Erika Lindeblads upplevelser under sin första Ironman

”-Nej, jag ska inte göra en Ironman för jag kan inte simma.”

Så lät det för två år sedan. Någon gång efter det gjorde jag ett besök i simhallen. Inte för att min tanke var att genomföra en Ironman utan mer för att jag ville lära mig något nytt och bevisa för mig själv att jag hade fel.

Ironman är obegripligt långt
Det har nog varit mer självklart för andra än för mig själv att jag en dag skulle genomföra en Ironman. Jag har haft mitt sikte inställt på löpning och tyckt att en Ironman på fulldistans är väldigt, väldigt långt. Jag menar, att simma nästan fyra kilometer för att sedan cykla arton mil och som om det inte vore nog dessutom springa ett maratonlopp i en och samma tävling, det är obegripligt långt.

Jag kunde inte simma
För mig som inte kunde simma, aldrig hade cyklat på en sån där snabb racercykel och aldrig hade sprungit längre än 35 kilometer kändes Ironman på fulldistans väldigt långt borta, nästan omöjligt. Det jag inte visste då var att allt det där skulle vara helt förändrat bara ett och ett halvt år senare. Nu var jag en helt okej simmare, ägare av en sån där snabb racercykel och hade genomfört två maratonlopp.

Jag tog mig an en ny utmaning
En vecka efter Ironman Kalmar förra året tog jag beslutet att ta mig an en ny utmaning. Jag behövde en nytändning i min träning och min utmaning blev att genomföra Ironman Kalmar 2018. Mitt mål förutom att ta mig i mål var att slå min pojkväns tid från hans första Ironman bara för att jag ska kunna säga att jag genomförde min första Ironman på en bättre tid än honom. Tiden som jag var tvungen att slå för att lyckas med det var 10:51:05. Den 18 augusti sprang jag in på röda mattan på Stortorget i Kalmar och korsade mållinjen till speakerns ord: ”You are an Ironman!” men nu tar vi min långa resa från början.

Jag lärde mig simma
Jag kunde inte simma längre än 10 meter men när jag har bestämt mig för något så är jag ganska envis. När jag lämnade simhallen den där första gången hade jag simmat 100 meter och var så nöjd. Simningen blev ett perfekt komplement till min löpning. Jag gillade variationen och jag som älskar att bada hade ganska lätt för att lära mig att crawla. Jag gick ingen crawl-kurs men fick bra tips från min omgivning. Vissa kallar det talang men det har jag verkligen inte. Jag är däremot villig att göra det som krävs för att lära mig. Jag är både målinriktad och envis. Det har hänt en del efter den där första gången i simhallen.

Jag började cykla
I april i år var det premiär för mig på min racercykel, den där snabba cykeln. Jag var livrädd för att sitta fast med fötterna i pedalerna. Jag var rädd för att cykla ute i trafiken. Jag var rädd för att göra något som jag inte kände mig trygg med men det var likadant med det, jag ville lära mig. De rädslor vi inte övervinner blir våra begränsningar. Det är precis som med allt annat, ju mer man gör något dessto mer bekväm blir man med det. Varför skulle inte jag klara av att lära mig cykla på en sån där cykel när så många andra gör det? Jag ska självklart lära mig, tänkte jag. Jag ska bara bli bekväm och trygg med utrustningen först.

Jag sprang mitt första marathonlopp
I juni förra året sprang jag mitt första marathonlopp och därefter blev det fler längre löplopp och färre lopp på friidrottsbanorna. Då såddes det ett litet frö om att det kanske inte skulle vara omöjligt att genomföra en Ironman i alla fall. Jag sprang det loppet på 03:14:02 och kände mig långt ifrån förstörd. Löpning är det som ligger mig närmast om hjärtat och det jag tycker är roligast men pausen från friidrotten med fokus på långlöpning var välbehövlig och den pausen blir förmodligen ännu längre nu än jag hade tänkt mig för triathlon är mycket roligare än vad jag hade kunnat föreställa mig.

Tävlingsdagens morgon
Jag står i växlingsområdet och pumpar däcken på min cykel och klappar den några gånger och säger ingen punka idag, inte idag! Det har regnat lite under natten. Det är en fuktig morgon men jag upplever den inte som kall. Solen har inte gått upp än men det har människorna i Kalmar. Växlingsområdet fylls med triatleter som ska fixa det sista innan deras långa dag börjar. Utanför växlingsområdet står mina anhöriga och en förväntansfull publik fyller Kalmars gator. Jag är klar med min bike-check och vi börjar gå ner mot startplatsen i Tullhamnen.

Tretusenåttahundrasextio meter simning
Solen går upp över sundet och det är vindstilla. Min blick letar efter mamma och pappa. Jag behöver inte leta länge förrän mina ögon fastnar på dem. Vi kramas och jag känner mig lycklig och tacksam. Vi pratar en stund och sedan dyker det upp flera kända ansikten som betyder mycket för mig. Det känns bra att vara omringad av trygghet. När våtdräkten åker på kommer nervositeten. Shit, jag gör verkligen det här nu. Jag pussar min sambo Martin lycka till och vi går till olika startgrupper. Jag känner hur tårarna börja rinna längs mina kinder. En man bredvid mig frågar hur jag mår. Jag säger att jag bara är nervös.

”-Det är normalt, jag förstår att det är din första Ironman. Du kommer att ha en lång och rolig dag. Njut! Det kommer gå bra, säger han lugnande.”

Någon minut senare är jag i vattnet. Jag tänker att jag ska hålla mig lugn. Det är ganska stökig simning emellanåt och jag simmar långt ut på kanten för att slippa trängas allt för mycket. Helt plötsligt befinner jag mig bara 500 meter från växlingsområdet. Jag tänker att jag nog har simmat ungefär på den tid som var mitt mål, 01:20:00 men jag har ingen aning. Jag valde att inte ha klocka på simningen. Jag kliver upp ur vattnet och springer in i växlingsområdet mot mina påsar med cykelkläder.

”-Fan vad bra simmat Erika! Vad duktig du är! Så jävla bra Erika!, hör jag från andra sidan staketet.

Jag tittar upp. Där står de allihop, min älskade familj. De fortsätter berömma mig för min simning medan jag byter från våtdräkt till cykelkläder. Jag frågar vilken tid jag har simmat på.

”-01:11:00 Erika, så jävla bra!!, ropar min lillasyster.”

Va!?, ropar jag tillbaka samtidigt som jag tänker att fasen Martin hade rätt, jag är bättre än jag tror. Jag är förvånad och glad.

180 kilometer cykling

”-Det är vindstilla på Öland nu!”

Det är det sista jag hör innan jag springer bort mot min vita pärla, tar ner den från ställningen och springer ut ur växlingsområdet. Nu börjar den 18 mil långa cyklingen och jag är redo!

Jag hoppar upp på cykeln och börjar trampa bort mot Ölandsbron. Jag ser vänner längs med vägen som ropar och hejar fram mig. Jag blir alldeles varm i hjärtat. Jag ler och tänker ännu en gång att shit, jag gör verkligen det här nu. Jag ler ännu mer.

Mina ben känns pigga. Jag känner mig närvarande. Det är verkligen en vacker morgon. Utsikten från Ölandsbron över Öland är magisk. Det är så fint. Solen värmer min något kalla hud. Jag svänger upp mot Färjestaden. Här har festen redan börjat. Människor sitter vid vägkanten med frukostmackan i handen och mellan tuggorna ropar och hejar de. Vilket engagemang! Vilken fest Ironman Kalmar är även här på andra sidan sundet!

Nu börjar det på riktigt. Jag vet att jag kan vara ganska segstartad på cykel och på långpassen vi har kört har den sista halvan i princip alltid gått lättast och snabbast. Jag har med mig övertygelsen om att mina starkaste mil är de sista milen och det känns bra.

Fram till Alvaret är det ganska lätt cykling men när jag kommer till Alvaret är det som att cykla in i en vägg. Mitt tempo sjunker och jag får slita. Jag går in i min bubbla. Jag försöker intala mig att det bara är en kort sträcka och att jag snart kommer att vara på ölandsbron igen. Trampa, dina starkaste mil har inte kommit än, tänker jag. Sträckan över Alvaret känns som en evighet men allting har ett slut och till slut är jag i Resmo.

På Ölandsbron är det ganska blåsigt igen men jag känner mig stark, framförallt mentalt stark. Orden dina starkaste mil har inte kommit än ekar i mitt huvud. Efter vändningen i Ängörondellen är jag fylld med ny kraft och energi. Vilket stöd! Jag ler tills jag börjar gråta innan jag återgår till min bubbla igen för på fastlandet är det inte lika lättcyklat. Sex blåsiga, knixiga mil. Orden dina starkaste mil har inte kommit än fortsätter att eka i mitt huvud. Jag kanske redan hade haft mina starkaste mil men det sättet att tänka gjorde att jag kände mig mentalt stark hela vägen och jag cyklar på under 6 timmar vilket var mitt mål. Klockan stannar på på 05:53:00 för cyklingen.

42 kilometer löpning
Mina ben är pigga, mitt huvud är med mig och jag känner en lättnad över att jag klarade de 18 milen utan att få punka. Jag byter till ett par löpskor och springer in på toan innan det roligaste börjar, löpningen. Nu är jag ute på löparbanan. Wow, alltså!! Vilket stöd jag har! När jag springer genom stan och ut på Sveaplan får jag gåshud. Jag känner mig mentalt stark och bestämmer mig ganska omgående för att jag ska springa på känsla. Jag ska låta kroppen få bestämma tempo och så ska jag göra allt jag kan för att vara så närvarande som möjligt. Jag vrider bort klockan, låter den ticka på medan mina ben bär mig framåt.

Det är så mycket människor överallt. Det går inte beskriva känslan. Det är en fest att stå i publiken och heja men att få uppleva festen från tävlingsbanan är någonting helt annat. Wow! Det blir många high-five med vänner och familj. Jag njuter verkligen. Jag får reda på längs banan att jag håller ett jämt tempo och att jag ser stark ut. Det gör mig ännu starkare. Stämningen i stan är helt obeskrivlig. Det går inte att låta bli att le när jag springer genom den. Jag får gåshud så många gånger av allt stöd jag får.

Strax innan halva maran är avverkad börjar jag må ganska illa. Jag som bara dricker vatten på vätskestationerna och kombinerar det med gel från bästa Umara får tag i en citron i hopp om att neutralisera pH-värdet i magen lite. Jag tappar fart. Jag tvingas springa några kilometer med lite mindre energiintag men sedan känns min mage okej igen och jag kan börja inta lite energi igen. Skönt! Efter det så flyter löpningen på bra igen.

Både människor som jag känner och inte känner ropar att jag ser pigg och stark ut. Jag hör det hela tiden. Det gör mig ännu starkare. Vid 38 kilometer har jag svårt att tro att det snart redan är över. Är det verkligen bara 4 kilometer kvar!? Jag skrattar åt det så här i efterhand men jag upplevde aldrig att löpningen kändes lång eller var jobbig. Den var bara väldigt, väldigt rolig!

Känslan och synen av alla människor när jag springer upp mot Larmtorget och svänger av mot Stortorget för sista gången är obeskrivlig. Jag känner en så stor tacksamhet mot alla som hejat på mig under hela den här dagen. De har hjälpt mig att genomföra det här loppet och min kropp känns helt fantastisk. Jag gråter, skrattar och ler. Ja, allt på en och samma gång. Vilken häftig känsla! På röda mattan är det som om tiden står stilla. Allt jag hör är speakerns röst:

”You are an Ironman!”

Jag är i mål! Min tid är 10:49:51. Yes!, jag slog Martin! Yes!, jag kom i mål! Yes!, jag är en Ironwoman!

Målgången på Stortorget
Jag möts av Martin som kom i mål på fina 10:34:45. Jag gråter. Vi letar oss fram till våra familjer och vänner. Vi kramas och min lillasyster gråter ikapp med mig så som vi alltid gör när vi är stolta över varandra. Hon är den som alltid har trott på mig och stöttat mig i alla tokiga grejer jag tagit mig för med. Hon talar om för mig att jag sprang snabbast av alla i min åldersgrupp och att jag kom fyra i min åldersgrupp och säger att jag är så jävla bra. Jag har svårt att ta till mig och förstå hur jag på min första triathlon tävling och min första Ironman på fulldistans slutar på en fjärde plats i min åldersgrupp, 23 minuter efter vinnaren.

Det kändes väldigt fint att få dela den här dagen med människor som jag älskar så mycket. Jag är så tacksam att de ville uppleva den tillsammans med mig. Jag är även så tacksam för att jag har en kropp som fungerar och det hade inte varit möjligt utan Anna och Jerry.

Läs även: Erika Lindeblad springer igen efter ljumskskada

Det här är en dag jag kommer minnas för alltid men det bästa av allt är att jag kommer att få uppleva den igen. Nästa år står jag på startlinjen igen och korsar mållinjen på en ännu bättre tid. Innan dess ska jag bli en jäkel på att simma, cykla och springa.

Erika Lindeblad
Friidrottare, löpare, triatlet och Ironman

Ölandsrundan på cykel 50-års jubilerar imorgon

1968 gick den första Ölandsrundan av stapeln. Cykelloppet blir mer populärt för varje år som går. Det kanske inte är så konstigt. Idag finns det fler landsvägscyklister än någonsin i Sverige, Kalmar och på Öland. Det är dessutom en förmån att få cykla på Öland. Ett cykellopp blir inte vackrare än så. Den öländska naturen är annorlunda, magisk och underbar. Den friska Kalmarsundsbrisen gör det lätt att andas.

50-års jubileum
Imorgon söndagen den 2 september går Ölandsrundan för 50:e gången. Du kan cykla 35, 60 eller 120 kilometer. Den långa rundan sträcker sig runt hela södra Öland. Det är 131 cyklister föranmälda till den långa rundan. Förra året kom 332 cyklister till start på samtliga sträckor.

Vackrare cykelvägar finns inte
Du cyklar genom flera olika typer av landskap med mittlandsskogen som är Europas största sammanhängande lövskogsområde, alvaret som är trädlös hedmark med ett tunt jordlager på kalkgrund och världsarvet södra Ölands odlingslandskap med gårdar, hagar, åkrar och ängsmarker. Utsikten uppe på landborgskanten vid Mysinge över Kalmarsund är bedårande. Ölandsrundan är en fin tradition och en lämplig säsongsavslutning för landsvägscyklister. Den går från hamnplan i Färjestadens hamn österut till Norra Möckleby, söderut på Ölands östra sida till Gårdby, Alby, Segerstad och Ottenby med fyren Långe Jan på Öland södra udde, norrut på den västra sidan till Grönhögen, Kastlösa, Bengtstorp, Resmo, Skogsby, Lundtorpsgatan som är första gatan till vänster efter ÖoB med målgång i slutet av Järnvägsgatan och avslutning vid Hotel Skansen i Färjestaden. Vädret ska bli fint med lite medvind söderut. Du kan efteranmäla dig i Hamngrillen i Färjestadens hamn idag lördag 17:00-18:00 och imorgon bitti från 07:30. Starten går 09:00.


Team Kalmarsund

En av mina vänner som heter Staffan Niklasson vill att jag ska vara med i hans cykellag imorgon. Teamet heter Team Kalmarsund och startades av Stefan Hultén. Det består av 38 cyklister och bildades för att cykla Vätternrundan på 08:30. Jag blev tillfrågad att vara med i laget tidigare i år men känner att 30 mil är för långt för mig men det är 12 mil också. Jag har hört ett rykte att det är 50 cyklister som vill vara med i teamet nästa år. Jag har fått låna en team tröja av en klient i samma lag. Team tröjan har den vackra Ölandsbron på ryggen efter förslag från mig och vår logotype. Det är hedrande att få bära den imorgon. Det är den första team tröja jag någonsin bär när jag tänker efter.

Iam preparing for racing
Jag står i mitt badrum och väntar på att min hud ska suga åt sig allt magnesium från det första lagret magnesiumolja jag sprayade på mig för 10 minuter sedan när jag börjar skriva den här artikeln. Jag har inte kört ett enda distanspass på 20 år och jag har inte styrketränat sedan i mitten av mars så jag är inte redo för 12 mil. Några distanspass för att öka antalet fettförbrännande enzymer och dubbelt så starka ben hade ju inte varit fel imorgon. Jag ser ändå fram emot att cykla tillsammans med min vän och hoppas att jag hänger med några mil. Jag ska preparera mig med många lager magnesiumolja idag för att öppna upp blodkärlen på vid gavel så att blodet kommer fram till mina benmuskler. Jag ska behandla mina sätesmuskler, lårmuskler och vadmuskler för att öka blodcirkulationen. Jag ska öka aktiviteten i mina sätesmuskler och djupa höftböjarmuskler med aktiveringsövningar. Jag ska dopa mig med joniserat järn för att boosta antalet röda blodkroppar. Jag ska äta och dricka mycket. Jag har fullt upp hela dagen med andra ord. Jag skulle behöva ha en större vattenflaska också. Jag har nyss duschat av mig det fjärde lagret magnesium. Jag har ätit och ska åka till min klinik för behandling. Vi ses på hamnplan imorgon bitti. Må solen skina, vinden stilla sig och formen infinna sig. Lycka till på loppet imorgon! Trevlig kväll!

Ironman Kalmar 2018 var magisk

I lördags var det Kalmars nationaldag för då var det tävling på fulldistans i Kalmariternas och Kalmarbornas nationalsport triathlon. Ironman Kalmar är en enda lång fest och en upplevelse som slår allt annat. Det är ingen idé att jag försöker berätta och förklara för dig för du kommer ändå inte att förstå. Det går inte att med ord beskriva Ironman Kalmar och om jag försöker så kommer du ändå inte att tro mig. Du måste komma hit och uppleva den här triathlonfesten på plats för att förstå. Men okej då, jag gör ett försök. Ironman Kalmar är en magisk Ironman tävling med en vacker inramning där världens mest kända Ironman publik skapar en grym stämning. Det råder rena rama Tour de France stämningen i Kalmar och på Öland. Det är som karnevalen i Rio. Alla Kalmariter, Kalmarbor och inflyttade älskar Ironman. De förstår hur viktigt Ironman är för Kalmar. Alla invånare i Kalmar och en stor del av invånarna på Öland ägnar hela det här dygnet åt den här makalösa festen. Nej, jag överdriver inte det minsta, jag lovar! Titta på filmerna nedan så blir det enklare för dig att förstå.

-Jag måste se starten, det är något elektriskt i luften där, sa min vän Fredrik som har genomfört Ironman två gånger.

Starten är magisk
När Fredrik och jag åker över Ölandsbron strax efter 06:00 på lördagsmorgonen är det få krusningar på vattenytan. På en del ställen är vattenytan blank. Vi parkerar vid Fredrikskans. Det är nästan vindstilla, solen går upp och Fredrik och jag går över bron förbi växlingsområdet. Synen av 2880 triathloncyklar på växlingsområdet och hundratals triatleter som pumpar däcken på sina cyklar är mäktig. Vi vandrar tillsammans med triatleterna nedför Proviantgatan till Elevatorkajen. Det står folk på båtar, hustak, stadsmuren och kanonerna på kajen, det sitter folk nedanför kajkanten och hela kajen är fylld till bristningsgränsen av människor, cyklar, barnvagnar och hundar. Klockan är 06:30 och fler människor i publiken ska det bli. Det strömmar ner stora folkmassor till Elevatorkajen. Det står tusentals triatleter på Skeppsbrogatan. De drar på sig sina våtdräkter, smörjer in nacken med vaselin, tar på sig sina badmössor och simglasögon. Folk sitter och äter frukost på gräsmattor, bryggor och på vågbrytaren. Starten på Skeppsbron måste upplevas. Det är så förväntansfullt och stämningsfullt innan starten. Det blir alldeles tyst och Elin Andersson sjunger nationalsången. Starten går 07:00 och traditionsenligt ljuder Kentas låt ”Just idag är jag stark ur högtalarna”. Det är en mäktig syn när 2880 triatleter kliver i vattnet och simmar ut i Kalmarsund. Ljudet av simtagen i det nästan spegelblanka vattnet skapar en nästan religös upplevelse.

Ironman banan
Triatleterna ska simma, cykla och springa 22,6 mil. De har 17 timmar på sig men de snabbaste klarar det på lite över 8 timmar. Triatleterna simmar först 3860 meter från Skeppsbron i Tullhamnen ut i Kalmarsund, till Tjärhovet, Varvsholmen, tillbaka till Tjärhovet, Elevatorkajen, under bryggan vid vågbrytaren, Kattrumpan, under Ängöbron till Södra Kanalgatan där de kliver upp på rampen och springer in i växlingsområdet och byter om. Sedan cyklar de 18 mil över ölandsbron till Färjestaden, söderut på Öland genom den bördiga Mörbylångadalen och södra Ölands odlingslandskap som finns med på Unescos världsarvslista, förbi radbyar i Lilla Frö, Mörbylånga, Degerhamn, österut till Torngård och sedan norrut förbi radbyar i Hulterstad, till Alby, västerut över alvaret till Resmo, norrut igen tillbaka till Färjestaden, över världens vackraste bro till fastlandet igen, norrut till Lindsdal, Läckeby, Rockneby, tillbaka söderut till Läckeby, Lindsdal och tillbaka till växlingsplatsen där de springer in och byter om igen. De avslutar med att springa ett marathonlopp i världens charmigaste stad som i år blev vald till Årets sommarstad för fjärde året i rad, 42 kilometer, tre varv på en 14 kilometer lång rundbana över träbron in genom stadsporten och på kullerstensgator i Kalmar innerstad, förbi Larmtorget, över Stortorget, ut på Ängöleden, förbi Gröndal, till Berga, ut till vändplatsen i Bergavik och tillbaka igen. När de har sprungit tre varv går de i mål vid Domkyrkan på Stortorget i centrala Kalmar.

Stämningen är grym!
När löpningen börjar sitter det människor på varenda uteservering på Larmtorget och i hela centrala Kalmar och äter och dricker och hejar sig hesa. Det står människor utefter kravallstaketen längs hela banan. Det står människor med T-shirts med tryck där det står vem de hejar på. Det står människor med plakat och sjunger hejaramsor. Ölänningarna försöker få rondellen i Färjestaden på Öland att överglänsa Kalmariternas och Kalmarbornas rondell vid Ängö i centrala Kalmar vid cyklingen. Utefter hela banan ställer människor till med fest och spektakel på gator, balkonger och i trädgårdar och spelar musik och dansar. I Berga hade folk byggt läktare och lagt ut röda mattor på asfalten, gjort en Ironman symbol i form av massor av röda ballonger och spelade musik. Bjällror, tutor, handklapp och hejarop ekar mellan stenväggarna i centrala Kalmar under löpningen. Ironman Kalmar blir bara mer och större för varje år. Engagemanget är rörande. Vilken jävla fest! Kalmar har triathlonfeber. Jag har många klienter som är med. Alla i Kalmar känner någon som är med. Jag tror att det är det som är hemligheten. Alla kommer till starten 06:00 på morgonen för att de vill följa, stötta och heja på någon eller några de känner hela dagen. Då kan de lika gärna heja på alla andra också för de beundrar och respekterar alla som har modet att ställa sig på elevatorkajen, springa ned för rampen och kasta sig i vattnet och börja den långa färden. Alla stannar kvar under Heroes Hour 22:00-23:13 då de sista hjältarna som blir en Ironman går i mål i mörkret vid Domkyrkan på Stortorget i Kalmar.

Bildresultat för tomas gustavsson kalmar

 

Tomas Gustavsson
Det är många som har lagt ned hela sin själ och hela sitt hjärta i det som idag är Ironman Kalmar men det hade inte funnits något Ironman Kalmar utan Tomas Gustavsson. Det får man aldrig glömma bort. Tomas Gustavsson är pionjär inom triathlonsporten i Sverige. 1994 arrangerade Tomas Järnmannen i Kalmar. Det var Sveriges första tävling på Ironman distans. 65 triatleter startade. Tomas jobbade dygnet runt och organiserade allt själv och sedan ställde han sig på startlinjen. Ironman organisationen gillade inte att tävlingen kallades järnmannen, de hade monopol på namnet eftersom det var deras varumärke. De hotade med sina advokater. Tävlingen fick byta namn till Kalmar Triathlon. År efter år arrangerade Tomas den här tävlingen själv för ett litet antal triatleter och triathlon entusiaster ofta motarbetad av både kommunen och invånarna i Kalmar som inte förstod sig på vare sig Tomas eller triathlon och inte ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig var det här äventyret skulle sluta. Sakta men säkert fick Tomas Kalmar Kommun, Kalmariter och Kalmarbor att förstå. Tävlingen blev populär och ryktet om triathlon tävlingen i Kalmar som har världens vackraste Ironman bana, är så välorganiserad och har världens bästa publik spred sig först bland svenska triatleter och sedan till världens triatleter.

Ironman Kalmar
2012 började ett nytt kapitel i Kalmar Triathlons historia. Då fick triathlon tävlingen i Kalmar på fulldistans Ironman status. Idag heter tävlingen Ironman Kalmar men historien slutar inte där för det här är en osannolik framgångssaga. Till slut förstod äntligen kommunen och Kalmars befolkning och nu är de med och gör Ironman Kalmar till världens bästa Ironman tävling. Sedan 2012 har tävlingen röstats fram två gånger till Sveriges bästa idrottsevenemang. Triatleterna själva har valt Ironman Kalmar till den bästa av 41 Ironman tävlingar i världen. De som tävlar menar att Ironman Kalmar till och med slår originaltävlingen på Hawaii! Det går inte att beskriva stämningen, det är en större upplevelse än OS, sa den forna simstjärnan Emma Igelström som idag tävlar i triathlon. Den norska triatleten Mette Moe tyckte att stämningen är grymmare i Ironman Kalmar än den var i Holmenkollen under Skid-VM. Nu kan du kanske få en aning om vad det här handlar om. Det är tack vare Tomas vi har den mest hyllade Ironman tävlingen i världen i Kalmar men det är publiken som gör Ironman Kalmar till den bästa Ironman tävlingen i världen. Publiken älskar triatleterna och triatleterna älskar publiken. Publiken i Kalmar är förjävla grym! Idag har vi en Ironman vecka i Kalmar med 4950 starter som genererar en omsättning till Kalmars näringsliv på 41 miljoner kronor. I år startade 2880 triatleter varav 930 var internationella triatleter från 46 länder i Ironman Kalmar. Tomas har inte lyckats med det här själv utan han har fått hjälp av hela Kalmar och Öland men utan Tomas hade vi inte haft någon triathlonfest.

Tomas fick en egen gata
Alla som har träffat Tomas vet vilken ödmjuk, sympatisk och trevlig människa han är. Tomas Gustavsson är fantastisk. Nu får Tomas mycket välförtjänt en egen gata uppkallad efter sig i Kalmar. Mitt under lördagens Ironman tävling meddelade Kalmar Kommun att triathlonprofilen skulle föräras med en egen gata. Mitt under Ironman Kalmar 2016 fick han motta Kalmar Kommuns Idrottspris för att han har skapat Ironman tävlingen i Kalmar. Tomas påpekade då blygsamt att Ironman är ett lagarbete och hyllade såklart alla funktionärer. Ge honom ett pris för livslång gärning också är ni snälla. Tomas är värd allt beröm och all uppskattning. Tack för triathlonfesten Tomas! Den är det roligaste som finns. Under veckan skrevs ett nytt kontrakt med Ironman organisationen på fem år så vi kan fortsätta njuta av den här underbara tävlingen i fem år till.

Publiken som inte vill gå hem
Kan du tänka dig en hel liten småländsk stad stad som agerar publik? Kan du tänka dig en publik som kommer till starten redan klockan 06:00 på morgonen för att få bra platser? Kan du tänka dig en hel stad som är så stolta över att triathlon är deras sport? Kan du tänka dig en hel stad som ställer upp och gör Ironman till den största festen av dem alla? Kan du tänka dig en hel stad som har så jävla roligt tillsammans en hel dag? Kan du tänka dig en publik som skapar en sådan stämning att de lyfter fram triatleterna på banan? Kan du tänka dig en publik som sjunger nationalsången i mörkret på Stortorget 23:00? Kan du tänka dig en publik som hyllar alla som tar sig i mål även om de måste stanna halva natten för att hylla triatleterna till sista man eller kvinna? Kan du tänka dig en publik som inte vill gå hem efter 18 timmar? Kan du tänka dig en publik som inte vill avsluta festen när målet släcks 23:16? Kan du tänka dig en så jävla jobbig tävling som Ironman på fulldistans är där triatleterna hyllar publiken mer än publiken hyllar triatleterna? Kan du tänka dig en triathlon tävling i en liten stad på den svenska östkusten som triatleter från hela världen påstår är bättre än originalet på Hawaii? Jag tror inte att du kan föreställa dig det så kom hit nästa år så får du se med egna ögon.

Triatleterna simmade in i dimman
Jag ångrar djupt att jag inte såg starten för två år sedan när det var vindstilla och dimma på vattnet. Tänk att ha fått sett triatleterna springa nedför rampen på Skeppsbron, kliva i vattnet och simma in i dimman. Det måste ha varit som ett konstverk. Det måste ha varit magiskt. Jag skriver det här medan jag äter frukost på nationaldagsmorgonen. Jag måste sluta skriva nu för snart är klockan 06:00 och då kommer Fredrik och hämtar mig. Vi ska åka vi in till Elevatorkajen och titta på starten. Den tänker vi inte missa för allt smör i Småland.

Idrottsundret Asta Larsson vann Ironkids

Det har varit Ironman vecka i Kalmar den här veckan. I fredags var det Ironkids. Asta Larsson från Läckeby ställde sig på startlinjen och hon var taggad. Asta hade värmt upp redan på morgonen med lillasyster Kerstin. Hon sprang flera varv runt huset hemma på gården i Läckeby, gjorde plankan och sit-ups. Hon hade en bra känsla och tyckte att det kändes lätt att springa. Sedan tog hon det lugnt resten av dagen och laddade. När hon stod på startlinjen var hon så laddad att hon höll på att spricka, sa hon. Hon tänkte springa fort och hon är snabb den tösen. Det var en del andra barn som också var förväntansfulla, laddade och otåliga, så otåliga att de tjuvstartade. Det fanns ingen startlinje och barnen flyttade fram sig sekunderna före start och sedan tjuvstartade några. Här kan du se när Asta startar.

Ironkids banan
Barnen startade bakom domkyrkan på Stortorget och sprang på kullerstenen i centrala Kalmar och gick i mål på den röda mattan i det stora målet mellan läktarna framför domkyrkan där Ironman deltagarna gick i mål igår. Det var deltagarrekord i Ironkids. Fler än 800 barn sprang på kullerstenen i centrala Kalmar. Publiken var stor och publikstödet var enormt. Det var folk överallt som klappade i händerna och hejade fram de små. Jag träffade Mr Triathlon himself, Tomas Gustavsson. Utan honom hade det inte blivit någon triathlonfest med Ironmanvecka i Kalmar. Ironkids är inte någon tävling, det är motion och barnen springer utan tidtagning, sa Tomas. Allt här i livet är en tävling och det vet Tomas om någon. Det var tydligt att barnen som sprang i Astas åldersgrupp också visste det. Den första gruppen med de minsta barnen som är 3-5 år som sprang 500 meter med sina föräldrar var jättestor. Det tog aldrig slut på små barn som sprang på sina små ben. De var så duktiga! Många av barnen som är 6-7 år som sprang 750 meter satte in en raketspurt när de fick se målet. Barnen var så söta att man smälte. Sedan var det dags för barnen som är 8-9 år och det var Astas grupp. Ytterligare två grupper med barn 10-11 år och 12-13 år sprang 1500 meter.

Lillasyster Kerstin har en perfekt löpstil
Förra året vann Astas lillasyster Kerstin Ironkids. I år hade hon ett ganska färskt sår på sitt knä efter en krasch på cykel men det verkade inte störa henne det minsta. Hon sprang med sin ”Allyson Felix stil”. Kerstin bestämde sig för att vänta in och springa tillsammans med sin kompis Alva trots att hon innan loppet hade sagt att hon skulle springa för vinst, inte bara över tjejerna utan även slå killarna. Kerstin sprang snyggast av alla. Hon har en perfekt löpstil. Hon flyter fram över kullerstenen med huvudet högt, blicken rakt fram, bröstet högt och höga knän. Vilken teknik! Vilken talang! Friidrottsklubben nästa och därmed basta!

Asta har också en fin löpstil
Löpskolning, vad är det? Det är teknikträning där man försöker lära människor med en dysfunktionell kropp att springa på ett sätt som de inte kan därför att deras muskler inte fungerar som de ska. Behövs löpskolning? Nej, inte om din kropp fungerar som den ska. Din kropp är inte dum, den är tvärtom mycket mer intelligent än vi förstår. Den är konstruerad, utvecklad och designad av naturen under miljoner års evolution för att springa. Den använder all tillgänglig muskelkraft för att förflytta sig till minsta möjliga energikostnad. Löpning är ett av människokroppens åtta primära rörelsemönster. En amerikansk styrkecoach sa en gång:

”-Don´t run to get fit, get fit to run.”

Med det menar han att först måste din kropp fungera, sedan kan du springa. Om du springer med en kropp som inte fungerar kompenserar andra muskler för de muskler som är hämmade och blir överbelastade och då får du någon eller flera av alla de kända löparskadorna. Då har du heller inget löpsteg eftersom du inte kan utveckla så stor kraft i höftleden som krävs. Om de muskler som ska sträcka och böja i din höftled är hämmade på dig kan du gå på löpskolning tills du blir 100 år utan att kunna springa med rätt teknik. Det finns visserligen löpare som är väldigt duktiga på att kompensera med muskler i ländrygg, ljumske, lår och vader och springer med bra teknik tills de blir skadade. Rätt muskler måste göra jobbet när du springer. Det handlar inte om teknik, det handlar om funktion. Det hjälper inte med funktionell träning. Det är inte träningen som ska vara funktionell, det är du som ska vara funktionell. Om din kropp fungerar som den ska behöver du inte gå på löpskolning.

Asta är inte löpskolad
Så här springer man. En stilstudie på Asta Larsson, ett litet löparess från Läckeby i Småland. Astas kropp är funktionell. Asta flög fram med pigga ben på lätta fötter på kullerstensgatorna i centrala Kalmar och hon gjorde det med rätt muskler och det kan lätt misstas för att hon gjorde det med rätt teknik eller att hon är löpskolad och det är hon inte. Hon är en nioårig oförstörd tjej som inte har suttit tillräckligt mycket på sin rumpa med en iPad i sitt knä för att bli dysfunktionell och förstöra sitt fina löpsteg.

Asta kom först i mål av tjejerna i sin åldersgrupp
Astas lopp var 1500 meter. Hon hade inget bra fäste på de hala kullerstenen med sina skor men Asta sprang fort ändå. Mamma Anna, Pappa Stefan, mormor Birgitta, morfar Nicke och mammas moster Karin stod utefter banan och hejade på Asta. När hon passerade mig och Ingela en liten bit före den röda mattan på upploppet med målet i sikte ropade jag:

-Heja Asta, du är stark, kom igen nu!

När Asta kom in på den röda mattan på upploppet fick hon bättre fäste med sina skor och kunde trycka ifrån mer. Asta sprang i mål först av tjejerna i sin åldersklass. Hon tyckte att det var roligt att vara med. Hon är stark för hon kan lyfta en hel hög med medaljer på en arm. Asta måste få ett par nya skor. Jag vet ett företag som prestationsoptimerar och rehabiliterar löpare, cyklister och triatleter som kan sponsra henne med det men mamma Anna har redan lovat henne ett par nya skor. Hon behöver ett par riktiga löparskor med en mer böjbar sula, sedan kommer hon att springa ännu snabbare.

Nu har Asta 43 medaljer
Asta bjöd in oss till att fira med Ironmantårta hemma i Läckeby efteråt. Hon visade oss sina medaljer. Morfar och Asta hade räknat till 42 medaljer en dag. Nu har hon 43 medaljer. Jag bad henne att hänga dem runt halsen så att Ingela fick ta en bild på henne. Hon gick på två olika simträningar hela förra vintern. Hon simtränar med både simklubben och triatletklubben. Cykling är Astas starkaste gren, hon har vunnit Kalmar Grand Prix tre år i rad. Hon springer snabbt när hon spelar fotboll, är med på Kalvinknatet och i Ironkids. Asta vilar bara när hon sover. Idag ska hon spela 5 fotbollsmatcher. Först spelar hon 4 cupmatcher i Madesjö med Lindsdals IF´s 09:or och sedan förstärker hon 08:orna i en seriematch hemma på Fjölebro IP. Nästa år fyller Asta 10 år och då får hon vara med på riktig triathlon, det kommer att bli kul!

Kalmar Mini Tri är världens charmigaste triathlon tävling!

Bildresultat för kalmar mini tri

Det finns en tävling som går i Kalmar varje år som är festligare än alla andra och som jag inte vill missa för allt smör i Småland. Det är Kalmar Mini Tri som inledde Ironman veckan i förrgår. Tävlingen blir bara populärare och populärare. 2017 tog det 21 dagar innan de 1200 platserna tog slut. I år tog det bara 68 timmar innan tävlingen var utsåld. När ytterligare 70 platser släpptes var de så eftertraktade att anmälningssystemet kraschade. Nu kan inte Mini Tri växa mer. Det är dags att dela upp tävlingen på tre dagar. Lagtävling på tisdag, elittävling på onsdag och individuell motion på torsdag. Då kan vi dessutom börja prata Ironman vecka på riktigt men det kanske inte går att stänga av vägen tre kvällar i rad? Det händer grejer här i Kalmar. I augusti är schemat fullspäckat. Första helgen i augusti är det Kalmar Grand Prix, andra helgen är det Stadsfest och den här veckan är det Ironman vecka här i Kalmar.

Kalmars nationalsport
I Norge åker man längdskidor, i Holland åker man skridskor, i Italien cyklar man landsvägscykel och i Kalmar tävlar man i triathlon. Triatlon är Kalmariternas och Kalmarbornas nationalsport. Du kanske undrar vad det är för skillnad på Kalmariter och Kalmarbor? Kalmariter är tredje generationens Kalmarbor och Kalmarbor är födda i Kalmar. Alla i Kalmar tävlar i triathlon eller känner någon som tävlar i triathlon som de kan gå ut och heja fram på Ironman imorgon. På Mini Tri är det värre än så för här tävlar många i Triathlon som inte är triatleter och många gör det för första gången. Det är många som har familjemedlemmar, syskon, anhöriga, släktingar, vänner, grannar, skolkamrater och arbetskamrater som är med. Intresset för att tävla i triathlon i Kalmar exploderade när tävlingen på fulldistans fick Ironman status 2012. Kalmar har världens bästa triathlonpublik. Triathlonpubliken i Kalmar hyllas av triatleter från hela världen. De menar att Ironman Kalmar är bättre än original tävlingen på Hawaii. Den här publiken är förjävla grym! Kalmariterna och Kalmarborna är så stolta över att de har en egen sport, de tycker att Triathlon är så kul och de förstår hur bra det här är för Kalmar och går man ur huse och hejar sig hesa. Det är så himla kul att se och vara en del av.

En tiondels Ironman
Kalmar Mini Tri är en tiondels Ironman sträcka så när som på 134 meter för lång simning. Simsträckan är 520 meter istället för 386 meter. Tävlingen startar med simning från Kattrumpan in under Ängöbron till Södra kanalgatan där triatleterna kliver upp på rampen och springer in till växlingsområdet. Tävlingen fortsätter med 18 kilometer cykling längs Ängöleden, Gröndalsvägen och Norra vägen ut till vändplatsen i Lindsdal och tillbaka till växlingsplatsen. Tävlingen avslutas med 4,2 kilometer löpning på Kvarnholmen, Ängöleden, Lindö och Fredrikskans och triatleterna går i mål på Stortorget i centrala Kalmar där stora läktare är fyllda till sista platsen med en glad publik som hejar och klappar i händerna.

Publikfest
Kalmar Mini Tri är Sveriges tredje största triathlontävling. Kalmar stoltserar även med den största av dem alla Ironman Kalmar. Kalmar Mini Tri är en publikfest som följs av uppskattningsvis 20000 personer. Det står publik överallt längs banan. I onsdags var det dags för Kalmar Mini Tri. Mellan klockan 18:00 och 18:55 klev olika grupper med olika färg på badmössorna i vattnet och började simma. 110 lag i form av tremannalag kom till start. Här fanns företagslag, kompisgäng och föreningar med totalt 330 personer. 1270 triatleter startade i Mini Tri.

Folkfest
MiniTri är så himla charmigt. Många provar på triathlon för första gången och de har inte rätt utrustning. De kommer på alla möjliga cyklar i en salig blandning. De cyklar i badbyxor och pulsmätare, bikini, baddräkt, top och tights, t-shirt och shorts, kompressionskläder, cykelkläder och tridräkt. Det är så befriande härligt att se men jag tycker mig notera att det blir seriösare och mer blodigt allvar för varje år. Deltagarna kommer bättre förberedda, bättre tränade och med bättre utrustning. På det sättet riskerar Mini Tri att förlora sin stora charm på sikt men vinsten av det är att Kalmar får fler triatleter.

Olika cyklar
Man tager vad man haver, sa Cajsa Warg. Det är fascinerande att se alla cyklar uppställda på växlingsområdet. Det är ännu mer fascinerade att se alla olika cyklar. De flesta har racercyklar men det kom fortfarande en hel del människor på damcyklar, herrcyklar och city bikes. Damcykel med korg såg jag flera stycken och jag såg en herrcykel med tempobåge. Mountainbike är vanligt men jag såg många på hybridcyklar i år. En tjej kom på en Leader single speed cykel. Många cyklade på en gammal racercykel med stålram och ramväxel. Det är så roligt att se alla gamla racercyklar. De är så vackra. Jag såg en rasande vacker Bianchi med stålram och den gick fort. Många har moderna racercyklar och många har triathloncyklar. Två tjejer kom på svarta Bianchi Aria och dem ger jag såklart extra stilpoäng till. Jag såg en tjej på damcykel som cyklade om en tjej på racercykel. Det kom till och med en kroppsbyggare på cykel. Mini Tri, det är bara för festligt!

Eliten
Svenska mästaren på Sprintdistans 2016 och silvermedaljör på Olympisk distans på SM i år, Oskar Djärv kom hit för att vinna men fjolårsvinnaren Ludwig Fleetwood som vann Olympisk distans på SM ville försvara sin titel och blev för svår. Ludwig Fleetwood satte banrekord. Det tog Ludwig 44 minuter och 46 sekunder att tillryggalägga de tre sträckorna. Hemmahoppet Gabriel Björlin som tog bronsmedaljen på Olympisk distans på SM tog fjärdeplatsen på tiden 47:56. Alice Petersson vann damklassen på 58:35. Jag längtar redan till nästa års Mini Tri.

Asta Larsson tog sin tredje raka seger i Kalmar Grand Prix Kids

I fredags var det den dag jag ser fram emot mest varje år. Det är då Kalmar Grand Prix Kids går av stapeln. Jag dör hellre än missar den tävlingen. Två år i rad har en liten cyklist från Läckeby 1,5 mil norr om Kalmar som heter Asta Larsson vunnit den här prestigefulla tävlingen. Det första året vann hon på sin barncykel. Förra året vann hon på sin lilla vita Bianchi racercykel och då slog hon till och med alla killar.

Cykel kontroll
På fredag eftermiddag åkte jag till Läckeby och kollade så att Astas cykel var rätt inställd och att växlarna fungerade som de skulle. Asta var lite osäker på hur man växlar för hon har inte cyklat något på sin racercykel sedan i våras. Det har varit för varmt för cykling på dagarna i sommar och sådana här små cyklister måste sova när det svalnar av på kvällarna. När jag cyklade med Asta i våras sa hon att nästa gång cyklar vi på Öland. Asta trivs på de fina cykelvägarna på Öland. Förra året cyklade Asta och jag på Öland mellan Saxnäs-Röhälla-Färjestadens hamn-Saxnäs. Då höll hon 18 km/h i snitt på 20 kilometers cykling. Asta tycker om att cykla på Öland och hon tycker om glasspausen på ÖlandsChoklad.

Val av cykelkläder och hjälm
Vi provade ut cykelkläder till Asta. Hon ville att de skulle sitta löst men jag förklarade för henne att hon cyklar snabbare om de sitter tight och inte fladdrar i vinden och då gav hon med sig för den här tjejen älskar att cykla snabbt. Vi valde den tightare av hennes två svarta Craft tröjor med texten ASTA La Vista på ryggen. Vi valde hjälm och det blev en svart och celéste färgad Bianchi hjälm såklart. Mamma Anna köpte nya solglasögon till Asta dagen till ära. Det är viktigt med rätt outfit. Även små cyklister ska vara stiliga. Det är en viktig del av cykelsporten. Sedan rakade vi benen på Asta, nej det gjorde vi förresten inte för det behövdes inte.

Jag fick vara cykelmekaniker
Jag tog med mig Astas cykel hem till Öland. Först pumpade jag däcken till 6,3 kilos tryck. Sedan satte fast cykeln i mekstället och sprutade Vanish på styrlindan tre gånger, gjorde ren kedjan med en kedjetvätt med miljövänlig citrusavfettning och tvättade den lilla Bianchi cykeln noggrant med en Wettex duk och Grumme diskmedel. Medan cykeln torkade snabbduschade jag. När kedjan hade torkat smörjde jag kedjan med olja. När min flickvän som hade fått sluta jobbet tidigare på grund av den mycket viktiga tävlingen kom hem stoppade jag in cykeln i bagagen på bilen och körde över Ölandsbron till Kalmar.

Asta blev intervjuad i Barometern
Min flickvän släppte av mig nära Stortorget och jag lyfte ut den nytvättade lilla Bianchi cykeln ur bagagen och skyndade mig till tältet vid nummerlappsutdelningen där Asta stod och väntande på sin racercykel. Flera människor tittade nyfiket på den lilla racercykeln. Först torkade jag bort överflödig olja noggrant från kedjan. Sedan satte sig Asta på cykeln och cyklade lite fram och tillbaka på Stortorget och provade att växla. Journalisten Anders Blank från Barometern kom fram och intervjuade henne och tog kort på henne.

-Har du varit med förut?, undrade journalisten.

-Ja, två gånger, svarade Asta.

-Hur har det gått då?, undrade journalisten.

-Bra!, svarade Asta.

-Hon har vunnit båda gångerna, förra året slog hon till och med alla killar, tillade jag.

-Hur tror du det kommer att gå idag då?, undrade journalisten.

-Jag hoppas att det kommer att gå bra, det har det gjort tidigare, svarade Asta.

Jornalisten tog kort på Astas tröja och skrev i tidningen Barometern att Asta Larsson bar den kaxigaste tröjan i tävlingen.

Asta och bästa kompisen Siri Sederkvist står i startfållan ready to race och förväntansfulla.

Loppet
Klockan 18:00 kallade tävlingsledningen barnen till startfållan. Jag sa till Asta att du behöver inte cykla ifrån de andra i början men släpp inte iväg någon heller utan var med där framme. Efter en lång väntan i den varma kvällssolen var det start på kullerstenen vid domkyrkan på Stortorget i centrala Kalmar. Barnen cyklade ett varv på samma 1700 meter långa bana som elitcyklisterna cyklade på senare på kvällen. Jag och Ingela gick och ställde oss vid den sista kurvan innan Kavaljersporten för att kunna heja fram Asta. Asta dök upp först av tjejerna på rakan efter Baronen. Hon korsade mållinjen först av tjejerna i åldern 8-9 år i barnloppet till förmån för Barncancerfonden och tog sin tredje raka seger i Kalmar Grand Prix Kids.

Poweratlet och multiatlet
Nu har Asta börjat träna för Kalmar Grand Prix Open om tre år. Häromdagen var mamma Anna ute och cyklade med Asta och lärde henne varningstecken som tävlingscyklister använder när de cyklar i klunga och det är hon jätteduktig på. Asta är en multiatlet och tränar mycket annat också. I vinter har Asta gått på två olika simträningar. Hon har haft som mål i ett helt år att vara med på Tri4fun SwimRun idag under Stadsfesten där man simmar 50 meter och springer 1000 meter men den tävlingen blev tyvärr inställd därför att det fattades pengar. Det är jättesynd för det är en viktig tävling för att få fram nya små triatlet talanger och det är en jätterolig tävling att titta på. Vi kanske kunde slå oss ihop några företag och sponsra tävlingen så att den blir av nästa år? Vi får se om Asta är med på löploppet Ironkids under Ironmanveckan nästa fredag 16:00 som är 1500 meter löpning i centrala Kalmar med start och mål på Stortorget. Asta tränar mycket fotboll. Veckan före Kalmar Grand Prix var hon och spelade Vimmerby Cup och gjorde åtta mål. Asta är fotbollstjej, cykeltjej, triatlettjej, löptjej, poweratlet och multiatlet. Vad månde bliva av denna fantastiska lilla idrottstjej? Nu är det 358 dagar kvar till nästa gång.

Watson hantlar på Malkars Träningscenter Västra

Bildresultat för watson pro dumbbells

Du har två armar och två händer och muskelfysiologisk forskning visar att basövningar med fria vikter genererar högst muskelaktivering. Om du vill styrketräna så effektivt som möjligt ska du därför träna med hantlar. Hantlarna är det viktigaste redskapet i ett gym men de flesta gym är inredda med dyra maskiner och billiga hantlar. Det är irriterande med klumpiga hantlar med dålig lettring som du inte får något bra grepp på när du tränar seriöst. Jag gillar high tech men när det gäller träning föredrar jag low tech. Jag gillar dock inte att lyfta skrot. Alla hantlar är bara skrot. De är billigt gjutjärn och plast från Kina och de väger inte ens det som det står på deras viktangivelse men det finns ett undantag.

Nytt friviktsgym på Malkars Västra
För tre år sedan flyttade jag min rehab verksamhet till Kalmar och hyrde ett behandlingsrum på Malkars Träningscenter Västra som ligger i en gammal tågfabrik på det gamla industriområdet i Kalmar. I samband med att jag började jobba i min klinik inredde Malkars ett friviktsgym. I början av den här veckan har de slängt ut all utrustning och byggt om friviktsgymmet helt och hållet.

Jag rekommenderade Watson hantlar
Första gången jag träffade Malkars VD Lars Malkar efter att jag började jobba i min klinik på Malkars berättade jag för honom om hantlar som är så långt ifrån skrot och så nära perfektion du kan komma. I början av sommaren berättade Lars för mig att de skulle göra stora förändringar i friviktsgymmet i sommar och att de skulle investera i Watson hantlar som jag rekommenderade honom för tre år sedan. Han sa att de hade varit sugna på Watson hantlar i tre år. Det finns sedan tidigare bara två gym i Sverige som har Watson hantlar och båda är PT gym.

Världens finaste hantlar
Vad i all världen är det nu för speciellt med Watson hantlar? Jo, det ska jag berätta för dig som inte är styrketräningsnörd för om du är det har du full koll på det. Engelska Watson tillverkar världens finaste hantlar. De tillverkar hantlar av extremt hög kvalité. Det är hantlarnas Rolls Royce. Hantlarna är CNC svarvade i massivt rostfritt stål. Vikterna är svarvade i ett enda stycke. Viktskivorna har avfasade och rundade silkeslena kanter. De har ingen bult i roterande centrum som kan lossna så att viktskivorna sitter löst. Torsionskrafterna är obefintliga och det finns därför inte någon möjlighet att skivorna lossnar. Watson kalibrerar hantlarna så att de väger exakt på grammet rätt. Greppet har en lettring som varken är för djup eller för grund för att du ska få ett perfekt grepp. Det finns två grepp att välja mellan, ett fast 35 millimeters grepp och ett roterande 50 millimeters grepp. Det roterande greppet roterar på dubbla rullager för att minska belastningen på din handled. Om du håller en Watson hantel i din hand och sätter snurr på vikterna roterar den resten av dagen. Det finns ingen zink-, krom- eller nickellegering i hantlarna och de har ingen ytbehandling som kan spricka och orsaka skärsår eller allergiska reaktioner.

En Watson hantel är hälften så stor
Rostfritt stål har en högre densitet än gjutjärn och Watson hantlar har därför en mycket mindre diameter än hantlar i gjutjärn och polyurethane. En 40 kilos Watson hantel är hälften så stor som en 40 kilos hantel i gjutjärn och polyurethane. Watson hantlar är därför inget för discobyggare utan det här är hantlar för dig som tränar seriöst och har som mål att bli stark på riktigt. De tyngre hantlarna har en större diameter på viktskivorna och är därför kortare och mer kompakta. Det innebär att tyngdpunkten ligger mitt i din hand. Du får därför bättre balans och större kontroll över hantlarna och kan göra längre rörelser. Din träning blir därför både säkrare, skonsammare och effektivare.

Vackra som smycken
Andra hanteltillverkare tillverkar sina hantlar i gjutjärn och designar dem med hjälp av ett skyddande hölje i polyurethane för att hålla nere kostnaden. Watson tillverkar hantlar i det mest hållbara material som finns. De tillverkar hantlar som är så bra som det är konstruktionsmässigt, tekniskt och mekaniskt möjligt att fabricera en hantel. Watson hantlar kostar därefter också. 2018 borde redskap för styrketräning vara tekniskt och funktionellt fulländade och av högsta kvalité. De flesta hantlar överlever inte länge i ett gym. Watson hantlarna kommer att överleva både dig och mig och lyftas av kommande generationer. Det är miljövänligt och hållbart. Watson hantlar är nakna, avskalade, back to basic, hardcore, oförstörbara, sofistikerade, funktionella och vackra. De blankpolerade rostfria stålhantlarna med sina silkeslena kanter ser ut som smycken från Tiffany & Co på 5th avenue i New York. Det ligger flera års produktutveckling bakom dem och en av världens framgångsrikaste styrkecoacher, Charles Poliquin har haft synpunkter på hantlarnas konstruktion. Simon Watson var tvungen att konstruera om hantlarna sju gånger innan Charles var nöjd. Watson lämnar livstids garanti på sina hantlar. Om en hantel går sönder får du en ny. De garanterar att ”They break you before you break them”.

-You can´t put words into my mouth, but you can put a Watson dumbbell in my hand.

Charles Poliquin

Min hjärtefråga
Det här med hantlar och deras viktintervall är min hjärtefråga. Om du gör effektiva basövningar med fria vikter ökar din styrka med 1-2 procent per träningspass beroende på hur tung belastning du lyfter i förhållande till din maximala styrka. Du kan därför inte öka belastningen med mer än 5 procent i taget men du måste öka belastningen efter 3-5 pass för att bli starkare annars kommer belastningen att vara för lätt och då blir du inte starkare. Dina muskler anpassar sig inte till en övning, de anpassar sig till en belastning och därför måste du öka belastningen ofta för att dina styrkeökningar inte ska stagnera. Den effektivaste form av periodisering som finns är att öka belastningen med 5 procent efter 3-5 pass. Det kallas progressiv styrketräning och det har tyngdlyftare och styrkelyftare använt sig av i alla tider. Det är så styrkeatleter snabbt blir starka.

Hantlar med ett litet viktintervall
De flesta gym har hantlar med ett viktintervall på 2,5 kilo. Du tvingas därför öka belastningen med 25 procent när 10 kilos hantlarna är för lätta. Det är naturligtvis rena vansinnet. Det fattar ju vem som helst att man inte kan öka belastningen så mycket. När 10 kilos hantlarna är för lätta är 12,5 kilos hantlarna för tunga och då blir din träning ineffektiv. 5 procent av 10 kilo är 0,5 kilo. Du måste först öka till 10,5 kilo och sedan till 11 kilo och så vidare. Du måste öka vikten fyra gånger i mindre intervaller innan du kan ökat till 12,5 kilo. Ju mindre viktintervall hantlarna har desto oftare kan du öka belastningen och desto snabbare blir du stark. Du kan inte göra fler repetitioner på en för lätt belastning istället. Ju lättare belastning du lyfter desto mindre effekt ger din styrketräning. Watson tillverkar hantlar med ett viktintervall på 0,5 kilo för att du ska kunna öka belastningen oftare och bli starkare snabbare. Det är bara Watson som tillverkar hantlar med ett så litet viktintervall. Lyft inte skrot! Lyft Watson hantlar!

Mitt första cykellopp på 18 år

Jag har inte kört ett cykellopp på 18 år. Jag har inte cykeltränat sedan våren 2012. Jag har bara cykeltränat i fyra månader. Igår morse klockan 10:00 ställde jag mig på startlinjen på pavén på Stortorget i centrala Kalmar i Hansa Bygg Grand Prix Open över 60 kilometer. Jag bestämde mig förra året på Kalmar Grand Prix för att vara med i år. På bilden har jag just gått i mål vid Domkyrkan.

Min träning har uteslutande bestått av 4×4 intervaller
Jag hade tänkt börja träna i början av oktober men började inte förrän i slutet av mars. Jag har bara kört 4×4 intervaller. I april körde jag alla pass på min Monark viktergometer mellan garaget och huset sent på kvällen efter jobbet. I maj körde jag de flesta passen på landsväg. I juni och juli har jag kört alla pass utom två på min landsvägscykel. I maj och juni åkte jag ofta hem på lunchen och körde intervallerna. Jag har haft semester sedan midsommar och kört intervallerna ute på landsvägen vid nio eller halv tio på kvällen. Jag har kört så sent för att det skulle bli svalare att det ofta har blivit så mörkt innan jag var klar med träningen att jag har varit rädd för att bli påkörd. Jag har cyklat de flesta kvällar. Jag har vilat en dag ibland. En gång i juli vilade jag två dagar och 21-23 juli vilade jag tre dagar men bara för att jag inte kunde träna innan det blev för sent. Jag har vilat de dagar det har blivit för sent för att träna eftersom det är för varmt att sitta på ergometern som jag helst tränar på. Jag har inte haft några planerade vilodagar men några dagar har jag känt att idag är jag trött. Jag har prioriterat att ha semester med min flickvän och därför inte förberett mig optimalt. Den 24 juli körde jag 40 kilometer med en av mina klienter men klämde in 4×4. Det är den längsta distansen jag har cyklat. En kväll i juli körde jag på viktergometern på min uteplats med en vindmaskin framför mig trots att det var för varmt därför att det hann bli för mörkt innan jag kunde cykla. Jag hatar att missa pass. Då insåg jag att jag inte var så tränad som jag ville vara innan Hansa Bygg Grand Prix. En testcykel är brutalt ärlig. Där får jag svart på vitt på min kapacitet. Jag tänkte därför inte vara med. En klient sa att jag hade lurat honom till att vara med för att jag skulle vara med och då kände jag att jag inte kunde dra mig ur men funderade hela dagen i fredags. I onsdags kväll hade jag tomt batteri i cykeldatorn och kunde inte genomföra intervallerna innan det blev för mörkt. Jag körde intervallerna i torsdags förmiddag istället trots att det var för varmt. Jag körde 27 kilometer istället för de 22 kilometer som jag brukar därför att det var för tät trafik där jag brukar köra intervallerna på kvällarna fram och tillbaka på vägen. De andra passen har varit 22-23 kilometer med 10 minuter uppvärmning, 4×4 intervaller och 10 minuter nedvarvning. Passen har tagit 45 minuter att genomföra. Fredag och lördag vilade jag från träning för att fylla mina glykogenlager och vila mina muskler. I lördags klockan 20:30 anmälde jag mig med 30 minuter kvar av efteranmälningstiden. Hur skulle det här gå?

Jag har kört 85 stycken 4×4 pass varav 125 mil på landsväg
Jag genomförde 2 pass på viktergometer i mars för att hitta rätt effekt i 4×4 intervallerna. Jag genomförde 19 pass på ergometer i april och ökade från 180 watt till 226,5 watt. Jag genomförde 9 pass på ergometer och 13 pass på landsväg i maj och ökade från 226,5 watt till 241,5 watt. Jag genomförde 1 pass på ergometer och 21 pass på landsväg i juni. Jag genomförde 1 pass på ergometer och 21 pass på landsväg i juli. Jag genomförde två pass på landsväg i augusti. Jag har genomfört 30 pass på ergometer och 55 pass på landsväg som totalt blev 125 mil landsvägscykling.

Race report
Jag ställde mig i startfållan med gruppen 60 km +35 km/h. Jag ställde mig långt fram vid startlinjen. Jag förstod att det skulle gå fort redan från början. Det var ju duktiga landsvägscyklister och triatleter med och distansen var kort. Det var hög fart från början. Vi var 11 cyklister i tätklungan. Jag har inte har kört mer än någon minut ibland på nedvarvningen efter mina 4×4 intervaller med händerna i bocken. Nu satte jag ned händerna i bocken och bara trampade i 60 kilometer. Jag tänkte att jag vill känna på det här. Jag vill känna på de här cyklisterna. Jag vill se om jag fortfarande tycker att det här är kul. Jag vill hänga med så länge jag orkar. Jag glömde att dricka de första 2 milen. Sedan drack jag hyfsat bra men jag drack 500 milliliter mindre Vitargo än planerat. Ibland tänkte jag att snart får jag ge mig. Sedan tänkte jag att, nej det kan du ju för fan inte göra, alla cykeltävlingar är jobbiga som fan. Det är ju det här du har jobbat för på ergometern utanför ditt hus klockan 23:00 på natten efter jobbet och på landsvägen på kvällen 21:30 när solen har gått ned i sommar istället för att sitta utanför drömhuset och mysa. Jag försökte inbilla mig att de andra cyklisterna var lika trötta som mig. Häng i och kämpa nu för fan. Ge dig inte. Jag kände mig ringrostig. Jag är inte van vid att cykla i klunga. Jag är dålig på att placera mig rätt när det blåser. Jag drog för hårt när jag drog, åtminstone de första förningarna. Jag tog för mycket vind efter förningarna. Jag visste inte var vi cyklade. Jag visste inte hur långt vi hade cyklat. Jag visste inte hur långt det var kvar till mål förrän det stod Lindsdal på en skylt. Då förstod jag ungefär hur långt det var kvar. Jag vägrade att titta på cykeldatorn. Jag tränar med vetenskaplig precision på ergometern men tävla det måste jag göra på känsla. Jag hade nog blivit rädd om jag tittat på cykeldatorn. Efter ungefär tre mil, tror jag, så var jag ouppmärksam och drack och blev avhängd. Jag bestämde mig för att lägga i en tyngre växel, ställa mig upp och spurta in på rulle igen. Det krävde ganska mycket kraft. Efter Lindsdal någonstans, tror jag att det var, attackerade två cyklister men jag såg inte vilka. Efter en stund blev jag avhängd av ytterligare två cyklister när jag var ouppmärksam igen. En av de andra cyklisterna fick kramp. Jag som tänkte att han och jag kunde hjälpas åt. Jag såg inte till de andra cyklisterna för de låg bakom mig. Då ryckte jag och höll tempotryck och körde solo de sista kilometrarna i den hårda blåsten. Jag tänkte att jag cyklar så fort jag kan nu så att de som tänker gå i kapp tappar lusten. Jag tänker jävlar inte släppa någon förbi mig och om jag inte gör det så lovade jag mig själv att vara nöjd med min prestation. Jag kom ensam in på upploppet. Min flickvän blev väldigt förvånad. Flera av mina klienter blev också förvånade. Lizette Krantz som ingår i Hansa Bygg Grand Prix organisation skrev ett SMS till mig och gratulerade till en grym cykling och att jag verkligen är tillbaka nu. Någon klient som vet hur kort tid jag har tränat blev rent av chockad, tror jag. En annan av mina klienter kallade det till och med för en bragd men han var ute och cyklade med mig förra sommaren när jag var en hösäck och fick lågt blodsocker så att han fick släpa hem mig. John Nilsson på Bianchi frågade mig om jag redan var i mål. Det var tur att jag klämde i så mycket jag orkade för jag hade tre cyklister 9 sekunder efter mig. Jag blev femma av 139 startande. Eurosports cykelkommentator Roberto Vacchi vann i år igen. Roberto som är före detta elitcyklist vann Kalmar Grand Prix för tredje gången.

Classement Général Hansa Bygg Grand Prix Open 60 km 5 augusti 2018

1 Roberto Vacchi 01:30:05
2 Jan-Åke Lundgren 01:30:15
3 Fredrik Norén 01:30:16
4 Michael Persson 01:30:20
5 Jerry Brännmyr 01:31:06
6 Fredrik Hertzman 01:31:15
7 Oscar Björk 01:31:15
8 Daniel Jonsson 01:31:15
9 Daniel Gustavsson 01:31:48
10 Jan Jansson 01:35:47

Jag har inte följt min plan
Jag har inte gjort det som jag planerade att göra förutom att köra 4×4 intervaller. Jag började inte träna i oktober. Jag sprayade mig inte med magnesium varje dag men de sista veckorna har jag sprayat 2-4 magnesiumlager om dagen en del dagar. Jag är dock inte uppe i de 45 lager jag ville spraya på mig under semestern innan loppet men har sprayat ungefär hälften. Jag har inte behandlat mig själv mer än två gånger på hela semestern. Jag har inte gjort aktiveringsövningar för sätesmusklerna förutom på morgonen innan loppet. Jag har inte styrketränat sedan i mitten av mars. Jag har inte sovit tillräckligt. Jag har inte kört någon distansträning men det hade jag inte tänkt göra heller. Jag kör bara 4×4 intervaller. Jag nådde inte mitt mål på 300 watt i intervallerna. Jag har haft problem med mina Garmin pedaler så jag har inte kunnat köra intervallerna med den precision jag har velat på landsvägen. Jag har inte följt min plan därför att då hade min semester varit som ett träningsläger för ett proffesionellt cykellag. Jag jobbar så mycket med cyklister och triatleter och löpare och andra idrottare hela dagarna och är hemma så lite så semestern var tvungen att bli min flickväns och min.

Det roligaste jag har gjort på länge
Cykeltävlingar är det roligaste jag vet. Det här är det roligaste jag har gjort på väldigt länge. Lite blodad tand får jag ju. Jag ska försöka orka fortsätta med 4×4 på ergometern sent på kvällarna efter jobbet och jag kommer att börja styrketräna på lunchen igen. Jag kan göra det bättre, mycket bättre. En av mina klienter vill ha med mig i Team Kalmarsund på Ölandsrundan den 2 september. Jag misstänker att det är 12 mil de ska cykla. Jag gillar inte att cykla långt, jag gillar att cykla fort. 60 kilometer är en perfekt distans. Det ska vara för att de har så snygga cykelkläder med Ölandsbron på ryggen och vår logotype då och för att jag känner flera i det laget. Jag vill vara stark och vältränad och ställa mig på startlinjen i Kalmar Grand Prix nästa år också. Vilken cykelfest det är!

Backhopparen vann en etapp i Tour de France på en Bianchi i år igen!


Örnen flög igen

Det är få cyklister som imponerar så mycket på mig som Primoz Roglic. Förra året vann den talangfulle slovenen etappen upp till Col du Galibier. Igår vann han den 19:e etappen genom att köra riktigt fort utför. Eurosports kommentator Anders Adamsson är lyrisk över hans utveckling som cyklist de sista två åren. Anders menar att man inte brukar bli så teknisk på cykeln när man börjar cykla så sent som Primoz gjorde men landsvägscykling är inte en så tekniskt krävande sport som många purister vill göra den till. Primoz chockade självaste Roberto Vacchi som bleknade över slovenens enorma prestation. Igår lade han ned sin cykel i kurvorna i utförskörningen och flöt som ett rinnande vatten igenom dem på sin celestéfärgade Bianchi Oltre XR4. Bianchi cykeln som är så starkt förknippad med stora cykelstjärnor och vinster i viktiga cykeltävlingar. Det blir inte vackrare än så. Det är anmärkningsvärt att Primoz väljer att köra bergsetapperna på Oltre XR4 när han har tillgång till den superlätta bergscykeln Specialissima men det säger en hel del om Oltre cykeln. Har du noterat att styrhuvudet inte är celestéfärgat utan himmelsblått på Primoz Bianchi cykel? Den före detta skidflygaren som flög som en örn utför igår har passande nog en örn målad i fronten på sin Bianchi.

Bildresultat för primoz roglic etappe 19

Rehabilitering visade vägen till cykelsporten
Vi är i slutet av den tredje och avslutande veckan av Tour de France. En före detta slovensk backhoppare vann gårdagens etapp. Primoz Roglic blev juniorvärldsmästare i backhoppning 2007. Efter en otäck krasch i backen där cykling var en del av rehabiliteringen började Primoz att tävla på cykel istället. Han började tävlingscykla 2012 och 2013 blev han professionell cyklist i Continentallaget Adria Mobil där han cyklade under tre säsonger. Sedan 2016 är han kontrakterad av UCI World Tour laget Lotto NL – Jumbo. 2016 var Primoz en hundradels sekund ifrån att ta den rosa ledartröjan maglia rosa på tempoprologen i Giro d´Italia och vann senare den 40 kilometer långa tempoetappen på den nionde etappen i Girot. Han placerade sig på tionde plats på OS tempot i Brasilien 2016. Primoz tycker att det är vackert att bara få delta i världens största cykeltävling Tour de France. Förra året blev han den första slovenska cyklisten som vann en etapp på Tour de France. Primoz har skapat slovensk cykelhistoria trots att han inte började cykla förrän han var 22 år.

Bildresultat för primoz roglic tour de france etappe 19

Framtida Tour de France vinnare?
Primoz Roglic attackerade två gånger när det var 13 kilometer kvar till mål i den sista stigningen upp till Col d´Aubisque men lyckades inte skaka av sig sina konkurrenter. När det var 8 kilometer kvar av etappen lade han ned sin cykel i kurvorna och körde ifrån dem i den tjocka dimman i den sista utförskörningen istället och vann den sista bergsetappen i årets Tour de France från Lourdes till Laruns med 19 sekunder före Geraint Thomas och gick om den regerande mästaren Chris Froome i sammandraget. Tack vare gårdagens etappseger tar sig Primoz Roglic upp på podiet. Han ligger på tredje plats i Tour de France 2:24 efter gula tröjan och 13 sekunder före fjolårssegraren Chris Froome inför dagens tempoetapp som pågår för fullt just nu på Eurosport 1. Idag är det det enda individuella tempoloppet i årets upplaga av Tour de France. Primoz är en duktig tempocyklist. Dagens tempoetapp är både kuperad och teknisk och går på smala vägar med snäva kurvor, branta uppförsbackar och utförslöpor vilket passar Primoz perfekt. Den brantaste uppförsbacken är den näst sista upp till Pinodieta som lutar 20%. Primoz kommer garanterat att göra bra ifrån sig på den här banan men han har världsmästaren i tempo, Tom Dumoulin 19 sekunder framför sig i sammandraget så det blir nog svårt för honom att förbättra sin placering ytterligare. Det är fyra mycket kompetenta tempospecialister som innehar de fyra främsta placeringarna i sammandraget inför dagens 31 kilometer långa tempoetapp från Saint-Pée-sur-Nivelle till Esplette. Geraint Thomas leder med 2:05 före Tom Dumoulin och sedan är det ytterligare 19 sekunder ned till Primoz Roglic. Om Geraint Thomas bara håller sig på cykeln så bör han få ställa sig högst upp på podiet imorgon när Tour de France som vanligt avslutas på Champs Élycées i Paris. Nästa år kan det mycket väl vara en solvensk före detta backhoppare som vinner Tour de France.

Bildresultat för primoz roglic etappe 19

Hemligheten heter starka ben
Cykelexperter som Roberto och Anders tror inte sina ögon när en oerfaren cyklist som tidigare har varit backhoppare cyklar ifrån fullblodsproffsen i bergen på Tour de France. Primoz började inte cykla förrän han var 22 år och har bara cyklat i 6 år. Jag som kan träningsfysiologi och vet att effektiv träning inte baseras på tro, myter och tradition har inga problem att förstå varför slovenen cyklar så fort. Det finns bara en enda sak som kan få dig att cykla fortare. Du måste utveckla en högre effekt. Det finns bara två saker som kan få dig att utveckla fler watt och det är en ökad maximal styrka i framåtdrivande muskler så att du kan trycka ned pedalerna med en större kraft och ett större och starkare hjärta som kan pumpa mer blod till de arbetande benmusklerna. Har backhoppare starka ben? Är du en cyklist som fortfarande inte tar din styrketräning på allvar är det dags att tänka om. Starka ben är viktigt i cykling. Det har Primoz Roglic bevisat två gånger i Tour de France nu. Grattis Primoz! Grattis Lotto NL- Jumbo! Grattis Bianchi!

Har du anmält ditt barn till Kalmar Grand Prix Kids?

I Kalmar träningscyklar fler människor per capita på landsvägscykel än i någon annan svensk stad. Intresset för landsvägscykling bland motionärer har aldrig varit större i Sverige. Det är många som cykeltränar seriöst men de flesta av dem kommer vi inte att få se på Tour de France i framtiden för de är för gamla. Trenden med motionscykling på landsväg som började efter milleniumskiftet efter mountainbikens era håller i sig.

Spinning, Vacchi och ett ökat intresse för hälsa
Jag tror att det är tre faktorer som har bidragit till att så många motionärer och elitmotionärer cyklar landsvägscykel idag. När spinning kom var det många som upptäckte vilken bra motionsform cykling är, Eurosports cykelkommentatorer Roberto Vacchi och Anders Adamsson har gjort hela svenska folket intresserade av cykel och det ökade intresset för hälsa och träning har gjort att många har börjat cykla landsvägscykel. Cykling är en lättillgänglig träningsform. Du kan cykla varje dag året runt utomhus eller inomhus. På sommaren pumpar du däcken och ger dig ut på landsvägen och på vintern sätter du dig på en ergometercykel eller spinningcykel. Jag vill passa på att avliva en myt här. Det finns en myt om att cykelträning kräver mer tid än löpning. Det gör det om du ska vara hjälpryttare i Tour de France eller cykla långa lopp men om du bara ska träna för hälsans skull räcker det med 45 minuter tre gånger i veckan. Det är precis lika effektivt att cykla som att springa i 45 minuter med samma puls.

Liten cykelnation, stora framgångar
Det finns många motionscyklister och elitmotionärer som cyklar idag men återväxten inom svensk cykel är dålig. Vi kan inte jämföra oss med stora cykelländer som Italien, Frankrike, Spanien, Belgien, Holland och Danmark där alla får prova på tävlingscykling när de är små. Till och med Norge har haft större framgångar än oss inom professionell cykling på landsväg det sista decenniet. 2015 ställde 119 herrjuniorer upp i Norska mästerskapen och 18 i Svenska mästerskapen. Det kan kanske ge dig ett perspektiv. Ett av Sveriges äldsta idrottsförbund har stora problem med nyrekryteringen. Det finns inget roligare än att tävla på cykel. Sverige har en lång och fin tradition med stora men glesa framgångar inom cykelsport. Vi har få tävlingscyklister och svenska proffscyklister har varit en sällsynt art men trots det har vi haft stora framgångar ibland. Du som är lite äldre kanske minns Fåglum bröderna Sture, Gösta, Erik och Tomas som blev världsmästare i lagtempo 1967, 1968 och 1969, tog OS-Brons 1964 och OS-silver 1968 i lagtempo, Gösta ”Fåglum” Pettersson som tog VM-brons 1964, vann Giro d´Italia 1971, vann en etapp i Giro d´Italia 1972 och blev trea i Tour de France 1970, Tommy Prim som blev två i Giro d´Italia 1981 och 1982 samt vann en etapp på Giro d´Italia 1983 och Sven-Åke Nilsson som blev världsmästare i lagtempo 1974, vann en etapp i Vuelta a Éspana 1982 och blev trea i Vuelta a Éspana 1982. Jag minns Bernt Johanssons OS-guld 1976, Glenn Magnussons etappvinst i Giro d´Italia 1998, Michael ”Roddarn” Anderssons VM-silver 1999, Magnus Bäckstedts etappvinst på Tour de France 1998 och vinst i Paris-Roubaix 2004, Gustav Larssons OS-silver 2008, Madeleine Lindbergs VM-brons 2000, Susanne Ljungskogs dubbla VM-guld 2002 och 2003, Emma Johanssons dubbla OS-silver 2008 och 2016 och VM-silver 2013. Nu behöver vi nya förmågor som kan ge Sverige fler framgångar i cykelsporten i framtiden och vilken plats är bättre för att vaska fram nya talanger än cykelstaden Kalmar?

Barn rör på sig för lite idag
WHO, läkare, Riksidrottsförbundet och idrottslärare uppmärksammar föräldrar på att barn rör sig för lite idag och att det leder till ohälsa. Dator och iPad har tagit över den roll spontanidrott hade förr när barn var ute och lekte och rörde på sig hela dagarna för att det var det som var kul. Då var barn som aldrig tränade mer vältränade än barn som tränar idag. Den här stora förändringen har skett snabbt, på mindre än tre decennier. Idag åker barn buss och bil korta sträckor istället för att cykla som de gjorde förr. Vi är på väg mot en samhällsekonomisk hälsokatastrof men det var det ingen politiker som tog upp i Almedalen förra veckan för det känner de inte till och det är de inte intresserade av. De förstår inte vilket stort lidande för individen och vilka stora samhällskostnader som väntar om vi inte vänder trenden med inaktiva barn nu. Politiker bryr sig inte om det som kräver långsiktiga beslut och bär frukt om många år. Här måste föräldrar ta det stora ansvaret. Cykling är ett enkelt sätt att få barn att röra på sig mer. Barnen är vår framtid.

Låt ditt barn få prova på cykelsport
Nu vill jag slå ett slag för cykelsport. Hansa Bygg Grand Prix Kids är ett utmärkt tillfälle att låta ditt barn prova på cykelsport, röra på sig lite eller bara vara med och cykla för barn som inte kan vara med och cykla. I samarbete med Team Rynkeby som cyklade till Paris för Barncancerfonden förra veckan arrangerar Kalmar Grand Prix som i år har bytt namn till Hansa Bygg Grand Prix ett barnlopp för barn med cancer den 3 augusti. Man behöver inte ha en racercykel eller cykel med växlar. Det går bra med vilken cykel som helst. Banan är kort och platt. Barnen cyklar bara ett varv. Alla friska barn orkar cykla den. Det är tredje året som barnloppet arrangeras. Kalmar har Sveriges bästa cykelpublik och publiken älskar alla barn som är med och cyklar så de får ett enormt stöd och många applåder och har jättekul. Efteråt får de medalj och isglass. Gör en insats i tredubbel bemärkelse. Anmäl ditt barn idag! Anmälan hittar du längst ner. Vem vet, kanske kan just ditt barn vara med och rädda andra barn, kanske får vi se en ny cykelstjärna födas.

Asta kommer, kommer du?
Asta kommer, hon undrar om du kommer? På bilden längst upp ser du Asta på upploppet på Larmtorget förra året. På filmen ovan ser du när Asta för två år sedan gjorde reklam för Kalmar Grand Prix Kids och försökte få fler barn och kompisar att vara med i det första barnloppet. I år blir det tredje året Asta cyklar tillsammans med kompisar för andra barn som inte kan. I välgörenhetsloppet Hansa Bygg Grand Prix hjälper barn andra barn. Det behövs så mycket hjälp och det krävs så lite för att vara med och hjälpa. Asta tycker att det är roligt att få vara med och hjälpa till. Hjälp Asta att cykla in pengar till Barncancerfonden.

Hansa Bygg Grand Prix Kids
Barnloppet Hansa Bygg Grand Prix Kids arrangeras i samarbete med Team Rynkeby Kalmar fredag 3 augusti 18:00. Start och mål är flyttat till Stortorget i år. Barnen cyklar genom Kalmar innerstad för andra barn som inte kan cykla. Barnen cyklar samma 1700 meter långa varvlopp som elitcyklisterna kör på kullerstensgatorna i centrala Kalmar senare på kvällen men i år kör man banan motsols. Anmälningsavgiften är 100 kronor. Hela behållningen går oavkortat till Barncancerfonden. Barnen delas in i åldersklasser. Alla barn mellan 6-12 år är välkomna!

Hansa Bygg Grand Prix Kalmar Kids (anmälningsavgift 2018)