationskrafter samtidigt. Idag åker skidåkare skidor på ett helt annat sätt än de gjorde förr. De åker med kortare, mer explosiva och frekventa stavtag. De är mycket starkare i överkroppen och utvecklar en mycket större kraft i stavtagen. Bukmusklerna måste stå emot den kraften och det kan de inte när gluteus- och psoasmusklerna är dysfunktionella. När skidåkaren åker diagonalåkning och stakar med en arm och skjuter ifrån med motsatt ben påverkar två motsatta rotationskrafter kotpelaren samtidigt. När gluteus och psoas är hämmade har skidåkaren ingen stabilitet i bäckenet och ländryggen. Skidåkaren måste ha fungerande gluteus- och psoas muskler och starka bukmuskler för att kunna motstå rotationskrafter och skydda kotpelaren och diskarna.

Hur ska skidåkare med diskbråck rehabiliteras?
Jag har rehabiliterat klienter med diskbråck. Samtliga har haft dysfunktionella gluteus- och psoasmuskler. Om de hade haft fungerande gluteus- och psoasmuskler hade de aldrig fått diskbråck. Diskbråck är inte en orsak, utan ett symptom. Det är ett ortopediskt haveri orsakat av muskeldysfunktion. Smärta är heller inte en orsak, det är kroppens varningssystem. Rehabiliterad betyder återställd. Skidåkaren är inte återställd när han eller hon inte har ont längre utan när hans eller hennes kropp fungerar som den ska igen. Funktionen i skidåkarens gluteus- och psoasmuskler måste återställas annars får skidåkaren ont i ryggen igen eller fler diskbråck. För att återställa full aktivitet i gluteus och iliopsoas krävs ett rehabiliteringsprogram i tre steg. I steg ett återställs normal muskeltonus med djupgående behandling. I steg två återställs normal muskelfunktion med aktiveringsövningar. I steg tre återställs normal muskelstyrka med effektiv styrketräning. Rehabiliteringen måste ske i den här ordningen. Det går inte att aktivera muskler som är spända och ömma och det går inte att träna muskler som inte fungerar. Ryggforskare Stuart McGill har vetenskapligt bevisat att smärta orsakar hämmade gluteusmuskler. När normal muskelfunktion och muskelstyrka är återställd kan skidåkaren börja åka skidor igen.

Bild publicerad med tillåtelse av KEK Stock. Fotograf Rolf Zetterberg.

Skidminnen och skidhistoria

Jag är skidåkare från början. Min pappa lärde mig att åka skidor bakom Parkskolan i Degerfors. Han var en riktig friluftsmänniska. Det var ingen fotbollsplan där då utan en skidbacke. Jag minns inte hur gammal jag var när jag började tävla på skidor. Det var kanske när jag var 10 år. Jag fick ett par fina ljusröda Edsbyn skidor i trä i julklapp. Träskidorna preparerades med tjära. Det var så långt ifrån dagens högteknologi med stenslipade belag och pulvervallor som man kan komma. Jag ärvde kromade stavar i helgjutet stål som vägde flera kilo styck. De använde jag i många skidtävlingar. Någon av skidledarna i Strömtorps IK som var klubben som jag tävlade för brukade hjälpa mig att valla skidorna innan tävlingarna vid Parkskolan. En gång precis innan starten i en tävling stack en skidledare till mig ett par moderna lätta stavar. Då kom jag i mål en sekund efter vinnaren istället för en minut efter som jag brukade. Då bad jag min pappa om att få nya stavar. Jag åkte skolmästerskap, kretsmästerskap, klubbmästerskap och distriktsmästerskap. När plastskidorna kom fick jag ett par gula Swallow med blå logo. Swallow var ett litet japanskt märke som inte finns kvar längre. På den tiden var vallning ett förhållandevis simpelt hantverk. Det fanns två glidparaffiner att välja på, en blå och en röd. Idag är vallning en hel vetenskap.

Plastskidor och VM i Falun 1974
På VM i Falun 1974 slog plastskidan igenom. Tillverkare av alpina skidor överförde sitt know how om syntetmaterial till längdskidsporten. Österrikiska Kneissl tog fram en ny längdskida i plast till VM i Falun. Norrmannen Magne Myrmo blev historisk som den sista världsmästaren på träskidor på 15 kilometersloppet. Thomas Magnusson hade hört talas om de nya plastskidorna och sökte upp österrikarna på Grand Hotell. De hade tre par skidor kvar. De andra två fick Sven-Åke Lundbäck och Hans-Erik Larsson. Plastskidans era började dock med chock och förtvivlan för svensk del. Redan efter 75 meter i stafetten lossnade bindningen ifrån den ena skidan för startmannen Hans-Erik Larsson. Hans bindningar var monterade med vanliga träskruvar och det visade sig efteråt att de fäster dåligt i plast. Sverige blev diskvalificerade när även den andra skidans bindning lossnade och den skidan också var tvungen att bytas. Enligt reglerna fick man bara byta en skida. Landssorg utlystes.

Världsmästare på 30 kilometer
Thomas Magnuson bestämde sig en halvtimme före start för att åka på de nya plastskidorna i stället för på de träskidor från finska Järvinen som han hade kontrakt på. Han blev historisk när han blev den första världsmästaren på plastskidor i 30 kilometersloppet på VM i Falun 1974. Bindningarna lossnade inte från Thomas skidor för det var en serviceman från Kneissl som monterade dem på hans skidor med rätt skruvar. Thomas tog senare även brons på 50 kilometer men då åkte han på sina gamla hederliga träskidor från Järvinen.

Magnusonrycket
Mitt starkaste skidminne från barndomen är stafetten på VM i Lahtis 1978. Sverige hade inte tagit ett mästerskapsguld i stafett sedan OS i Innsbruck 1964. Dagen före stafetten berättade Lars-Göran Åslund att Thomas hade den rätta blicken och att Thomas Magnuson hade sagt till honom att han tänkte knäcka Juha Mieto i den sista backen på den sista sträckan. Lars-Göran upplyste Thomas om att Juha inte skulle åka den sista  sträckan. Thomas hade svarat att “det spelar ingen roll vem som åker”. Sven-Åke Lundbäck ryckte sönder Sovjets Jevgenij Beljajev som var storfavorit de tre första kilometrarna på den första sträckan. På den andra sträckan släppte Christer Johansson förbi sig den väldige Juha Mieto men växlade som tvåa tre sekunder efter. Tommy Limby som ersatte Thomas Wassberg som var skadad gjorde sitt livs lopp och vann tredje sträckan. Sverige och Finland växlade samtidigt 28 sekunder före Norge efter att Ivar Formo vurpat i en utförslöpa. Tommy dunkade min stora idol Thomas Magnuson i ryggen och skickade ut honom på den sista sträckan nästan på dagen för 40 år sedan. Han går ut tillsammans med finländaren Matti Pitkänen. Thomas blir legendarisk när han springer ifrån finnen i Tranbärskärrsbacken 1300 meter före mål. Han får direkt en lucka på tio meter. Någon har räknat ut att han på 15 meters åkning gick ifrån med 7 sekunder och det måste väl i så fall vara världsrekord? Thomas för Sverige till en efterlängtad vinst i VM stafetten. Den branta uppförsbacken inför upploppet fick byta namn och kallas fortfarande Magnusonbacken. Se det berömda rycket på filmen nedan. Den kan man se hur många gånger som helst. Det är tidernas mest klassiska stafettryck. Sven “Plex” Pettersson kommenterar och har Sveriges startman Sven-Åke Lundbäck som bisittare. Det var tider det. Plex var bäst! Det var bättre förr. Skidåkning var mycket mer spännande. Man satt där framför TV´n och tittade på något som närmast liknade en stillbild på ett skidspår och en gran och efter en stund sa Plex att om inte Thomas kommer fram bakom den där granen strax så är det kört. Åh, vad spännande det var men det förstod inte sydeuropéerna. De trodde att längdskidåkning var landsvägscykling.

Tränade enorma mängder
Han var känd för sitt sätt att träna. Thomas Magnuson tränade mycket. På hösten tränade han två pass per dag, ett löppass och ett rullskidpass. Han körde rullskidpass mellan Delsbo och Hudiksvall på tolv mil. På vintern åkte han skidor fem-sex timmar om dagen. Det blev totalt tio-elva mil skidåkning varje dag och 800 timmar per år. Thomas var anställd på sportföretaget Ryon i Hudiksvall och behövde bara arbeta när han ville så han hade tid att träna. Det här var på den tiden när man åkte skidor på riktigt. Innan det kallades klassisk stil för det var den enda stilen. Thomas tyckte inte att man skulle träna teknik. Bra teknik skulle man nog få ändå om man åkte elva mil om dagen. Thomas lärde känna sin kropp. Han lärde sig att när han fick svårt att sova så var det dags att dra ner på träningen. Thomas var en urkraft i skogen. Han var större, tyngre och starkare än de flesta andra skidåkare. Thomas var den första sprintåkaren. Han var sprintåkare innan sprint uppfanns. Thomas var den första av skidkungarna som var explosiv och han hade en hög syreupptagningsförmåga. Han hade ett testvärde på 87. Thomas hade otur flera gånger under sin karriär. Under OS 1976 i Innsbruck då han var i sitt livs form dog hans far och då åkte han hem innan skidtävlingarna hade börjat. Vid nästa OS i Lake Placid 1980 var inte Thomas med. Han avslutade sin skidkarriär på grund av problem med benhinnorna när han var 28 år 1979 vilket var flera år för tidigt.

Skate tekniken
På 80-talet kom den, den förhatliga skatetekniken. Varför ska de åka skridsko på snö? Att se någon som åker diagonalåkning med perfekt teknik är som att se Bolsjojbaletten framföra Svansjön. Amerikanen Bill Koch påstås vara upphovsman till skatetekniken men det stämmer inte. Svenska skidorienterare använde skateteknik redan på 50-talet därför att de inte hade några skidspår att åka i och då gick det fortare att sparka sig fram på skogsvägarna. Många vägar var isiga så en del skidorienterare hade därför stålskena på innerkanten på sina skidor. Skatetekniken ska ha använts ännu tidigare med hickorykanter men de slets snabbt ned. Det var först när man lyckades fästa stålkanter på träskidor som skatetekniken blev allt vanligare. Det är inte konstigt att skidorienterarna var först med skatetekniken. Det gick helt enkelt inte att ta skateskär i ett opreparerat skidspår i skogen. De var alldeles för smalt mellan granarna i skogen medan skogsvägarna var breda och plogade eller isiga. I en norsk bok påstås det att Ola Hassis ska ha varit före Bill Koch med skate i längdspåren. Andra hävdar att finländaren Pauli Siitonen som hade tävlat i skidorientering åkte med en variant av skate där han hade en skida i spåret och sparkade fart med den andra på långlopp i Mellaneuropa redan i början av 70-talet. Det första skate loppet ska tydligen ha gått av stapeln i Norge redan 1929. Det fanns ingen snö i skogen men isen på Lövfjorden var fem-sex centimeter. Förhållandena på Lövfjorden var perfekta för skate.

Klassiskt och fristil
Många ville förbjuda skate medan andra ville tillåta det. FIS försökte begränsa det genom att införa skatefria zoner. Man fick till exempel inte använts skate vid start och målgång. 15 kilometersloppet i Holmenkollen i mars 1985 blev en historisk vändpunkt. FIS hade infört zoner där skate var förbjudet för att tvinga skidåkarna att valla skidorna med fästvalla. Thomas Wassberg hade lagt fästvallan på en tejp. Publiken och TV tittarna gnuggade sig i ögonen när han stannade precis där den sista förbudszonen upphörde och drog bort tejpen under sina skidor och åkte vidare utan fästvalla med bara glid. Han hade en stor fördel av det gentemot sina konkurrenter och vann loppet. Thomas ville bevisa för FIS att zonerna var galna. De ska endera förbjuda skate helt och hållet eller tillåta det runt hela banan, sa Thomas. Som kuriosa kan jag nämna att Thomas Wassberg var den sista skidåkaren som vallade sina egna skidor. Han vågade inte låta någon annan valla skidorna åt honom. Efter protester, rop på förbud, bråk, försök med skatefria zoner och diskussioner så införde FIS säsongen 1985/1986 efter Thomas Wassbergs idé, längdskidåkning i två olika stilar, klassiskt och fristil.

Två stilar eller tre?
Skidåkarna började med skate med två ben säsongen 1985/1986 men banorna var alldeles för smala. Det var svårt för skidåkarna att gå om varandra. 1987 hade de flesta i världseliten bra skate teknik men banorna var fortfarande för smala. VM i Obersdorf 1987 var det sista mästerskapet där skidåkarna använde tekniken med enbensskate. Vid OS i Calgary 1988 och VM i Lahtis 1989 var banorna preparerade helt och hållet för fristil men det tog många år innan spåren blev så breda som de är idag. Förr körde man upp ett spår med scooter, nu är det pistmaskiner som preparerar breda spårgator till de stora tävlingarna. Jag som är konservativ har aldrig kunnat förlika mig med den fria stilen. Jag vill förtydliga att jag bara är konservativ när det gäller idrotter man tävlar i, inte hur man tränar eller någonting annat. Förr i tiden hade längdskidåkare inte lika stor nytta av att vara starka eftersom de inte kunde utnyttja det fullt ut. Nuförtiden är världens bästa skidåkare starka, så starka att de orkar staka sig igenom ett helt skidlopp. De senaste åren har det därför kommit nya rop på förbud. Det finns en del som tycker att det är dags att lägga till en tredje stil i längdskidåkning, diagonalåkning. Då skulle vi ha fristil, stakning och diagonalåkning. Samtidigt framförs farhågor om att det istället kan bli så att klassisk skidåkning försvinner helt och hållet. Det vore mycket tråkigt. Min stora idol Thomas Magnuson var minsann en riktig skidåkare han så det så.

Nu är OS över för den här gången

Det är alltid lika sorgligt när den olympiska flaggan halas och OS elden släcks. Det känns så fruktansvärt tomt varje gång OS tar slut. Vad gör vi nu? Väntar i fyra år? Lider du också av postdramatiskt OS syndrom? Den här gången känns det extra konstigt eftersom OS precis har arrangerats i en stad som inte finns. Finns inte Pyeongchang? Jo, det finns men är snarare ett län än en stad och OS var utspritt över stora delar av länet. Ett fantastisk OS för Sverige är slut. 82 nationer tävlade i 102 grenar i 15 olika sporter: alpin skidåkning, backhoppning, bob, curling, freestyle, hastighetsåkningpå skridskor, ishockey, konståkning, längdskidåkning, nordisk kombination, rodel short track, skeleton, skidskytte och snowboard. Vilket är ditt favoritögonblick under OS i Pyeongchang? Här sammanfattar jag de förhoppningar och tankar jag hade inför OS 2018 och det OS jag just har upplevt.

Skidskyttarna levererade ett år för tidigt
Jag trodde inte att någon skidskytt skulle ha en chans på medalj. Sebastian Samuelsson, vilken frisk fläkt, vilket jävlar anamma och vilken kille! Han lade ribban högt. Av alla svenska medaljer är jag allra mest imponerad av Hanna Öbergs OS-guld. Vilken cool tjej! Hon bara gjorde det. Hennes pojkvän Jesper Nelin skulle köra sitt distanslopp en timme efter att Hanna hade chockat skidskyttevärlden. Han kramade sin flickvän och pussade henne på kinden och frågade henne hur han skulle kunna tävla efter det. Han fick torka bort tårarna innan inskjutningen. Sedan gick han ut och sköt fullt på de tre första skjutstationerna. Jesper hade chans att ta OS-guld även han men bommade tre skott på det sista skyttet. Vilken saga det hade blivit med två oväntade OS-guld till samma hushåll. Efter Sebastians silver i jaktstarten och Hannas guld i distansloppet var vi många som insåg att Sverige hade ett starkt lag och hoppades på medalj i mixstafetten men de drömmarna gick up i rök. Jag vågade inte tro på medalj i damstafetten men damerna tog silver. Skidskytteherrarna trodde jag inte skulle ha en chans i stafetten innan OS började men de ville inte vara sämre än damerna och det var de inte heller. De var ännu bättre, sporrade av damernas framgång och tog guld. Jesper Nelin fick till slut med sig ett OS-guld hem även han och så var den kärlekssagan fulländad. Någon måste visa vägen och han heter Sebastian Samuelsson och har ledaregenskaper trots att han är yngst i laget. Sebastian har har själv fått hjälp att hitta vägen av en tysk med en mycket stor passion för skidskyttesporten. SOK visade inte vägen för de har inte gett OS-guldmedaljören Jesper Nelin något stöd över huvudtaget. De trodde inte på skidskytteförbundets satsning med Wolfgang Pichler som tränare trots att det är det fjärde svenska skidskyttelandslaget han bygger upp. Alla i Sverige vet vad han kan utom SOK.

Medaljmakaren Wolfgang Pichler
Han heter Wolfgang Pichler och vi älskar honom, mest för hans stora engagemang och passion. Han ligger bakom det svenska skidskytteundret som nu har fått nytt liv en fjärde gång under hans ledning. Wolfgang Pichler och skidskyttarna hade en plan att de skulle vara bra i VM på hemmaplan i Östersund 2019. Det är där de bor och tränar tillsammans. De var inte bra, de var fantastiska, ett år för tidigt. Jag kommer inte att skriva klagomejl till skidskyttarna om det. SOK hade också en plan, en plan att ingen i Sveriges OS trupp skulle fira någon framgång med alkohol. Wolfgang hade andra planer. På morgonen innan Sebastian Samuelssons OS-silver i jaktstarten köpte han öl för han hade framgång på känn. SOK hade nolltolerans för alkohol och fördömde tyskens tilltag att fira ett OS-silver med två öl. Nu har skidskytten Jesper Nelin gjort en technolåt som är en remix av Wolfgang Pichlers episka alkoholintervju och lagt upp den på sitt You Tube konto. Mellan technobeaten hörs Wolfgangs röst: “Today we celebrate relay”, “I have a little thinking, I bought alkohol. In the morning I say, maybe we have a celebration tonight” och även hans karaktäristiska skratt. Den blir nog en världshit den också.

Längdskidlandslaget levererade
Visst trodde jag att en Charlotte Kalla i form skulle ha chans på en medalj. Hon åker hem från Pyeongchang med fyra medaljer. Ett guld och tre silver. Jag trodde att Stina Nilsson hade en chans att vinna sprinten. Hon tog fyra medaljer. Ett guld, två silver och ett brons. Jag säger bara Ebba Andersson. Denna helt respektlösa norrlandstös. Hon ville så gärna vinna ett guld men hon fick i alla fall ett silver och var mycket nära ett brons i sitt första OS. Jag trodde inte att damlängsskidlandslaget skulle kunna ta medalj i stafetten med en svag länk i laget. Anna Haag åkte sett till åktiderna riktigt bra men tappade mycket tid. Charlotte tog igen det Anna förlorat, Ebba förvaltade upphämtningen och Stina följde med i rygg på Marit ända till slutet och ännu ett silver var bärgat. Jag led så med Anna Haag som hade kunnat vara världens bästa skidåkerska om hon bara hade fått rätt hjälp med träningen för 8 år sedan. Jag led lika mycket med Astrid Uhrenholdt Jacobsen som också tappade mycket tid på sin stafettsträcka. Före cykelolyckan 2009 då hon bröt ryggen och tvingades operera sig var jag övertygad om att Astrid skulle bli världens bästa skidåkerska. Jag har alltid hållit på Astrid. Dagarna innan OS i Sotji 2014 tog hennes bror livet av sig. Nu klappade Astrid ihop på stafetten och tappade massor av tid och var fullkomligt otröstlig trots att Ragnhild Haga och Marit Björgen såg till att hon vann ett OS-guld i stafett. Damernas sprintstafett hade jag inga förhoppningar på eftersom vi inte hade två Stina men vi hade en Charlotte i form och på åkhumör som var sugen på fler medaljer och se där, ett silver till trillar in. Jag förväntade mig inte att herrlandslaget skulle leverera och det gjorde de inte heller.

Curlinglagen levererade
Lag Edin hade bara guld i sikte men guldet blev till silver. Lag Hasselborg visste jag ingenting om förrän jag såg ett reportage i TV5 och läste om dem. Vilken story, vilken satsning, vilken saga och vilka tjejer! De var lika kalla som den is de spelade på. De fortsatte med den fina tradition Lag Norberg startade. Sverige tog två medaljer i Curling. Det är svårt att få bättre utdelning.

Alpina landslaget levererade
Frida Hansdotter är en mästerskapsåkare och jag hoppades att hon äntligen skulle få vinna OS-guld och det fick hon. André Myhrer hade också samlat ihop till ett OS-guld men jag trodde verkligen inte att han skulle ta det men det gjorde han. De enda som inte levererade var snowboard och freestyle. Jag såg Anjas reportage om Sandra Näslund som tävlar i skicross. Jag fattade tycke för den tillbakadragna, blyga och lugna världsmästarinnan. Hon lyckades inte heller tyvärr.

Damerna levererade
Det är damerna eller snarare tjejerna som har levererat. Det är främst de yngre förmågorna som har levererat i detta OS. En del menar att det är osvenskt med svenska idrottare som pratar om olympiska guldmedaljer. Den nya generationen svenska idrottare tror på sig själva. De vet att det är möjligt att lyckas om man fokuserar på målet och arbetar tillräckligt hårt.

Ishockeylagen fallerade
Både Tre kronor och Damkronorna fick stryk och åkte ut ur den olympiska hockeyturneringen.

Ester tog två guld i två olika sporter
Ett annat starkt minne är Ester Ledecka som har vunnit två VM-guld i snowboard. Hon skrällvann först damernas Super G på Mikaela Shiffrins gamla skidor efter att ha startat som nummer 26 och stod hur länge som helst i målfållan med hakan i  konstsnön och väntade på att de skulle rätta hennes tid och placering. Hon trodde inte sina ögon. Det var så kul att se hur förvånad hon var. Sedan vägrade hon ta av sig sina skidglasögon för eftersom hon inte hade förväntat sig att vinna eller ta medalj så hade hon inte sminkat sig. Därefter vann hon även damerna paralellslalom på snowboard och blev historisk eftersom hon är den första kvinnliga vinterolympiern som vinner OS i två olika sporter men då hade hon sminkat sig och kunde bli intervjuad utan skidglasögon.

Sverige deltar inte i flera sporter i vinter OS
Det finns vintersporter som Sverige skickade få deltagare eller inga deltagare alls i. I störtlopp, backhoppning, bob, hastighetsåkning på skridskor, konståkning, nordisk kombination, rodel, short track och skeleton, är det knapert med svenska utövare. Då är det svårt eller rättare sagt omöjligt att matcha Norges 39 medaljer. Vi har inte ens en inomhushall för hastighetsåkning på skridsko men det kanske OS i Stockholm 2026 kan ändra på?

Jag vill att OS ska avgöras på natursnö
SOK´s målsättning inför de Olympiska Spelen i Pyeongchang var 8 medaljer. Sverige tog 14 medaljer, 7 Guld, 6 silver och 1 brons. Nu arbetar SOK för att få arrangera OS i Stockholm 2026. Jag vet inte jag. OS avgjordes på konstsnö i Sydkorea. Ska OS verkligen avgöras på konstsnö? Det gick ju bra för svensk del den här gången men vad blir det härnäst? Vinter OS i Australien, Afrika eller Dubai? Jag tror att vinter OS ska arrangeras på orter som har natursnö och där befolkningen är intresserade av vintersport. Publiken uteblev i OS i Pyeongchang. OS ska vara en publikfest. Vinner man OS ska det vara ett minne för livet. Det kommer kanske inte att finnas natursnö någonstans om vi inte är rädda om klimatet. Då kanske växthuseffekten smälter all snö eller så hindrar den globala uppvärmningen snön från att lägga sig. Just nu märker vi inte av någon global uppvärmning här i södra Sverige. Jag har skottat tonvis med snö de senaste dagarna. Ölandsfåken gör sitt bästa för att begrava vårt hus i snö. Vi kanske ska arrangera Vinter OS här på Öland 2026 istället? Vi har ingen konstsnö här men den magiska strukturen på snöflingorna och ölandsfåken skapar vacker snökonst.

All kärlek till Ebba

OS-debutanten Ebba Andersson imponerar återigen stort i dagens stafett. Hon är ju helt respektlös! Hon tyckte inte att det gick tillräckligt fort så hon gick upp och drog på den tredje sträckan i stafetten över 4×5 kilometer. Vet hon om att hon tävlar mot världens bästa skidåkerskor? Supertalangen Ebba ville hålla undan för norskan Ragnhild Haga som tog OS-guld på 10 kilometer i fristil och som är i superform och jagade henne. Ebba gav Stina Nilson ett drömläge inför den sista sträckan. Heja Ebba!

Hellre ett OS-guld än 5 VM-guld
Ebba har tvingats operera ett knä och hon missade flera världscuptävlingar i början av den här säsongen på grund av en överbelastningsskada i skenbenet. Hon vinner hellre ett OS-guld än 5 VM-guld. Det syntes på Ebbas skidåkning att hon ville ha en OS-guldmedalj idag. Guldet blev till Silver men vilken glädje jag känner över den här unga svenska skidåkerskan. Hon åker hellre fristil än klassiskt. Hon maler hellre ned någon än spurtar ifrån. Den här pigga 20-åriga flickan är förstaårssenior. Vilket framtidshopp! Hon väljer mental styrka före benstyrka. Hon väljer hellre intervaller än styrketräning. Det bekymrar mig naturligtvis lite men att hon tycker att alla träningspass har sin charm lovar gott. Om Ebba blir mycket starkare blir hon omöjlig att tampas med i skidspåret. Hon vill genomföra en bra första säsong som senior. Hon ville bli uttagen till OS och prestera så bra som möjligt om hon blev det. Hon vill utvecklas som skidåkare. Hon vill till toppen. Hon vill vinna medaljer på stora mästerskap. Ingen tror mer på Ebba än hennes barndomsidol Charlotte Kalla. Jag tror att Charlotte ser mycket av sig själv i Ebba.

Silvermedalj i stafett
Det är Ebbas första OS men knappast det sista. Förra gången det var OS var Ebba 16 år och satt hemma och tittade på OS i TV. Ebba tyckte att det kändes jättespännande att få åka till OS i Pyeongchang. Hon förväntade sig att vara i väldigt bra form under OS och göra sina bästa lopp hittills i sin skidkarriär. Hon hade inga förhoppningar på en medalj i detta OS eftersom hennes bästa placering i internationella seniorsammanhang var en 5:e plats i världscupen på 10 kilometer i klassisk stil i Planica i Slovenien den 21:a januari. Ebba säger att OS inte är ett vanligt mästerskap. Hon visste inte vad hon skulle förvänta sig utan tänkte bara glida med lite grann. Ebba har glidit bra på sina skidor i detta OS. Hon har hittills glidit sig till en 4:e plats i skiathlon, en 13:e plats på 10 kilometer fristil och bärgat ett silver i stafetten under detta OS. Hon hade inte räknat med en 4:e plats på OS utan var jätteglad över att hennes skidåkning fungerade så bra och att det räckte så långt men var småsur eftersom det bara var 0,8 sekunder till bronsmedaljen. Vilken duktig skidåkerska! Nu har hon den där hett eftertraktade OS medaljen runt sin hals i alla fall och hon tog den i stor stil i sitt allra första OS. När Ebba var 10 år hoppades hon på att hon skulle vara med i skidlandslaget när hon var 20 år. Vill du se något riktigt charmigt så titta på det här. All kärlek till den här tappra lilla Sollefteå tjejen. Grattis till din första OS medalj Ebba!

Sensationellt OS-Guld i skidskytte

Svenska skidskyttelandslagets Hanna Öbergs prestation i gårdagens distanslopp i OS i Pyeongchang är den mest imponerande svenska insats jag har sett hittills på årets OS.

Imponerade på skjutvallen
Hanna imponerade mest på mig på skjutvallen. Hanna var helt fokuserad, sköt snabbt och åkte skidor ännu snabbare. Hon var lugnet själv när hon siktade och kramade av skott efter skott mitt i prick. Fem träffar på varje tavla. Hon sköt fullt! Fyra nollor! Vilken iskyla! Hon bestämde sig helt enkelt och sedan gick hon bara ut och gjorde det. Endast tre skidskyttar av 87 i startfältet sköt fullt, Hanna Öberg, Franziska Preuss och Urska Poje och av dem åkte Hanna Öberg med startnummer 24 snabbast på skidorna. Tyska skidskyttedrottningen Laura Dahlmeier åkte snabbast men sköt en bom och fick abdikera. Du måste pricka 20 skott och åka fort i skidspåret om du ska bli olympisk mästarinna i skidskytte.

Slog hela världseliten
När Hanna Öberg gick på skidskyttegymnasiet fick hon frågan om vad hon helst ville vinna. OS-guld eller VM-guld. Hon kunde svarade att hon ville vinna både och. Hon är målmedveten upprepar hennes pappa gång på gång när han frågas ut av Jessica Almenäs i OS-studion på torsdagskvällen. Det tror jag det. Hon slog hela världseliten i skidskytte med Laura Dahlmeier i spetsen. När tävlingen summerades hade Hanna slagit tyskan Laura Dahlmeier med 41 sekunder och slovakiskan Anastasiya Kuzmina med 24 sekunder. Nu är den första mästerskapsmedaljen bärgad. Tyska tidningen Bild skrev att Hanna är en nobody. Det kommenterade Hanna med att hon hoppas att de inte gör det igen och skrattade. Norska tidningen Värdens Gang skrev att vi blev bankade gul och blå. Hanna fick en guldfärgad täckjacka av Anja Persson innan hon mötte pressen i Pyeongchang. Vilken saga!

Får hon bragdguldet nu?
Hannas seger var oväntad och sensationell. Det är den största skrällen i svensk idrottshistoria. Hon har två junior VM guld och ett silver men hon har aldrig vunnit en världscup tävling. Hon har aldrig varit på pallen ens. Hon har varit femma som bäst. Efter fyra skjutningar och 15 kilometers skidåkning går Hanna Öberg i mål med dagens snabbaste tid. Vilken skrällseger! OS är rätt tävling att kliva upp på en senior pall i för första gången. Nu är 22-åriga Piteå tjejen Hanna Öberg olympisk mästarinna. Hon klarade det som Magdalena Forsberg aldrig lyckades med. Vilken idrottstjej! Får hon bragdguldet nu?

Hanna gjorde ett perfekt lopp
Wolfgang Pichler sa att Hanna gjorde ett perfekt lopp. Ja, det var väl det jag tyckte. Wolfgang berättade att det ligger ett hårt jobb bakom det här guldet. Det tror jag det. Det var många känslor efter loppet. Hanna förstod inte vad hon hade ställt till med. Tårarna rann på henne, pojkvännen Jesper Nelin, lagkamraten Mona Brorsson och tränaren Wolfgang Pichler. Hannas pappa frågade sportbladet om de verkligen trodde att han kunde prata med dem direkt efter segern. Hannas mamma sa att hon bara ville skrika att det där är min dotter. Föräldrarnas stolthet gick inte att ta miste på och med all rätt. Bilderna på Hanna och Mona Brorsson när de kramas efter målgången kan jag titta på hur många gånger som helst.

Blev kvarlämnad hemma när lagkamraterna flög till OS
Hannas uppladdning inför OS var inte perfekt eller så var det precis det den var. Hon var sjuk i julas och missade mer än en veckas träning. hon fick vinterkräksjuka samma dag som skidskyttelandslaget skulle flyga till Pyeongchang och fick inte följa med utan blev kvarlämnad hemma och fick flyga ned till Sydkorea själv tre dagar senare. Hennes kropp kanske behövde lite vila efter höstens tävlingar. Hon kanske behövde få vara själv i tre dagar och ladda mentalt. Hon har nämligen aldrig varit i bättre form.

Firar med tårta
Wolfgang Pichler firade Sebastian Samuelssons silvermedalj med två öl men Hannas guldmedalj tänker han fira med tårta säger han för SOK har nolltolerans för alkohol i den svenska OS byn. Låt mannen bakom Sveriges samtliga framgångar i skidskytte få fira med en öl. Han lever för skidskytte. Vi älskar hans passion för sporten. Utan Wolfgang Pichlers enorma engagemang hade Magdalena Forsberg aldrig blivit så framgångsrik, fråga Magdalena. Utan Magdalena Forsberg hade det inte funnits något svenskt skidskytte överhuvud taget. Tysk disciplin har varit nyttig i Sveriges skidskytte landslag. Wolfgang sliter dygnet runt för de svenska skidskytte framgångarna. Jag är nykterist och har inte druckit alkohol på 27 år men jag är inte moralist. Nej, alkohol och idrott hör inte ihop men Sverige hade inte haft något skidskytte under utan Wolfgang Pichler och enligt sederna i hans hemland firar man OS-guld med en öl på puben för det har man förtjänat. Låt Wolfgang fira framgångarna i sitt skidskyttelandslag med en öl. Hanna säger att hon inte hade varit på den här nivån utan Wolfgang. Jag tror inte att någon i SOK förstår hur hårt arbete det  krävs av Wolfgang Pichler och hur hård träning Hanna har underkastat sig för att vi ska få fira med guldtårta allihop här hemma i Sverige. Tack Hanna och Wolfgang för OS-guldet. Grattis Hanna!

Mörkrets makter lägrar sig återigen över cykelsporten

På Lucia hade den nya Star Wars filmen premiär. Nu lägrar sig åter mörkrets makter över cykelsporten. Tar det aldrig slut? Precis när vi hade lyckats glömma storfuskaren och bedrägaren Lance Armstrong. Häromdagen offentliggjordes dopningsmisstankar mot den fyrfaldiga Tour de France segraren Chris Froome i det brittiska cykelstallet Team Sky.

Jag hatar dopning
Jag älskar idrott och jag hatar dopning! Jag har ägnat all min fritid och större delen av mitt yrkesverksamma liv under 38 år åt att lära mig hur man optimerar idrottares prestationsförmåga på naturlig, vetenskaplig och tillåten väg. Jag tycker att idrott är det roligaste som finns. Det enda som skulle kunna få mig att tappa intresset för idrott är den här förbannade dopningen.

En mörk historia
Cykelsporten har en mörk historia. Tour de France började 1903 med nästan 50 mil långa etapper på dammiga grusvägar över alper i snö och kyla. Cyklisterna skrek mördare åt arrangörerna. Cyklarna vägde 25 kilo och hade bara en växel. Servicebilar var inte tillåtna och cyklisterna fick inte ta emot hjälp. De cyklade med reservdäck på ryggen och fick byta däck själva om de fick punktering och det fick de ofta på de dåliga vägarna. De fick själva fixa mat och dryck och det räckte inte med Vitargo och Powerbars för att överleva dessa strapatser på liv och död. Cyklisterna åt på barer och drack varm choklad, te och vin. De gick i mål efter mörkrets inbrott. Två av etapperna bestod av 423 och 425 kilometer cykling. Två av etapperna var 467 och 471 kilometer. Den kortaste etappen var “bara” 268 kilometer. Bergsetappen från Lyon till Marseille var 374 kilometer. Cyklisterna cyklade uppför Col du Grand Bois i närheten av St. Etienne. En brant stigning på 12 kilometer med en snittlutning på 5,2 procent och högsta punkten 1161 meter över havet. Loppet var totalt 2428 kilometer fördelat på sex etapper. Etapperna tog upp till 24 timmar från start till mål. 60 cyklister startade och 21 tog sig i mål. 23 cyklister bröt redan på den första etappen mellan Paris och Lyon. Etappsegraren Maurice Garin rullade över mållinjen i Lyon täckt av lera mer än 17 timmar efter startskottet i Paris. Han vann etappen med endast en minut. Tour de France var ingen cykeltävling utan ett överlevnadsprov. Det handlade om vem som klarade sig till mål och vilka som fick ge upp på vägen. Efter den femte etappen hade Garin en ledning på två timmar. När hans närmaste konkurrent fick två punkteringar och somnade när han vilade vid sidan av vägen låg Tour de France i Garins händer. Den sjätte och sista etappen från Nantes till Paris var 471 kilometer lång och cyklisterna startade klockan 21:00 på kvällen för att publiken skulle kunna se dem anlända i Paris sent på eftermiddagen följande dag. 20000 människor hyllade Garin när han gick i mål på Parc des Princes velodromen och vann den första upplagan av Tour de France. Garin hade då suttit 95 timmar i sadeln på sin cykel och snittat 24,1 km/h och vann med 3 timmars marginal. Siste man i tävlingen var 64 timmar efter. Maurice Garin rullade dock i mål utan gul ledartröja. Det skulle dröja ytterligare 16 år innan den infördes.

Tour de France handlar om överlevnad
Idag är Tour de France tre veckor långt och består av 21 etapper. För några år sedan såg jag en dokumentär på TV där man följde Cofidis stallet under Tour de France. Cyklisterna höll på att dö. Det handlade om överlevnad. Hjälpryttarna var tvungna att orka en etapp till för att hjälpa en spurtspecialist eller bergsspecialist i laget att försöka vinna ytterligare en etapp eller hjälpa sin lagkapten som aspirerar på slutsegern ända fram till målet på Champs Élysées i Paris.

Var tog sportslighet vägen?
Det här är inget försvar för cykelsporten men det är en förklaring till varför det blev fel redan från början. Missbruket av dopningsklassade läkemedel fortsätter därför att cyklisterna tycker att ära är viktigare än hälsa och pengar lockar mer än ärlighet. Var tog sportslighet, tävling på lika villkor och rättvisa vägen? Hur kan en idrottsman finna glädje i att fuska för att vinna? De som dopar sig rättfärdigar det med att alla konkurrenter dopar sig och att det då är okej att dopa sig. De internationella idrottsförbunden och internationella Olympiska Kommittén visade under 90-talet inte någon större vilja att komma tillrätta med dopningsproblemet men nu har de inlett ett krig mot dopningen för att få en ren och rättvis idrott. Det finns de som menar att dopning är en del av alla sporter och att det ingår att vara bäst på dopning men jag vill inte se något VM i dopning. Jag vill se hur bra en idrottare kan bli utan fusk. Ska idrottare som vill vinna OS tvingas träna i 20 år och sedan bli snuvade på konfekten av en fuskare? Om idrottare ska satsa allt och träna stenhårt i decennier för att vinna VM eller OS ska de åtminstone få tävla på lika villkor.

Livstids avstängning
Jag har hoppats på att WADA menar allvar med att sätta dit alla fuskare. Nu har det avslöjats att alla idrottare i Ryssland har varit regeringssanktionerat dopade sedan muren föll. I torsdags meddelade WADA att de har identifierat 300 dopade ryska idrottsmän i den nationella ryska dopningshärvan. 31 av dem är redan avstängda från OS på livstid. Jag tillhör dem som tycker att det ska vara livstids avstängning för dopning men samtidigt får inte rättssäkerheten sättas ur spel. Tänk om en idrottare skulle få i sig dopningsmedel omedvetet och bli avstängd på livstid när han eller hon har satsat allt på att vinna OS sedan 7-års åldern och ägnat 20 år av sitt liv åt att träna. Är det rätt att stänga av idrottaren på livstid då?

EPO gav övermänsklig prestationsförmåga
På 90-talet var alla cyklister i klungan dopade med syntetisk EPO. De hade troligen 60 procent röda blodkroppar i blodet allihop utom möjligen Michel Lafis men han vann heller inga proffslopp. Dansken Bjarne Riis som kallades Mr 60 procent vann Tour de France 1996. Blodet var tjockt som sirap på cyklisterna. Proffscyklister kunde sitta och titta på sina konkurrenter utan att knappt andas när vägen lutade brant uppför, helt plötsligt ställa sig upp och mata på stående i 6 minuter och bara försvinna bland molnen i Alperna och Pyrenéerna. De visade upp en övermänsklig prestationsförmåga som vi inte har sett till de sista åren och därför hoppas jag att vi har en mycket renare och ärligare cykelsport idag.

Jagar mygg och silar elefanter
Antidopningsorganisationen World Anti-Doping Agency (WADA) har kommit över en databas som bevisar att ryska idrottare har dopats systematiskt under många år. Internationella skidförbundet jagar mygg och silar elefanter. Jag syftar på Therese Johaug vars landslagsläkare gjorde ett misstag som hon inte har haft några idrottsliga fördelar av och Mr Putin som har dopat hela sitt lands idrottssoldater i decennier. Är det rättvist att ryska skidåkare som inte har åkt dit i en dopningskontroll ska få tävla i världscupen men inte Therese Johaug? Finns det verkligen några rena ryska idrottare överhuvudtaget? Stäng av Ryssland från all idrott i 5 olympiska cykler. Kan man verkligen stänga av alla idrottare i ett land? Ja, det kan man när idrottarna i det landet själva vittnar om att de inte hade något val. De tvingades att dopa sig. Vilken rysk idrottare är inte dopad eller har inte varit dopad när de tvingades att dopa sig? Den 5 december meddelade Internationella Olympiska Kommittén att de hade beslutat att utesluta Ryssland från vinter-OS i Pyeonchang i februari. De var tvungna att fatta det beslutet. De hade inte haft någon trovärdighet annars. Nu ska Ryssland överklaga till idrottens skiljedomstol CAS. WADA uppger att dopningen i Ryssland var organiserad. Ryska myndigheter nekar fortfarande till anklagelserna om statsstödd systematiserad dopning, Dopningseländet måste få ett slut och det är viktigt att markera det för Rysslands president Vladimir Putin som förnekar att systematiserad dopning har förekommit i hans land och inte visar respekt för någonting. Så länge bedrägaren Putin och ryska myndigheter inte offentligt erkänner fusket kan inte misstron mot ryska idrottare få ett slut.

Stort urval, inte dopning
I Norge åker alla skidor när de är små. Längdskidåkning är norrmännens nationalsport. I södra Sverige är det ingen snö längre vintertid och få barn som bor i norra Sverige får lära sig att åka skidor. I Norge är urvalet så mycket större och talangerna så många fler. Bara för att Norge är dominanta giganter i längdskidåkningsspåren och Martin Johnsrud Sundby och Therese Johaug har åkt dit för astmaspray och läppsalva så betyder inte det att alla norska skidåkare är dopade. Det finns inga bevis för att norska skidåkare dopas systematiskt. Skidåkning är tradition och man satsar enorma ekonomiska resurser på längdskidåkning i Norge. Det är det som ger utdelning och inte systematiskt fusk.

Jag vill ha en dopningsfri idrott
Idag är idrott vetenskap och medicin. Idrott måste vara vetenskap in i minsta detalj för att du ska kunna vinna VM eller OS men vi vill ha en rättvis idrott där alla tävlar på lika villkor utan dopningsklassade läkemedel om inte idrottaren behöver dem för att kunna tävla på lika villkor förståss. Det är en mänsklig rättighet att få ta astma medicin om man är uthållighetsidrottare i världseliten och lider av astma för att kunna tävla på lika villkor men då är det viktigt att man inte missbrukar sina mediciner och det förtroende man har fått. Jag önskar mig i julklapp att idrotten vinner kriget mot de mörka krafterna och dopningen och kan sätta dit varenda fuskare. Jag önskar mig en en dopningsfri och rättvis idrott. Jag önskar mig en idrottsvärld där tråkiga dopningsmisstankar inte längre existerar. Tack för ordet.

First Aid Kit i slottsruinen

Systrarna Klara och Johanna i First Aid Kit sjunger i Borgholms slottsruin fredagen den 16 juni klockan 20:30. Vilken start på Ölands konsertsommar! Jag rekommenderar ingen musikintresserad person att missa den spelningen. Första gången jag hörde deras vackra stämsång i TV programmet “Dom kallar oss artister” den 5 november 2012 häpnade jag. När de i slutet av programmet ställde sig på prärien framför järnvägsspåret i Ogallala i Nebraska och stämde upp i sången “Emmylou” tappade jag andan.

Stor kärlek till musik
De hyllade systrarnas musik kan bäst beskrivas som en underbar blandning av folkpop, country och americana samt indiefolk. Soundet är retro, 60-tal och nostalgiskt. Klara och Johanna trollbinder sin publik med stor musikalisk begåvning och träffsäker stämsång. De sjunger rakt från sina själar. Två tjejer födda på 90-talet som växte upp i och Dalen, Tallkrogen och Svedmyra i Stockholm. De har sjungit så länge de kan minnas. Klara och Johanna skapar naken och avskalad musik med rötterna i ett annat land och en annan tid eller är den bara tidlös och fri från trender? De har stor kärlek till musik. Deras äkta och genuina musik har fått både Patti Smith och Emmylou Harris att fälla tårar och de har fått en stående ovation av Paul Simon. De har överösts med beröm och priser. Vid Polar Music Prize utdelningen 2015 hyllade de Emmylou Harris med sin egen låt “Emmylou” som blev rörd till tårar och var tvungen att lyfta på sina glasögon och använda sin servett.

Idolen från Bright Eyes producerar
Stockholmstjejerna skivdebuterade med albumet “The big black & the blue” 2010 och har sedan dess blivit en av Sveriges största musikexporter. Uppföljaren “The Lion´s Roar” kom 2012 och deras senaste skiva “Stay gold” släpptes 2014. “The Lion´s Roar” blev albumetta på Sverigetopplistan. De två sista skivorna är inspelade i idolerna Bright Eyes studio i Omaha Nebraska och producerade av Bright Eyes medlemmen Mike Mogis. “Stay Gold sålde platina i Sverige och Guld i England. Nu är de på gång med en ny skiva med trolig release senare i år. First Aid Kit har sålt ut Royal Albert Hall i London, spelat hos David Letterman och uppträtt för både Emmylou Harris och Paul Simon vid utdelningen av Polar Music Prize.

Storslam på Grammisgalan
Systrarna Söderberg tog storslam på Grammisgalan 2013. De var nominerade i sex kategorier och gick hem med fyra priser, “Årets artist”, “Årets album” för “The lion´s roar”, “Årets pop” och “Årets kompositör”. De sa då att de aldrig har tänkt på framgång överhuvudtaget utan alltid bara har gjort den musik de har velat göra. Jag tror att Laleh har haft ett finger med i spelet. Hon har varit en förebild och ingjutit modet att gå sin egen väg i många unga kvinnliga svenska artister. Laleh som förresten också kommer till slottsruinen senare i sommar, närmare bestämt den 23 juli. Musikfenomenet First Aid Kit har erövrat världen tack vare att de har gått sin egen väg. De säger själva att de sjunger tillsammans med någon de älskar. Deras pappa säger att han inte tycker har utvecklats så mycket utan de har varit ungefär lika bra hela tiden men det har de självklart gjort men han tycker att det som är bra har varit bra hela tiden. Klara och Johanna har så mycket musikglädje. Det är bara att tacka för att de delar med sig av den till oss.

Emmylou
Den amerikanska musiktidningen Rolling Stone placerade låten “Emmylou” på tionde plats bland “Årets 50 bästa låtar” 2012. “Emmylou” handlar om stämsång och hur viktigt det är att sjunga tillsammans och en hyllning till fyra musiker som har inspirerat dem mycket, Emmylou Harris, Gram Parsons, Johnny Cash och June Carter. De skönsjungande systrarna har fått många priser och utmärkelser. De fick Nordic Music Prize pris “Årets album” för “The Lion´s Roar” 2012. De fick Musikförläggarnas pris “Årets kompositör” och “Årets genombrott” 2012. De fick Musikförläggarnas pris “Årets kompositör” 2014. De fick en Grammis för “Årets album” för “Stay Gold” 2015. De blev nominerade till en grammis i Brit Award för “Årets utländska grupp” 2015. De blev “Årets grupp” på P3 Guldgalan 2015.

Lolita Pop gitarristens döttrar
Lolita Pop gitarristen Benkt Söderbergs döttrar som började för nio år sedan med en cover på Fleet Foxes “Tiger Mountain Peasant Song” i en musikvideo filmad i skogsdungen bakom deras hus som publicerades på You Tube sommaren 2008 och som har visats nästan 5 miljoner gånger är idag världsartister. Det är skapandet som är det viktigaste för de två systrarna som har växt up med Patti Smith som husgudinna och som håller varandras fötter kvar på jorden. När Klara var 12 år blev hon helt besatt av det amerikanska indiebandet Bright Eyes. Då ville hon lära sig att spela gitarr och göra egna låtar. Det dröjde inte länge förrän Johanna började lägga till stämmor på Klaras låtar. De har växt upp med starka kvinnor som musikaliska förebilder som till exempel Joni Mitchell. De kommer bäst till sin rätt när de framför sin musik på platser där konserter normalt inte hålls. En lite annorlunda konsert arena som Borgholms slottsruin passar därför dem och deras musik perfekt.

Uppträder i slottsruinen
Nu ska de för första gången uppträda i ruinen av Borgholms medeltida renässansborg med barockinslag och sentida bastioner som ligger på krönet av den 40 meter höga landborgskanten med en vidunderlig utsikt över Kalmarsund. Slottet som började byggas i slutet av 1100-talet har en 900 år lång historia. Det härjades av en brand 1806 och har förfallit i över 200 år. Ruinen blev odödlig som konsert arena i Roxettes video till deras andra USA etta “Listen to your heart” som spelades in live med Marie Fredriksson barfota på scenen en sommarkväll 25 juli 1989.

Succéduon på Sverigeturné igen
Succéduon är på Sverigeturné igen för första gången sedan 2015 och de är jävligt spelsugna eller sjukt taggade, har längtat och kan knappt bärga sig som Johanna uttrycker det. Det blir covers, gamla låtar och smakprov från den nya skivan och troligtvis även något av nyligen bortgångne Leonard Cohen som de hyllade med två spelningar på Dramaten i mars i år.

Ölands rika musikliv
Det är ett rikt musikliv här på Öland med grymma artister varje år. Förra året missade jag tyvärr alla mina favoritartisters spelningar här på Öland och i Kalmar. Jag missade Lisa Miskovsky både på Larmtorget i Kalmar och på Victoriadagen i Borgholm, Sofia Källgren i Algutsrums kyrka, Sofia Karlsson i Kackelstugan och min allra största idol Sissel Kyrkjebö i Kalmarsalen. I år ska jag se First Aid Kit och Laleh i Borgholms slottsruin. Nu ska jag äntligen börja lyssna på musik igen. Jag önskar bara att mina nya betonghögtalare stod på plats och spelade rena, naturliga och ofärgade klanger. Det ska bli spännande att få uppleva akustiken här i vardagsrummet i betonghuset med fyra och en halvmeter i takhöjd.

Nostalgisk stämsång i mytisk slottsruin
Det finns en chans att syskonduon bestämmer sig för att spela in en video till sitt nya album på något av de vackra rapsfälten här på ön. De har ju en förkärlek för att spela in sina videos ute i naturen. Det här är deras första konsert i slottsruinen. Medan jag skriver det här sitter jag i mitt uterum här på Öland och lyssnar på deras änglalika stämsång och det trillar tårar nedför min kind som landar på min MacBook Airs tangentbord. De är för jävla grymma de här flickorna! De går inte att värja sig emot. Tänk dig den unika kombinationen av den mytiska slottsruinen och systrarnas nostalgiska stämsång. Det kommer att bli en magisk upplevelse. Kung Carl XVI Gustaf som satt bredvid Emmylou Harris på Polar Music Prize 2015 diggar uppenbarligen också systrarnas underbara stämsång. Han har gångavstånd från sin sommarstuga på Solliden till Borgholms slottsruin och dyker säkert upp på konserten om han bara han kan skaka av sig de där jobbiga Säpo poliserna.

2016 var ett roligt skrivår

2016 var ett roligt skrivår. Jag tycker mycket om att skriva och det är roligt att så många vill läsa det jag skriver. 2016 publicerade jag 29 artiklar på min sida Stronger Performance & Rehab. Jag började skrivåret med artikeln “Vilka intervaller är effektivast” som lästes av 4283 personer. Artikeln “Anna brinner” om en av mina bästa vänner lästes av 6683 personer. Min artikel “Biörnstark tös med norska supergener” om en av mina bästa vänner Alexandra lästes av 4674 personer. Jag avslutade skrivåret fjorton dagar före jul med artikeln “Det finns inga fysiologiska argument för distansträning” som lästes av 1941 personer och som blev mycket uppskattad.

Kurera som är Sveriges största webbportal för hälsa publicerade fyra av mina artiklar: “Jag är för och emot kosttillskott”, “Om dödliga kosttillskott och ofarliga läkemedel”, “Därför är du gjord för att äta joniska mineraler” och “För lite salt ger dig högt blodtryck”. Min artikel “Om dödliga kosttillskott och ofarliga läkemedel” var den femte mest lästa artikeln på Kurera under 2016.

Tyngre som är Sveriges största webbsida för styrketräning publicerade två av mina artiklar: “Bob Paris – The most beutiful bodybuilder ever” och “Mohammed Makkawy – den bäste posören genom alla tider”.

Jag planerar att skriva fler intressanta artiklar i år. Jag skriver just nu på en artikel om vad som orsakar hjärt- och kärlsjukdom för Kurera och den kommer nog att överraska dig. Missa inte den. Det är många som vill att jag ska skriva mer om styrketräning. Jag planerar en artikelserie i fyra delar om vilka styrketräningsövningar som är effektivast som jag redan har börjat skriva på. Under 2017 ska jag försöka publicera artiklar oftare.

Gilla min Facebooksida och håll dina ögon öppna så att du inte missar någon viktig information som gör din träning effektivare och ger dig resultat snabbare.

Trevlig helg i det fina soliga vädret!