I torsdags skrev mamma Anna SMS till mig:
“Du! Asta ville så gärna att du skulle komma hit idag. Gissa vad hon lärt sej? Hon kan växla!!! Nåt hon verkligen vill visa DEJ. Så jäkla nöjd hon var!! Ring Jerry! Du måste ringa Jerry och så måste han komma hit! Sa att du jobbade. Hon skulle bli väldigt glad om ni kommer”.
“Åhh, jag kan inte komma imorgon för jag jobbar men på söndag kan vi komma”, skrev jag tillbaka.
En himla cykelsugen liten tjej
I söndags klockan 12:59 ringde Asta till mig:
-Var är du Jerry?, undrade Asta.
-Jag är hemma, svarade jag.
-Du skulle ju komma klockan ett!, sa Asta bestämt.
-Det blir svårt det, svarade jag.
-Varför det, undrade Asta.
-För att klockan är en minut i ett och det tar 20 minuter att åka hem till dig men jag kommer snart, svarade jag.
-Kan du ta med cykelpumpen?, undrade Asta.
-Jag tar med pumpen och mammas racercykel, svarade jag.
-Vill du cykla med mig?, undrade Asta.
-Det regnar och blåser här på Öland, sa jag.
-Inte hos oss, sa Asta.
-Det duggrenar, sa mamma Anna i bakgrunden.
-Vi får nog cykla en annan dag när det inte regnar, sa jag.
Asta blev jättebesviken för hon var så himla cykelsugen och ville visa mig att hon minsann kan växla nu. Jag packade därför ned mina cykelkläder, cykelskor, cykelglasögon och min hjälm. Asta hoppade högt av glädje när jag kom hem till henne. Det duggregnade tyvärr men jag förstod att den här lilla cykelsugna tjejen skulle bli så himla besviken om hon inte fick cykla så jag sa åt henne att ta på sig sina cykelkläder och så bytte jag också om till cykelkläder.
Regncykling i Läckeby
Jag lånade mamma Annas mattsvarta Bianchi. Mamma Anna tipsade om en Landsväg som nästan börjar vid familjen Larssons husknut så vi bestämde oss för att cykla den vägen. Vi satte oss på cyklarna, trampade iväg och styrde ut på landet. Asta berättade att hon var så glad att någon äntligen kom och cyklade med henne för hon hade varit så sugen på att cykla.
-Ser du att jag kan växla, frågade Asta entusiastiskt.
-Ja, vad duktig du är, svarade jag.
Det var en smal landsväg som slingrade sig genom bondbygd men fina omgivningar. Vi blev snabbt blöta av regnet. Vi mötte två traktorer och den första hade en plog bakpå som nästan tog upp hela vägens bredd men traktorförarna hade den stora vänligheten att stanna så att Asta kunde kliva av sin cykel och leda den förbi den första traktorn, den andra traktorn kunde Asta cykla förbi. Vi cyklade Läckeby-Lilla Vångerslät-Blomkulle-Maltorp-Nyhem-Solbacka och vände där. Vi såg en jättefin vit häst på vänster sida av vägen strax innan vi vände i Solbacka. Det var en fin cykeltur på landet i Läckeby och cykelsällskapet var av finaste sort. Det var bara cykelvädret som inte var fint.
8,7 kilometer i regn
När Asta och jag hade cyklat halva vägen tillbaka hem tilltog regnet. Det började att regna ganska mycket men vi var redan väldigt blöta.
-Vad synd att det ska regna när du är så cykelsugen, sa jag.
-Det går ju bra att cykla ändå, svarade Asta och såg lycklig ut.
Jag tänkte att jag skulle ha tagit en bild på Asta bredvid Maltorp skylten så himla mallig som hon var över att hon äntligen kunde hålla sina små händer på växelreglagen, växla och släppa sin ena hand från styret. Asta tyckte att vägen tillbaka var lång och funderade på om vi hade cyklat fel.
-Har vi glömt att att ta av någonstans, undrade Asta.
-Nej då, vi är snart framme vid vägen där du bor, svarade jag.
-Men jag vill cykla mer!, sa Asta.
-Du blir både genomblöt och kall, sa jag.
-Det gör inget för jag ska bada bastu när jag kommer hem, svarade Asta.
Asta ska basta och därmed basta. Hon är makalös den där ungen, tänkte jag. Så vi tog en tur runt Läckeby också fastän vi redan hade cyklat 7,4 kilometer i regn och var genomblöta. Vi cyklade totalt 8,7 kilometer. Vi brukar cykla två mil när vi cyklar på Öland när det är torrt och fint väder. Asta var genomblöt när hon kom hem och jag också. Asta hade snickrat en liten pall av brädor som blev över när hennes morfar byggde en klätterställning med armgång till henne så att hon kan träna inför Gladiatorerna som hon ska vara med i när hon blir stor. Jag lånade pallen och ställde Astas cykel mot den och spolade först av Astas cykel och sedan mamma Annas. Pappa Stefan kokade risgrynsgröt till oss som värmde fint i magen. När vi åkte hem var Asta trött, jättetrött och ville bara sova. Jag tänkte att hon kommer att sova gott inatt den lilla tappra cykeltjejen.
Asta var med på Swimrun
Asta har förresten börjat med triathlon också. Hon var med på Kalmar Sims´s Tri4Fun den 12 augusti. Tyvärr är hon för liten för att få cykla som är hennes starkaste gren. Det får hon göra när hon är 10 år. Det var swimrun tävling som gällde för 7-9 åriga tjejer. Det var första gången Asta tävlade i swimrun. Hon tävlade mot flickor som var 8 och 9 år trots att hon bara är 7 år. De simmade 50 meter och sprang 1 kilometer. Asta tyckte att det var jobbigt med alla ben som var i vägen när hon skulle simma fort. Hon hade dessutom ont i en häl och sprang inte så fort som hon brukar men hon var jätteduktig och placerade sig på femte plats med tiden 09:10 bland tio deltagare i sin första triathlon tävling. De fyra som var före henne var 9 år. Asta tyckte att det var jättekul. Nu har hon kommit in på Kalmar Sim´s simskola också och ska lära sig att crawla i vinter så att hon ska kunna simma ännu fortare på swimrun tävlingen nästa år. Jag tipsade henne om att simma först nästa år så att hon slipper alla ben som var i vägen i år. Det är självklart att Asta ska bli triatlet. Alla är ju triatleter i Kalmar. Triathlon är ju Kalmars nationalsport. Asta simmar snabbt. Hon har vunnit Kalmar Grand Prix Kids på cykel två år i rad. Hon vann överlägset i år över både pojkar och flickor i klassen 6-8 år, 1700 meter. Hon var tvåa av 198 flickor och en hårsmån från att vinna i Kalvinknatet i klassen Flickor Årskurs 1, 1400 meter. Hon sprang väldigt otaktiskt och ledde hela loppet och förlorade på mållinjen och fick samma tid som segraren. 06:19. Vänta bara tills hon kan crawla också och fyller 10 år och får cykla.
