augusti 2017

Kerstin Larsson vann Ironkids

Kerstin Felix
Förra söndagen var Asta och Kerstin på friidrottsarenan Fredrikskans och provade på Gladiatorernas hinderbana. Då skickade mamma Anna den näst sista bilden nedan på Asta och Kerstin när de springer på tartanbanan till mig och skrev: “Stefan säger att jag ska skicka den här till dej och att du ska kolla Kerstins löpsteg. “Det har jag redan gjort, om ni inte tar med henne till friidrottsklubben går vi miste om OS-guld”, skrev jag tillbaka. När vi hämtade Asta den 31 juli för att hon skulle få cykelträna med mig inför Kalmar Grand Prix följde Kerstin med oss hit till Öland. När Asta och jag hade cyklat färdigt ville jag att Ingela skulle ta ett kort på Asta och mig. Då sprang Kerstin efter Asta när hon cyklade. Jag noterade att Kerstin hade en perfekt löpteknik. Hon höll sitt huvud och bröst högt och lyfte sina knän högt och hennes hår stod rakt ut bakom henne av fartvinden. Hon såg ut som löpardrottningen, Allyson Felix. Nu är inte Kerstin så mycket för drottningar precis utan det är prinsessor som gäller.

Vet du hur man vinner Ironkids?
Det har väl knappast undgått någon att det var Ironman vecka i Kalmar förra veckan. I fredags 16:00 var det barnens tur. 800 barn hade samlats på Stortorget för att delta i Ironkids. Medan Stefan checkade in sin cykel för den stora Ironman tävlingen dagen efter smet jag iväg till Stortorget för att titta när Kerstin sprang i Ironkids. Kerstin har inte riktigt samma tävlingsinstinkt och vinnarskalle som sin storasyster Asta. Hon tycker att det är mer spännande med smink, kläder och skor än med fotboll, cykeltävlingar, swimrun och löplopp som storasyster Asta brukar vara med på. Men Kerstin har samma föräldrar, har sprungit lopp förut och vet hur man ökar på sin tävlingsmoral betydligt. Vet du hur man vinner Ironkids? Det vet jag. Först köper man nya tjusiga löparkläder. Rosa och svart top och cykelbyxor. Sedan värmer man upp med ukulele. Och sist men inte minst, precis innan starten frågar man sin mamma om man får fira med tårta om man vinner. Det är bra för motivationen därute på löparbanan på Kalmars kullerstensgator.

Starten går
Kerstins lopp är 500 meter. Alla barn står på startlinjen norr om Domkyrkan på Stortorget i Kalmar. Starten går och efter halva loppet är Kerstin Larsson 5 år från Läckeby norr om Kalmar framme vid H&M och har sprungit om alla tjejer. Nu återstår killarna. Dem passerar hon nu en efter en. Jag står på Storgatan precis innan den röda mattan på Stortorget där upploppet börjar. Tomas Gustavsson som har genomfört 38 Ironman, är mannen bakom Ironman Kalmar, äger sportdrycken Vitargo och Energikakan står bredvid mig.

-Det är ett större engagemang i de små än i de riktiga triatleterna, säger Tomas.

-Ja, det är det och det ska det ju vara, svarar jag.

Kerstin närmar sig upploppet
Kerstin dyker upp. Hon ligger trea en bit innan den röda mattan på upploppsrakan. Då säger hon till sin mamma:

-Jag vill ju vinna!

-Då får du springa fortare, svarar mamma Anna.

Nu spurtar jag till mig en tårta
På den röda upploppsmattan flyger Kerstin förbi två killar. En tårta står ju på spel men den ena killen lyckas kontra på Kerstins ryck och slänga sig före henne över mållinjen på Stortorget på Domkyrkans södra sida. Kerstin är dock först av tjejerna. Kerstin får därför fira med tårta och hon älskar filmen Frost så hon väljer såklart, du gissade rätt, princesstårta. Kerstin sa efter sin seger att det brände i halsen. Barnen som deltar i Ironkids är så himla söta att jag tänker att jag skulle kunna adoptera dem allihop. När vi anländer hem till familjen Larsson i Läckeby är Kerstin på mycket gott humör. Hon har fortfarande på sig sin fina tävlingsdress och Ironkids medaljen hänger runt hennes hals. På köksbordet står en princesstårta av finaste sort. Kerstin bjuder in oss för att fira hennes seger med tårta precis som det anstår en löparprinsessa. Jag lovar härmed Kerstin att köpa en tårta till henne varje gång hon vinner en löpartävling.

Nu är Stefan en Ironman

Stefan Johanssons förberedelser inför Ironman Kalmar i lördags har varit minutiösa under Ironman veckan. I tisdags eftermiddag behandlade jag Stefans ena vadmuskel 6 timmar i sträck. I onsdags simmade han 2,1 kilometer vid piren i Färjestadens hamn. I torsdags cyklade vi 57 km på den vackra Öländska landsbygden. Det var den finaste sommardagen här på Öland. Solen sken från en klarblå himmel och det var nästan vindstilla. Vi fikade vid ÖlandsChoklad så att Stefan fick smaka på världens godaste italienska gelato. Han valde citron sorbét och chokladglass som är mina favoritsmaker. I fredags gjorde jag ren kedjan på hans triathloncykel, tvättade cykeln och smörjde kedjan medan han valde utrustning och plockade ned den i sin Bike Gear Bag och Run Gear Bag och sov middag. Klockan 15:00 åkte vi till Ironmans växlingsområde på parkeringsplatsen vid Södra Kanalgatan i Kalmar och checkade in Stefans cykel.

Väckarklockan ringde 04:30
I lördags morse ringde väckarklockan 04:30. Det var mörkt, det blåste kraftigt och det regnade. Jag vispade Vitargo och fyllde Stefans flaskor. Ingela kokade gröt och Stefan åt så mycket frukost som han fick plats med i magen. Klockan 05:34 satte vi oss i bilen och körde över ölandsbron till Kalmar. Klockan 06:00 gick Stefan in på växlingsområdet med med tre flaskor Vitargo och två cykelpumpar, en för disc hjulet och en för framhjulet och pumpade däcken på sin cykel och fyllde den aerodynamiska ramflaskan och styrflaskan på sin cykel med sportdryck. Om du aldrig har stått utanför växlingsområdet på morgonen innan Ironman tävlingen startar kan du inte föreställa dig synen av 2158 triathloncyklar som hänger i sadeln på ett räcke i rad efter rad på en stor parkeringsplats.

Det är tack vare dig som jag är här!
När jag stod utanför växlingsområdet och väntade på att Stefan skulle komma tillbaka dök en av mina klienter som heter Karl och är triatlet upp i våtdräkt på väg till starten. Jag grep tag i hans arm och önskade honom lycka till!

-Det är tack vare dig som jag är här!, sa Karl.

Jag kom att tänka på en triatlet som låg på behandlingsbänken i min klinik i våras.

-Alla triatleter har ju ont, sa hon.

-Ja, jag vet, det är därför jag har flyttat hit, svarade jag.

Vi gick ned till startplatsen
Stefan kom ut från växlingsområdet klockan 06:25 och vi gick de 500 metrarna ned till startplatsen. Stefan tog av sig sina överdragskläder och skor, drog på sig sin våtdräkt, smörjde glidmedel på kroppen på de ställen där våtdräkten kan skava, stoppade proppar i öronen, tog på sig sin badmössa, åt en banan och drack lite vatten.

-Nu är klockan 06:45, sa jag.

Stefan satte på sig sina simglasögon och gick ned till Drottningtrappan och seedade in sig i den startgrupp som beräknade att de skulle simma på en timme. Vid starten i Tullhamnen stod 130 triatleter från Kalmars triathlonklubb Kalmar RC och ytterligare 20 triatleter från Kalmar och Öland som snart skulle kasta sig i Kalmarsund. Jag grep tag i armen på ytterligare två klienter, Matilda och Linnéa när de var på väg till startplatsen och önskade dem lycka till på sin 22,6 mil långa resa som skulle simmas, cyklas och springas innan de nådde mållinjen på Stortorget.

Startskottet gick klockan 07:00
Elevatorkajen var fylld av tusentals människor. Klockan 06:52 blev publiken helt tyst när kalmartjejen Elin Andersson stämningsfullt sjöng nationalsången. Klockan 07:00 tutade det i luren och ett kanonskott small av. Triatleterna sprang nedför startrampen vid Drottningtrappan i Tullhamnen och klev i vattnet och simmade ut i Kalmarsund och bildade ett triatletstim. Högtalarna spelade Kentas låt “Just idag är jag stark”. Många båtar av olika slag och kanoter kantade simbanan. Jag och Stefans fästmö Maria stod kvar i en kvart och njöt av stämningen och den mäktiga synen av 2158 triatleter som klev i vattnet och började simma.

Vi cyklade bredvid triatleterna
Vi gick tillbaka till bilen och åkte hem till oss i Saxnäs på Öland. Maria och jag bytte om till cykelkläder och satte oss på våra racercyklar och cyklade ned till Färjestadens hamn och ställde oss vid busshållsplatsen vid Talluddens parkering och hejade på Stefan när han cyklade förbi. Sedan cyklade vi på cykelvägen bredvid triatleterna och följde dem ända ned till Mörbylånga innan vi vände tillbaka mot Färjestaden igen och fikade på ÖlandsChoklad i hamnen. När vi hade fikat färdigt cyklade vi bort till busshållsplatsen vid Talluddens parkering igen och hejade på Stefan när han cyklade förbi på tillbakavägen efter att ha cyklat på södra och östra Öland samt över alvaret. Sedan cyklade Maria och jag tillbaka hem till oss i Saxnäs och tog en snabbdusch medan Ingela lagade lunch till oss. Vi åt lunch och satte oss i bilen och körde till Läckeby 1,5 mil norr om Kalmar. När vi kom fram till Läckeby cyklade Stefan precis ut i korsningen vid kyrkan efter att ha blivit hyllad och hejad på av familjen Larsson och deras vänner femhundra meter tidigare. Jag hoppade ur bilen och ropade “Heja Stefan!” men han hörde mig antagligen inte. Stefan tog det lite lugnt på cyklingen.

-Du måste accelerera varje gång du kör om någon och det kostar energi, sa Stefan efteråt.

Trötta triatleter
Vi åkte hem till Anna och stod en liten stund på vägen utanför familjen Larssons hus. Triatlerna hade låg fart på sina cyklar när de cyklade förbi och de såg trötta ut. Motvinden på Ölandsbron, motvinden när de cyklade söderut på Öland, kantvinden när de cyklade över alvarsmarken och sidvinden på högbrodelen som tog tag i cyklar med disc hjul och högprofilfälgar hade tagit ut sin rätt. Vi satte oss i bilen och åkte till Kalmarsundsparken och parkerade. Vi gick över fängelsebron och in genom stadsporten och ställde oss och väntade på Stefan vid målområdet. Han skulle springa tre varv och vi hejade på honom varje varv. Efter varje varv får triatleterna ett armband i olika färger för att domarna och publiken ska se vilket varv de är ute på. Jag hejade på de av mina klienter som jag såg. Jag hejade på Per, Mathias, Jörgen, Jerker och Matilda. Jag hejade på de andra triatleterna också precis som alla andra i världens bästa publik här i Kalmars innerstad gjorde. En klient berättade igår att det inte fanns en 100 meter lång sträcka någonstans utefter banan där det inte stod publik. Den 14 kilometer långa löpbanan var kantad av människor som bar triatleterna fram.

11:12:47
Elva timmar, tolv minuter och fyrtiosju sekunder men nu tar vi hela Stefans lopp från början igen. Stefan gick ned för startrampen, klev i vattnet strax efter klockan 07:00 och började simma. När han klev upp på rampen vid Fredrikskans kanalen och sprang in i växlingsområdet hade han simmat 3860 meter på 01:02:12. Han drog av sig sin våtdräkt, tog av sig sina simglasögon och sin badmössa, tog på sig sin hjälm och sina cykelskor och satte sig på cykeln. Den första växlingen tog 04:12. När han klev av sin cykel i växlingsområdet hade han cyklat 18 mil på 05:49:25. Han tog av sig sin hjälm och sina cykelskor och tog på sig sina löpskor och sin keps och sprang ut på löpbanan. Den andra växlingen tog 04:52. Nu hängde det på om vaden skulle hålla eller ej. Han har inte kunnat träna så mycket löpning på grund av en ömmande vadmuskel. Löpningen är därför Stefans svagaste gren. När han korsade mållinjen vid domkyrkan på Stortorget i Kalmar klockan 18:15 hade han sprungit 42 kilometer, ett helt marathonlopp på 04:12:06. Vaden höll! Klicka här för att se Stefan gå i mål.

Magisk avslutning
Klockan 15:03 går vinnaren av Ironman Kalmar 2017 Clemente Alonso-McKernan Spanien i mål klockan och sätter nytt banrekord med tiden 08:07:48. Proffsen startade 06:55. Klockan 21:09 berättar speakern Paul Kaye att Kalmars publik är den bästa triathlon publiken i världen. Klockan 21:58 har alla deltagare gått ut på det sista varvet och alla som är kvar på banan har därför möjlighet att bli en Ironman. Klockan 22:00 inleds Heroes Hour som är den sista timmen när publiken bär de sista hjältarna i mål. Klockan 23:15 är Heroes Hour över och målet släcks ned men publiken ville inte gå hem. Klockan 23:18 sjunger hela publiken på Stortorget “Du gamla du fria”. Klockan 23:20 tänds målet upp igen och Nanos låt Hold on spelas i högtalarna och publiken klappar i händerna och sjunger med. Klockan 23:24 går den sista triatleten Therese Ankarström som satt i rullstol för 7 år sedan efter en bilolycka då hennes bäcken krossades i mål och hade då varit ute på banan i 16:15:18 och missar därför maxtiden på 16 timmar med 15 minuter och 18 sekunder och får därför inte kalla sig en Ironman och får ingen medalj men vinnaren Clemente Alonso-McKernan lämnar över sin medalj till henne. Du kan se en intervju med Therese och hela Heroes Hour här.

Magisk behandling
Stefan var inte bara tvungen att besegra Kalmarsunds vatten, Ölands landsvägar, öländsk motvind, alvarets kantvind, Kalmarsunds kastvindar, Ängöledens motlut och Kalmars kullerstensgator utan även sig själv för att nå målet.

-Det var tack vare din magiska behandling som jag kunde springa ett helt marathonlopp för första gången i mitt liv, sa Stefan till mig när han kom i mål.

Det tog Stefan 11:12:47 att avverka 3860 meter simning, 180,2 kilometer cykling och 42195 meter löpning. Den tiden räckte till en 590:e plats totalt bland 2158 startande triatleter från 54 länder och en 42:e plats i hans åldersgrupp. Stefan var nöjd med sin prestation. Jag tycker att han gjorde en grym prestation. Han fick en fin medalj med en fyr på runt halsen. Nu är Stefan en Ironman. Nästa gång behöver han inte ha det gröna bandet runt vänster handled för då är han ingen nybörjare, då är han en Ironman finisher.

Imorgon är det Ironman Kalmar 2017

Imorgon lördag 19 augusti 2017 är det Kalmars nationaldag. Det är Ironman Kalmar. Världens vackraste Ironman tävling med en helt magiskt vacker inramning och världens mest kända Ironman publik som skapar rena rama Tour de France stämningen. Hit kommer triatleter från 50 nationer för att de har hört talas om den vackra banan, den fantastiska publiken och det välarrangerade loppet.

En mäktig syn
När nationalsången har ekat ut klockan 07:00 kliver 2750 triatleter i vattnet vid Elevatorkajen vid Länsmuséet i Kalmar och simmar ut i Kalmarsund. Det är en närmast religös stämning och mäktig syn. De simmar till Varvsholmen och tillbaka till Ångkvarnen förbi Kattrumpans badplats och in under Ängöbron. När de når växlingsområdet efter 3860 meter kliver de upp ur vattnet och växlar till cykel och cyklar över den 6072 meter långa Ölandsbron till världens vackraste ö. I Färjestadens hamn tas de emot av en stor publik. Längs hela banan sluter kalmarbor och ölänningar upp och hejar fram triatleterna. Varenda busshållsplats utefter banan på Öland är till bredden full av människor. De har med sig plakat, stolar och kylväskor. Ölänningarna har gjort till tradition att skåla i champagne och heja på triatleterna i Ironman varje år. Alla är glada och alla hejar. Det är ett sådant engagemang att man blir tårögd. Triatleterna cyklar söderut genom Mörbylånga dalen och Södra Ölands odlingslandskap som är världsarv till Degerhamn där de först cyklar österut, och sedan norrut på Ölands östra sida mot Hulterstad. Alla som bor i Hulterstad på östra Öland hjälper till och delar ut mat och sportdryck till triatleterna. Triatleterna cyklar sedan västerut över allvarsmark till Resmo vilket nästan är en religös upplevelse. När de åter når Mörbylångavägen cyklar de norrut tillbaka till Färjestaden och brofästet igen och cyklar över världens vackraste bro igen. När de når fastlandet cyklar de norrut mot Lindsdal, Läckeby och Rockneby där de vänder.

Tap here to Power up
Efter 165 kilometers cykling cyklar de förbi familjen Larssons hus i Läckeby där Anna, Stefan, Asta och Kerstin står i sin trädgård tillsammans med mormor Birgitta, morfar Nicke och Annas pappas faster Nancy samt 40-50 av sina vänner och hejar sig hesa. Klicka här och titta på filmen med highlights från förra årets Ironman, 02:49 in i filmen står världens bästa sjuksköterska, min klient Cissi, på vägen utanför Annas hus i Läckeby med en skylt som det står “Tap here to Power up” och väntar på sin man Martin och de andra 2800 triatleterna. 02:57 in i filmen gör Anna och hennes familj och vänner vågen på vägen utanför sin carport. Hela Kalmar och Öland gör Ironman till en enda stor fest, även familjen Larsson. Du måste komma hit och vara med på festen för att förstå engagemanget.

På kullerstenar i årets sommarstad
När triatleterna kommer tillbaka till växlingsområdet har de cyklat 180,2 kilometer och växlar då till löpskor och springer tre varv på en bana som går delvis på kullerstenar i den charmiga staden Kalmar som är årets sommarstad för tredje året i rad. Triatleterna springer längs Ängöleden ut till Bergavik norr om Kalmar centrum och tillbaka över fängelsebron in genom stadsporten förbi Larmtorget och över Stortorget. Det råder rena rama karnevalsstämningen i centrala Kalmar. Varenda uteservering i centrala Kalmar är knökfull med folk som hejar fram triatleterna. Folk sitter någon meter från kravallstaketen som avskiljer löpbanan och äter, dricker och hejar. Alla känner någon eller flera som deltar i loppet och de klappar i händerna och skriker och hejar på alla triatleter. Vilken stämning! Publiken älskar triatleterna och triatleterna älskar publiken. Ironman Kalmar är en av de populäraste Ironman tävlingarna i hela världen. Den norska triatleten Mette Moe tyckte att stämningen är grymmare i Kalmar än den var i Holmenkollen under skid-VM. Det ger dig ett perspektiv på vad Ironman Kalmar handlar om. När triatleterna går i mål vid Kalmar Domkyrka på Stortorget i centrala Kalmar har de sprungit 42,2 kilometer, ett helt marathon lopp och mest fantastiskt av allt, all publik stannar kvar tills den allra sista triatleten går i mål klockan 23:00.

Proud Ironfan of 2352
Håll utsikt efter min kompis Stefan Johansson från Ullared numera boende i Degerfors som gör sin första Ironman. Stefan med startnummer 2352 har en svart Skins tridräkt med gula streck, vit Girohjälm med visir och cyklar på en röd triathloncykeln från Specialized med ett FF Fast Forward disc hjul. Han cyklar snyggt och fort och ser proffsig ut så han är lätt att känna igen. Även om Stefan är från Ullared kommer han att sälja sig dyrt på Ironman. Jag är proud Ironfan of 2352. Hjälp mig att heja på Stefan!

Triathlon är Kalmars nationalsport
Ironman Kalmar är en sprakande glädjefest. I målet tas triatleterna emot med öppen famn av tusentals människor på fullsatta läktare. Publik engagemanget är enormt och stämningen grym. Ironman är sommar Kalmars största evenemang. Triathlon är kalmarbornas nationalsport. Välkommen till Ironman 2017 och årets sommarstad Kalmar och semesterparadiset Öland! Nu gör vi det här till en enda stor folkfest igen.

Olympiern Stefan gör sin första Ironman

Stefan Johansson anlände till min klinik i Kalmar för behandling av en vadmuskel 12:30 igår och nu bor han här hos oss i Saxnäs under resten av Ironman veckan. Stefan har tävlat i gång, satt världsrekord, har europarekord, varit med på OS och tävlat i landslaget. Stefan är här för att vara med på sin första Ironman på fulldistans på lördag. Under två år 2009-2011 arbetade jag som utbildningskoordinator på Metodicum i Degerfors. I systerföretaget Real jobbade Stefan som systemutvecklare. Jag lärde känna Stefan och det är tack vare honom som du kan läsa den här bloggen. Det är nämligen han som har satt upp den.

Jag tjatade på Stefan att han skulle börja med Triathlon
Jag började att tjata på Stefan att han skulle börja med triathlon. På Hösten 2013 gjorde Stefan slag i saken och anmälde sig till simskola för vuxna och lärde sig crawl teknik. Det visade sig att Stefan var en simtalang utan dess like. 2014 ställde han upp i Vansbrosimmet som det året bara var halva distansen på grund av att vattnet var för kallt och kom på 262:a plats bland 5015 deltagare. Stefan har tävlat i simning, cyklat lopp och deltagit i 5-6 triathlon lopp de sista fyra åren. För två år sedan var han här i Kalmar och tittade på Ironman med sikte på att komma tillbaka två år senare för att delta och nu är han här. Jag passar därför på att intervjua honom nu när vi sitter här i mitt uterum och äter frukost.

Du åker runt i en vit Volvo V60 Cross Country med de olympiska ringarna på? Hur kommer sig det?

-För att jag är en före detta olympier och tillhör en förening med svenska olympier och vi har ett avtal med Volvo som är olympisk sponsor genom Sveriges Olympiska kommitté.

Du har tävlat i gång, när började du med det?

-När jag var 8 år 1975 på 70-iaden.

På hur många olika distanser har du det svenska rekordet?

-På 20000 meter på bana, 10000 meter på bana, en timmes gång och 5000 meter på bana och kanske någon mer.

Hur många SM-guld har du?

-Ett tjugotal som senior.

Hur många VM har du varit med i?

-Det första var 1987 i Rom och det sista var i Göteborg 1995 och samtliga VM däremellan.

Hur många OS har du varit med på?

-Jag har varit med på två OS. 1988 i Seoul och 1992 i Barcelona. Jag kvalade till OS 1996 men kom inte med. Jag hade precis flyttat till Degerfors och vårt första barn var på väg så jag hade väl inte samma fokus längre.

När slutade du med gång tävlingar?

-1996 gjorde jag mitt sista SM och slutade träna. Jag var med även 1997 men hade inte tränat inför det.

Lasse Törnqvist påstår att det är hans fel att du inte lyckades kvala in till OS i Atalanta 1996 för att han lurade med dig på ett Body Toning pass med Linda Schreiber på David Träningscenter och att du fick extrem träningsvärk, stämmer det?

-Nej, det stämmer inte men jag kommer inte ens ihåg det.

Vad har du för medaljer från stora mästerskap?

-Jag har en bronsmedalj från inomhus EM på 5000 meter 1992 då jag hade tiden 18:27:95 och det är svenskt rekord.

Det är snabbare tempo än många människor kan springa i?

-Ja, det är snabbare än vad jag kan springa i idag också.

Du tävlade mot en massa dopade gångare från de forna öststaterna?

-Ja, det har jag ju förstått nu i efterhand. En östtysk gångare gick snabbare ju sjukare han såg ut. En ryss utan tänder som levde hårt och inte som idrottare normalt gör tillhörde världseliten. Tre östtyskar lade beslag på samtliga medaljer vid en världscup tävling i mitten av 80-talet. Jag kunde konkurrera med alla dessa gångare på vårtävlingar. En del från öststaterna tävlade bara på stora mästerskap. Jag funderade därför på vad jag gjorde för fel. Jag vet att jag hade kunnat slå dem om jag hade gjort allting rätt även om de hade varit dopade.

Stämmer det att du fortfarande har europarekordet på 20000 meter på bana?

-Ja, det stämmer.

Du har varit i Australien tränat?

-Ja, jag var där på vårvintern 1991, 1992 och 1993.

Stämmer det att du är den idrottare de har mätt upp högst syreupptagningsförmåga på The Australian Institute of Sport i Canberra?

-Ja, det sa de i alla fall.

Det är bara du och Patrik Sjöberg av alla svenska friidrottare som var innehavare av världsrekord på 90-talet?

-Ja, när jag kom tillbaka från Australien 1992 var jag med på inomhus EM i maj och satte världsrekord på 20000 meter på bana i Bergen i Norge så jag är med i Guiness rekordbok. 1992 var mitt gyllene år.

Hur tränade du på den tiden?

-Jag körde inte så långa distanser och mycket mängdträning men jag tror att jag körde för hårt i intervallerna och jag testade min form för ofta och för nära tävlingarna.

Är det sant att ni alltid tävlade mot varandra på landslagslägren?

-Ja, det blev ju så, man gav sig ju aldrig på träningarna.

Du hade en ständig svensk kombattant som hade tagit OS-silver 1984 i Los Angeles?

-Ja, Bo Gustavsson. Det gick inte att bara ställa ut skorna på banan på SM på den tiden. Det var många som var bra. Man måste tävla internationellt mer än en gång om året. Jag tycker att vi tävlade för lite internationellt på den tiden men tack vare att den nationella konkurrensen var hård så gick det ändå.

Du hade en dålig dag på inomhus SM någon gång runt 1990?

-Jag kände att jag hade en dålig dag och grämde mig över att jag skulle få stryk av Bosse, funderade på hur jag skulle känna mig efter loppet och tänkte att jag skulle vara besviken på mig själv efter loppet. Jag bestämde mig för att dela upp tävlingen i ett varv i taget. Jag ryckte när jag var som tröttast två varv från mål och vann. Jag trodde att Bosse var pigg för han var bättre den dagen men jag talade inte om det för honom så han visste inte om det.

Det gäller att ha vinnarskalle och det har du?

-Ja, du måste våga vinna och det kan du inte göra om du inte vågar förlora.

När var du med på din första Triathlon tävling?

-Det var i Lyrestad 2015.

Hur tränar du idag?

-Så mycket jag kan och hinner med. Simmar 1-2 gånger i veckan på vintern. Jag cyklar några pass i veckan och kör några kombinationspass med cykling och löpning. Det är löpning som är min svagaste gren.

Du har haft problem med en vad?

-Ja, baksidan av låret och en vad. Det har varit det stora bekymret.

Du är en av de tuffaste cyklister jag har cyklat med Stefan men jag lyckades cykla ifrån dig uppför backen till Bofors Skjutfält i Karlskoga va?

-Nej, det gjorde du inte!

Hur snabbt cyklar du?

-Enligt Garmin Insights cyklar jag snabbare än 99 procent av de andra användarna i min ålderskategori. Jag har snittat 38,5 km/h på femton kilometer.

Hur många Vätternrundor har du cyklat?

-Fem.

Hur många Vasalopp har du varit med på?

-Fem.

Du har en celesté färgad racercykel från Bianchi. Varför cyklar du på en Bianchi?

-Det är du som har sagt att jag ska ha en Bianchi.

Men du kommer att köra Ironman på en triathloncykel från Specialized?

-Ja, jag köpte en begagnad för att kunna prova på triathlon.

Har du tidsmål på Ironman?

-Egentligen inte på grund av att jag är osäker på vadmuskeln men om den håller så kanske jag kan ta mig i mål på under 12 timmar.

Jag hoppas att den håller efter att jag behandlade den i sex timmar igår.

-Jag, också.

Tack för intervjun Stefan och lycka till på lördag!

Cykeltalangen Asta Larsson vann Kalmar Grand Prix Kids i år igen

Klockan var mycket. Mer än jag hade planerat att den skulle vara vid den här tiden. Det såg mörkt ut på himlen. Jag justerade växelhandtagen på Astas tävlingscykel. Det var bara av kosmetisk anledning eftersom hennes händer är lite för små för att hon ska kunna använda växlarna än. Det ska vara stil på cyklister, deras cyklar, kläder och utrustning. Det är en del av sporten. Styrlindan fick en ny tejp i ändarna på styret. Sedan pumpade jag de små däcken till 6,3 kilos tryck. Jag avslutade med att lägga en droppe olja på varje kedjelänk. Jag funderade på om jag skulle skruva bort flaskstället för att lätta cykeln lite men tänkte att det är nog lite för extremt så det struntade jag i. Medan jag förberedde Astas cykel tornade det upp sig mörka moln över Kalmarsund och det började komma regndroppar. Jag stoppade den lilla vita Bianchi cykeln i bagageutrymmet på min bil och vi satte kurs mot Kvarnholmen. Klockan var 17:13. Asta skulle anlända till startplatsen 17:30. Loppet skulle börja 18:30.

Astas mekaniker var sen
Mamma Anna ringde och sa Asta var orolig för att hennes mekaniker var sen med att leverera hennes cykel när jag hade 100 meter kvar till Larmtorget. Där stod en laddad och förväntansfull sjuåring med överdragskläderna på och undrade om jag skulle komma försent med hennes racercykel. Jag torkade av överflödig olja från kedjan på Astas italienska cykel. Bianchi var här. Jag gick till deras monter. Där stod den, Aria som jag är så förtjust i och Oltre XR3 som jag nästan har bestämt mig för samt Oltre XR4 som är en drömcykel. Vilka cyklar! Några kom fram och beundrade Astas cykel och sa att de inte visste att det fanns så små racercyklar och andra sa att så små racercyklar är ovanliga och att man inte ser dem så ofta.

Vi valde en tung växel
Jag sa till Asta att jag ville att hon skulle prova tyngre växlar. Jag lade i tyngre och tyngre växlar och lät Asta prova att trampa med dem. Det slutade med att vi valde den näst tyngsta växeln. Asta kör single speed precis som bancyklister eftersom hon inte kan växla än. Det går trögt innan hon får upp farten men när hon väl har fått upp farten går det desto fortare. Banan var platt och kort men jag var lite orolig ändå. Jag brukar aldrig vara det men tänk om vi har valt en för tung växel så att hon blir trött i benen. Asta skulle cykla i den första gruppen med killar och tjejer som är sex, sju och åtta år. Det slutade regna och det torkade snabbt upp på Kalmars pavé lagom till starten. Asta tog av sig överdragskläderna. Hon hade den lilla svarta cykeltröjan och de små svarta cykelbyxorna på sig som jag har köpt till henne. Hon satte på sig sin hjälm, sina solglasögon och sina cykelhandskar. Hon var lite otålig. Snart blir det åka av på de här kullerstenarna. Då ska jag visa vem som är snabbast av alla sexåriga, sjuåriga och åttaåriga killar och tjejer! Kan vi inte börja nu!

Vår taktik höll
Asta sa att hon ville bromsa i kurvorna. Jag sa åt henne att bromsa så lite som möjligt i kurvorna och att inte gå ifrån de andra förrän efter den sista kurvan. Asta ställde sig på startlinjen. Jag tänkte att bara hon inte är för försiktig och tittar för mycket på de andra cyklisterna. Asta är så himla ödmjuk och ibland får jag för mig att hon tycker att det är lite ofint att cykla ifrån de andra. Jag gick och ställde mig i den sista kurvan för att kunna peppa henne om det skulle behövas. Jag såg Asta komma ut ur den näst sista kurvan långt borta på den näst sista raksträckan tillsammans med två andra cyklister och blev lättad. Jag hade inte lagt i en för tung växel åt henne. Hon såg självsäker ut. När hon cyklade förbi mig genom den sista kurvan skrek jag: “Heja Asta du kan cykla fortare!” Bilden ovan är tagen i utgången av den kurvan. Då öste hon på för fullt upp mot målet på Larmtorget. De två andra cyklisterna lämnade hon långt efter sig. Asta var överlägsen. Hon rullade först över mållinjen. Klicka här för att titta på filmen när Asta går i mål. Jag andades ut lättad. Vi hade inte valt för tung växel. Hon är stark i benen den flickan. Cykeltalangen Asta Larsson vann Kalmar Grand Prix i år igen precis som hon hade planerat och i år gjorde hon det på en riktig racercykel från Bianchi. Hon sa efteråt att hon visste att hon skulle vinna när hon gick in i den sista kurvan tillsammans med de två andra cyklisterna. Självförtroendet är det i alla fall inget fel på.

Aria eller Oltre?
Efter Astas tävling stod jag och tittade på och jämförde Aria, Oltre XR3 och Oltre XR4 i Bianchis monter. Min klient Martin undrade vilken av cyklarna jag jag vill ha. Jag blev först så förtjust i Aria, den har så mycket attityd men jag har bestämt mig för Oltre XR3 för Oltre har alltid varit en drömcykel men det är Oltre XR4 som jag helst vill ha svarade jag. Vi gick till Ernesto´s som är en italiensk restaurang som drivs av en italienare från Napoli och åt italiensk cykelmat. Sedan tittade vi på avslutningen av elittävlingens varvlopp. Efter elittävlingen stod jag och beundrade cyklarna i Bianchis utställningstält igen. Jag har ju celestéfärgat blod sa jag till min klient Fredrik. Jag har förstått det sa han. Publiken gick hem. John Nilsson på Bianchi plockade in cyklarna. Vi lämnade Bianchi. Jag vände mig om och läste på tältets tak, Passione celesté står det på det. Den himmelsfärgade passionen.

Som en berättelse ur Buster
Min vän Staffan skrev att han tyckte att den här berättelsen var fantastisk, precis som i Buster. Den tidningen läste jag jämt när jag var en liten pojke. Det var alltid lika spännande. Det är alltid lika spännande när Asta tävlar på cykel också. Skillnaden är att den här historien om en sjuårig tjej som snart fyller åtta från Läckeby i Småland som älskar att tävla på cykel är från verkligheten en fredag kväll i augusti i Kalmar innerstad. En fredag kväll när den är som bäst om du frågar Asta Larsson som har en medalj runt halsen och tycker att fredagsmys inte blir bättre än så här.

Italiensk cykling och italiensk glass

Igår när mamma Anna ringde frågade jag henne om hon kunde fråga Asta om hon ville att jag skulle komma och hämta henne så att vi kunde åka ut och träningcykla och mamma Anna svarade senare på SMS “Hon vill jätte jätte jätte gärna komma och cykla idag”. Astas vita Bianchi som hon är så stolt över står ju parkerad i mitt garage här på cykelvänliga Öland och här finns flera mil cykelväg bara 400 meter från vårt hus. Det är tryggt, säkert och barnvänligt för små tävlingscyklister som ska skolas in att cykla på Ölands cykelvägar. Vi hämtade Asta och hennes syster Kerstin i Läckeby på eftermiddagen.

Benmuskler med kraft i
Asta och jag gav oss ut och cyklade. Vi cyklade Saxnäs- Lökenäs-Färjestadens hamn-Saxnäs. Det blåste vilket det ofta gör här på solens och vindarnas ö. Det var kraftig motvind när vi hade vänt i Lökenäs och cyklade söderut på ön men Asta kom upp i 24 km/h i intervallerna ändå. I sprintintervallerna var hon uppe i nästan 30 km/h trots hård motvind. Den här lilla cyklisten har benmuskler med kraft i. Det är tillåtet att träna barn systematiskt va? Asta cyklade 19,8 kilometer på 66 minuter med en kisspaus och ett fikastopp borträknat och snittade 18 km/h. Bilden på oss är tagen i backen från Saxnäs camping.

Chokladglass med choklad i
Asta och jag gjorde obligatoriskt fikastopp på ÖlandsChoklads hamncafé i Färjestaden. Vi parkerade våra italienska racercyklar och satte oss under solseglet på det stora trädäcket och åt gelato med italiensk karaktär. Öland kallas Nordens Provence men som tur är finns det en smula italiensk matkultur och glasskultur här också. Asta åt en kula Hallon och vitchoklad och jag en kula av mina favoritsmaker choklad och citronsorbet. Om du aldrig har varit på ÖlandsChoklad och ätit glass har du aldrig ätit världens godaste glass. ÖlandsChoklad tillverkar sin egen glass av äkta råvaror i sin lilla glassfabrik i Färjestaden. Maestro Gelatiere Martin Gregori har hjälpt ÖlandsChoklad att ta fram fantastisk gelato och sorbet men det är deras egen kärlek och passion för Öland och glass som gör den så unik. Min klient Linnea säger att ÖlandsChoklad har chokladglass med choklad i och att andra glassfabrikanter bara har lite kakaopuder i sin chokladglass. Jag håller fullständigt med Linnea. ÖlandsChoklad fick en silvermedalj i Svenska glassmästerskapen 2016 för sin Citronsorbet. Hur det kan finnas någon godare övergår mitt förstånd. Glöm isig svensk sorbet. Ölandschoklads italienska citronsorbet är bara så himla fräsch och smakfull.

Gelati med äkta råvaror i
I söndags åkte vi till Sandvik på nordvästra Öland och åt fisk i hamnen. Till efterrätt åt vi gelato på Gelato & Biscuits i Sandviks hamn och då började jag fundera över skillnaden mellan Gelati och Gelato. Jag har ju varit i Italien tre gånger och borde veta skillnaden. Är det verkligen skillnad på glass och Gelato? Det är ju skillnad på racercyklar så det är antagligen skillnad på glass också. Nu blir det italiensk glasskola här. Gelato är det italienska ordet för glass men skiljer sig från Ice Cream eftersom den inte innehåller grädde. Gelato är italiensk mjölkglass. Gelati är plural av Gelato och betyder frusen på italienska. Det uttalas jell-A-ti och jell-A-to. Ice Cream är glass gjord på grädde och artificiella smakämnen och färgämnen. Gelato är glass gjord på mjölk, äkta råvaror och ärliga smaker. Sorbet är glass gjord på vatten. Sorbetto är gelato gjord på vatten. Ice Cream är fet, fluffig och iskall. Gelato har mindre fett och mindre luft och en högre temperatur och det lyfter fram smaken. Ice Cream kyler dig bättre en het sommardag och smälter inte lika fort i solen och då behöver du inte äta den så snabbt. Gelato ger en mer intensiv smakupplevelse än gräddglass. Gelato är intense and dense. Gelato ska ätas dagsfärsk. Jag antar att det är därför mina favoritsmaker är slut ibland på ÖlandsChoklad. Hemligheten bakom den goda italienska glassen är mindre fetthalt, mindre luftmängd och högre temperatur men det handlar även om rätt råvaror för att få fram en fin smak och framförallt handlar det om tillräckligt med kakao i chokladglassen eller hur Linnea? På ÖlandsChoklad har man förstått att det ska vara choklad i chokladglassen, var annars skulle man förstå det? Gelato serveras vid en högre temperatur och är därför silkeslen. Gelatins ursprung är fylld av myter. Gelato blev populär bland en bredare allmänhet på 1920-talet i den norditalienska staden Varese. En del hävdar att den italienska glassen härstammar från det antika rom och andra att det är en desert som har sitt ursprung på Sicilien. Det finns även de som påstår att originalreceptet på gelato härstammar från Florens på 1700-talet. Det är bara i Italien som hantverksmässigt tillverkad glass har en större marknadsandel än masstillverkad glass. Italienare äter inte vad som helst. Det borde inte du heller göra. Glassbar heter gelateria på italienska och uttalas jell-a-ter-EE-a. Om du är i Italien och ska köpa glass ska du leta efter en skylt som det står “gelato fatto in casa” på så får du autentisk hemgjord gelato. Jag valde choklad, hasselnöt och hallonsorbet på Gelato & Biscuits. Hallonsorbet rekommenderas. Vi tog kustvägen, den södra delen av Ölands vackraste vägsträcka tillbaka som går längs den öländska stenkusten från Sandvik till Äleklinta. En liten slingrande grusväg uppe på landborgskanten utefter den vindpinade öländska västkusten med vackra blommor, välbevarade sjöbodar, fornlämningar, husgrunder, gravfält och rester från stenbrott där man har brutit den karaktäristiska röda ölandsstenen sedan medeltiden. Kustvägen finns med på kartor från 1600-talet men man tror att den är mycket äldre än så. Utsikten är storslagen över Kalmarsund i väster och den karga alvarsmarken i öster. Det var en vacker upplevelse. Den rekommenderas också. På Öland kan du få det bästa av Öland, Provence och Italien. Du behöver därför inte åka någon annanstans.

Kalmar Grand Prix Kids med cykeltalanger i
På fredag kväll går startskottet för Kalmar Grand Prix Kids. Efter att vi hade cyklat gick vi ned till badplatsen vid Saxnäs camping för att bada och då berättade Asta för mig att hon har bestämt sig för att försöka komma på 1:a plats i den tävlingen. Hon sa att hon vill vinna och att det är stor chans att hon gör det om hon vill det. Hon är så klok den flickan. Hon säger också att hon inte tror att det är så många av de andra barnen i hennes åldersgrupp som har en racercykel. Det tror inte jag heller att de har. När vi stod längst ut på Jetfloat bryggan tog vinden tag i syster Kerstins ena simpuff och den påbörjade en seglats norrut i Kalmarsund med många knops fart. Asta kastade sig i vattnet utan att tveka och jag tänkte att hon hinner aldrig simma ikapp den eftersom den snart är i Byxelkrok med den hastigheten och hon har dessutom trötta ben efter cyklingen men jag hade fel. Hon är hur snabb som helst den tösa. Synd att det inte finns något riktigt Ironman Kids. Det skulle vara coolt med en hundradels Ironman för barn med 38,6 meter simning, 1802 meter cykel och 421,95 meter löpning. Jag vet en snabb åttaårig tjej som skulle anmäla sig direkt.

Now I have a racing bike
Förra året vann Asta Kalmar Grand Prix på en barncykel med en cykeltröja som det stod “Asta la vista” på ryggen på. Asta såg att några av de äldre barnen som tävlar i triathlon som var med på Kalmar Grand Prix hade riktiga racercyklar. Det enda Asta önskade sig i födelsedagspresent när hon fyllde 7 år i höstas var en racercykel. När Asta fick sin Bianchi i höstas tänkte jag på en scen i filmen Die hard när John McClane har avväpnat och avlivat en av terroristerna i skyskrapan och sätter honom på en stol i en hiss med en tomtemössa på huvudet och textar “NOW I HAVE A MACHINE GUN HO-HO-HO” på tröjan. Jag funderar på om jag ska trycka upp en tröja till Asta som det står “Now I have a racing bike” på som hon kan ha på Kalmar Grand Prix i år. Jag har lovat att pumpa däcken åt Asta innan tävlingen, smörja kedjan och lägga i rätt växel. Klockan 18:30 på fredag kväll blir det åka av på kullerstensgatorna i årets sommarstad Kalmar på det 1700 meter långa varvloppet. Kom och heja!