Min väg tillbaka till att bli en vältränad cyklist del 4

Jag varierar inte min träning
Jag samlar inte mil. Jag räknar inte träningstimmar. Jag bryr mig bara om hur mycket jag ökar min syreupptagningsförmåga. Jag varierar inte min träning. Jag ökar effekten varje gång jag tränar istället. Jag kör bara 4×4 intervaller. Mitt hjärta vet inte om jag cyklar, springer, åker skidor eller skridsko. Det vet inte om jag distanstränar, tröskeltränar eller intervalltränar heller. Det vet inte ens om jag kör intervaller som är 2 minuter, 4 minuter eller 8 minuter. Det vet bara hur mycket det belastas.

Jag tränar inte för att bli trött
Jag tränar inte för att bli trött. Jag tränar för att öka min syreupptagningsförmåga. Det räcker inte att jag tränar tills jag är trött. Min kropp anpassar sig inte efter graden av trötthet. Den anpassar sig till en enda sak och det är belastning. Min syreupptagningsförmåga ökar när mitt hjärta blir större och starkare så att det kan pumpa mer blod till mina arbetande muskler. Belastningen på mitt hjärta måste därför vara tillräckligt hög.

Jag tränar inte som de som är bäst gör
Jag tränar inte som jag alltid har gjort, som alla andra gör eller som de som är bäst gör. Jag tränar för att öka min prestationsförmåga. Min prestationsförmåga ökar när min effektutveckling ökar. Jag tränar med exakt precision och vetenskapligt dokumenterad klinisk effekt. Jag tränar systematiskt och progressivt. Om jag inte vet vilken effekt träningen ger och om jag inte ökar effekten i små intervaller motsvarande träningseffekten kan jag inte träna effektivt.

Jag tränar inte på en trainer
Det finns ingen trainer som är tillräckligt exakt för att jag ska lita på den. Jag tränar inte på en Compu trainer, Cycleops Hammer Direct Drive Trainer, Tacx Neo Smart, Elite Drivo eller Wahoo KICKR. Det finns ingen cykel avsedd för inomhuscykling som jag litar på. Jag tränar inte på en SRM Indoortrainer, Cycleops Phantom 5 Indoor Cycle eller Wattbike. Det finns ingen annan ergometer som duger åt mig heller. Jag byter aldrig min Monark 874E mot en Cyclus 2, SRM Ergometer eller Monark LC7TT. En Monark viktergometer är överlägsen. Monarks ergometercykel används på testlabb, sjukhus och universitet och i forskningsstudier i hela världen. Jag tränar på ett medicinsk mätinstrument. Jag har ingen nytta av en pendelvågsergometer. För 4×4 intervaller är en viktergometer mycket mer praktisk och användbar eftersom jag kan öka belastningen snabbt när jag kör intervaller och i små viktintervaller med rostfria brickor varje pass. Jag litar inte på elektroniska mätinstrument. Jag litar bara på jordens gravitationskraft. Jag har inte tid med kalibreringar. Jag har kalibrerat viktskivorna och brickorna jag använder till min viktergometer. Det räcker att kalibrera dem en gång. Så länge jordens gravitation är konstant är belastningen i viktkorgen på min viktergometer också konstant och då kan jag träna maximalt effektivt. En Monark ergometer är konstruerad så att effekten är lika med belastningen multiplicerad med kadensen. På bilden ovan har jag en kilovikt en hektovikt och sju brickor som väger 15 gram i viktkorgen som väger ett kilo. Jag trampar 100 RPM och effekten är 220,5 watt. Det är 8 procent friktion i drivlinan. 220,5 watt på viktergometern motsvarar därför 238 verkliga watt. Det är inte viktigt att det är rätt antal watt utan att repeternoggrannheten är hög. Effekten måste däremot vara den samma varje gång jag har samma träningsbelastning och kadens annars kan jag inte träna systematiskt.

Jag analyserar inte träningsdata
Jag exporterar inga träningsdata till Strava eller Garmin Connect. Jag laddar inte ned och överför någon träningsdata till min dator. Jag analyserar inte effektkurvor, pulskurvor, kadenskurvor, höjdkurvor och temperaturkurvor. Jag har svårt att få tiden att räcka till cykelträning. Jag blir inte en bättre cyklist framför min dator. Jag blir en bättre cyklist på min viktergometer. Jag struntar i vilken FTP jag har. Det enda jag bryr mig om är vilken effekt jag kan utveckla i 4×4 intervaller. När mitt träningspass är över är det historia. Jag vill bara veta vilken effekt och slutpuls jag hade i varje intervall så att jag vet om effekten var rätt och vilken effekt jag ska ha nästa pass och det antecknar jag i mitt minne.

Jag tävlar inte när jag tränar
Jag tävlar inte med andra cyklister över Zwift , TrainerRoad, The Sufferfest, Kinomap eller Bikevo när jag tränar. Jag ska inte vara med på SM i ergometercykling heller. Jag tävlar inte, jag tränar. Tävlar gör jag på landsvägen. När jag tränar anpassar jag effekten efter mig, inte efter någon annan cyklist. Jag bryr mig inte om vilken snitteffekt jag kan hålla över en viss tid eller sträcka om jag inte ska köra ett tempolopp. För att få ett mått på min prestationsförmåga måste min syreupptagningsförmåga och min förmåga till effektutveckling divideras med min kroppsvikt. Det är därför inte intressant vilken effekt någon annan cyklist kan utveckla. Mitt mål är att bli en bättre cyklist imorgon än jag är idag. Cykelträning ska inte vara rolig, den ska vara effektiv. En gång frågade en cykeltidning Michael ”Roddarn” Andersson som är en av våra bästa proffscyklister genom tiderna om han verkligen tyckte att det var roligt att cykla så mycket som han gjorde. ”Om du tycker att träning är roligt ska du ta dig en allvarlig funderare på vad fan du håller på med”, svarade Roddarn. Om du vill bli en bättre cyklist måste du träna effektivt. Effektiv träning är systematisk, inte rolig. Är ditt mål att cykla långturer med likasinnade och göra fikastopp kan du självklart träna hur du vill. Tävlar gör jag kanske senare i sommar om jag blir tillräckligt tränad för att tycka att det är roligt.

Rostfria brickor gör mig till en bättre cyklist
Ju effektivare jag tränar desto mindre behöver jag träna. Ju mindre trötta mina muskler blir av träningen desto snabbare återhämtar jag mig. Ju mindre jag tränar och ju snabbare jag återhämtar mig desto oftare kan jag träna. Det är inte den som tränar mest som blir bäst utan den som tränar så att träningen ger mest. 4×4 intervaller på rätt intensitet ökar syreupptagningsförmågan med 0,5 procent i kliniska studier. Om intensiteten är för hög eller låg minskar belastningen på mitt hjärta. Intensiteten vid cykling mäts i effekt. Jag tränar för att öka min effektutveckling i 4×4 intervaller. Jag måste därför veta vilken effekt jag utvecklar i 4×4 intervallerna och vilken hjärtfrekvens jag har i slutet av varje intervall. Jag måste öka effekten varje pass progressivt i små intervaller motsvarande träningseffekten. Jag ökar effekten i 4×4 intervallerna lika mycket som min syreupptagningsförmåga ökar varje pass. Jag använder vanliga rostfria brickor för bultar som man kan köpa i järnaffären. De väger 15 gram och ökar effekten med 1,5 watt vid 100 RPM. Brickorna gör min träning mycket effektivare. Om jag kör intervallerna på för hög effekt tar det upp till tre dagar för mig att återhämta mig. När jag kör på rätt effekt kan jag köra dem dagligen i långa perioder. Jag blir självklart snabbare tränad om jag kan köra tjugo 4×4 pass i månaden istället för tio. Ju oftare jag kan köra 4×4 intervaller desto snabbare blir jag en tränad cyklist. Jag planar inte ut eftersom jag ökar effekten varje pass. Jag periodiserar inte min träning eftersom den effektivaste periodiseringen är progressiv effektökning.

Det kom ett paket från Italien
I fredags kom den i ett jättestort paket från Italien. Det var Arian, min nya cykel. En specialbeställd Bianchi Aria men Campagnolo Potenza och skivbromsar. Under högtidliga former med pompa, ståt och trumpetfanfarer lyfte jag ur cykeln ur kartongen och avlägsnade bubbelplasten. Nja, kanske inte under trumpetfanfarer. Det första som slog mig var hur lätt den är. Det andra som slog mig var vilken attityd den har. Det tredje som slog mig var hur vacker den är. Alla vajrar och hydrauliska slangar är invändigt dragna. Nu väntar jag bara på ett par Campagnolo Bora kolfiberhjul med 35 millimeters profil och flaskställ i kolfiber. Sedan kan jag montera cykelns slutgiltiga konfiguration med Garmin Vector 3 pedaler och Garmin 820 dator. Kadensmätaren är integrerad i pedalerna och trippmätaren beräknar distans med hjälp av en inbyggd GPS i datorn. Jag behöver därför inte ha några givare på cykeln. Den blir därför minimalistisk och clean. Jag läste en intervju med Klas Johansson häromdagen. Han tyckte att det var dyrt och onödigt för motionärer att köpa en bättre grupp än Ultegra och han tyckte att motionärer skulle välja en cykel med skivbromsar om de köper en ny. Hur fin och dyr cykel du än köper så kommer den aldrig att trampa sig själv. Det är motorn som är viktigast. Jag brukar säga att om du har en budget på 30000 kronor så köp en racercykel för 15000 kronor och en viktergometer för 15000 kronor. Det kommer att göra dig till en bättre cyklist än att köpa en racercykel för 30000 kronor för du måste trimma cykelns motor om den ska gå snabbt. Peter Sagan skulle cykla ifrån oss alla på en treväxlad Kronan med tveksamma aerodynamiska egenskaper som väger 20 kilo. Jag kommer inte att ha tid att prova Arian i helgen men det är ingen träningscykel. Jag håller mig till min träningsmaskin, en strippad och modifierad Monark 874E. Det finns ingen effektivare träningscykel än flygläkare Wilhelm von Döbelns ergometer.

Det blev en provtur ändå
Jag ångrade mig, jag var tvungen att montera Arian, ställa in den och prova den igår på vacker öländsk landsväg i vårskrud. Det är risk att mitt leende kommer att fastna på mina läppar. Det är den vackraste cykeltur jag har gjort i hela mitt liv men det berodde inte på Arian. Det berodde på vårvädret och att jag cyklade sakta och stannade flera gånger och njöt av hästar i hagar, vårblommorna vid vägkanten och sommarölänningar som inredde sina uteplatser i sina trädgårdar. Jag älskar Öland! Men Arian då? Jo, den var ungefär som min gamla cykel. Nej, jag skojar bara. Den var underbar! Vilken jävla skillnad! Den var lätt och styv och tyst och fin. Jag hörde inte ens frihjulet spinna. Jag hörde öländsk fågelsång istället. Allvarligt talat, kom hit och njut av våren här på ön. Hur någon som har mekaniska Campagonolo växlar kan uppleva ett behov av elektroniska växlar övergår mitt förstånd. Det blir nog bra med Arian men träningen den gjorde jag på viktergometern igår kväll så det så!

Tack gode gud, snart börjar Girot!
Tack gode Gud, på fredag börjar Girot för 101:a gången! För 97 dagar sedan, 101 dagar före starten i Girot blev The Bridge of Strings och Town Hall i Jerusalem rosa. Jag har alltid tyckt att Girot är roligare att följa än Touren. Girot är hårdare och italienarna har större passion för cykelsporten än några andra. I år startar Girot utanför Europa. Girot börjar fredagen den 4 maj med en tempoetapp i Jerusalem. Vem tar Maglia Rosa när prologen startar på King David Street och sträcker sig 10,1 kilometer genom centrala Jerusalem. De sista 300 metrarna lutar brant uppför. Lutningen är 9% de sista 100 metrarna. De tre första etapperna av Corsa Rosa går på Israelisk mark. Vem är starkast i dolomiterna? Miljoner italienska tifosis kommer att kanta de rosa vägarna i tre veckor. Vem kommer att bära Maglia Rosa när den sista etappen är körd som startar på Piazza del Popolo och består av 10 varv på en teknisk och utslagsgivande 11,5 kilometer lång bana med korta klättringar i centrala Rom? De sista 700 metrarna är vägen 8 meter bred och består av sanpietrini och stiger något. Kommer påven att kröna mästaren? Det blir spännande. Roberto Vacchi guidar oss genom 21 etapper med 3562,9 kilometer cykling, 2 individuella tempolopp, 7 spurtetapper, 6 medelsvåra etapper och 6 bergsetapper på Eurosport. När jag publicerar detta är det 4 dagar, 20 timmar, 54 minuter och 32 sekunder kvar till starten. Nedräkningen har börjat. Missa inte Girot!

Fredag 20 april
Jag körde 4×4 på ergometern på uteplatsen på framsidan av mitt hus på kvällen i mörkret eftersom det blåste mest där och jag ville ha så bra kylning som möjligt. Jag körde de två första intervallerna på 223,5 watt, jag sänkte till 219 watt i tredje intervallen och till 214,5 watt i fjärde intervallen som jag avbröt efter 02:27. Det var en alldeles för hög effekt och mina ben var för trötta efter de två första intervallerna. Jag ville inte fortsätta och förstöra min träning längre fram genom att syra ned mina benmuskler i onödan.

Måndag 23 april
Jag åkte hem på lunchen och ställde ut ergometern på uteplatsen bakom mitt hus och körde 4×4 på ergometern. Jag sänkte effekten till 214,5. Efter två intervaller sänkte jag effekten med ytterligare 4,5 watt till 210. Jag kom undan med bara lite trötta benmuskler.

Onsdag 25 april
Jag åkte hem på lunchen och körde 4×4 på ergometern i garaget med öppen garageport eftersom det regnade. Kalmarsundsbrisen gjorde gott. Jag sänkte effekten till 211,5 watt. Slutpulserna i intervallerna var 149, 153, 153 och 153.

Torsdag 26 april
Jag körde 4×4 på ergometern i garaget med öppen dörr på kvällen efter jobbet. Den öländska kvällsluften kylde gott. Jag ökade effekten med 3 watt till 214,5 watt. Slutpulserna i intervallerna var 147, 151, 152 och 153.

Fredag 27 april
Jag körde 4×4 på ergometern i garaget med öppen dörr på kvällen efter jobbet. Jag ökade effekten medytterligare 3 watt till 217,5 watt. Slutpulserna i intervallerna var 149, 152, 153 och 153.

Lördag 28 april
Jag körde 4×4 på ergometern utomhus mellan huset och garaget på kvällen. Jag ökade effekten 3 watt igen till 220,5 watt. Slutpulserna i intervallerna 149, 148, 151 och 153.

Jag ökar 3 watt per pass
Jag började träna för en dryg månad sedan. Jag körde pass på för hög effekt förra veckan på onsdagen och fredagen som förstörde hela förra veckans träning men nu har jag hittat rätt effekt igen. Jag har kört 19 pass och ökat 40,5 watt. Jag ökar just nu effekten med 3 watt per pass. Det innebär att jag ökar min syreupptagningsförmåga med 1,5 procent per träningspass. Det är en väldigt stor ökning. Min plan är att köra sex dagar i rad nu och öka 18 watt. Jag har redan kört tre av de passen.

Jag har kört mina 4×4 intervaller på följande effekter hittills:

Söndag 25 mars 180 watt
Fredag 30 mars 180 watt
Söndag 1 april 183 watt
Torsdag 5 april 184,5 watt
Lördag 7 april 187,5 watt
Söndag 8 april 190,5 watt
Måndag 9 april 193,5 watt
Onsdag 11 april 196,5 watt
Lördag 14 april 201 watt
Söndag 15 april 205,5 watt
Måndag 16 april 210 watt
Tisdag 17 april 214,5 watt
Onsdag 18 april 219 watt
Fredag 20 april 223,5 watt
Måndag 23 april 214,5 watt
Onsdag 25 april 211,5 watt
Torsdag 26 april 214,5 watt
Fredag 27 april 217,5 watt
Lördag 28 april 220,5 watt

Nu är det bara 79,5 watt kvar till 300 strecket.

Min väg tillbaka till att bli en vältränad cyklist del 3

Nattcykling i Saxnäs. Tur att det finns fasadbelysning på mitt hus så att jag ser displayen. Nu ligger det en kilovikt, en hekto vikt och sex stycken 15 grams brickor i viktkorgen som väger ett kilo. Belastningen är 2, 19 kilo, kadensen 100 RPM och effekten 219 watt men det är Monark watt. Läs mer om Monark watt längre ned. Det är så enkelt att träna på viktergometern. Jag bara lägger vikterna i viktkorgen och trampar 100 varv per minut. Jag kallar det No Brain Training. Effektivare träning finns inte.

Jag fick låna ett par Garmin Vector 3 av en klient
I tisdags kväll förra veckan kom en av mina klienter som är cyklist med ett par Garmin Vector 3 pedaler och lånade ut dem till mig. Han använder bara dem när han är utomlands och hyr cykel. Hur snälla klienter har jag egentligen? Dagen efter beställde jag en Garmin Edge 820 cykeldator och ett K-edge styrfäste i CNC fräst aluminium så att datorn hamnar framför styrstammen när jag åt frukost. Tydligen ska aluminiumet i fästet fungera som antenn så att pedalerna lättare får kontakt med datorn. I onsdags kväll innan jag åkte hem från jobbet hade jag fått ett mejl från samma klient som lånade ut Garmin pedalerna till mig. Han hade fixat ett par Garmin Vector 3 pedaler till mig och undrade om jag ville ha dem. Självklart ville jag det. Garmin Vector 3 är hårdvaluta och Garmin lovar inte leverans till cykelbutikerna förrän i mitten av juni. Han tog med dem i torsdags när han kom till mig på behandling. Nu kan jag köra 4×4 intervaller med mycket större precision ute på landsvägen.

Bianchi Café & Cycles
Jag har inte fått Arian än. Först ska den tillverkas på Reparto Corse i världens äldsta cykelfabrik. Reparto Corse är italienska och betyder tävlingsavdelningen. Det var 5 veckors leveranstid på Arian så den bör dyka upp i början av maj. Då ska Campagnolo hjul, Garmin datorn och Garmin pedalerna samt flaskställ monteras på den. Tills dess cyklar jag på min Bianchi Via Nirone 7 C2C med aluminiumram från 2011, Campagnolo Veloce och Campagnolo Vento hjul. Fint så det förslår. Jag tränar dock just nu enbart på en 65 kilo tung Monark viktergometer. Den konstruerades på 80-talet av Tore Gustavsson i Varberg men dess äldre syskon pendelvågsergometern konstruerade flygläkare Wilhelm von Döbeln redan 1954 så det är en riktigt modern cykel jag tränar på. Via Nirone 7 är Bianchis ursprungliga adress i Milano där fabriken låg 1885. Idag finns Bianchi fabriken utanför Treviglio och i modets och designens huvudstad Milano finns Bianchi Café & Cycles. Bianchi Café & Cycles i Stockholm har beställt en Bianchi Aria med Campagnolo Potenza och skivbromsar på Reparto Corse till mig. Har du besökt Bianchi Café & Cycles på Norrlandsgatn 16 i Stockholm? Om du inte har det så gör det även om du inte gillar Bianchi cyklar. Det är värt ett besök. Där finns italiensk gourmétmat och italienskt gofika. Bianchi Café & Cycles är restaurang och café med 100 platser och concept store med cykelaffär, klädbutik, bikefit och cykelverkstad i ett. Ett unikt koncept i cykelbranschen signerat Salvatore Grimaldi och Pelle Lydmar. Här kan du få din älskade Bianchi servad medan du tittar på dagens etapp av Girot, dricker espresso och äter biscotti.

4×4 onsdagen den 11 april
Jag körde 4×4 intervaller på ergometern i mitt garage efter jobbet sent ikväll. Jag hade rätt om att solen och värmen påverkade min puls i måndags när jag cyklade ergometer utomhus i 20 plusgrader och solsken. Då var mina slutpulser för höga i de tre sista intervallerna. Idag ökade jag effekten med 3 watt och slutpulserna var för låga. På lördag ökar jag effekten med 4,5 watt så får jag se om slutpulserna blir rätt.

4×4 lördagen den 14 april
Jag körde 4×4 intervaller på Monarken i garaget. Jag ökade effekten med 4,5 watt till 201 watt. Egentligen borde jag bara kunna öka 1 watt eftersom 4×4 intervaller på rätt nivå ökar VO2max med 0,5 procent per träningspass men jag har varit vältränad förut så jag ökar mer på grund av det. Jag har 170 i maxpuls och mina slutpulser i intervallerna var idag 151, 151, 153 och 156 BPM. Det är lite lågt. De borde vara 154, 156, 158 och 160. Jag ökar effekten med 4,5 watt imorgon.

4×4 söndagen den 15 april
Jag körde 4×4 intervaller på Monarken i garaget ikväll trots att det var 11-12 plusgrader idag men jag hade annat att göra. Jag ökade effekten med 4,5 watt till 205,5 watt. Mina slutpulser i intervallerna var idag 151, 154, 153 och 156 BPM. Jag ökar effekten med 4,5 watt imorgon.

4×4 måndagen den 16 april
Jag åkte hem på lunchen och ställde ergometern på uteplatsen och körde 4×4 intervaller. Jag ökade effekten med 4,5 watt till 210 watt. Slutpulserna var 153, 155, 157 och 159. Det var för varmt så pulsen blev troligtvis högre på grund av det. Notera att det ligger 20 stycken 15 grams rostfria brickor på vänster viktpinne och en 0,5 kilos och tre hektovikter på den högra viktpinnen. Det är 2,1 kilo och blir vid 100 i kadens 210 watt. Nu åker brickorna av nästa pass och ersätts av tre hektovikter och sedan börjar jag om med att samla brickor i viktkorgen.

4×4 tisdagen den 17 april
Jag körde 4×4 intervaller på ergomtern i garaget sent på kvällen 22:30 efter jobbet. Jag ökade effekten med 4,5 watt till 214,5 watt. Slutpulserna var 154, 155, 157 och 158. Det var för varmt så pulsen blev troligtvis högre på grund av det. Jag måste ställa ut ergometern på uteplatsen och hoppas på att det blåser och cykla med bar överkropp på kvällarna annars blir jag för varm och pulsen stiger.

4×4 onsdagen den 18 april
Jag körde 4×4 intervaller på ergometern. Jag ställde ut den mellan garaget och huset. Jag började värma upp 23:05 Jag jobbade två timmar på förmiddagen och åtta timmar i sträck på eftermiddagen från 13:00-21:30. Jag ökade effekten med 4,5 watt till 219 watt Det var 14 grader utomhus så jag blev för varm. Slutpulserna var 153, 158, 159 och 162. Det var första gången det var jobbigt men det var femte dagen i rad, jag var trött i benmusklerna, jag hade troligen vätskebrist och jag har sovit för lite. Jag har ökat 22,5 watt på fem dagar. Det blir behandling av lår- och vadmuskler och vilodag imorgon tror jag men det tar emot.

Monark Watt
219 Monark Watt motsvarar 236,5 verkliga watt. Det är åtta procent friktion i drivlinan på en Monark ergometer. Jag ska skuva på Garmin pedalerna på Monarken och lägga 1 kilo i viktkorgen och trampa 100 RPM någon dag så ska ni få en rapport om hur många Garmin watt 200 Monark watt är och då får jag svart på vitt på vilken effekt jag ska ha på Bianchin kontra Monarken om jag växlar mellan dem från dag till dag.

Nu har jag passerat 200 strecket
Jag har kört mina 4×4 intervaller på följande effekter hittills:

Söndag 25 mars 180 watt
Fredag 30 mars 180 watt
Söndag 1 april 183 watt
Torsdag 5 april 184,5 watt
Lördag 7 april 187,5 watt
Söndag 8 april 190,5 watt
Måndag 9 april 193,5 watt
Onsdag 11 april 196,5 watt
Lördag 14 april 201 watt
Söndag 15 april 205,5 watt
Måndag 16 april 210 watt
Tisdag 17 april 214,5 watt
Onsdag 18 april 219 watt

Nu är det bara 81 watt kvar.

Min väg tillbaka till att bli en vältränad cyklist del 2

Igår var det sommarväder här på Öland. Jag åkte därför hem på lunchen för att cykelträna. Jag skulle egentligen ha haft vilodag från cykelträning idag men kunde inte motstå det fina vädret. Det var 20 grader och vindstilla. Det var inte ens en krusning på vattenytan i Kalmarsund. Jag gjorde precis som förrgår. Jag värmde upp på landsvägen på Bianchin. Jag cyklade med bara ben idag som du ser på bilderna. På vägen mot ridskolan i Aledal smekte fartvinden försiktigt mina bara ben. Jag cyklade Saxnäs-Aledal-Brofästet-Saxnäs vilket är 11 kilometer. Som tur är sopade Mörbylånga kommun Saxnäsvägen förra veckan. När jag kom tillbaka till mitt hus satte jag mig på viktergometern som jag hade ställt fram i solen på uteplatsen på baksidan av huset i förväg. Havsbrisen från Kalmarsund gjorde små tappra försök att svalka min kropp men jag blev snabbt överhettad av solen och den varma luften.

4×4 på 193,5 watt
Jag hade planerat att öka effekten i 4×4 intervallerna med 1,5 watt men under uppvärmningen bestämde jag mig för att öka 3 watt istället. Jag körde intervallerna på 193,5 watt. Slutpulsen i den första intervallen blev rätt. Slutpulserna i de andra intervallerna blev några slag för höga men det var inte jättejobbigt så jag tror att det kan ha varit värmen som fick min puls att stiga några slag för mycket. På våren och sommaren är det bättre att cykla på riktigt på landsvägen än på viktergometern så att fartvinden kyler. Då får man även frisk luft och får känna fartens tjusning. När det är vår och sommar är det rena aromaterapin att cykla här på Öland. För att kunna genomföra intervallerna på rätt intensitet på landsvägen krävs dock att man förvandlar sin landsvägsdröm till ett rullande testlabb genom att montera en tillförlitlig effektmätare på den. Vad jag längtar efter ett par Garmin Vector 3 pedaler så att jag kan köra 4×4 intervallerna med rätt effekt även ute på landsvägen.

Nedvarvning på landsvägen
Jag bröt mot flera stilregler idag. Först och främst så cyklade jag med orakade ben för jag har inte hunnit raka dem än. Jag hade inte tänkt cykelträna idag och jag räknade inte med att det skulle vara 20 grader och det var det inte när jag värmde upp. Då var det bara 19 grader. Så där bröt jag mot en regel till. Man får inte cykla med bara ben om det inte är minst 20 grader. Det var däremot 20 grader på nedvarvningen. Jag hade celesté färgade strumpor också. Det godkänner jag om man har en Bianchi men det gör nog inte Anders Adamson trots att han också har en Bianchi. Jag cyklade dessutom utan cykeltröja på ergometern. Jag matchade däremot de vita dekalerna på Bianchin med vit styrlinda, vita bromshandtagsgummin, vit sadel, vita pedaler, vita flaskställ, vita cykelskor, en hjälm med vita inslag, cykelkläder med vita muddar och vita handskar. Det borde Anders göra tummen upp för. När jag hade genomfört 4×4 intervallerna på min Monark satte jag mig på Bianchin igen och varvade ned i solskenet ute på landsvägen. Det är bara 500 meter från mitt hus ut till Saxnäsvägen. Jag cyklade Saxnäs-Aledal-Saxnäs vilket är 5 kilometer. Fartvinden fläktade och svalkade min överhettade kropp. Herregud vad skönt det var! Nu har jag cyklat tre dagar i rad och igår fick jag en försmak av sommaren. Idag blir det vilodag från cykelträning, behandling av muskler och styrketräning.

Jag har kört mina 4×4 intervaller på följande effekter hittills:

Söndag 25 mars 180 watt
Fredag 30 mars 180 watt
Söndag 1 april 183 watt
Torsdag 5 april 184,5 watt
Lördag 7 april 187,5 watt
Söndag 8 april 190,5 watt
Måndag 9 april 193,5 watt

Nu är jag ytterligare 3 watt närmare mitt mål.

Min väg tillbaka till att bli en vältränad cyklist del 1

Det här artikeln är den första i en dokumentärserie om min väg tillbaka till att bli en vältränad cyklist igen. Jag skriver den inte för att jag tror att någon är intresserad av mig och min träning utan för att det är många som är intresserade av effekten av 4×4 intervaller. Ser du vilka fina vita Bianchi Milano kläder jag har? Anders Adamson sa tydligen under Flandern runt att han inte godkänner vita cykelbyxor men det är ju urtjusigt eller hur? En klient påpekade att jag är vitskäggig. Med det ville han antagligen säga att han tycker att jag är gammal. Jag är inte gammal, jag har bara levt länge. Till Kalmar Grand Prix ska jag raka bort skägget på kinderna och färga det Tour de France gult så att jag ser ut som Il Pirata Marco Pantani.

Garmin Vector 3 e 3S: addio complicazioni nella misurazione della potenza

Jag vill ha Garmin pedaler!

Idag sken solen och det var 16 grader varmt här på Öland där jag bor. Våren är äntligen här. Det var perfekt väder för utomhuscykling men jag har inga Garmin pedaler med inbyggd effektmätare än. För att jag ska kunna köra 4×4 intervaller på rätt intensitet så att jag får ut maximalt av dem, återhämtar mig snabbt och kan köra dem ofta måste jag veta vilken effekt jag utvecklar i intervallerna. Det är väldigt lätt att köra för hårt eller med ojämn intensitet i intervallerna, speciellt på landsvägen. Garmin släppte nya pedaler med inbyggd effektmätare med hög tillförlitlighet på Eurobike i höstas. Pedalerna är helt nya och teknologin helt ny. Nu ser de ut och fungerar som vi drömde om att de skulle göra redan från början men då var det inte tekniskt möjligt. Jag skrev en artikel i höstas om helt nya Garmin Vector 3. Nu är äntligen podarna borta och batteri och sändare integrerade i pedalerna. Garmin uppger att tillförlitligheten är +/- 1 procent. Om du använder Garmin Vector 3 pedaler med dubbelsidig mätning och ställer in så att de mäter relativt sällan i din cykeldator så får du stabila wattvärden enligt en av mina klienter och då kan du köra 4×4 på rätt intensitet. Jens Klier på Cykelogen säger att han får in Garmin Vector 3 i mitten av april. De flesta andra cykelbutiker säger att Garmin inte kan leverera dem förrän i mitten av juni. Jag hoppas att Jens får hem dem i mitten av april och lägger undan ett par till mig så att jag kan köra intervallerna på landsvägen med vetenskaplig precision och kliniskt dokumenterad effekt i vår och sommar.

Effektbaserade intervaller utan effektmätare
Vad gör man när man inte har någon effektmätare på sin landsvägscykel och är jättesugen på att cykla utomhus och ändå vill ha ut maximalt av sin träning? Jag gjorde så här idag. Jag började med att värma upp på landsvägen på min Bianchi. Jag cyklade Saxnäs-Aledal-Brofästet-Saxnäs vilket blev 11 kilometer. På vägen mot ridskolan i Aledal hade jag sydlig vind i ryggen. Som jag har väntat på ljumma vindar från sydligare breddgrader. På tillbakavägen från Aledal mot rondellen vid Ölandsbron var det ganska kraftig motvind men det var ingen isande kyla i vinden idag utan tvärtom. Det var som att släppa ut en ko på grönbete. Jag tycker att man borde börja med cyklistsläpp på våren. När jag kom tillbaka till mitt hus satte jag mig på min viktergometer som jag hade ställt fram på uteplatsen i förväg. Det blev nakencykling i det varma vädret. Det blev för varmt med benvärmare men jag hade inte tid att ta av dem. Vinden från Kalmarsund fläktade behagligt och kylde min överhettade kropp.

4×4 på 190,5 watt
När jag hade genomfört 4×4 intervallerna på 190,5 watt på min Monark satte jag mig på min Bianchi igen och varvade ned på landsvägen. Jag cyklade Saxnäs-Aledal-Saxnäs vilket blev 6 kilometer. Jag ökade belastningen i intervallerna med två 15 grams rostfria brickor idag vilket ökar effekten med 3 watt. Jag håller alltid 100 RPM i kadens. Enligt vetenskapliga studier ger 4×4 intervallerna 0,5 procent ökad syreupptagningsförmåga per pass så jag ska egentligen bara kunna öka 1 watt varje pass men eftersom jag har varit tränad förut kan jag förhoppningsvis öka lite mer. Ser du att jag bytte till retro outfit från Campagnolo på överkroppen till nedvarvningen? Jag kan inte dra på mig blöta tröjor och riskera att bli förkyld om jag ska bli tränad på kort tid. Det blev mycket cykelkläder i tvättmaskinen idag men jag är ett steg närmare 300 watt.

Min plan är att öka 30 watt i månaden
Det här var mitt sjätte träningspass på min väg tillbaka till att bli en vältränad cyklist igen. Jag kör endast 4×4 intervaller. Jag har ökat 10,5 watt i intervallerna på fem träningspass. Nu blir det en vilodag. På tisdag kör jag på 192 watt. Jag ska försöka att träna två dagar och vila en i fortsättningen. Jag måste försöka få in fem stycken 4×4 pass i veckan. Då ska jag kunna öka 30 watt i månaden. Mitt mål är 300 watt den sista juli så att jag är i anständig form till Hansa Bygg Grand Prix i Kalmar den 5 augusti. Om jag kan vara uppe i 210 watt i slutet av april och kan öka 30 watt i månaden under maj, juni och juli ska jag kunna nå 300 watt innan Hansa Bygg Grand Prix men det är en tuff plan.

Jag har kört mina 4×4 intervaller på följande effekter hittills:

Söndag 25 mars 180 watt
Fredag 30 mars 180 watt
Söndag 1 april 183 watt
Torsdag 5 april 184,5 watt
Lördag 7 april 187,5 watt
Söndag 8 april 190,5 watt

Nu är du uppdaterad på min träning. Trevlig kväll!

Cykelpremiär i Läckeby

I söndags höjde jag sadeln åtta centimeter och pumpade däcken på Astas racercykel och lovade att cykla med henne till helgen om vädret var fint och hon hade lust. Igår bar det av till Läckeby. En liten cykelsugen tjej ringde och frågade mig om vi kunde cykla. Solen sken och det var 10 plusgrader men det var iskalla vindar på fastlandet.

Nu växlar jag ämne en stund
Jag lånade mamma Annas mattsvarta Bianchi. Det är tur att hon har en Bianchi för jag sätter mig inte på någon annan cykel. Men vad var det för konstiga växlar på cykeln? Jag Googlade det när jag kom hem och det är tydligen ett företag som tillverkar fiskeutrustning i Japan som tillverkar dem. Nåja, jag behövde inte växla och Asta och jag bromsar aldrig. Det är fullt ös hela tiden. Jag tänkte på när Bernt Johansson lämnade in sin cykel på service hos bröderna Fåglum på Racerdepån i Vårgårda inför Olympiska Spelen i Montreal 1976. Erik Fåglum såg att det satt franska Simplex växlar på den och tänkte att det kan ju inte Bernt ha i OS så han bytte till italienska Campagnolo komponenter på Bernts cykel utan att säga någonting till honom. När Bernt vann OS ville företaget som sponsrade Bernt med Peugeot cykeln ha tillbaka cykeln för att ställa ut OS-guld cykeln i en monter på huvudkontoret i Stockholm. De blev förvånade när det satt Campagnolo komponenter på den och fick bråttom att byta tillbaka till Simplex som cykeln monterades med i original. Peugeot är en fransk cykel och den ska antagligen ha franska komponenter men Bianchi är italiensk och den ska självklart ha italienska komponenter. Tullio Campagnolo uppfann snabbkopplingen för racercyklar 1930 och växeln 1940. Campagnolo började utveckla elektroniska växlar redan 1994. Proffscyklister i Liquigas, Lampre och Saeco stallen och flera andra professionella team har cyklat med tidigare versioner av Campagnolos elektroniska växlar bland annat i Giro ´d Italia 2007 och 2008. Visste du att franska Mavic var först på marknaden med ett vajerlöst elektroniskt växelsystem 1999 som hette Mektronic? Jag har pratat med cykelmekaniker som påstår att Campagnolo, Shimano och SRAM är precis lika bra idag. Det är bara en fråga om tycke och smak påstår de och det är troligtvis sant. Det finns dock skillnader i design och funktion. Jag gillar Campagnolo. Jag tycker att Campagnolo är snyggare. Jag tycker att en italiensk cykel ska ha italienska komponenter. Jag vill ha en italiensk fullblodsracer. För mig är cykling italienskt. Jag älskar den norditalienska cykelkulturen, traditionen och passionen.

Cykelsugen sedan i september
Asta sa att hon hade längtat efter att cykla sedan vi cyklade förra gången och det var i början av september. Inte undra på att hon var förväntansfull. Hon ska vara med på Kalmar Grand Prix Kids den 3:e augusti som hon har vunnit två år i rad. Vi cyklade Läckeby-Lilla Vångerslät-Blomkulle-Maltorp-Nyhem-Solbacka och vände där och cyklade tillbaka vilket blir 7,4 kilometer. Asta kom ihåg att vi mötte en traktor och såg en jättefin vit häst förra gången vi cyklade här. Hon kom även ihåg hur dåligt väder det var den gången. Vi såg den fina vita hästen i hagen i Solbacka idag också. Det var mycket grus med vassa stenar på den landsvägen. Efter vätskepaus vid Astas hus cyklade vi norrut förbi Lenas Gårdsbutik som har ekologisk mat av finaste märke där Asta brukar köpa smaskig mat och naturligt godis mot Rockneby men vände vid Åsarna. Det blev ytterligare 8,6 kilometer.

Rekordet runt Vättern och cykelkläder
Team Kalmarsund, cykellaget som ska cykla 30 mil runt en avlång sjö i SUB-8:30 grupp och som har den vackra ölandsbron och vår logotype på sina fina cykelkläder cyklade 13 mil igår. Apropå Vätternrundan så finns det de som påstår att Fåglum brödernas rekord är slaget. Det enda rekord runt Vättern jag godkänner är ett lagtempolag på fyra cyklister på cyklar med stålram och ramväxel som cyklar under 06:42. De behöver inte ens vara bröder. 40 cyklister som växeldrar på kolfibercyklar som väger hälften och som dricker Vitargo hela vägen underkänner jag. Apropå cykelkläder så fick jag cykelkläderna jag har på mig på bilden i julklapp av Johanna Nilsson f.d proffscyklist och landslagscyklist som jag var styrkecoach för. Hennes pappa Kjell Nilsson var proffs i Ariostea stallet i Italien i tre år 1986-1988 och jobbar på Shimano. Johanna har också jobbat där. Shimano Nordic distribuerar Pearl Izumis cykelkläder i Sverige. För Asta som tävlar på en varvbana i Kalmar innerstad som bara är 1700 meter var de 16 kilometer som hon cyklade igår distanspass. Asta sprintade visserligen i intervaller. Hon fick cykla som hon ville. Jag har nämligen inte kollat upp om det är okej att träna barn systematiskt med 4×4 intervaller. Vi tränade på vår souplesse. Souplesse är franska och betyder att man ska trampa med lätta ben på ett flytande sätt. Asta var duktig och höll rak kurs på vägkanten de få gånger det kom bilar. Hon är pigg i bena den tösa och det finns massor med lust, energi och kraft i hennes lilla kropp.

Min italienska resa
Jag drömmer om ett studiebesök på Bianchi fabriken i Treviglio utanför Bergamo. Det fattar ju vem som helst hur trevligt det är där. I Italien är Bianchi näst intill heligt. Jag drömmer också om en cykeltur runt sagolikt vackra Como sjön, ett besök i Venedig, det var 30 år sedan sist och till Galleria dell´Accademia i Florens där Michelangelos David staty står och den resan ska avslutas i Toscana med mer cykling och gourmétmat. Italienare har en så stor kärlek till cykling och mat. Nu kanske du tänker de gillar att titta motorsport och fotboll också. Det gör de om det inte är någon viktig cykeltävling. En gång slutade de till och med att kriga för att det var en viktig cykeltävling. För 30 år sedan spenderade jag en hel semester i Italien med att leta efter en David staty som jag skulle ställa i caféet i gymmet jag skulle öppna i september. Det tänker jag skriva mer om i en artikel jag publicerar den 24 september. Håll utkik efter den. I Italien är cykling religion. Påven har ett eget cykellag som heter Amore & Vita och en munk som hette Gino Bartali tävlingscyklade på 30- och 40-talet.

Kalmar är Sveriges Lombardiet
Asta vill ha internationell konkurrens i år och det kommer flera danska lag till Hansa Bygg Grand Prix. De kanske kan ta med någon åttaårig tjej som är duktig på att cykla som kan utmana Asta i en spurtduell på upploppet i år. Det skulle hon tycka var roligt. Cykelintresset i Danmark har alltid varit stort. Danmark är Skandinaviens Italien i den bemärkelsen. Öland brukar kallas nordens Provence. Härmed utnämner jag Kalmar till Sveriges Lombardiet med tanke på hur många som cyklar landsvägscykel här, det stora antalet ekologiska bönder och alla trevliga restauranger med gourmetisk mat. En cykelhandlare berättade för mig att det säljs 1100 nya racercyklar varje år i Kalmar. Då kanske du kan få ett litet grepp på hur stort cykelintresset är i lilla Kalmar?

Helvetet i norr
Idag är det L´enfer du nord som betyder helvetet i norr. Paris-Roubaix började för arton minuter sedan på Eurosport. Det är en av två vårklassiker som till stora delar avgörs på gatsten. Det har många och långa pavéavsnitt. Pavé är franska och betyder kullersten men det är inte sådana fina kullersten som vi har här i Sverige. En del pavéavsnitt är gamla romerska vägar andra är vägar bönder har använt sedan urminnes tider och stenen är mycket ojämn och grov. Du blir minst lika trött av vibrationerna som av kraften du trycker ned i pedalerna. Proffsen kör med specialutrustade cyklar. Team LottoNL-Jumbo stallet som cyklar på Bianchi cyklar har en fördel med den vibrationsdämpande Countervail teknologin. Paris-Roubaix var Magnus Bäckstedts favorittävling. På en fråga svarade han en gång att han hellre skulle vinna Paris-Roubaix än OS. Då förstår du hur stor prestigen i att vinna helvetet i norr är bland proffsen. Med sin storlek, tyngd och teknik flöt Big Maggie över de grova gatstenen. Han kunde ha vunnit redan 1998 då han var loss i en mindre klunga med cyklister men tvingades vänta in sin lagkapten efter stallorder och slutade sjua. Magnus Bäckstedt vann Paris-Roubaix 2004 på en Bianchi inne på velodromen i en spurt mot Tristan Hoffman, Roger Hammond och Fabian Cancellara. Året efter blev han fyra. Vem kommer först i mål på velodromen i Roubaix i eftermiddag? Vem vinner Kalmar Grand Prix Kids för flickor i åttaårsåldern den 3:e augusti? Idag är det fint cykelväder här på Öland. Solen skiner från en klarblå himmel och det är 12 plusgrader nu. Pumpa däcken!

Utomhuscykling i solen idag

Idag var det cykelpremiär utomhus. Solen tittade fram och det var 11 plusgrader. Snön är nästan borta. Jag cyklade på avsnittet med finpavé bakom mitt hus på lunchen idag. Jag tog inte ut Bianchin utan Monarken. Monarken är världens bästa träningsmaskin. Bianchin är bara till för fincykling när man ofint nog ska cykla ifrån andra landsvägscyklister på asfalten. Det är mycket effektivare att träna på viktergometern än på racercykeln. Jag kör alltid 4×4 intervaller, idag körde jag på 184,5 watt i intervallerna. Om du tittar noga ser du att det ligger tre 15 grams rostfria brickor på den vänstra pinnen i viktkorgen och en 0,5 kilos vikt och tre hektovikter på den högra. Viktkorgen väger 1 kilo. Det blir 1,845 kg och med 100 RPM i kadens blir det 184,5 watt. I övermorgon kör jag på 186 watt. Jag lägger alltså på en 15 grams rostfri bricka till. Analog träning är pålitligast. Om vikterna är kalibrerade är jordens gravitation referens för att belastningen är rätt. Det här var mitt fjärde pass på min väg tillbaka till att bli en tränad cyklist igen. Jag måste få in pass med norska fyror varannan dag nu resten av april om min plan fram till Kalmar Grand Prix ska hålla. Ta din landsvägscykel och åk ut och cykla eftermiddag. Trevlig cykeltur önskar jag!

Cykla med stil

Marco Pantani

Cyklar du landsvägscykel? Många köper en stilig cykel men glömmer bort sig själva. Du och cykeln är ett ekipage. Du ska också vara stilig. Det ska vara stil på landsvägscyklister. Fråga Anders Adamson som är cykelkommentator på Eurosport så får du höra. Han är stilpolisernas stilpolis. Det finns ingen annan lika ansträngande sport där stil är så viktigt som det är inom proffscykling. Landsvägscykling är den vackraste av alla uthållighetssporter. Det finns en stilkod, oskrivna lagar och regler som alla som cyklar landsvägscykel måste följa om de vill bli tagna på allvar av riktiga landsvägscyklister. Om man börjar med en sport måste man följa reglerna.

Modet och färgerna har skiftat under åren
Reglerna har åtminstone funnits inom cykelsporten sedan 50-talet när stilikonen Fausto Coppi tävlade. En amerikan som heter Lance Armstrong bröt mot reglerna genom att ha för långa byxor och för långa strumpor i fel färg men han bröt mot en del andra regler också. Gör inte det du också. Modet har skiftat genom åren liksom färgerna. Du kan välja vilka färger du vill på dina cykelkläder så länge du följer reglerna. På bilden har Marco Pantani cykelkläder som Santini i Lallio utanför Bergamo tillverkade men de designades troligtvis i modets huvudstad Milano. Du ser hur kläderna tar upp cykelns färger på ett alldeles utmärkt sätt. Stil är ordet. De här cykelkläderna bar Marco Pantani när han vann Giro ´d Italia och Tour de France 1998. När han vann Girot var prickarna på cykeltröjans muddar rosa och när han vann Touren var de gula. Bara en sådan sak. Jag hade två sådana cykeltröjor och tre par sådana cykelbyxor en gång i tiden. Frågan är om det har funnits snyggare cykelkläder någon gång. Det är 20-årsjubileum för Marco Pantanis dubbelseger i år och Bianchi har därför tillverkat en variant av sin bergscykel Specialissima i samma färger som Marco hade på sin cykel 1998 eftersom Marco var bergsspecialist och Santini har nytillverkat Mercatone Unos cykelkläder. Köp dem på Bianchi Store i Tyskland. Det har Pelle Sederkvist gjort och han har en gul Bianchi. Har du koll på reglerna? Jag listar dem här för säkerhets skull så kan du skriva ut dem och sätta dem på din kylskåpsdörr och pricka av dem så att det blir enkelt för dig att följa dem. Det är bara 55 regler men de är livsviktiga.

  1. Följ under alla förhållanden och väderlekar alltid stilkoden, de oskrivna lagarna och reglerna.
  2. Cykeln ska alltid vara nytvättad, kedjan rengjord och smörjd och överflödig olja noggrant borttorkad.
  3. Ge din älskade cykel omtanke, kärlek och underhåll regelbundet. Din cykel ska alltid vara tyst när du cyklar på den. Endast däcksång är tillåten. På kullersten är kedjesuck tillåten.
  4. Ställ in din cykel rätt. Du får inte sitta för lågt. Om du inte vet vad som är för lågt och hur man ställer in cykeln rätt så gör en bikefit.
  5. Sadeln ska vara vågrät monterad. Cykelsadlar är konstruerade för att vara vågrätt monterade.
  6. Styret ska vara minst 4 centimeter under sadeln. Det kommer aldrig att se bra ut när du sitter på din cykel annars.
  7. Sitt stilla i sadeln och trampa bara med benen.
  8. Sänk dina axlar och böj dina armar.
  9. Klipp bort plastskyddet i bakhjulet som hindrar kedjan från att gå in i ekrarna på din cykel.
  10. Släng ventilhattarna och den blanka muttern på ventilen.
  11. Ringklocka går bort, tuta och backspegel också.
  12. Sadelväskor och skärmar går också bort.
  13. Däckets logotype ska vara ovanför ventilen. Då hittar du ventilen snabbare vid punktering.
  14. Vänd inte cykeln upp och ned om du får punktering. Då blir din vita styrlinda smutsig och du repar sadeln.
  15. Vinkla snabbkopplingen på hjulen rätt. Vågrätt och bakåt på framhjulet och 45 grader framåt på bakhjulet.
  16. Flaskstället ska matcha din cykel.
  17. Flaskstället ska monteras på ramen.
  18. Färgen på styrlindan, sadeln och pedalerna ska matcha färgerna på din cykel.
  19. Linda styrlinan inifrån och ut.
  20. Cykelflaskan ska matcha din cykel och ditt flaskställ. På tävling är det tillåtet med flaskor som inte matchar.
  21. Cykelflaskan ska rymma 500 milliliter, inte 750 och tryck absolut inte ned en 1000 millilitersflaska i flaskstället.
  22. Om du har två flaskor ska de vara likadana.
  23. Camelbak går bort.
  24. Din cykeltröja får inte vara ärmlös.
  25. Byt inte till kortare längd på cykeltröjans ärmar och cykelbyxornas ben. Håll solbrännans linje knivskarp.
  26. Get dressed for success. Cykeltröjan och cykelbyxorna ska helst höra ihop men de måste åtminstone ha samma färg och gå i samma stil.
  27. Du kan ha ett professionellt cykellags teamkläder om du har samma cykel och accessoarer som teamet men du måste ha hela kitet.
  28. Om du har cykelkläder från ett cykelmärke ska du även ha en cykel från samma cykelmärke. Om du har en Bianchi får du inte ha cykelkläder från Trek!
  29. Använd dina cykelbyxor utan underbyxor eller kalsonger. Annars får du skavsår. Idén med cykelbyxor är att det inte ska finnas någon söm mellan dig och vadderingen som kan skava när du cyklar.
  30. Dina cykelbyxor ska täcka halva ditt lår, inte mindre, inte mycket mer.
  31. Dina cykelkläder ska sitta tight. A spray painted look is right. Cykelkläder ska inte fladdra i fartvinden. Det känns inte bra och det låter inte bra. Med tighta cykelkläder känner du dig snabbare och du blir snabbare.
  32. Dina strumpor ska vara vita och gå 1 centimeter över fotknölarna om du inte hittar ett par celesté färgade och har en Bianchi förstås. De får inte vara svarta eller långa.
  33. Kompressionsstrumpor och vadskydd med kompression går bort. De använder du när du har cyklat färdigt och ingen människa ser dig.
  34. Använd cykelhandskar. Cyklister använder cykelhandskar. De är bra att torka bort svett och snor med så att du alltid ser stilfull ut. De skyddar dessutom dina händer vid krascher. Det finns två typer av cyklister, de som har kraschat och de som kommer att krascha. Cykelhandskarna ska matcha dina cykelkläder.
  35. Tvätta alltid dina cykelkläder efter varje cykeltur.
  36. Ta aldrig på dig dina cykelbyxor ut och in. Fråga Roberto Vacchi om det
  37. Cykelhjälmens färg ska matcha dina cykelkläder och din cykel.
  38. Cykelhjälmen får inte ha skärm.
  39. Ta av dig hjälmen så fort du kliver av cykeln.
  40. Häng hjälmen på styret.
  41. Cykla aldrig utan cykelglasögon. Du måste ha glasögon som täcker dina ögon från alla håll och hindrar insekter, vägdamm och regn att hamna i dina ögon.
  42. Cykelglasögonens färg ska matcha din cykel och dina cykelkläder.
  43. Cykelglasögonens skalmar ska sitta utanpå hjälmremmarna.
  44. Raka dina ben. Både manliga och kvinnliga cyklister ska ha rakade ben. Inget viktigt cykellopp har någonsin vunnits av en cyklist med en ryamatta på benen. Benen ska vara rakade för att det är snyggt. Det gör inte dina ben mer aerodynamiska men det är praktiskt om du kraschar och får asfaltseksem för då går sårvården lättare. Massörens jobb går också lättare och hans händer skonas men framförallt syns dina grymma vadmuskler bättre och då sätter du skräck i dina konkurrenter och får ett mentalt övertag. Använd joniserat silver på sår så ökar sårläkningen med femhundra procent och dina ben blir snabbt snygga igen.
  45. Smörj in dina ben med liniment eller olja.
  46. Cykla aldrig barbent eller med bara armar om det inte är minst 20 grader. När det är 10 grader och du kommer upp i 40 km/h är kyleffekten stor.
  47. Använd benvärmare när det är under 20 grader. De är guds gåva till oss cyklister.
  48. Benvärmarnas färg ska matcha dina cykelbyxor.
  49. Använd armvärmare och vindväst eller en tight Craft undertröja med Gore Windstopper i matchande färg under din cykeltröja när det är under 20 grader.
  50. Led alltid din cykel från vänster sida. Kliv alltid på din cykel från vänster sida annars får du en PB-rand. PB är tävlingsklassen pojkar 11-12 år som tidigare kallades pojkar B. De brukade kliva på sin cykel från fel sida och få en oljerand på vaden kallad PB-rand. Om du har en svart kedjedrevsrand tatuerad på insidan av din vad är du garanterat nybörjare.
  51. Cykelskorna ska vara av landsvägsmodell och matcha dina cykelkläder.
  52. Gå aldrig i dina cykelskor. Det är okej att gå in på cykelcaféet i cykelskorna.
  53. Drick bara italienskt kaffe om du stannar och fikar på cykelturen. Endast espresso och macchiato är godkänd cykelfika.
  54. Om du blir fotograferad tillsammans med din cykel ska bilden tas från cykelns högra sida och kedjan ska ligga på den stora klingan.
  55. Kontrollera alltid med Anders Adamson om du är osäker på något för säkerhets skull. Är det Approved by Anders Adamson är det rätt lika säkert som amen i kyrkan.

Mitt liv som cyklist

Jag har alltid varit intresserad av cykelsport. När jag var liten hade jag en hastighetsmätare med vajer på min minicykel. Jag cyklade så snabbt jag kunde och kollade vilken hastighet jag kom upp i och så tog jag tid på olika sträckor som till exempel mellan huset där jag bodde på Gotlandsgatan 5 i Degerfors och mormor och pappa på Parkgatan 15 A. 1987 köpte jag helt oplanerat en racercykel av konstapel Rooth i Trekanten när jag var där på ett event och visade rullskidor från Royal Ski i Degerfors när jag jobbade som marknadsförare för Degerfors Kommun och hjälpte nystartade företag med marknadsföring. Det var en Bianchi med stålram, lödmuffar och ramväxel. Den hade jag aldrig tid att cykla på. 1988 startade vi David Träningscenter i Karlskoga och arbetsdagarna var långa. Det blev något varv runt sjön Möckeln på sommaren på Bianchin.

Jag byggde en cykelsal
Jag byggde en cykelsal i januari och februari 1998. I slutet av februari när vi började med cykelklasser började jag att vara med på cykelklasserna. Jag körde 40 minuters intervallpass i cykelsalen under veckorna och på söndagar cyklade jag från vårt gym i Storängen i Karlskoga till torget i Nora och tillbaka vilket var 9 mil. Det var min favoritcykelväg med vacker natur och flera uppförsbackar. Det var inga lugna distanspass utan fullt tryck i pedalerna och högsta möjliga tempo hela vägen fram och tillbaka.

Jag ställde upp i Sméloppet 1998
Efter fem månaders träning lämnade jag in cykeln med stålram som hade stått sedan 1987 för genomgång på Ceveds Cykel & Motor. Cykeln behövde nya däck och nya bromshandtagsgummin samt rundsmörjning. Jag beställde Mercatone Uno stallets tjusiga cykelkläder från CykelCity i Lund. I augusti ställde jag mig på startlinjen utanför Stadshotellet i Karlskoga. Jag skulle cykla det mytomspunna Sméloppet som var 14 mil och gick till Nora, Siggeboda, Fanthyttan, Lindesberg och tillbaka till Karlskoga. Jag drog i väg direkt efter startskottet. När jag kom upp till Bråten efter några kilometer hörde jag någon som snöt sig och ett frihjul som spann ibland. Då förstod jag att jag hade fått någon cyklist med mig. Jag hade servicebil. Anders ”Ajjan” Johansson och en av mina cykelinstruktörer Pernilla Wilén langade sportdryck efter vägen. Efter några mil ropade Ajjan att vi hade tre minuter till klungan. Den andra cyklisten på en blå och gul Sageborn cykel visade sig villig att växeldra med mig men jag var otaktisk och ville dra för jag tänkte att jag ville hålla mitt tempo. När vi hade cyklat 10 mil ropade Ajjan att nu har ni bara en minut till klungan. Då var jag ganska trött och tänkte att det är fyra mil kvar och ska vi hålla undan till målet i Karlskoga så får han hjälpa till att dra nu. Jag släppte upp honom men då bara försvann han. Efter en stund kom fem ärrade landsvägsrävar ikapp mig. Jag hängde på dem. Jag slutade femma i mitt första cykellopp efter bara 5 månaders cykelträning där träningen bestod av korta spinningpass med korta stenhårda intervaller och ett långt tempopass varje vecka. När jag kom i mål fick jag reda på att cyklisten som låg på rulle bakom mig i tio mil var svensk veteranmästare på tempo. Han såg självklart att jag var trött och att jag inte var till någon nytta längre. Han visste att han hade en minut till klungan, han hade vilat sig bakom mig i tio mil, var uppvärmd och van att cykla tre mil själv mot klockan. Fyra mil till Karlskoga med en minuts försprång, det klarar jag tänkte han säkert och det gjorde han också. Jag fick mersmak på cykeltävlingar. Det här var det roligaste jag hade gjort någon gång.

Jag köpte en Marco Pantani replica och ställde upp i fler cykellopp
Året därpå köpte jag en ny modern racercykel med aluminiumram och växelhandtagen integrerade i bromshandtagen. Det var en Marco Pantani replica. En Bianchi i celesté med gult på ramen. Jag cyklade Sméloppet även 1999. Vi var sex cyklister som drog så mycket vi orkade i varje backe direkt från start på vägen mot Nora. Vi sprängde klungan i bitar direkt. Det var en kille från Team Sportia i Karlskoga som elitsatsade på mountainbike det året och placerade sig bland de främsta på 08 cross country det året, en före detta juniorlandslagsman i mountainbike, en veterancyklist från Örebrocyklisterna, en svensk veteranmästare på tempo som vunnit året innan, en långloppscyklist och jag. Det första rycket tre mil från mål hämtade jag in men jag körde återigen otaktiskt och drog för mycket när två cyklister hade ryckt på slutet och jag blev fyra. Hade jag kört taktiskt hade jag kunnat bli trea och fått revansch på cyklisten som vann året innan. Jag cyklade ett etapplopp i Visby på Gotland 1999 och blev fyra. Min flickvän berättade för ordföranden i cykelklubben att jag var spinninginstruktör före loppet och då berättade han att året innan hade det kommit flera spinninginstruktörer till det här loppet och varit kaxiga och sagt att de skulle cykla ifrån de riktiga cyklisterna. Det blev naturligtvis tvärtom. Först var det en tempoetapp på en flygraka med vändning. Sedan var det ett linjelopp på fem mil om jag minns rätt. Två cyklister ryckte och jag körde otaktiskt och drog resten av klungan ensam när ingen annan ville dra för att jag ville ikapp dem och missbedömde var målet var och hamnade för långt fram och blev spurtslagen och fyra i linjeloppet. Dagen efter var det ett varvlopp på ett industriområde i Visby. Efter linjeloppet sa ordföranden i den arrangerande cykelklubben till min flickvän om mig att han har mycket cykel i sig men han är väldigt otaktisk. Jag körde en deltävling i Värmlandsserien på landsväg på Gelleråsens Motorbana 2000 då jag spurtslog en kille i juniorlandslaget i mountainbike. Efter tävlingen kom min gamla gymnastiklärare från Bregårdsskolan fram och frågade om jag också hade börjat cykla. Han var engagerad i Örebrocyklisterna på den tiden och blev senare ordförande i Svenska Cykelförbundet. Jag berättade att jag köpte en Bianchi 1987 men inte hade börjat cykla förrän för två år sedan. Men det där är ingen 87:a, sa han och pekade på Bianchin i min bil. Nej, jag köpte en ny cykel förra året, sa jag. Han tyckte nog att jag hade artat mig. När jag gick i gymnasiet var jag kroppsbyggare och hade en klasskompis som tävlingscyklade. Jag fick inte lika högt betyg i gymnastik som cyklisten. Jag tänkte fråga honom om han nu kunde höja mitt betyg retroaktivt men tänkte att han nog inte kunde det. Jag körde även ett veterantempolopp i Töreboda 2000. Jag tävlade inget mer men fortsatte att cykelträna seriöst ända fram till i maj 2012 när jag började arbeta som personlig tränare och blev fullbokad och jobbade från morgon till kväll och inte hade tid att cykelträna längre. 2011 köpte jag en ny Bianchi med aluminiumram som jag cyklade en del på förra sommaren. Cykling blir man beroende av. Det är konstigt att min cykelabstinens inte har varit större än den har varit men tiden har inte räckt till, arbetsdagarna har varit för långa och jag har varit för trött när jag kommit hem på kvällarna.

Jag var bergsget och tempohäst
Träning har varit mitt liv. Det roligaste jag har gjort är att cykla landsvägscykel. Mitt liv som cyklist blev ett lite annorlunda liv som du har förstått. Jag är tempocyklist och bergsspecialist. Jag trivs bäst på slät väg med fin asfalt och lite vind i ryggen så att cyklingen flyter och jag slipper växla så mycket. Jag hatar att cykla i regn men här på Öland är det lätt att vara solskenscyklist eftersom solen alltid skiner här. För mig är cykling mentalt. Det blev så eftersom jag började med spinning. Jag gillade mind cycling som är meditativ cykelträning i en mörk cykelsal med levande ljus och mäktig musik med distinkta trumslag. Det blev min grej att koppla bort hjärnan, fokusera på andningen, musikens rytm, trumma på med benen och bara flyta med musiken. Jag älskade det. Jag hade länge planer på att skaffa en tempocykel och köra veterantempolopp. Tre mil ensam mot klockan i fullt blås det passar mig det men det blev aldrig så. När jag var en tränad cyklist gillade jag att cykla uppför. Ju tyngre och jobbigare det var desto roligare var det. Jag har ingen nytta av att vara bergsget här på Öland där den högsta punkten är 57,4 meter över havet och nu har jag för mycket muskler och är inte lika slimmad längre. Den enda stigningen värd namnet här på ön är backen i Stora Rör. Jag har hört att det finns ett rekord i den som jag är sugen på att slå.

Jag utbildade cykelinstruktörer
När vi började med spinning på David Träningscenter 1998 fick våra instruktörer en utbildning som var mycket bristfällig. Jag tycker att man måste kunna cykling om man ska vara cykelinstruktör. Jag lärde mig därför cykling från grunden av de som kan cykling bäst, de som har över 100 års erfarenhet av cykelträning och cykelsport, nämligen landsvägscyklisterna. Jag var även tvungen att lära mig grunderna i musik. Det slutade med ett sju år långt utvecklingsarbete, världens bästa utbildning för cykelinstruktörer och en mycket omfattande och detaljerad utbildningsdokumentation på 60 A4 sidor. Jag hade inte tänkt vara cykelinstruktör själv men det blev så ändå och jag ledde 1500 cykelklasser mellan 1998 och 2006. Det är bland det roligaste jag har gjort. Jag lade ned mycket pengar på musik och mycket tid på att sätta ihop musik. Jag fick utlopp för min kreativitet och jag fick mycket beröm av eleverna för min musik. Jag älskade musik med distinkta trummor och mäktig munksång eller körsång. Cyklingen skulle vara perfekt koreograferad efter musiken. Det var mitt signum som cykelinstruktör. En gång skickade en elev in dagens ros i lokaltidningen och tackade för min musik. När vi sålde träningsanläggningen arbetade jag för Nordic Gym i Bollnäs och åkte runt i Sverige och utbildade cykelinstruktörer för dem i fyra år. För två år sedan utbildade jag cykelinstruktörerna på Malkars Träningscenter.

Jag blev sveriges främsta expert på 4×4 intervaller
Hela vintern 2008 satt jag och läste om 4×4 intervaller och blev troligen Sveriges främsta expert på 4×4 intervaller. Jag läste alla forskningsrapporter, intervjuer med, artiklar av och om professorerna i medicin Jan Helgerud och Jan Hoff som är upphovsmän till 4×4 intervaller och artikeln Boble- eller Mercedesmotor som professorernas forskarkollega Ulrik Wislöff som är hjärtläkare på St Olavs Hospital i Trondheim skrev samt mängder med norska chatsidor där intervallmetoden debatterades. I november förra året öppnade jag e-posten i min mobiltelefon innan jag hämtade in den sista klienten för dagen och såg att jag hade fått e-post från Norge. Jag tänkte att nu är någon norrman sur för jag har skrivit många artiklar om 4×4 på vår sida och tagit professorerna i försvar. Mejlet var från en av professorerna, Jan Helgerud. Han skrev att han vanligtvis inte läser bloggar men att hans son hade gjort honom uppmärksam på min och att han hade läst flera artiklar med stort intresse. Han skrev också att för att vara någon som inte har mer utbildning än du har så kan du mycket fysiologi. Han skrev att om jag vill lära mig mer fysiologi så kan jag komma till Universitetet i Trondheim och läsa in en Master i Exercise Physiology. Det kändes som ett erkännande av mästaren själv och var jättekul, så kul att det faktiskt kom en liten tår.

Jag uppfann brickbaserad cykelträning
Jag läste om effektbaserad cykelträning. Jag insåg att jag behövde veta vilken effekt jag utvecklade i intervallerna för att kunna träna rationellt. Efter mycket efterforskningar och tänkande kom jag fram till att en Monark viktergometer var det bästa sättet. Då skulle jag slippa kalibreringar av trådtöjare i elektroniska mätinstrument och med små vikter skulle jag kunna kompensera för träningseffekten genom att öka effekten. 2008 köpte jag en Monark viktergometer och strippade och modifierade den. Jag utrustade den med en fräst klinga från Stronglight, vevarmar från Campanolo, Look pedaler, sadel från Selle  San Marco och ett tempostyre från Profile Design. Jag letade efter små vikter på nätet men hittade ingenting. En dag berättade min cykelintresserade granne Magnus som också hade byggt om en viktergometer att hans pappa hade haft ett eget företag och tillverkat rostfria brickor. Jag frågade om han hade några brickor kvar. Fulla garaget, svarade han. Då behöver vi bara en precisionsvåg att väga upp brickorna på. Det har jag också för det hade pappa och vägde upp brickorna på, sa Magnus. Då beställer jag 19 stycken 15 grams brickor, sa jag. Dagen därpå fick jag brickorna av Magnus. Jag lade på en bricka varje 4×4 pass. Varje bricka ökade effekten med 1,5 watt vid 100 RPM i kadens. Jag hade uppfunnit brickbaserad cykelträning. Jag skojar bara. Efter 19 stycken 4×4 pass plockade jag av brickorna och lade på tre hektovikter och började om. Då hade jag ökat 30 watt. Jag vill alltid få ut 100 procent av min träning. En gång ökade jag 21 watt från 271,5 watt till 297,5 watt i 4×4 intervallerna på 14 dagar.

Jag tycker att cykel och fika är lika
Jag har alltid cyklat själv, aldrig i grupp och aldrig stannat och fikat. Jag cyklade med min före detta granne Magnus några gånger och jag har cyklat med min kompis Stefan några gånger. Nu ser jag fram emot att följa med någon grupp med cyklister på långrundor med mysiga fikastopp och vara social. I slutet av sommaren 2015 flyttade jag till cykelparadiset Öland. Här kan jag cykla på bilfria vägar på den vackra Öländska landsbygden. Det är en ofattbar lyx att bo mitt i detta cykeleldorado. Jag har så många klienter som är landsvägscyklister och triatleter som säger att vi måste cykla Jerry och det ser jag verkligen fram emot men jag måste träna först. Förra sommaren cyklade jag med två av mina klienter här på Öland. Jag har länge tänkt att det skulle vara så roligt att få samla alla mina klienter som cyklar en vacker dag på Öland och ta en runda och fika i Gårdby eller på Strandnära. Det är en liten dröm som jag har. Det skulle vara så himla trevligt.

Jag har beställt en aerodynamisk kolfiberskapelse
Nu ska det bli cykling igen. I fredags beställde jag en aerodynamisk kolfiberskapelse från världens äldsta cykelfabrik i Treviglio utanför Bergamo i Italien. Jag förlorade mitt hjärta till Bianchi för länge sedan och mitt blod är celesté färgat. Tidigare i år har jag dammat av ergometern och sågat till ett plexiglas som jag har fäst på belastningsramen och monterat elektronikenheten i. Jag ser nu displayen med kadens, puls och tid mellan pinnarna på tempostyret. Om fem veckor levererar Bianchi Café & Cycles en strömlinjeformad aeroracer med skivbromsar. Det är en utpräglad aeroracer med sänkta bakstag och platt överrör som ser väldigt snabb ut. Bianchis ingenjörer har skapat den för att skära genom luften. Den heter Aria som betyder luft på italienska och den är vacker som en sommardag vid Como sjön i Lombardiet.

Nu har jag börjat cykelträna igen
Jag körde mitt första 4×4 pass på sex år på ergometern i garaget i söndags. Det var banne mig inte roligt. Jag och ergometern kom bra överens men jag blev osams med vikterna. De vägde mycket mer än jag minns eller så är jag otränad men så kan det väl inte vara? Jo, självklart är jag det. Jag fick svart på vitt på att jag är en hösäck. Titta på displayen så ser du hur otränad jag är. Jag har ett litet hjärta som bara pinkar blod. På testcykeln får jag ett kvitto på hur tränad eller otränad jag är varje pass. Nu har jag börjat med vetenskaplig och systematisk cykelträning igen. Arians motor måste trimmas. Styrketränat har jag gjort i flera år men nu måste hjärtats pumpförmåga ökas mycket på kort tid om Arian ska komma upp i höga hastigheter på de underbara öländska landsvägarna i sommar. Det får bli 4×4 på ergometern varannan dag i början tills rumpan och knäna har vant sig. Sedan blir det 4×4 minst 5-6 dagar i veckan och perioder med 4×4 14 dagar i rad för att boosta syreupptagningsförmågan. Jag kommer att styrketräna på lunchen varje dag. Jag måste öka effekten i 4×4 intervaller med 120 watt om Arians motor ska få en anständig prestanda. Det enda som kan få Bianchin att rulla snabbare är ett hjärta som kan pumpa mer blod och en ökad maximal styrka i mina sätesmuskler, lårmuskler och vadmuskler. Jag tänker i och för sig bloddopa mig med joniserat järn också. Jag kan i alla fall inte skylla på att jag inte vet hur jag ska träna eller att jag har dåliga träningsmöjligheter. Jag har världens effektivaste träningscykel i garaget. Den 5 augusti är det Kalmar Grand Prix. Jag kanske står på startlinjen där då om jag kan utveckla 300 watt i 4×4 intervaller. För att klara det måste jag öka 1,5 watt per pass och köra 80 pass på fyra månader. Jag kom precis in från garaget där jag har kört mitt andra ergometerpass på sex år med öppen garagedörr i en plusgrad. Glad Påsk alla cyklister och läsare på den här sidan!

Vad beror fotbollsskador på?

En del tror att fotbollsskador beror på otur, andra tror att de beror på felträning och så finns det de som tror att de beror på att fotbollsspelarna tränar på för hårt underlag. Det finns de som tror att skadorna beror på att fotbollsspelarna tränar för lite medan andra tror att de beror på att de tränar för mycket. Andra tror att fotbollsspelarna spelar matcher för ofta eller blir skadade när de blir äldre för att deras kropp är sliten efter många års fotbollsspelande. Det finns de som tror att skadorna beror på svaga core muskler, svaga stabiliserande muskler och för lite stretching. Det finns till och med de som tror att fotbollsskadorna beror på genetiska faktorer. Alla dessa spekulationer är fel. Det förutsätter att fotbollsspelarens kropp är en felkonstruktion. Den har genomgått en lång evolutionsprocess där det har tagit 20-50000 år för minsta lilla ändring i fotbollsspelarens DNA att ske. Fotbollsspelarens kropp är perfekt men den fungerar inte perfekt. Fotbollsspelare får inte fler fotbollsskador för att de är 35 år eller för att de har spelat fotboll länge. De av mina klienter som är mest dysfunktionella och överbelastade är 14 år och fotbollsspelare. Det är inte yttre faktorer som orsakar de vanligaste fotbollsskadorna. Orsaken till fotbollsskadorna är muskulär dysfunktion som orsakar kompensationer och överbelastning. Fotbollsspelare får skador när deras kropp inte fungerar som den ska. Det går att förebygga och rehabilitera fotbollsskadorna men det kräver kompetens som är ytterst sällsynt.

De vanligaste fotbollsskadorna
De vanligaste fotbollsskadorna är muskulär överbelastning. Enligt statistiken är de två vanligaste fotbollsskadorna muskelbristning i lårets baksida och lårets framsida. En fotbollsspelare får inte en bristning i lårets baksida om inte hans sätesmuskler är hämmade så att musklerna på lårets baksida kompenserar och blir överbelastade. Han får heller inte en bristning i lårets framsida om inte hans sätesmuskler är hämmade och hämmar de djupa höftböjarmusklerna så att rectus femoris kompenserar och blir överbelastad.

-Antalet muskelbristningar i lårets baksida och framsida minskar inte utan ligger på en jämn nivå varje år så den prevention som tillämpas idag fungerar inte, säger Matilda Lundblad som brinner för fotbollsmedicin och är lagläkare i Elfsborg.

Ljumskskador
Det är även vanligt att fotbollsspelare får ljumskskador. En fotbollsspelare får inte en ljumskskada om inte hans sätesmuskler är hämmade och hämmar de djupa höftböjarmusklerna så att pectineus och adductor brevis kompenserar och blir överbelastade och spända och adductor magnus och adductor longus kompenserar för sätesmusklerna och blir överbelastade och spända och drar i hans ljumske.

Sports hernia
Om fotbollsspelarens överbelastade ljumskar inte åtgärdas och han fortsätter att belasta sin dysfunktionella kropp genom att träna och spela fotboll utvecklas ljumskskadan till sports hernia. När pectineus och adductor brevis är överbelastade och spända drar de i pubisbenet. De sneda bukmusklerna drar i pubisbenet från andra hållet. De sneda bukmusklerna hamnar i en dragkamp med pectineus och adductor musklerna. En dragkamp som alltid förloras av de sneda bukmusklerna när de brister. Ljumskskador och sports hernia drabbar främst fotbollsspelare. Det är inte konstigt eftersom de både böjer och inåtför i höftleden när de slår bredsidor med överbelastade adduktormuskler. Lösningen vid sports hernia är inte operation utan behandling av de muskler som är överbelastade och behandling och aktivering av de muskler som är hämmade.

FAI eller Cam och Pincer
Mycket tyder på att även FAI, Femuroacetabulär impingement eller inklämningssyndrom i höftleden som resulterar i ledförändringar också beror på dysfunktionella sätesmuskler. Det finns två varianter av FAI, CAM och Pincer. CAM är benpålagring på lårbenshalsen och Pincer är benpålagring på kanten till ledhålan. Sätesmusklerna är höftledens rotator cuff muskler. De ska centrera höftkulan i leden när fotbollsspelaren sträcker och böjer, utåtför och inåtför i höftleden. När sätesmusklerna är hämmade kompenserar hamstrings. De kan inte centrera höftkulan i leden utan bara sträcka i höftleden. När hamstrings kontraherar utan att sätesmusklerna centrerar höftkulan i leden orsakar hamstrings en bågliknande effekt på lårbenet som innebär att höftkulan trycks framåt i leden och trycker på den främre ledkapseln och töjer ut den vilket predisponerar för inklämning i höftleden. Det kallas anterior femoral glide syndrome. De som har FAI har extremt överbelastade utåtrotatorer och adduktorer. Detta leder till en förändrad biomekanik i höftleden. Forskning visar att det finns en ökad risk för FAI om bäckenet är framåttippat. När sätesmusklerna inte fungerar hämmar de sin antagonist de djupa höftböjarmusklerna och då kompenserar rectus femoris och blir överbelastad, spänd och tippar bäckenet framåt och ökar svanken. Då minskar utrymmet i höftleden.

Korsbandsskador
Korsbandsskador är vanligare i damfotboll än i herrfotboll. Unga flickor får sina knän förstörda för livet. Det går att förebygga korsbandsskadorna. Damlagen måste börja ta korsbandsskadorna på allvar för annars vill troligtvis snart inga tjejer spela fotboll längre på grund av den stora risken att bli fotbollsinvalid. När sätesmusklerna är hämmade kompenserar hamstrings. Då måste hamstrings göra sätesmusklernas jobb och då finns inte tillräckligt med kraft över för att förhindra att lårbenet glider av underbenet och då brister korsbandet. Korsbandsskador förebyggs genom att se till att sätesmusklerna fungerar och att sätesmusklerna och hamstrings är starka.

Andra fotbollsskador
Jag skulle kunna fortsätta och förklara orsaken till ont i ryggen, diskbråck, löparknä, piriformissyndrom, hälseneinflammation och alla andra överbelastningsskador som drabbar fotbollsspelare och som även de beror på dysfunktionella sätesmuskler men nöjer mig med att redovisa orsaken till de vanligaste fotbollsskadorna. Beror alla fotbollsskador på dysfunktionella sätesmuskler? Sätesmusklerna är kroppens största och potentiellt starkaste muskler. De sitter mitt på kroppen, bakom kroppens kraftigaste led, höftleden. Fundera på vad som händer när de slutar fungera.

Den vanligaste fotbollsskadan
Den vanligaste fotbollsskadan är den som återkommer. Om fotbollsspelaren får samma skada igen har han inte blivit rehabiliterad. Det här händer ofta eftersom bara symptomen behandlas. Det räcker inte med tryckförband, is, tejp, smärtlindring, antiinflammatoriska läkemedel, kortison, vila och rehabträning. Det är inte rehabilitering. Rehabiliterad betyder återställd och fotbollsspelaren är inte återställd förrän hans kropp fungerar som den ska igen. Resultatet är att samma skada återkommer, förvärras eller så får fotbollsspelaren en annan allvarligare skada eftersom orsaken till skadan kvarstår. Orsaken till skadan måste åtgärdas annars blir fotbollsspelaren snart skadad igen. Fotbollsspelaren är inte rehabiliterad när muskelbristningen är läkt eller när han inte har ont längre utan först när hans muskler fungerar och är starka igen. En fotbollsspelare får inte en muskelbristning utan orsak. Om en fotbollsspelare har fått en muskelbristning är det vanligt att han genomgår en ultraljudsundersökning för att kontrollera om en blödning har uppstått i muskulaturen. Det är meningslöst. Självklart blir det en blödning i muskulaturen vid en muskelbristning. Det är däremot viktigt med mjukdelsbehandling 48 timmar efter bristningen för att muskeln ska läka ihop på rätt sätt utan en försvagande ärrbildning. Om fotbollspelaren har en inflammation i ett muskelfäste behöver han inte magnetröntgas och han behöver inte äta antiinflammatoriska läkemedel. Han behöver behandling på muskeln så att muskelspänningen släpper och irritationen av muskelfästet upphör. Om man vet vilka muskler som är benägna att bli hämmade och vilka som kompenserar och blir överbelastade kan man tydligt se orsaken till muskulära överbelastningsskador. Fotbollsspelaren ska inte belasta sin kropp förrän den fungerar igen. Han kan självklart inte träna muskler som inte fungerar. De dysfunktionella musklerna måste mjukdelsbehandlas och aktiveras med speciella aktiveringsövningar som ökar nervtrafiken till musklerna. Först därefter kan de tränas men inte med rehabövningar utan med effektiva övningar som snabbt ökar styrkan.

Ge mig 5 minuter på en fotbollsmedicinsk konferens
Ge mig 5 minuter på en fotbollsmedicinsk konferens så ska jag förklara för fotbollsläkarna och fysioterapeuterna vad fotbollsskadorna beror på, hur man förebygger och rehabiliterar dem. För att förstå varför en fotbollsspelare har ont i ljumsken måste man kunna funktionell anatomi. Om en fotbollsspelare har ont i ljumsken kontrollerar jag om hans sätesmuskler är hämmade och om de i sin tur hämmar sin antagonist de djupa höftböjarmusklerna. Om de djupa höftböjarna är hämmade har pectineus och adductor brevis kompenserat och blivit överbelastade. Om sätesmusklerna är hämmade har adductor magnus och adductor longus kompenserat för sätesmusklerna och blivit överbelastade. Då drar pectineus och adduktorerna i ljumsken och orsakar smärta. Det är enkelt och går snabbt att kontrollera om sätesmusklerna och de djupa höftböjarmusklerna är hämmade med enkla muskelfunktionstester. Det går också snabbt att palpera de muskler som kompenserar och konstatera om de är spända, ömma och överbelastade. Det är enkelt att åtgärda ljumskskador med mjukdelsbehandling, speciella aktiveringsövningar som ökar nervtrafiken till sätesmusklerna och de djupa höftböjarmusklerna och väcker dem till liv igen och styrketräning men det måste göras i den ordningen. Det går inte att träna muskler som inte fungerar. Det går heller inte att aktivera sätesmusklermuskler som är spända och ömma på grund av fastklibbad muskelfascia, gamla slaggprodukter och triggerpunkter. Då vill de inte utveckla kraft. Först måste sätesmusklerna och de djupa höftböjarmusklerna fräschas upp med mjukdelsbehandling.

Vad krävs för att rehabilitera skadorna?
För att förstå varför fotbollsskadorna uppkommer måste man veta hur kroppen fungerar. Överbelastade och spända muskler drar i muskelfästen och irriterar dem. Vila, antiinflammatoriska läkemedel och kortison hjälper inte när musklerna är spända. Om stabiliserande muskler är hämmade hjälper det inte med stabiliseringsträning. När sätesmusklerna och de djupa höftböjarmusklerna inte fungerar hjälper det inte med ökad bålstyrka. Smärtor och skador kommer inte som en blixt från en klar himmel. För att kunna åtgärda orsaken till skadorna måste man veta vilka muskler som är benägna att bli hämmade och vilka muskler som kompenserar och blir överbelastade.

Samma orsak, många olika symptom
Jag rehabiliterar muskulära överbelastningsskador varje dag i min behandlingsklinik. Jag har rehabiliterat allsvenska fotbollsspelare i både herrlag och damlag. För att jag ska kunna göra det krävs det att jag kan funktionell anatomi, betraktar kroppen som en helhet och ser på kroppen med två helt andra ögon. Jag har rehabiliterat hundratals människor efter samma princip. Det har fungerat varje gång. Jag ser samma mönster med dysfunktionella sätesmuskler och överbelastade muskler som har kompenserat varje dag i min klinik. Mina klienter skrattar ofta när jag räknar upp alla symptom de kan få av dysfunktionella sätesmuskler och säger att de har haft de flesta av dessa symptom till och från under flera års tid. De tycker att det är logiskt när jag förklarar vad som är orsaken till deras skador. De berättar ofta att de har sökt hjälp på så många ställen att de har tappat räkningen utan att någon har kunnat förklara vad det är för fel på dem. Ibland har de till och med blivit opererade i onödan. Det har aldrig hänt på sex år att jag har behövt fundera över varför en fotbollsspelare har fått en muskelbristning i låret eller varför han eller hon har ont i sin ljumske. Det ser jag tydligt när jag gör muskelfunktionstester. Samma dysfunktion orsakar många olika symptom. Vad är det som avgör vilket symptom som uppstår först? Vi har alla små ortopediska skillnader, är olika starka i olika muskler i förhållande till varandra, har olika rörelsemönster, olika skadehistorik och belastar kroppen olika. Inte ens två fotbollsspelare som springer belastar kroppen likadant och fotbollsspelare som spelar på olika positioner och har olika spelstil belastar kroppen olika.

Varför blir sätesmuskler dysfunktionella?
Sätesmuskler kan bli dysfunktionella av ett trauma som en våldsskada iform av ett knä i skinkan eller ett fall på fotbollsplanen. De hämmas när fotbollsspelaren sitter. När han sätter sig ned gör han en knäböj och stretchar ut sina sätesmuskler och sätter tryck på dem med en stor del av sin kroppstyngd. Om sätesmusklerna redan är hämmade blir de ännu mer hämmade om fotbollsspelaren stretchar dem. Sports hernia och FAI ökar inom herrfotbollen och korsbandsskaor är rena epedemin inom damfotbollen. Samtidigt har antalet timmar som fotbollsspelare sitter per dygn ökat. Ju mer fotbollsspelare sitter desto mer hämmade blir deras sätesmuskler. Barn har bytt ut spontanidrott mot smartphone, iPad och dator. De spelar inte fotboll på rasterna i skolan längre, de springer inte sprinterlopp till matbespisningen och skolgymnastiken är utbytt mot idrott som innehåller teorilektioner och har minskat i antalet timmar. Den enda gång de rör sig är 5 gånger i veckan när de tränar fotboll med en kropp som inte fungerar. Vuxna har bytt fysiska jobb mot stillasittande jobb. Fotbollsspelare i de högsta divisionerna har blivit professionella och slipper jobba. Om fotbollsklubben har en gammal spelarbuss med hårda oergonomiska säten som det inte går att fälla bak ryggstödet på, har lång resväg till matcherna, åker sent till matcherna, inte stannar varje timme så att fotbollsspelarna får sträcka på benen och inte har tid att väcka till liv och aktivera sätesmusklerna när man kommer fram till arenan innan man springer ut på fotbollsplanen så spelar snart hela laget fotboll med dysfunktionella sätesmuskler. Om man är professionell fotbollsspelare och inte aktiverar, tränar och använder sina sätesmuskler två gånger varje dag har man mycket fritid och mycket tid att sitta. Då är det bara en tidsfråga innan någon vanlig fotbollsskada drabbar dem. Om sätesmusklerna är dysfunktionella och det är de om fotbollsspelaren har haft en skada som beror på dysfunktionella sätesmuskler och han inte har fått mjukdelsbehandling och inte aktiverar dem med speciella aktiveringsövningar som ökar nervtrafiken till musklerna innan varje träning så arbetar fel muskler när han tränar. Ju mer fotbollsspelaren tränar och belastar sin dysfunktionella kropp desto snabbare blir han skadad. För att komma tillrätta med skadeeländet måste alla spelare genomgå muskelfunktionstester, mjukdelsbehandling och aktivering av hämmade muskler.

Det finns miljoner skäl att förebygga skadorna
Det finns miljoner skäl för en allsvensk fotbollsklubb att förebygga och rehabilitera fotbollsskador. Fotbollsklubbens kontrakterade fotbollsspelare utgör ett kapital som bör förvaltas och utvecklas men så ser inte verkligheten ut i de flesta Allsvenska klubbar. Elfsborgs lagläkare Matilda Lundblad som är en eldsjäl inom fotbollsmedicin, UEFA läkare och sitter i UEFAs forskningsgrupp har med hjälp av ekonomiska experter räknat ut att det kostar 1,5 miljon i månaden när en allsvensk fotbollsspelare är skadad. Då räknar man in samtliga kostnader inklusive uteblivna sponsorintäkter och en lägre placering i Allsvenskan. En fungerande, hel, frisk och stark fotbollsspelare ökar dessutom i marknadsvärde och kan gå på export till de stora fotbollsländerna och bringa in många välkomna kronor i de allsvenska klubbarnas kassor. En intelligent sportchef i en allsvensk klubb sa en gång att det inte är en kostnad att anställa en kompetent rehabiliterare utan en investering. Det finns många miljoner att tjäna på det. Matilda Lundblad skrev i en krönika i Borås Tidning strax före nyår 2015 att många allsvenska fotbollsklubbar gör misstaget att ha en bakåtsträvande rutin där man gör som man alltid har gjort. Det är extremt lönsamt för allsvenska fotbollsklubbar att förebygga kostsamma skador. Det är även lönsamt för allsvenska fotbollsklubbar att renovera och rehabilitera sina dyra och värdefulla fotbollsspelare om de blir skadade.

Skidminnen och skidhistoria

Bildresultat för thomas magnusson lahtis 1978

Jag är skidåkare från början. Min pappa lärde mig att åka skidor bakom Parkskolan i Degerfors. Han var en riktig friluftsmänniska. Det var ingen fotbollsplan där då utan en skidbacke. Jag minns inte hur gammal jag var när jag började tävla på skidor. Det var kanske när jag var 10 år. Jag fick ett par fina ljusröda Edsbyn skidor i trä i julklapp. Träskidorna preparerades med tjära. Det var så långt ifrån dagens högteknologi med stenslipade belag och pulvervallor som man kan komma. Jag ärvde kromade stavar i helgjutet stål som vägde flera kilo styck. De använde jag i många skidtävlingar. Någon av skidledarna i Strömtorps IK som var klubben som jag tävlade för brukade hjälpa mig att valla skidorna innan tävlingarna vid Parkskolan. En gång precis innan starten i en tävling stack en skidledare till mig ett par moderna lätta stavar. Då kom jag i mål en sekund efter vinnaren istället för en minut efter som jag brukade. Då bad jag min pappa om att få nya stavar. Jag åkte skolmästerskap, kretsmästerskap, klubbmästerskap och distriktsmästerskap. När plastskidorna kom fick jag ett par gula Swallow med blå logo. Swallow var ett litet japanskt märke som inte finns kvar längre. På den tiden var vallning ett förhållandevis simpelt hantverk. Det fanns två glidparaffiner att välja på, en blå och en röd. Idag är vallning en hel vetenskap.

Plastskidor och VM i Falun 1974
På VM i Falun 1974 slog plastskidan igenom. Tillverkare av alpina skidor överförde sitt know how om syntetmaterial till längdskidsporten. Österrikiska Kneissl tog fram en ny längdskida i plast till VM i Falun. Norrmannen Magne Myrmo blev historisk som den sista världsmästaren på träskidor på 15 kilometersloppet. Thomas Magnusson hade hört talas om de nya plastskidorna och sökte upp österrikarna på Grand Hotell. De hade tre par skidor kvar. De andra två fick Sven-Åke Lundbäck och Hans-Erik Larsson. Plastskidans era började dock med chock och förtvivlan för svensk del. Redan efter 75 meter i stafetten lossnade bindningen ifrån den ena skidan för startmannen Hans-Erik Larsson. Hans bindningar var monterade med vanliga träskruvar och det visade sig efteråt att de fäster dåligt i plast. Sverige blev diskvalificerade när även den andra skidans bindning lossnade och den skidan också var tvungen att bytas. Enligt reglerna fick man bara byta en skida. Landssorg utlystes.

Världsmästare på 30 kilometer
Thomas Magnuson bestämde sig en halvtimme före start för att åka på de nya plastskidorna i stället för på de träskidor från finska Järvinen som han hade kontrakt på. Han blev historisk när han blev den första världsmästaren på plastskidor i 30 kilometersloppet på VM i Falun 1974. Bindningarna lossnade inte från Thomas skidor för det var en serviceman från Kneissl som monterade dem på hans skidor med rätt skruvar. Thomas tog senare även brons på 50 kilometer men då åkte han på sina gamla hederliga träskidor från Järvinen.

Magnusonrycket
Mitt starkaste skidminne från barndomen är stafetten på VM i Lahtis 1978. Sverige hade inte tagit ett mästerskapsguld i stafett sedan OS i Innsbruck 1964. Dagen före stafetten berättade Lars-Göran Åslund att Thomas hade den rätta blicken och att Thomas Magnuson hade sagt till honom att han tänkte knäcka Juha Mieto i den sista backen på den sista sträckan. Lars-Göran upplyste Thomas om att Juha inte skulle åka den sista  sträckan. Thomas hade svarat att ”det spelar ingen roll vem som åker”. Sven-Åke Lundbäck ryckte sönder Sovjets Jevgenij Beljajev som var storfavorit de tre första kilometrarna på den första sträckan. På den andra sträckan släppte Christer Johansson förbi sig den väldige Juha Mieto men växlade som tvåa tre sekunder efter. Tommy Limby som ersatte Thomas Wassberg som var skadad gjorde sitt livs lopp och vann tredje sträckan. Sverige och Finland växlade samtidigt 28 sekunder före Norge efter att Ivar Formo vurpat i en utförslöpa. Tommy dunkade min stora idol Thomas Magnuson i ryggen och skickade ut honom på den sista sträckan nästan på dagen för 40 år sedan. Han går ut tillsammans med finländaren Matti Pitkänen. Thomas blir legendarisk när han springer ifrån finnen i Tranbärskärrsbacken 1300 meter före mål. Han får direkt en lucka på tio meter. Någon har räknat ut att han på 15 meters åkning gick ifrån med 7 sekunder och det måste väl i så fall vara världsrekord? Thomas för Sverige till en efterlängtad vinst i VM stafetten. Den branta uppförsbacken inför upploppet fick byta namn och kallas fortfarande Magnusonbacken. Se det berömda rycket på filmen nedan. Den kan man se hur många gånger som helst. Det är tidernas mest klassiska stafettryck. Sven ”Plex” Pettersson kommenterar och har Sveriges startman Sven-Åke Lundbäck som bisittare. Det var tider det. Plex var bäst! Det var bättre förr. Skidåkning var mycket mer spännande. Man satt där framför TV´n och tittade på något som närmast liknade en stillbild på ett skidspår och en gran och efter en stund sa Plex att om inte Thomas kommer fram bakom den där granen strax så är det kört. Åh, vad spännande det var men det förstod inte sydeuropéerna. De trodde att längdskidåkning var landsvägscykling.

Tränade enorma mängder
Han var känd för sitt sätt att träna. Thomas Magnuson tränade mycket. På hösten tränade han två pass per dag, ett löppass och ett rullskidpass. Han körde rullskidpass mellan Delsbo och Hudiksvall på tolv mil. På vintern åkte han skidor fem-sex timmar om dagen. Det blev totalt tio-elva mil skidåkning varje dag och 800 timmar per år. Thomas var anställd på sportföretaget Ryon i Hudiksvall och behövde bara arbeta när han ville så han hade tid att träna. Det här var på den tiden när man åkte skidor på riktigt. Innan det kallades klassisk stil för det var den enda stilen. Thomas tyckte inte att man skulle träna teknik. Bra teknik skulle man nog få ändå om man åkte elva mil om dagen. Thomas lärde känna sin kropp. Han lärde sig att när han fick svårt att sova så var det dags att dra ner på träningen. Thomas var en urkraft i skogen. Han var större, tyngre och starkare än de flesta andra skidåkare. Thomas var den första sprintåkaren. Han var sprintåkare innan sprint uppfanns. Thomas var den första av skidkungarna som var explosiv och han hade en hög syreupptagningsförmåga. Han hade ett testvärde på 87. Thomas hade otur flera gånger under sin karriär. Under OS 1976 i Innsbruck då han var i sitt livs form dog hans far och då åkte han hem innan skidtävlingarna hade börjat. Vid nästa OS i Lake Placid 1980 var inte Thomas med. Han avslutade sin skidkarriär på grund av problem med benhinnorna när han var 28 år 1979 vilket var flera år för tidigt.

Skate tekniken
På 80-talet kom den, den förhatliga skatetekniken. Varför ska de åka skridsko på snö? Att se någon som åker diagonalåkning med perfekt teknik är som att se Bolsjojbaletten framföra Svansjön. Amerikanen Bill Koch påstås vara upphovsman till skatetekniken men det stämmer inte. Svenska skidorienterare använde skateteknik redan på 50-talet därför att de inte hade några skidspår att åka i och då gick det fortare att sparka sig fram på skogsvägarna. Många vägar var isiga så en del skidorienterare hade därför stålskena på innerkanten på sina skidor. Skatetekniken ska ha använts ännu tidigare med hickorykanter men de slets snabbt ned. Det var först när man lyckades fästa stålkanter på träskidor som skatetekniken blev allt vanligare. Det är inte konstigt att skidorienterarna var först med skatetekniken. Det gick helt enkelt inte att ta skateskär i ett opreparerat skidspår i skogen. De var alldeles för smalt mellan granarna i skogen medan skogsvägarna var breda och plogade eller isiga. I en norsk bok påstås det att Ola Hassis ska ha varit före Bill Koch med skate i längdspåren. Andra hävdar att finländaren Pauli Siitonen som hade tävlat i skidorientering åkte med en variant av skate där han hade en skida i spåret och sparkade fart med den andra på långlopp i Mellaneuropa redan i början av 70-talet. Det första skate loppet ska tydligen ha gått av stapeln i Norge redan 1929. Det fanns ingen snö i skogen men isen på Lövfjorden var fem-sex centimeter. Förhållandena på Lövfjorden var perfekta för skate.

Klassiskt och fristil
Många ville förbjuda skate medan andra ville tillåta det. FIS försökte begränsa det genom att införa skatefria zoner. Man fick till exempel inte använts skate vid start och målgång. 15 kilometersloppet i Holmenkollen i mars 1985 blev en historisk vändpunkt. FIS hade infört zoner där skate var förbjudet för att tvinga skidåkarna att valla skidorna med fästvalla. Thomas Wassberg hade lagt fästvallan på en tejp. Publiken och TV tittarna gnuggade sig i ögonen när han stannade precis där den sista förbudszonen upphörde och drog bort tejpen under sina skidor och åkte vidare utan fästvalla med bara glid. Han hade en stor fördel av det gentemot sina konkurrenter och vann loppet. Thomas ville bevisa för FIS att zonerna var galna. De ska endera förbjuda skate helt och hållet eller tillåta det runt hela banan, sa Thomas. Som kuriosa kan jag nämna att Thomas Wassberg var den sista skidåkaren som vallade sina egna skidor. Han vågade inte låta någon annan valla skidorna åt honom. Efter protester, rop på förbud, bråk, försök med skatefria zoner och diskussioner så införde FIS säsongen 1985/1986 efter Thomas Wassbergs idé, längdskidåkning i två olika stilar, klassiskt och fristil.

Två stilar eller tre?
Skidåkarna började med skate med två ben säsongen 1985/1986 men banorna var alldeles för smala. Det var svårt för skidåkarna att gå om varandra. 1987 hade de flesta i världseliten bra skate teknik men banorna var fortfarande för smala. VM i Obersdorf 1987 var det sista mästerskapet där skidåkarna använde tekniken med enbensskate. Vid OS i Calgary 1988 och VM i Lahtis 1989 var banorna preparerade helt och hållet för fristil men det tog många år innan spåren blev så breda som de är idag. Förr körde man upp ett spår med scooter, nu är det pistmaskiner som preparerar breda spårgator till de stora tävlingarna. Jag som är konservativ har aldrig kunnat förlika mig med den fria stilen. Jag vill förtydliga att jag bara är konservativ när det gäller idrotter man tävlar i, inte hur man tränar eller någonting annat. Förr i tiden hade längdskidåkare inte lika stor nytta av att vara starka eftersom de inte kunde utnyttja det fullt ut. Nuförtiden är världens bästa skidåkare starka, så starka att de orkar staka sig igenom ett helt skidlopp. De senaste åren har det därför kommit nya rop på förbud. Det finns en del som tycker att det är dags att lägga till en tredje stil i längdskidåkning, diagonalåkning. Då skulle vi ha fristil, stakning och diagonalåkning. Samtidigt framförs farhågor om att det istället kan bli så att klassisk skidåkning försvinner helt och hållet. Det vore mycket tråkigt. Min stora idol Thomas Magnuson var minsann en riktig skidåkare han så det så.