Mitt liv som cyklist

Jag har alltid varit intresserad av cykelsport. När jag var liten hade jag en hastighetsmätare med vajer på min minicykel. Jag cyklade så snabbt jag kunde och kollade vilken hastighet jag kom upp i och så tog jag tid på olika sträckor som till exempel mellan huset där jag bodde på Gotlandsgatan 5 i Degerfors och mormor och pappa på Parkgatan 15 A. 1987 köpte jag helt oplanerat en racercykel av konstapel Rooth i Trekanten när jag var där på ett event och visade rullskidor från Royal Ski i Degerfors när jag jobbade som marknadsförare för Degerfors Kommun och hjälpte nystartade företag med marknadsföring. Det var en Bianchi med stålram, lödmuffar och ramväxel. Den hade jag aldrig tid att cykla på. 1988 startade vi David Träningscenter i Karlskoga och arbetsdagarna var långa. Det blev något varv runt sjön Möckeln på sommaren på Bianchin.

Jag byggde en cykelsal
Jag byggde en cykelsal i januari och februari 1998. I slutet av februari när vi började med cykelklasser började jag att vara med på cykelklasserna. Jag körde 40 minuters intervallpass i cykelsalen under veckorna och på söndagar cyklade jag från vårt gym i Storängen i Karlskoga till torget i Nora och tillbaka vilket var 9 mil. Det var min favoritcykelväg med vacker natur och flera uppförsbackar. Det var inga lugna distanspass utan fullt tryck i pedalerna och högsta möjliga tempo hela vägen fram och tillbaka.

Jag ställde upp i Sméloppet 1998
Efter fem månaders träning lämnade jag in cykeln med stålram som hade stått sedan 1987 för genomgång på Ceveds Cykel & Motor. Cykeln behövde nya däck och nya bromshandtagsgummin samt rundsmörjning. Jag beställde Mercatone Uno stallets tjusiga cykelkläder från CykelCity i Lund. I augusti ställde jag mig på startlinjen utanför Stadshotellet i Karlskoga. Jag skulle cykla det mytomspunna Sméloppet som var 14 mil och gick till Nora, Siggeboda, Fanthyttan, Lindesberg och tillbaka till Karlskoga. Jag drog i väg direkt efter startskottet. När jag kom upp till Bråten efter några kilometer hörde jag någon som snöt sig och ett frihjul som spann ibland. Då förstod jag att jag hade fått någon cyklist med mig. Jag hade servicebil. Anders ”Ajjan” Johansson och en av mina cykelinstruktörer Pernilla Wilén langade sportdryck efter vägen. Efter några mil ropade Ajjan att vi hade tre minuter till klungan. Den andra cyklisten på en blå och gul Sageborn cykel visade sig villig att växeldra med mig men jag var otaktisk och ville dra för jag tänkte att jag ville hålla mitt tempo. När vi hade cyklat 10 mil ropade Ajjan att nu har ni bara en minut till klungan. Då var jag ganska trött och tänkte att det är fyra mil kvar och ska vi hålla undan till målet i Karlskoga så får han hjälpa till att dra nu. Jag släppte upp honom men då bara försvann han. Efter en stund kom fem ärrade landsvägsrävar ikapp mig. Jag hängde på dem. Jag slutade femma i mitt första cykellopp efter bara 5 månaders cykelträning där träningen bestod av korta spinningpass med korta stenhårda intervaller och ett långt tempopass varje vecka. När jag kom i mål fick jag reda på att cyklisten som låg på rulle bakom mig i tio mil var svensk veteranmästare på tempo. Han såg självklart att jag var trött och att jag inte var till någon nytta längre. Han visste att han hade en minut till klungan, han hade vilat sig bakom mig i tio mil, var uppvärmd och van att cykla tre mil själv mot klockan. Fyra mil till Karlskoga med en minuts försprång, det klarar jag tänkte han säkert och det gjorde han också. Jag fick mersmak på cykeltävlingar. Det här var det roligaste jag hade gjort någon gång.

Jag köpte en Marco Pantani replica och ställde upp i fler cykellopp
Året därpå köpte jag en ny modern racercykel med aluminiumram och växelhandtagen integrerade i bromshandtagen. Det var en Marco Pantani replica. En Bianchi i celesté med gult på ramen. Jag cyklade Sméloppet även 1999. Vi var sex cyklister som drog så mycket vi orkade i varje backe direkt från start på vägen mot Nora. Vi sprängde klungan i bitar direkt. Det var en kille från Team Sportia i Karlskoga som elitsatsade på mountainbike det året och placerade sig bland de främsta på 08 cross country det året, en före detta juniorlandslagsman i mountainbike, en veterancyklist från Örebrocyklisterna, en svensk veteranmästare på tempo som vunnit året innan, en långloppscyklist och jag. Det första rycket tre mil från mål hämtade jag in men jag körde återigen otaktiskt och drog för mycket när två cyklister hade ryckt på slutet och jag blev fyra. Hade jag kört taktiskt hade jag kunnat bli trea och fått revansch på cyklisten som vann året innan. Jag cyklade ett etapplopp i Visby på Gotland 1999 och blev fyra. Min flickvän berättade för ordföranden i cykelklubben att jag var spinninginstruktör före loppet och då berättade han att året innan hade det kommit flera spinninginstruktörer till det här loppet och varit kaxiga och sagt att de skulle cykla ifrån de riktiga cyklisterna. Det blev naturligtvis tvärtom. Först var det en tempoetapp på en flygraka med vändning. Sedan var det ett linjelopp på fem mil om jag minns rätt. Två cyklister ryckte och jag körde otaktiskt och drog resten av klungan ensam när ingen annan ville dra för att jag ville ikapp dem och missbedömde var målet var och hamnade för långt fram och blev spurtslagen och fyra i linjeloppet. Dagen efter var det ett varvlopp på ett industriområde i Visby. Efter linjeloppet sa ordföranden i den arrangerande cykelklubben till min flickvän om mig att han har mycket cykel i sig men han är väldigt otaktisk. Jag körde en deltävling i Värmlandsserien på landsväg på Gelleråsens Motorbana 2000 då jag spurtslog en kille i juniorlandslaget i mountainbike. Efter tävlingen kom min gamla gymnastiklärare från Bregårdsskolan fram och frågade om jag också hade börjat cykla. Han var engagerad i Örebrocyklisterna på den tiden och blev senare ordförande i Svenska Cykelförbundet. Jag berättade att jag köpte en Bianchi 1987 men inte hade börjat cykla förrän för två år sedan. Men det där är ingen 87:a, sa han och pekade på Bianchin i min bil. Nej, jag köpte en ny cykel förra året, sa jag. Han tyckte nog att jag hade artat mig. När jag gick i gymnasiet var jag kroppsbyggare och hade en klasskompis som tävlingscyklade. Jag fick inte lika högt betyg i gymnastik som cyklisten. Jag tänkte fråga honom om han nu kunde höja mitt betyg retroaktivt men tänkte att han nog inte kunde det. Jag körde även ett veterantempolopp i Töreboda 2000. Jag tävlade inget mer men fortsatte att cykelträna seriöst ända fram till i maj 2012 när jag började arbeta som personlig tränare och blev fullbokad och jobbade från morgon till kväll och inte hade tid att cykelträna längre. 2011 köpte jag en ny Bianchi med aluminiumram som jag cyklade en del på förra sommaren. Cykling blir man beroende av. Det är konstigt att min cykelabstinens inte har varit större än den har varit men tiden har inte räckt till, arbetsdagarna har varit för långa och jag har varit för trött när jag kommit hem på kvällarna.

Jag var bergsget och tempohäst
Träning har varit mitt liv. Det roligaste jag har gjort är att cykla landsvägscykel. Mitt liv som cyklist blev ett lite annorlunda liv som du har förstått. Jag är tempocyklist och bergsspecialist. Jag trivs bäst på slät väg med fin asfalt och lite vind i ryggen så att cyklingen flyter och jag slipper växla så mycket. Jag hatar att cykla i regn men här på Öland är det lätt att vara solskenscyklist eftersom solen alltid skiner här. För mig är cykling mentalt. Det blev så eftersom jag började med spinning. Jag gillade mind cycling som är meditativ cykelträning i en mörk cykelsal med levande ljus och mäktig musik med distinkta trumslag. Det blev min grej att koppla bort hjärnan, fokusera på andningen, musikens rytm, trumma på med benen och bara flyta med musiken. Jag älskade det. Jag hade länge planer på att skaffa en tempocykel och köra veterantempolopp. Tre mil ensam mot klockan i fullt blås det passar mig det men det blev aldrig så. När jag var en tränad cyklist gillade jag att cykla uppför. Ju tyngre och jobbigare det var desto roligare var det. Jag har ingen nytta av att vara bergsget här på Öland där den högsta punkten är 57,4 meter över havet och nu har jag för mycket muskler och är inte lika slimmad längre. Den enda stigningen värd namnet här på ön är backen i Stora Rör. Jag har hört att det finns ett rekord i den som jag är sugen på att slå.

Jag utbildade cykelinstruktörer
När vi började med spinning på David Träningscenter 1998 fick våra instruktörer en utbildning som var mycket bristfällig. Jag tycker att man måste kunna cykling om man ska vara cykelinstruktör. Jag lärde mig därför cykling från grunden av de som kan cykling bäst, de som har över 100 års erfarenhet av cykelträning och cykelsport, nämligen landsvägscyklisterna. Jag var även tvungen att lära mig grunderna i musik. Det slutade med ett sju år långt utvecklingsarbete, världens bästa utbildning för cykelinstruktörer och en mycket omfattande och detaljerad utbildningsdokumentation på 60 A4 sidor. Jag hade inte tänkt vara cykelinstruktör själv men det blev så ändå och jag ledde 1500 cykelklasser mellan 1998 och 2006. Det är bland det roligaste jag har gjort. Jag lade ned mycket pengar på musik och mycket tid på att sätta ihop musik. Jag fick utlopp för min kreativitet och jag fick mycket beröm av eleverna för min musik. Jag älskade musik med distinkta trummor och mäktig munksång eller körsång. Cyklingen skulle vara perfekt koreograferad efter musiken. Det var mitt signum som cykelinstruktör. En gång skickade en elev in dagens ros i lokaltidningen och tackade för min musik. När vi sålde träningsanläggningen arbetade jag för Nordic Gym i Bollnäs och åkte runt i Sverige och utbildade cykelinstruktörer för dem i fyra år. För två år sedan utbildade jag cykelinstruktörerna på Malkars Träningscenter.

Jag blev sveriges främsta expert på 4×4 intervaller
Hela vintern 2008 satt jag och läste om 4×4 intervaller och blev troligen Sveriges främsta expert på 4×4 intervaller. Jag läste alla forskningsrapporter, intervjuer med, artiklar av och om professorerna i medicin Jan Helgerud och Jan Hoff som är upphovsmän till 4×4 intervaller och artikeln Boble- eller Mercedesmotor som professorernas forskarkollega Ulrik Wislöff som är hjärtläkare på St Olavs Hospital i Trondheim skrev samt mängder med norska chatsidor där intervallmetoden debatterades. I november förra året öppnade jag e-posten i min mobiltelefon innan jag hämtade in den sista klienten för dagen och såg att jag hade fått e-post från Norge. Jag tänkte att nu är någon norrman sur för jag har skrivit många artiklar om 4×4 på vår sida och tagit professorerna i försvar. Mejlet var från en av professorerna, Jan Helgerud. Han skrev att han vanligtvis inte läser bloggar men att hans son hade gjort honom uppmärksam på min och att han hade läst flera artiklar med stort intresse. Han skrev också att för att vara någon som inte har mer utbildning än du har så kan du mycket fysiologi. Han skrev att om jag vill lära mig mer fysiologi så kan jag komma till Universitetet i Trondheim och läsa in en Master i Exercise Physiology. Det kändes som ett erkännande av mästaren själv och var jättekul, så kul att det faktiskt kom en liten tår.

Jag uppfann brickbaserad cykelträning
Jag läste om effektbaserad cykelträning. Jag insåg att jag behövde veta vilken effekt jag utvecklade i intervallerna för att kunna träna rationellt. Efter mycket efterforskningar och tänkande kom jag fram till att en Monark viktergometer var det bästa sättet. Då skulle jag slippa kalibreringar av trådtöjare i elektroniska mätinstrument och med små vikter skulle jag kunna kompensera för träningseffekten genom att öka effekten. 2008 köpte jag en Monark viktergometer och strippade och modifierade den. Jag utrustade den med en fräst klinga från Stronglight, vevarmar från Campanolo, Look pedaler, sadel från Selle  San Marco och ett tempostyre från Profile Design. Jag letade efter små vikter på nätet men hittade ingenting. En dag berättade min cykelintresserade granne Magnus som också hade byggt om en viktergometer att hans pappa hade haft ett eget företag och tillverkat rostfria brickor. Jag frågade om han hade några brickor kvar. Fulla garaget, svarade han. Då behöver vi bara en precisionsvåg att väga upp brickorna på. Det har jag också för det hade pappa och vägde upp brickorna på, sa Magnus. Då beställer jag 19 stycken 15 grams brickor, sa jag. Dagen därpå fick jag brickorna av Magnus. Jag lade på en bricka varje 4×4 pass. Varje bricka ökade effekten med 1,5 watt vid 100 RPM i kadens. Jag hade uppfunnit brickbaserad cykelträning. Jag skojar bara. Efter 19 stycken 4×4 pass plockade jag av brickorna och lade på tre hektovikter och började om. Då hade jag ökat 30 watt. Jag vill alltid få ut 100 procent av min träning. En gång ökade jag 21 watt från 271,5 watt till 297,5 watt i 4×4 intervallerna på 14 dagar.

Jag tycker att cykel och fika är lika
Jag har alltid cyklat själv, aldrig i grupp och aldrig stannat och fikat. Jag cyklade med min före detta granne Magnus några gånger och jag har cyklat med min kompis Stefan några gånger. Nu ser jag fram emot att följa med någon grupp med cyklister på långrundor med mysiga fikastopp och vara social. I slutet av sommaren 2015 flyttade jag till cykelparadiset Öland. Här kan jag cykla på bilfria vägar på den vackra Öländska landsbygden. Det är en ofattbar lyx att bo mitt i detta cykeleldorado. Jag har så många klienter som är landsvägscyklister och triatleter som säger att vi måste cykla Jerry och det ser jag verkligen fram emot men jag måste träna först. Förra sommaren cyklade jag med två av mina klienter här på Öland. Jag har länge tänkt att det skulle vara så roligt att få samla alla mina klienter som cyklar en vacker dag på Öland och ta en runda och fika i Gårdby eller på Strandnära. Det är en liten dröm som jag har. Det skulle vara så himla trevligt.

Jag har beställt en aerodynamisk kolfiberskapelse
Nu ska det bli cykling igen. I fredags beställde jag en aerodynamisk kolfiberskapelse från världens äldsta cykelfabrik i Treviglio utanför Bergamo i Italien. Jag förlorade mitt hjärta till Bianchi för länge sedan och mitt blod är celesté färgat. Tidigare i år har jag dammat av ergometern och sågat till ett plexiglas som jag har fäst på belastningsramen och monterat elektronikenheten i. Jag ser nu displayen med kadens, puls och tid mellan pinnarna på tempostyret. Om fem veckor levererar Bianchi Café & Cycles en strömlinjeformad aeroracer med skivbromsar. Det är en utpräglad aeroracer med sänkta bakstag och platt överrör som ser väldigt snabb ut. Bianchis ingenjörer har skapat den för att skära genom luften. Den heter Aria som betyder luft på italienska och den är vacker som en sommardag vid Como sjön i Lombardiet.

Nu har jag börjat cykelträna igen
Jag körde mitt första 4×4 pass på sex år på ergometern i garaget i söndags. Det var banne mig inte roligt. Jag och ergometern kom bra överens men jag blev osams med vikterna. De vägde mycket mer än jag minns eller så är jag otränad men så kan det väl inte vara? Jo, självklart är jag det. Jag fick svart på vitt på att jag är en hösäck. Titta på displayen så ser du hur otränad jag är. Jag har ett litet hjärta som bara pinkar blod. På testcykeln får jag ett kvitto på hur tränad eller otränad jag är varje pass. Nu har jag börjat med vetenskaplig och systematisk cykelträning igen. Arians motor måste trimmas. Styrketränat har jag gjort i flera år men nu måste hjärtats pumpförmåga ökas mycket på kort tid om Arian ska komma upp i höga hastigheter på de underbara öländska landsvägarna i sommar. Det får bli 4×4 på ergometern varannan dag i början tills rumpan och knäna har vant sig. Sedan blir det 4×4 minst 5-6 dagar i veckan och perioder med 4×4 14 dagar i rad för att boosta syreupptagningsförmågan. Jag kommer att styrketräna på lunchen varje dag. Jag måste öka effekten i 4×4 intervaller med 120 watt om Arians motor ska få en anständig prestanda. Det enda som kan få Bianchin att rulla snabbare är ett hjärta som kan pumpa mer blod och en ökad maximal styrka i mina sätesmuskler, lårmuskler och vadmuskler. Jag tänker i och för sig bloddopa mig med joniserat järn också. Jag kan i alla fall inte skylla på att jag inte vet hur jag ska träna eller att jag har dåliga träningsmöjligheter. Jag har världens effektivaste träningscykel i garaget. Den 5 augusti är det Kalmar Grand Prix. Jag kanske står på startlinjen där då om jag kan utveckla 300 watt i 4×4 intervaller. För att klara det måste jag öka 1,5 watt per pass och köra 80 pass på fyra månader. Jag kom precis in från garaget där jag har kört mitt andra ergometerpass på sex år med öppen garagedörr i en plusgrad. Glad Påsk alla cyklister och läsare på den här sidan!

Vad beror fotbollsskador på?

En del tror att fotbollsskador beror på otur, andra tror att de beror på felträning och så finns det de som tror att de beror på att fotbollsspelarna tränar på för hårt underlag. Det finns de som tror att skadorna beror på att fotbollsspelarna tränar för lite medan andra tror att de beror på att de tränar för mycket. Andra tror att fotbollsspelarna spelar matcher för ofta eller blir skadade när de blir äldre för att deras kropp är sliten efter många års fotbollsspelande. Det finns de som tror att skadorna beror på svaga core muskler, svaga stabiliserande muskler och för lite stretching. Det finns till och med de som tror att fotbollsskadorna beror på genetiska faktorer. Alla dessa spekulationer är fel. Det förutsätter att fotbollsspelarens kropp är en felkonstruktion. Den har genomgått en lång evolutionsprocess där det har tagit 20-50000 år för minsta lilla ändring i fotbollsspelarens DNA att ske. Fotbollsspelarens kropp är perfekt men den fungerar inte perfekt. Fotbollsspelare får inte fler fotbollsskador för att de är 35 år eller för att de har spelat fotboll länge. De av mina klienter som är mest dysfunktionella och överbelastade är 14 år och fotbollsspelare. Det är inte yttre faktorer som orsakar de vanligaste fotbollsskadorna. Orsaken till fotbollsskadorna är muskulär dysfunktion som orsakar kompensationer och överbelastning. Fotbollsspelare får skador när deras kropp inte fungerar som den ska. Det går att förebygga och rehabilitera fotbollsskadorna men det kräver kompetens som är ytterst sällsynt.

De vanligaste fotbollsskadorna
De vanligaste fotbollsskadorna är muskulär överbelastning. Enligt statistiken är de två vanligaste fotbollsskadorna muskelbristning i lårets baksida och lårets framsida. En fotbollsspelare får inte en bristning i lårets baksida om inte hans sätesmuskler är hämmade så att musklerna på lårets baksida kompenserar och blir överbelastade. Han får heller inte en bristning i lårets framsida om inte hans sätesmuskler är hämmade och hämmar de djupa höftböjarmusklerna så att rectus femoris kompenserar och blir överbelastad.

-Antalet muskelbristningar i lårets baksida och framsida minskar inte utan ligger på en jämn nivå varje år så den prevention som tillämpas idag fungerar inte, säger Matilda Lundblad som brinner för fotbollsmedicin och är lagläkare i Elfsborg.

Ljumskskador
Det är även vanligt att fotbollsspelare får ljumskskador. En fotbollsspelare får inte en ljumskskada om inte hans sätesmuskler är hämmade och hämmar de djupa höftböjarmusklerna så att pectineus och adductor brevis kompenserar och blir överbelastade och spända och adductor magnus och adductor longus kompenserar för sätesmusklerna och blir överbelastade och spända och drar i hans ljumske.

Sports hernia
Om fotbollsspelarens överbelastade ljumskar inte åtgärdas och han fortsätter att belasta sin dysfunktionella kropp genom att träna och spela fotboll utvecklas ljumskskadan till sports hernia. När pectineus och adductor brevis är överbelastade och spända drar de i pubisbenet. De sneda bukmusklerna drar i pubisbenet från andra hållet. De sneda bukmusklerna hamnar i en dragkamp med pectineus och adductor musklerna. En dragkamp som alltid förloras av de sneda bukmusklerna när de brister. Ljumskskador och sports hernia drabbar främst fotbollsspelare. Det är inte konstigt eftersom de både böjer och inåtför i höftleden när de slår bredsidor med överbelastade adduktormuskler. Lösningen vid sports hernia är inte operation utan behandling av de muskler som är överbelastade och behandling och aktivering av de muskler som är hämmade.

FAI eller Cam och Pincer
Mycket tyder på att även FAI, Femuroacetabulär impingement eller inklämningssyndrom i höftleden som resulterar i ledförändringar också beror på dysfunktionella sätesmuskler. Det finns två varianter av FAI, CAM och Pincer. CAM är benpålagring på lårbenshalsen och Pincer är benpålagring på kanten till ledhålan. Sätesmusklerna är höftledens rotator cuff muskler. De ska centrera höftkulan i leden när fotbollsspelaren sträcker och böjer, utåtför och inåtför i höftleden. När sätesmusklerna är hämmade kompenserar hamstrings. De kan inte centrera höftkulan i leden utan bara sträcka i höftleden. När hamstrings kontraherar utan att sätesmusklerna centrerar höftkulan i leden orsakar hamstrings en bågliknande effekt på lårbenet som innebär att höftkulan trycks framåt i leden och trycker på den främre ledkapseln och töjer ut den vilket predisponerar för inklämning i höftleden. Det kallas anterior femoral glide syndrome. De som har FAI har extremt överbelastade utåtrotatorer och adduktorer. Detta leder till en förändrad biomekanik i höftleden. Forskning visar att det finns en ökad risk för FAI om bäckenet är framåttippat. När sätesmusklerna inte fungerar hämmar de sin antagonist de djupa höftböjarmusklerna och då kompenserar rectus femoris och blir överbelastad, spänd och tippar bäckenet framåt och ökar svanken. Då minskar utrymmet i höftleden.

Korsbandsskador
Korsbandsskador är vanligare i damfotboll än i herrfotboll. Unga flickor får sina knän förstörda för livet. Det går att förebygga korsbandsskadorna. Damlagen måste börja ta korsbandsskadorna på allvar för annars vill troligtvis snart inga tjejer spela fotboll längre på grund av den stora risken att bli fotbollsinvalid. När sätesmusklerna är hämmade kompenserar hamstrings. Då måste hamstrings göra sätesmusklernas jobb och då finns inte tillräckligt med kraft över för att förhindra att lårbenet glider av underbenet och då brister korsbandet. Korsbandsskador förebyggs genom att se till att sätesmusklerna fungerar och att sätesmusklerna och hamstrings är starka.

Andra fotbollsskador
Jag skulle kunna fortsätta och förklara orsaken till ont i ryggen, diskbråck, löparknä, piriformissyndrom, hälseneinflammation och alla andra överbelastningsskador som drabbar fotbollsspelare och som även de beror på dysfunktionella sätesmuskler men nöjer mig med att redovisa orsaken till de vanligaste fotbollsskadorna. Beror alla fotbollsskador på dysfunktionella sätesmuskler? Sätesmusklerna är kroppens största och potentiellt starkaste muskler. De sitter mitt på kroppen, bakom kroppens kraftigaste led, höftleden. Fundera på vad som händer när de slutar fungera.

Den vanligaste fotbollsskadan
Den vanligaste fotbollsskadan är den som återkommer. Om fotbollsspelaren får samma skada igen har han inte blivit rehabiliterad. Det här händer ofta eftersom bara symptomen behandlas. Det räcker inte med tryckförband, is, tejp, smärtlindring, antiinflammatoriska läkemedel, kortison, vila och rehabträning. Det är inte rehabilitering. Rehabiliterad betyder återställd och fotbollsspelaren är inte återställd förrän hans kropp fungerar som den ska igen. Resultatet är att samma skada återkommer, förvärras eller så får fotbollsspelaren en annan allvarligare skada eftersom orsaken till skadan kvarstår. Orsaken till skadan måste åtgärdas annars blir fotbollsspelaren snart skadad igen. Fotbollsspelaren är inte rehabiliterad när muskelbristningen är läkt eller när han inte har ont längre utan först när hans muskler fungerar och är starka igen. En fotbollsspelare får inte en muskelbristning utan orsak. Om en fotbollsspelare har fått en muskelbristning är det vanligt att han genomgår en ultraljudsundersökning för att kontrollera om en blödning har uppstått i muskulaturen. Det är meningslöst. Självklart blir det en blödning i muskulaturen vid en muskelbristning. Det är däremot viktigt med mjukdelsbehandling 48 timmar efter bristningen för att muskeln ska läka ihop på rätt sätt utan en försvagande ärrbildning. Om fotbollspelaren har en inflammation i ett muskelfäste behöver han inte magnetröntgas och han behöver inte äta antiinflammatoriska läkemedel. Han behöver behandling på muskeln så att muskelspänningen släpper och irritationen av muskelfästet upphör. Om man vet vilka muskler som är benägna att bli hämmade och vilka som kompenserar och blir överbelastade kan man tydligt se orsaken till muskulära överbelastningsskador. Fotbollsspelaren ska inte belasta sin kropp förrän den fungerar igen. Han kan självklart inte träna muskler som inte fungerar. De dysfunktionella musklerna måste mjukdelsbehandlas och aktiveras med speciella aktiveringsövningar som ökar nervtrafiken till musklerna. Först därefter kan de tränas men inte med rehabövningar utan med effektiva övningar som snabbt ökar styrkan.

Ge mig 5 minuter på en fotbollsmedicinsk konferens
Ge mig 5 minuter på en fotbollsmedicinsk konferens så ska jag förklara för fotbollsläkarna och fysioterapeuterna vad fotbollsskadorna beror på, hur man förebygger och rehabiliterar dem. För att förstå varför en fotbollsspelare har ont i ljumsken måste man kunna funktionell anatomi. Om en fotbollsspelare har ont i ljumsken kontrollerar jag om hans sätesmuskler är hämmade och om de i sin tur hämmar sin antagonist de djupa höftböjarmusklerna. Om de djupa höftböjarna är hämmade har pectineus och adductor brevis kompenserat och blivit överbelastade. Om sätesmusklerna är hämmade har adductor magnus och adductor longus kompenserat för sätesmusklerna och blivit överbelastade. Då drar pectineus och adduktorerna i ljumsken och orsakar smärta. Det är enkelt och går snabbt att kontrollera om sätesmusklerna och de djupa höftböjarmusklerna är hämmade med enkla muskelfunktionstester. Det går också snabbt att palpera de muskler som kompenserar och konstatera om de är spända, ömma och överbelastade. Det är enkelt att åtgärda ljumskskador med mjukdelsbehandling, speciella aktiveringsövningar som ökar nervtrafiken till sätesmusklerna och de djupa höftböjarmusklerna och väcker dem till liv igen och styrketräning men det måste göras i den ordningen. Det går inte att träna muskler som inte fungerar. Det går heller inte att aktivera sätesmusklermuskler som är spända och ömma på grund av fastklibbad muskelfascia, gamla slaggprodukter och triggerpunkter. Då vill de inte utveckla kraft. Först måste sätesmusklerna och de djupa höftböjarmusklerna fräschas upp med mjukdelsbehandling.

Vad krävs för att rehabilitera skadorna?
För att förstå varför fotbollsskadorna uppkommer måste man veta hur kroppen fungerar. Överbelastade och spända muskler drar i muskelfästen och irriterar dem. Vila, antiinflammatoriska läkemedel och kortison hjälper inte när musklerna är spända. Om stabiliserande muskler är hämmade hjälper det inte med stabiliseringsträning. När sätesmusklerna och de djupa höftböjarmusklerna inte fungerar hjälper det inte med ökad bålstyrka. Smärtor och skador kommer inte som en blixt från en klar himmel. För att kunna åtgärda orsaken till skadorna måste man veta vilka muskler som är benägna att bli hämmade och vilka muskler som kompenserar och blir överbelastade.

Samma orsak, många olika symptom
Jag rehabiliterar muskulära överbelastningsskador varje dag i min behandlingsklinik. Jag har rehabiliterat allsvenska fotbollsspelare i både herrlag och damlag. För att jag ska kunna göra det krävs det att jag kan funktionell anatomi, betraktar kroppen som en helhet och ser på kroppen med två helt andra ögon. Jag har rehabiliterat hundratals människor efter samma princip. Det har fungerat varje gång. Jag ser samma mönster med dysfunktionella sätesmuskler och överbelastade muskler som har kompenserat varje dag i min klinik. Mina klienter skrattar ofta när jag räknar upp alla symptom de kan få av dysfunktionella sätesmuskler och säger att de har haft de flesta av dessa symptom till och från under flera års tid. De tycker att det är logiskt när jag förklarar vad som är orsaken till deras skador. De berättar ofta att de har sökt hjälp på så många ställen att de har tappat räkningen utan att någon har kunnat förklara vad det är för fel på dem. Ibland har de till och med blivit opererade i onödan. Det har aldrig hänt på sex år att jag har behövt fundera över varför en fotbollsspelare har fått en muskelbristning i låret eller varför han eller hon har ont i sin ljumske. Det ser jag tydligt när jag gör muskelfunktionstester. Samma dysfunktion orsakar många olika symptom. Vad är det som avgör vilket symptom som uppstår först? Vi har alla små ortopediska skillnader, är olika starka i olika muskler i förhållande till varandra, har olika rörelsemönster, olika skadehistorik och belastar kroppen olika. Inte ens två fotbollsspelare som springer belastar kroppen likadant och fotbollsspelare som spelar på olika positioner och har olika spelstil belastar kroppen olika.

Varför blir sätesmuskler dysfunktionella?
Sätesmuskler kan bli dysfunktionella av ett trauma som en våldsskada iform av ett knä i skinkan eller ett fall på fotbollsplanen. De hämmas när fotbollsspelaren sitter. När han sätter sig ned gör han en knäböj och stretchar ut sina sätesmuskler och sätter tryck på dem med en stor del av sin kroppstyngd. Om sätesmusklerna redan är hämmade blir de ännu mer hämmade om fotbollsspelaren stretchar dem. Sports hernia och FAI ökar inom herrfotbollen och korsbandsskaor är rena epedemin inom damfotbollen. Samtidigt har antalet timmar som fotbollsspelare sitter per dygn ökat. Ju mer fotbollsspelare sitter desto mer hämmade blir deras sätesmuskler. Barn har bytt ut spontanidrott mot smartphone, iPad och dator. De spelar inte fotboll på rasterna i skolan längre, de springer inte sprinterlopp till matbespisningen och skolgymnastiken är utbytt mot idrott som innehåller teorilektioner och har minskat i antalet timmar. Den enda gång de rör sig är 5 gånger i veckan när de tränar fotboll med en kropp som inte fungerar. Vuxna har bytt fysiska jobb mot stillasittande jobb. Fotbollsspelare i de högsta divisionerna har blivit professionella och slipper jobba. Om fotbollsklubben har en gammal spelarbuss med hårda oergonomiska säten som det inte går att fälla bak ryggstödet på, har lång resväg till matcherna, åker sent till matcherna, inte stannar varje timme så att fotbollsspelarna får sträcka på benen och inte har tid att väcka till liv och aktivera sätesmusklerna när man kommer fram till arenan innan man springer ut på fotbollsplanen så spelar snart hela laget fotboll med dysfunktionella sätesmuskler. Om man är professionell fotbollsspelare och inte aktiverar, tränar och använder sina sätesmuskler två gånger varje dag har man mycket fritid och mycket tid att sitta. Då är det bara en tidsfråga innan någon vanlig fotbollsskada drabbar dem. Om sätesmusklerna är dysfunktionella och det är de om fotbollsspelaren har haft en skada som beror på dysfunktionella sätesmuskler och han inte har fått mjukdelsbehandling och inte aktiverar dem med speciella aktiveringsövningar som ökar nervtrafiken till musklerna innan varje träning så arbetar fel muskler när han tränar. Ju mer fotbollsspelaren tränar och belastar sin dysfunktionella kropp desto snabbare blir han skadad. För att komma tillrätta med skadeeländet måste alla spelare genomgå muskelfunktionstester, mjukdelsbehandling och aktivering av hämmade muskler.

Det finns miljoner skäl att förebygga skadorna
Det finns miljoner skäl för en allsvensk fotbollsklubb att förebygga och rehabilitera fotbollsskador. Fotbollsklubbens kontrakterade fotbollsspelare utgör ett kapital som bör förvaltas och utvecklas men så ser inte verkligheten ut i de flesta Allsvenska klubbar. Elfsborgs lagläkare Matilda Lundblad som är en eldsjäl inom fotbollsmedicin, UEFA läkare och sitter i UEFAs forskningsgrupp har med hjälp av ekonomiska experter räknat ut att det kostar 1,5 miljon i månaden när en allsvensk fotbollsspelare är skadad. Då räknar man in samtliga kostnader inklusive uteblivna sponsorintäkter och en lägre placering i Allsvenskan. En fungerande, hel, frisk och stark fotbollsspelare ökar dessutom i marknadsvärde och kan gå på export till de stora fotbollsländerna och bringa in många välkomna kronor i de allsvenska klubbarnas kassor. En intelligent sportchef i en allsvensk klubb sa en gång att det inte är en kostnad att anställa en kompetent rehabiliterare utan en investering. Det finns många miljoner att tjäna på det. Matilda Lundblad skrev i en krönika i Borås Tidning strax före nyår 2015 att många allsvenska fotbollsklubbar gör misstaget att ha en bakåtsträvande rutin där man gör som man alltid har gjort. Det är extremt lönsamt för allsvenska fotbollsklubbar att förebygga kostsamma skador. Det är även lönsamt för allsvenska fotbollsklubbar att renovera och rehabilitera sina dyra och värdefulla fotbollsspelare om de blir skadade.

Skidminnen och skidhistoria

Bildresultat för thomas magnusson lahtis 1978

Jag är skidåkare från början. Min pappa lärde mig att åka skidor bakom Parkskolan i Degerfors. Han var en riktig friluftsmänniska. Det var ingen fotbollsplan där då utan en skidbacke. Jag minns inte hur gammal jag var när jag började tävla på skidor. Det var kanske när jag var 10 år. Jag fick ett par fina ljusröda Edsbyn skidor i trä i julklapp. Träskidorna preparerades med tjära. Det var så långt ifrån dagens högteknologi med stenslipade belag och pulvervallor som man kan komma. Jag ärvde kromade stavar i helgjutet stål som vägde flera kilo styck. De använde jag i många skidtävlingar. Någon av skidledarna i Strömtorps IK som var klubben som jag tävlade för brukade hjälpa mig att valla skidorna innan tävlingarna vid Parkskolan. En gång precis innan starten i en tävling stack en skidledare till mig ett par moderna lätta stavar. Då kom jag i mål en sekund efter vinnaren istället för en minut efter som jag brukade. Då bad jag min pappa om att få nya stavar. Jag åkte skolmästerskap, kretsmästerskap, klubbmästerskap och distriktsmästerskap. När plastskidorna kom fick jag ett par gula Swallow med blå logo. Swallow var ett litet japanskt märke som inte finns kvar längre. På den tiden var vallning ett förhållandevis simpelt hantverk. Det fanns två glidparaffiner att välja på, en blå och en röd. Idag är vallning en hel vetenskap.

Plastskidor och VM i Falun 1974
På VM i Falun 1974 slog plastskidan igenom. Tillverkare av alpina skidor överförde sitt know how om syntetmaterial till längdskidsporten. Österrikiska Kneissl tog fram en ny längdskida i plast till VM i Falun. Norrmannen Magne Myrmo blev historisk som den sista världsmästaren på träskidor på 15 kilometersloppet. Thomas Magnusson hade hört talas om de nya plastskidorna och sökte upp österrikarna på Grand Hotell. De hade tre par skidor kvar. De andra två fick Sven-Åke Lundbäck och Hans-Erik Larsson. Plastskidans era började dock med chock och förtvivlan för svensk del. Redan efter 75 meter i stafetten lossnade bindningen ifrån den ena skidan för startmannen Hans-Erik Larsson. Hans bindningar var monterade med vanliga träskruvar och det visade sig efteråt att de fäster dåligt i plast. Sverige blev diskvalificerade när även den andra skidans bindning lossnade och den skidan också var tvungen att bytas. Enligt reglerna fick man bara byta en skida. Landssorg utlystes.

Världsmästare på 30 kilometer
Thomas Magnuson bestämde sig en halvtimme före start för att åka på de nya plastskidorna i stället för på de träskidor från finska Järvinen som han hade kontrakt på. Han blev historisk när han blev den första världsmästaren på plastskidor i 30 kilometersloppet på VM i Falun 1974. Bindningarna lossnade inte från Thomas skidor för det var en serviceman från Kneissl som monterade dem på hans skidor med rätt skruvar. Thomas tog senare även brons på 50 kilometer men då åkte han på sina gamla hederliga träskidor från Järvinen.

Magnusonrycket
Mitt starkaste skidminne från barndomen är stafetten på VM i Lahtis 1978. Sverige hade inte tagit ett mästerskapsguld i stafett sedan OS i Innsbruck 1964. Dagen före stafetten berättade Lars-Göran Åslund att Thomas hade den rätta blicken och att Thomas Magnuson hade sagt till honom att han tänkte knäcka Juha Mieto i den sista backen på den sista sträckan. Lars-Göran upplyste Thomas om att Juha inte skulle åka den sista  sträckan. Thomas hade svarat att ”det spelar ingen roll vem som åker”. Sven-Åke Lundbäck ryckte sönder Sovjets Jevgenij Beljajev som var storfavorit de tre första kilometrarna på den första sträckan. På den andra sträckan släppte Christer Johansson förbi sig den väldige Juha Mieto men växlade som tvåa tre sekunder efter. Tommy Limby som ersatte Thomas Wassberg som var skadad gjorde sitt livs lopp och vann tredje sträckan. Sverige och Finland växlade samtidigt 28 sekunder före Norge efter att Ivar Formo vurpat i en utförslöpa. Tommy dunkade min stora idol Thomas Magnuson i ryggen och skickade ut honom på den sista sträckan nästan på dagen för 40 år sedan. Han går ut tillsammans med finländaren Matti Pitkänen. Thomas blir legendarisk när han springer ifrån finnen i Tranbärskärrsbacken 1300 meter före mål. Han får direkt en lucka på tio meter. Någon har räknat ut att han på 15 meters åkning gick ifrån med 7 sekunder och det måste väl i så fall vara världsrekord? Thomas för Sverige till en efterlängtad vinst i VM stafetten. Den branta uppförsbacken inför upploppet fick byta namn och kallas fortfarande Magnusonbacken. Se det berömda rycket på filmen nedan. Den kan man se hur många gånger som helst. Det är tidernas mest klassiska stafettryck. Sven ”Plex” Pettersson kommenterar och har Sveriges startman Sven-Åke Lundbäck som bisittare. Det var tider det. Plex var bäst! Det var bättre förr. Skidåkning var mycket mer spännande. Man satt där framför TV´n och tittade på något som närmast liknade en stillbild på ett skidspår och en gran och efter en stund sa Plex att om inte Thomas kommer fram bakom den där granen strax så är det kört. Åh, vad spännande det var men det förstod inte sydeuropéerna. De trodde att längdskidåkning var landsvägscykling.

Tränade enorma mängder
Han var känd för sitt sätt att träna. Thomas Magnuson tränade mycket. På hösten tränade han två pass per dag, ett löppass och ett rullskidpass. Han körde rullskidpass mellan Delsbo och Hudiksvall på tolv mil. På vintern åkte han skidor fem-sex timmar om dagen. Det blev totalt tio-elva mil skidåkning varje dag och 800 timmar per år. Thomas var anställd på sportföretaget Ryon i Hudiksvall och behövde bara arbeta när han ville så han hade tid att träna. Det här var på den tiden när man åkte skidor på riktigt. Innan det kallades klassisk stil för det var den enda stilen. Thomas tyckte inte att man skulle träna teknik. Bra teknik skulle man nog få ändå om man åkte elva mil om dagen. Thomas lärde känna sin kropp. Han lärde sig att när han fick svårt att sova så var det dags att dra ner på träningen. Thomas var en urkraft i skogen. Han var större, tyngre och starkare än de flesta andra skidåkare. Thomas var den första sprintåkaren. Han var sprintåkare innan sprint uppfanns. Thomas var den första av skidkungarna som var explosiv och han hade en hög syreupptagningsförmåga. Han hade ett testvärde på 87. Thomas hade otur flera gånger under sin karriär. Under OS 1976 i Innsbruck då han var i sitt livs form dog hans far och då åkte han hem innan skidtävlingarna hade börjat. Vid nästa OS i Lake Placid 1980 var inte Thomas med. Han avslutade sin skidkarriär på grund av problem med benhinnorna när han var 28 år 1979 vilket var flera år för tidigt.

Skate tekniken
På 80-talet kom den, den förhatliga skatetekniken. Varför ska de åka skridsko på snö? Att se någon som åker diagonalåkning med perfekt teknik är som att se Bolsjojbaletten framföra Svansjön. Amerikanen Bill Koch påstås vara upphovsman till skatetekniken men det stämmer inte. Svenska skidorienterare använde skateteknik redan på 50-talet därför att de inte hade några skidspår att åka i och då gick det fortare att sparka sig fram på skogsvägarna. Många vägar var isiga så en del skidorienterare hade därför stålskena på innerkanten på sina skidor. Skatetekniken ska ha använts ännu tidigare med hickorykanter men de slets snabbt ned. Det var först när man lyckades fästa stålkanter på träskidor som skatetekniken blev allt vanligare. Det är inte konstigt att skidorienterarna var först med skatetekniken. Det gick helt enkelt inte att ta skateskär i ett opreparerat skidspår i skogen. De var alldeles för smalt mellan granarna i skogen medan skogsvägarna var breda och plogade eller isiga. I en norsk bok påstås det att Ola Hassis ska ha varit före Bill Koch med skate i längdspåren. Andra hävdar att finländaren Pauli Siitonen som hade tävlat i skidorientering åkte med en variant av skate där han hade en skida i spåret och sparkade fart med den andra på långlopp i Mellaneuropa redan i början av 70-talet. Det första skate loppet ska tydligen ha gått av stapeln i Norge redan 1929. Det fanns ingen snö i skogen men isen på Lövfjorden var fem-sex centimeter. Förhållandena på Lövfjorden var perfekta för skate.

Klassiskt och fristil
Många ville förbjuda skate medan andra ville tillåta det. FIS försökte begränsa det genom att införa skatefria zoner. Man fick till exempel inte använts skate vid start och målgång. 15 kilometersloppet i Holmenkollen i mars 1985 blev en historisk vändpunkt. FIS hade infört zoner där skate var förbjudet för att tvinga skidåkarna att valla skidorna med fästvalla. Thomas Wassberg hade lagt fästvallan på en tejp. Publiken och TV tittarna gnuggade sig i ögonen när han stannade precis där den sista förbudszonen upphörde och drog bort tejpen under sina skidor och åkte vidare utan fästvalla med bara glid. Han hade en stor fördel av det gentemot sina konkurrenter och vann loppet. Thomas ville bevisa för FIS att zonerna var galna. De ska endera förbjuda skate helt och hållet eller tillåta det runt hela banan, sa Thomas. Som kuriosa kan jag nämna att Thomas Wassberg var den sista skidåkaren som vallade sina egna skidor. Han vågade inte låta någon annan valla skidorna åt honom. Efter protester, rop på förbud, bråk, försök med skatefria zoner och diskussioner så införde FIS säsongen 1985/1986 efter Thomas Wassbergs idé, längdskidåkning i två olika stilar, klassiskt och fristil.

Två stilar eller tre?
Skidåkarna började med skate med två ben säsongen 1985/1986 men banorna var alldeles för smala. Det var svårt för skidåkarna att gå om varandra. 1987 hade de flesta i världseliten bra skate teknik men banorna var fortfarande för smala. VM i Obersdorf 1987 var det sista mästerskapet där skidåkarna använde tekniken med enbensskate. Vid OS i Calgary 1988 och VM i Lahtis 1989 var banorna preparerade helt och hållet för fristil men det tog många år innan spåren blev så breda som de är idag. Förr körde man upp ett spår med scooter, nu är det pistmaskiner som preparerar breda spårgator till de stora tävlingarna. Jag som är konservativ har aldrig kunnat förlika mig med den fria stilen. Jag vill förtydliga att jag bara är konservativ när det gäller idrotter man tävlar i, inte hur man tränar eller någonting annat. Förr i tiden hade längdskidåkare inte lika stor nytta av att vara starka eftersom de inte kunde utnyttja det fullt ut. Nuförtiden är världens bästa skidåkare starka, så starka att de orkar staka sig igenom ett helt skidlopp. De senaste åren har det därför kommit nya rop på förbud. Det finns en del som tycker att det är dags att lägga till en tredje stil i längdskidåkning, diagonalåkning. Då skulle vi ha fristil, stakning och diagonalåkning. Samtidigt framförs farhågor om att det istället kan bli så att klassisk skidåkning försvinner helt och hållet. Det vore mycket tråkigt. Min stora idol Thomas Magnuson var minsann en riktig skidåkare han så det så.

Nu är OS över för den här gången

Bildresultat för hanna öberg

Det är alltid lika sorgligt när den olympiska flaggan halas och OS elden släcks. Det känns så fruktansvärt tomt varje gång OS tar slut. Vad gör vi nu? Väntar i fyra år? Lider du också av postdramatiskt OS syndrom? Den här gången känns det extra konstigt eftersom OS precis har arrangerats i en stad som inte finns. Finns inte Pyeongchang? Jo, det finns men är snarare ett län än en stad och OS var utspritt över stora delar av länet. Ett fantastisk OS för Sverige är slut. 82 nationer tävlade i 102 grenar i 15 olika sporter: alpin skidåkning, backhoppning, bob, curling, freestyle, hastighetsåkningpå skridskor, ishockey, konståkning, längdskidåkning, nordisk kombination, rodel short track, skeleton, skidskytte och snowboard. Vilket är ditt favoritögonblick under OS i Pyeongchang? Här sammanfattar jag de förhoppningar och tankar jag hade inför OS 2018 och det OS jag just har upplevt.

Skidskyttarna levererade ett år för tidigt
Jag trodde inte att någon skidskytt skulle ha en chans på medalj. Sebastian Samuelsson, vilken frisk fläkt, vilket jävlar anamma och vilken kille! Han lade ribban högt. Av alla svenska medaljer är jag allra mest imponerad av Hanna Öbergs OS-guld. Vilken cool tjej! Hon bara gjorde det. Hennes pojkvän Jesper Nelin skulle köra sitt distanslopp en timme efter att Hanna hade chockat skidskyttevärlden. Han kramade sin flickvän och pussade henne på kinden och frågade henne hur han skulle kunna tävla efter det. Han fick torka bort tårarna innan inskjutningen. Sedan gick han ut och sköt fullt på de tre första skjutstationerna. Jesper hade chans att ta OS-guld även han men bommade tre skott på det sista skyttet. Vilken saga det hade blivit med två oväntade OS-guld till samma hushåll. Efter Sebastians silver i jaktstarten och Hannas guld i distansloppet var vi många som insåg att Sverige hade ett starkt lag och hoppades på medalj i mixstafetten men de drömmarna gick up i rök. Jag vågade inte tro på medalj i damstafetten men damerna tog silver. Skidskytteherrarna trodde jag inte skulle ha en chans i stafetten innan OS började men de ville inte vara sämre än damerna och det var de inte heller. De var ännu bättre, sporrade av damernas framgång och tog guld. Jesper Nelin fick till slut med sig ett OS-guld hem även han och så var den kärlekssagan fulländad. Någon måste visa vägen och han heter Sebastian Samuelsson och har ledaregenskaper trots att han är yngst i laget. Sebastian har har själv fått hjälp att hitta vägen av en tysk med en mycket stor passion för skidskyttesporten. SOK visade inte vägen för de har inte gett OS-guldmedaljören Jesper Nelin något stöd över huvudtaget. De trodde inte på skidskytteförbundets satsning med Wolfgang Pichler som tränare trots att det är det fjärde svenska skidskyttelandslaget han bygger upp. Alla i Sverige vet vad han kan utom SOK.

Medaljmakaren Wolfgang Pichler
Han heter Wolfgang Pichler och vi älskar honom, mest för hans stora engagemang och passion. Han ligger bakom det svenska skidskytteundret som nu har fått nytt liv en fjärde gång under hans ledning. Wolfgang Pichler och skidskyttarna hade en plan att de skulle vara bra i VM på hemmaplan i Östersund 2019. Det är där de bor och tränar tillsammans. De var inte bra, de var fantastiska, ett år för tidigt. Jag kommer inte att skriva klagomejl till skidskyttarna om det. SOK hade också en plan, en plan att ingen i Sveriges OS trupp skulle fira någon framgång med alkohol. Wolfgang hade andra planer. På morgonen innan Sebastian Samuelssons OS-silver i jaktstarten köpte han öl för han hade framgång på känn. SOK hade nolltolerans för alkohol och fördömde tyskens tilltag att fira ett OS-silver med två öl. Nu har skidskytten Jesper Nelin gjort en technolåt som är en remix av Wolfgang Pichlers episka alkoholintervju och lagt upp den på sitt You Tube konto. Mellan technobeaten hörs Wolfgangs röst: ”Today we celebrate relay”, ”I have a little thinking, I bought alkohol. In the morning I say, maybe we have a celebration tonight” och även hans karaktäristiska skratt. Den blir nog en världshit den också.

Längdskidlandslaget levererade
Visst trodde jag att en Charlotte Kalla i form skulle ha chans på en medalj. Hon åker hem från Pyeongchang med fyra medaljer. Ett guld och tre silver. Jag trodde att Stina Nilsson hade en chans att vinna sprinten. Hon tog fyra medaljer. Ett guld, två silver och ett brons. Jag säger bara Ebba Andersson. Denna helt respektlösa norrlandstös. Hon ville så gärna vinna ett guld men hon fick i alla fall ett silver och var mycket nära ett brons i sitt första OS. Jag trodde inte att damlängsskidlandslaget skulle kunna ta medalj i stafetten med en svag länk i laget. Anna Haag åkte sett till åktiderna riktigt bra men tappade mycket tid. Charlotte tog igen det Anna förlorat, Ebba förvaltade upphämtningen och Stina följde med i rygg på Marit ända till slutet och ännu ett silver var bärgat. Jag led så med Anna Haag som hade kunnat vara världens bästa skidåkerska om hon bara hade fått rätt hjälp med träningen för 8 år sedan. Jag led lika mycket med Astrid Uhrenholdt Jacobsen som också tappade mycket tid på sin stafettsträcka. Före cykelolyckan 2009 då hon bröt ryggen och tvingades operera sig var jag övertygad om att Astrid skulle bli världens bästa skidåkerska. Jag har alltid hållit på Astrid. Dagarna innan OS i Sotji 2014 tog hennes bror livet av sig. Nu klappade Astrid ihop på stafetten och tappade massor av tid och var fullkomligt otröstlig trots att Ragnhild Haga och Marit Björgen såg till att hon vann ett OS-guld i stafett. Damernas sprintstafett hade jag inga förhoppningar på eftersom vi inte hade två Stina men vi hade en Charlotte i form och på åkhumör som var sugen på fler medaljer och se där, ett silver till trillar in. Jag förväntade mig inte att herrlandslaget skulle leverera och det gjorde de inte heller.

Curlinglagen levererade
Lag Edin hade bara guld i sikte men guldet blev till silver. Lag Hasselborg visste jag ingenting om förrän jag såg ett reportage i TV5 och läste om dem. Vilken story, vilken satsning, vilken saga och vilka tjejer! De var lika kalla som den is de spelade på. De fortsatte med den fina tradition Lag Norberg startade. Sverige tog två medaljer i Curling. Det är svårt att få bättre utdelning.

Alpina landslaget levererade
Frida Hansdotter är en mästerskapsåkare och jag hoppades att hon äntligen skulle få vinna OS-guld och det fick hon. André Myhrer hade också samlat ihop till ett OS-guld men jag trodde verkligen inte att han skulle ta det men det gjorde han. De enda som inte levererade var snowboard och freestyle. Jag såg Anjas reportage om Sandra Näslund som tävlar i skicross. Jag fattade tycke för den tillbakadragna, blyga och lugna världsmästarinnan. Hon lyckades inte heller tyvärr.

Damerna levererade
Det är damerna eller snarare tjejerna som har levererat. Det är främst de yngre förmågorna som har levererat i detta OS. En del menar att det är osvenskt med svenska idrottare som pratar om olympiska guldmedaljer. Den nya generationen svenska idrottare tror på sig själva. De vet att det är möjligt att lyckas om man fokuserar på målet och arbetar tillräckligt hårt.

Ishockeylagen fallerade
Både Tre kronor och Damkronorna fick stryk och åkte ut ur den olympiska hockeyturneringen.

Ester tog två guld i två olika sporter
Ett annat starkt minne är Ester Ledecka som har vunnit två VM-guld i snowboard. Hon skrällvann först damernas Super G på Mikaela Shiffrins gamla skidor efter att ha startat som nummer 26 och stod hur länge som helst i målfållan med hakan i  konstsnön och väntade på att de skulle rätta hennes tid och placering. Hon trodde inte sina ögon. Det var så kul att se hur förvånad hon var. Sedan vägrade hon ta av sig sina skidglasögon för eftersom hon inte hade förväntat sig att vinna eller ta medalj så hade hon inte sminkat sig. Därefter vann hon även damerna paralellslalom på snowboard och blev historisk eftersom hon är den första kvinnliga vinterolympiern som vinner OS i två olika sporter men då hade hon sminkat sig och kunde bli intervjuad utan skidglasögon.

Sverige deltar inte i flera sporter i vinter OS
Det finns vintersporter som Sverige skickade få deltagare eller inga deltagare alls i. I störtlopp, backhoppning, bob, hastighetsåkning på skridskor, konståkning, nordisk kombination, rodel, short track och skeleton, är det knapert med svenska utövare. Då är det svårt eller rättare sagt omöjligt att matcha Norges 39 medaljer. Vi har inte ens en inomhushall för hastighetsåkning på skridsko men det kanske OS i Stockholm 2026 kan ändra på?

Jag vill att OS ska avgöras på natursnö
SOK´s målsättning inför de Olympiska Spelen i Pyeongchang var 8 medaljer. Sverige tog 14 medaljer, 7 Guld, 6 silver och 1 brons. Nu arbetar SOK för att få arrangera OS i Stockholm 2026. Jag vet inte jag. OS avgjordes på konstsnö i Sydkorea. Ska OS verkligen avgöras på konstsnö? Det gick ju bra för svensk del den här gången men vad blir det härnäst? Vinter OS i Australien, Afrika eller Dubai? Jag tror att vinter OS ska arrangeras på orter som har natursnö och där befolkningen är intresserade av vintersport. Publiken uteblev i OS i Pyeongchang. OS ska vara en publikfest. Vinner man OS ska det vara ett minne för livet. Det kommer kanske inte att finnas natursnö någonstans om vi inte är rädda om klimatet. Då kanske växthuseffekten smälter all snö eller så hindrar den globala uppvärmningen snön från att lägga sig. Just nu märker vi inte av någon global uppvärmning här i södra Sverige. Jag har skottat tonvis med snö de senaste dagarna. Ölandsfåken gör sitt bästa för att begrava vårt hus i snö. Vi kanske ska arrangera Vinter OS här på Öland 2026 istället? Vi har ingen konstsnö här men den magiska strukturen på snöflingorna och ölandsfåken skapar vacker snökonst.

Marit Björgen är framtidens längdskidåkare

Bildresultat för marit björgen os pyeongchang

Marit Björgen har varit framtidens idrottskvinna i mina ögon sedan säsongen 2002 när hon slog igenom som sprintåkare i världscupen. Nu är hon historisk. I OS i Pyeongchang som avslutades idag tog bondjäntan 5 OS-medaljer men jag börjar med att berätta hennes historia från början för det har inte alltid gått som i ett hårt preparerat och fruset skidspår för Marit.

Hon kommer aldrig att vinna någon distanstävling
Hon är en bondjänta från Tröndelag och har varit van vid att ta i hemma på gården ända sedan hon var liten. Marit började på skidgymnasiet när hon var 16 år 1996. Hon kom med i juniorlandslaget när hon var 18 år. 1999 debuterade hon i världscupen i Engelberg och kom på 39:e plats i sprint. Marit vann tre världscupsegrar i sprint och den totala sprintvärldscupen samt VM-guld i sprint säsongen 2002/2003. När Marit började vinna sprinttävlingar tyckte skidexperterna att det var konstigt att hon som hade så mycket muskler kunde vinna sprinttävlingar. De sa även att hon i alla fall aldrig skulle vinna någon distanstävling. Nej, eller hur!? Säsongen 2003/2004 dominerade hon damernas längdskidåkning och kom på andra plats i den totala Världscupen. Säsongen 2004/2005 vann hon 30 kilometer i klassisk stil på VM i Obersdorf, sprintvärldscupen och distansvärldscupen samt den totala världscupen. Med 4 vinster i den totala Världscupen, 5 segrar i sprintvärldscupen, 3 segrar i distansvärldscupen, 114 segrar i världscupen, flest segrar i världscupen av alla skidåkare genom alla tider, 1 seger i Tour de Ski, 18 VM-guld, 8 OS-guld och 45 mästerskapsmedaljer har Marit visat skidexperterna att de hade fel. Skidexperterna har fortfarande fel. De har fel om den intervallträning Marit underkastade sig de första 12 åren av sin karriär.

En vetenskaplig intervallträningsprodukt
När Marit kom in på skidgymnasiet 1999 fick hon en tränare som heter Svein Tore Samdal. Han var en mycket kompetent tränare med vetenskapligt förankrade träningsmetoder. Han hade studerat under medicinprofessorerna Jan Helgerud och Jan Hoff på Trondheims universitet som är upphovsmän till och har forskat mycket om 4×4 intervallers effekt på den maximala syreupptagningsförmågan. Svein Tore satte Marit på en träning där grunden var 5×4 intervaller och tung styrketräning. På kort tid slog sig Marit in i världseliten på längdskidor. Sven Tore Samdals extrema, moderna och nydanande intervallträning gjorde Marit till världens bästa längdskidåkerska. Han blev förbundskapten för norska damlängdskidlandslaget 2001 och var det fram till och med OS i Turin 2006.

Intervallträning är en tysk uppfinning
Intervallträning är ingenting nytt. Det uppfanns i Tyskland på 30-talet. Löpartränaren Waldemar Gerschler och den tyska hjärtspecialisten Herbert Reindel upptäckte att intervallträning var effektivare än distansträning och introducerade systematisk intervallträning. De undersökte hur intensiteten skulle styras för maximal träningseffekt med tysk grundlighet genom att ta pulsen manuellt på löparna och utvecklade en strömlinjeformad träning. De genomförde ett experiment med 3000 försökspersoner under 21 dagar. De upptäckte att hjärtats volym ökade med en femtedel efter denna korta period av intervallträning och att prestationsförmågan ökade signifikant. Det som är nytt är att medicinprofessorerna Jan Helgerud och Jan Hoff vetenskapligt har bevisat att 4×4 intervaller är det effektivaste sättet att öka den maximala syreupptagningsförmågan.

Ökade sin syreupptagningsförmåga med 12 ml/kg/min på 3 år
När Marit som 21-åring vann sin första sprinttävling hade hon en maximal syreupptagningsförmåga på 63 ml/kg/min. Det är inte bättre än en norsk fotbollsspelare har. Tre år senare hade hon en maximal syreupptagningsförmåga på 75 ml/kg/min. Svein Tore Samdal menar att Marit har så mycket muskler att hon måste ha en hög syreupptagningsförmåga för att förse sina arbetande muskler med syre för att hon ska kunna utnyttja alla sina hästkrafter. Svein Tore menar att man i princip kan förutspå resultatlistan utifrån vilken maximal syreupptagningsförmåga skidåkarna har. Skidåkarnas maximala styrka får dock större betydelse för varje säsong. Här har Marit som är bondjänta och var stark redan när hon började åka skidor och innan hon började styrketräna varit pionjär. Svein Tore menar att det skulle ha blivit svårt för Marit att nå världseliten på så kort tid utan intervallträningen eftersom hon startade med en så låg syreupptagningsförmåga. Marit är en helt ny typ av skidåkerska som har mycket mer muskelmassa.

De dåliga säsongerna
Marit blev känd för sitt mycket tuffa träningsupplägg med Svein Tore Samdal som tränare. Med intervallträning i block blev Marit världens bästa längdskidåkerska. Från 2002 till 2007 var Marit i en klass för sig men sedan uteblev resultaten. Hon kom sjuk till OS i Turin 2006 men tog ändå ett silver på 10 kilometer i klassisk stil och vann den totala Världscupen säsongen 2005/2006. På våren 2006 slutade Svein Tore Samdal som förbundskapten för norska damlängdskidlandslaget. Marit fortsatte med intervallträningen på egen hand utan tränare. Problemen började efter OS i Turin 2006 och varade ända fram till VM i Liberec 2009. Trots att hon slutade på andra plats i den totala Världscupen 2006/2007 var säsongen en besvikelse för Marit som kom hem från VM i Sapporo utan individuell medalj. När det gick dåligt för Marit blev Svein Tore inkallad 2007 som personlig tränare för Marit men då var skadan redan skedd. Svein Tore säger att det var omöjligt att vara extern rådgivare för en utövare med en så hög totalbelastning. Han syftar troligtvis på att den nya förbundskaptenen Egil Kristiansen ville att Marit skulle träna på ett annat sätt och att Atle Kvålsvoll som var ansvarig för uthållighetsidrott på Olympiatoppen ville att Marit skulle träna fler träningstimmar per år.

Marit tränade hårdare än alla andra
Marit körde fler intervallpass än någon annan längdskidåkare. Medan andra uthållighetsidrottare körde 4×4 körde Marit 5×4. Medan landslagskamraterna körde 5 perioder per år med 12 intervallpass på 10 dagar körde Marit 8 perioder per år med 18 intervallpass på 14 dagar. Medan andra uthållighetsidrottare hade 45 dagar mellan blocken med intervallpass hade Marit bara några veckor. Ingen skidåkare har tränat hårdare än Marit. När resultaten uteblev förstod Marit inte vad som var fel. Hon tränade ju lika hårt som tidigare. Marit körde därför ännu hårdare. När man är ung återhämtar man sig snabbare och kan köra fler intervallpass. Det finns även en gräns för hur många intervallpass man kan köra. Faktorer som stress, vätska, behandling, kost, näring, avkoppling och sömn påverkar dessutom återhämtningen. Marit lyssnade inte på sin kropp och blev övertränad och utbränd. Säsongerna 2006/2007, 2007/2008 och 2008/2009 gick inte som Marit hade tänkt sig. Inför säsongen 2009/2010 ändrade Marit på sin träning och kom tillbaka i fornstor form till OS i Vancouver 2010 där hon blev spelens skiddrottning med fem medaljer.

Media sprider en falsk myt
I svensk media sprids en myt som ursprungligen skapades av norsk media om att Marit blev övertränad och utbränd av för hårda intervaller. En myt som fortsätter att spridas av SVT´s expertkommentator Anders Blomquist och Eurosports expertkommentator Per Elofsson. Vid varje skidtävling där det inte gick bra för Marit under säsongerna 2006/2007, 2007/2008 och 2008/2009 frågade norska journalister Marit om det inte var Samdals helvetesträning som var problemet. En gång svarade Marit att den träning som gjorde att jag på kort tid slog mig in i världseliten på längdskidor rimligtvis inte kan vara problemet. Det finns en felaktig föreställning om att de här intervallerna är eller ska vara hårda. De genomförs självklart med en högre intensitet än både distansträning och tröskelträning men de ska inte utföras med maximal intensitet utan måste utföras med precision och kontroll. De flesta kör dem för hårt. Det gjorde dock inte Marit men hon körde fler intervallpass än hon kunde återhämta sig ifrån. Marit har sagt att hon borde ha ändrat sin träning redan efter OS i Turin men att hon körde på för hårt ända till VM i Liberec då hon var helt nedkörd och inte kunde återhämta sig längre. Hon har sagt att hon skulle ha ändrat träningen tidigare men att hon inte var redo för det. Hon var tvungen att komma till en punkt själv för att förstå det. Den punkten kom under VM i Liberec 2009. Det var vändpunkten. Marit menar att hon tränade fel i tre säsonger. Även om Marit inser att hon borde ha ändrat träningsupplägget långt tidigare ångrar hon inte träningen hon gjorde de första 12 åren med Svein Tore Samdal som tränare. Hon tror att det hade tagit längre tid för henne att slå igenom utan den.

Marit tog OS-guld idag
Jag förstod att Marit skulle vinna idag så jag ställde väckarklockan på 07:15 och gick upp och satte på TV´n. Vi fick se i en stilstudie på urkraften i Rognes jäntan Marits kropp när hon överlägset vann tremilen i klassisk stil i OS i Pyeongchang i dag. Jag blir lika glad varje gång Marit vinner en skidtävling. Om du såg detta lopp noterade du säkert vilken fin teknik Marit har i både diagonalåkning och stakåkning och vilken enorm kraft hon får ner i stavtagen. Marit är fysiskt överlägsen. Hon är starkare än alla andra längdskidåkare på damsidan. Marit är en power atlet. Hon utklassade sina konkurrenter och vann med 1 minut 49 sekunder före Finlands Krista Pärmakoski och 1 minut och 58 sekunder före Sveriges Stina Nilsson trots att hon bara stakade med vänster arm på upploppet eftersom hon hade en norsk flagga i höger hand.

Nu har hon 15 OS-medaljer
Marit tog sin första OS-medalj 2002 när hon som 21-åring var med i det norska lag som tog silver i stafett i Salt Lake City. 16 år senare är Marit Björgen som fyller 38 år den 21 mars historisk. Hon har tagit 15 OS-medaljer vilket är fler än någon annan vinterolympier. Hon har tagit 8 OS-guld, 4 OS-silver och 3 OS-brons. Hon har tagit lika många OS-guld som Björn Dählie och Ole Einar Björndalen. Det var Marits sista OS. Hennes sista OS blev hennes bästa. Marit åker hem till Norge med fem OS-medaljer i bagaget. Hon tog 2 guld, 1 silver och 2 brons i Pyeongchang. Jag hoppas att hon inte slutar tävla på skidor nu. Marit har inte bestämt sig för om hon ska fortsätta än. Jag tror att Marit vill hjälpa Therese Johaug att vinna VM-medaljer i Seefeld nästa år. Marit är fortfarande framtidens skidåkerska. De damer som ska vinna skidtävlingar i framtiden måste vara lika starka som Marit. Tack för att du har visat vägen för framtidens skidåkare. Grattis till OS-guldet Marit!

Throws a stone at cross country skiers

Bildresultat för lag hasselborg curling

Lag Hasselborg som representerar Sverige i curling på OS i PyeongChang ”throws a stone at cross country skiers”. Curlingdamerna ställer Stina Nilsson och Theodor Pettersson i svenska skidlandslaget i skamvrån. De styrketränar mer seriöst än Stina och Theodor som är sprinters i längdskidlandslaget.

Längdlandslagets sprinters tränar fel
Tidigare i vinter besökte Mattias Fredriksson som är expertkommentator i SVT både Theodor och Stina i gymmet på Vintersportcentrum i Östersund och gjorde reportage om deras styrketräning. Stina gjorde både chins och stående hantelpress fel och de andra övningarna hon gjorde har hon ingen nytta av. Hon har för smalt grepp i chins, sjunker ihop med bröstet och drar med armarna i stället för med ryggen. Hon sträcker inte ut armarna och släpper inte ned kroppen från skuldrorna så hon tränar inte sina skulderfixatorer. Hon tar inte sin styrketräning på allvar. Stina tränar minst av damerna i skidlandslaget, säger hon själv. Hon gör övningarna med en twist och skojar till dem, säger hon. Det mesta Stina gör i gymmet är inte styrketräning utan stabilitetsträning. Hon styrketränar inte sina höftböjare. Starka höftböjare är otroligt viktigt för en skidåkare. Stina tränar med löpskor på fötterna och handskar på händerna. Det skulle hon aldrig få om jag var hennes styrkecoach. Då skulle hon få ha barfotaskor på fötterna och magnesia på händerna så att hon får ett bra grepp. Theodor tar heller inte sin styrketräning på allvar och tror inte att han blir snabbare av den, säger han. Det tror inte jag heller. Theodor säger att han inte började med styrketräning förrän han var 23 år för att han inte trodde att det var någonting för honom vilket fick Mattias att skratta och mig att gråta. Han säger att svenska skidlandslaget tidigare låg långt efter de andra nationerna med styrketräning men att de nu är i kapp eller till och med bland de ledande men det tror inte jag. För en sprinter är styrketräning den viktigaste träningen. Ju starkare Stina och Theodor är desto snabbare kan de accelerera, svara på ryck och spurta. Du kan se inslagen när Theodor och Stina styrketränar i SVT Play.

Styrketräning är inte prioriterat på Vintersportcentrum
Om du tittar på Mattias Fredrikssons intervjuer med Theodor och Stina när de styrketränar på Vintersportcentrum i Östersund så förstår du hur oprioriterad styrketräningen är. Det hör du på Theodor och Stina också. Gymmet har lågt i tak, snedtak och takfönster. Det är litet och trångt. De tränar i en skrubb på vinden. De flesta redskapen i gymmet går inte att använda för att prestationsutveckla längdskidåkare.

Lägger lika mycket tid i gymmet och löpspåret som i curlinghallen
Jag såg ett inslag om de unga, charmiga, oerfarna och jätteduktiga curling damerna på OS-kväll med Jessica & Anja i TV5 igår kväll där vi fick se när lag Hasselborg tränade i gymmet. De gjorde riktiga styrketräningsövningar. De gjorde knäböj och knäböj med stången fram och andra basövningar med skivstång som de blir starka av på riktigt och de gjorde det med bra teknik. Anna Hasselborg hade till och med ett par tyngdlyftningsskor på fötterna. De tränar i ett minimalistiskt friviktsgym med basredskap från Eleiko. Det är perfekt för prestationsutveckling. Det var roligt att se. Anna Hasselborg, Agnes Knockenhauer, Sara McManus och Sofia Mabergs samt reserven Jennie Wåhlin lägger ned lika mycket tid i gymmet och i löpspåret som på isen i curlinghallen. Heja lag Hasselborg! Du kan se inslaget där curlingdamerna styrketränar i DPlay eller Eurosport Player. Curlingdamerna vinner stort över längdskidlandslaget i styrketräning.

Mer power och lite coolare
Vi vill symbolisera något för sporten, det ska vara mer power och lite coolare, säger Sara McManus. Det är viktigt att vara vältränad i curling. Styrkan och uthålligheten kommer att behövas i PyeongChang där lag Hasselborg förhoppningsvis ska spela elva matcher på tolv dagar och ta det OS-guld de har tränat för sedan sommaren 2015. Lag Hasselborgs plan är att orka lika mycket under hela matcherna i samtliga matcher i OS. En trött fysik ska inte få påverka deras mentala styrka negativt under OS-turneringen. Curling är en mental sport och lag Hasselborg lämnar ingenting åt slumpen. Vi ska orka sopa lika bra den sista och avgörande stenen i den sista matchen som den första stenen i den första matchen, säger Agnes Knockenhauer.

Enda obesegrade laget
Team Hasselborg gick in i OS-turneringen i Gangneung Curlingcenter rankade som världsettor och har hittills vunnit fem raka matcher och slagit storfavoriterna Kanada. De är det enda laget som är obesegrade. Inför turneringen såg det ut som att nio av tio lag skulle kunna vinna OS-guldet. Inget lag har imponerat mer än det svenska under grundspelet. Idag möter de Sydkorea och Japan.

All kärlek till Ebba

Bildresultat för ebba andersson os

OS-debutanten Ebba Andersson imponerar återigen stort i dagens stafett. Hon är ju helt respektlös! Hon tyckte inte att det gick tillräckligt fort så hon gick upp och drog på den tredje sträckan i stafetten över 4×5 kilometer. Vet hon om att hon tävlar mot världens bästa skidåkerskor? Supertalangen Ebba ville hålla undan för norskan Ragnhild Haga som tog OS-guld på 10 kilometer i fristil och som är i superform och jagade henne. Ebba gav Stina Nilson ett drömläge inför den sista sträckan. Heja Ebba!

Ebba Andersson får göra OS-debut direkt.


Hellre ett OS-guld än 5 VM-guld

Ebba har tvingats operera ett knä och hon missade flera världscuptävlingar i början av den här säsongen på grund av en överbelastningsskada i skenbenet. Hon vinner hellre ett OS-guld än 5 VM-guld. Det syntes på Ebbas skidåkning att hon ville ha en OS-guldmedalj idag. Guldet blev till Silver men vilken glädje jag känner över den här unga svenska skidåkerskan. Hon åker hellre fristil än klassiskt. Hon maler hellre ned någon än spurtar ifrån. Den här pigga 20-åriga flickan är förstaårssenior. Vilket framtidshopp! Hon väljer mental styrka före benstyrka. Hon väljer hellre intervaller än styrketräning. Det bekymrar mig naturligtvis lite men att hon tycker att alla träningspass har sin charm lovar gott. Om Ebba blir mycket starkare blir hon omöjlig att tampas med i skidspåret. Hon vill genomföra en bra första säsong som senior. Hon ville bli uttagen till OS och prestera så bra som möjligt om hon blev det. Hon vill utvecklas som skidåkare. Hon vill till toppen. Hon vill vinna medaljer på stora mästerskap. Ingen tror mer på Ebba än hennes barndomsidol Charlotte Kalla. Jag tror att Charlotte ser mycket av sig själv i Ebba.

Bildresultat för ebba andersson os pyeongchang


Silvermedalj i stafett

Det är Ebbas första OS men knappast det sista. Förra gången det var OS var Ebba 16 år och satt hemma och tittade på OS i TV. Ebba tyckte att det kändes jättespännande att få åka till OS i Pyeongchang. Hon förväntade sig att vara i väldigt bra form under OS och göra sina bästa lopp hittills i sin skidkarriär. Hon hade inga förhoppningar på en medalj i detta OS eftersom hennes bästa placering i internationella seniorsammanhang var en 5:e plats i världscupen på 10 kilometer i klassisk stil i Planica i Slovenien den 21:a januari. Ebba säger att OS inte är ett vanligt mästerskap. Hon visste inte vad hon skulle förvänta sig utan tänkte bara glida med lite grann. Ebba har glidit bra på sina skidor i detta OS. Hon har hittills glidit sig till en 4:e plats i skiathlon, en 13:e plats på 10 kilometer fristil och bärgat ett silver i stafetten under detta OS. Hon hade inte räknat med en 4:e plats på OS utan var jätteglad över att hennes skidåkning fungerade så bra och att det räckte så långt men var småsur eftersom det bara var 0,8 sekunder till bronsmedaljen. Vilken duktig skidåkerska! Nu har hon den där hett eftertraktade OS medaljen runt sin hals i alla fall och hon tog den i stor stil i sitt allra första OS. När Ebba var 10 år hoppades hon på att hon skulle vara med i skidlandslaget när hon var 20 år. Vill du se något riktigt charmigt så titta på det här. All kärlek till den här tappra lilla Sollefteå tjejen. Grattis till din första OS medalj Ebba!

Sensationellt OS-Guld i skidskytte

Bildresultat för hanna öberg

Svenska skidskyttelandslagets Hanna Öbergs prestation i gårdagens distanslopp i OS i Pyeongchang är den mest imponerande svenska insats jag har sett hittills på årets OS.

Imponerade på skjutvallen
Hanna imponerade mest på mig på skjutvallen. Hanna var helt fokuserad, sköt snabbt och åkte skidor ännu snabbare. Hon var lugnet själv när hon siktade och kramade av skott efter skott mitt i prick. Fem träffar på varje tavla. Hon sköt fullt! Fyra nollor! Vilken iskyla! Hon bestämde sig helt enkelt och sedan gick hon bara ut och gjorde det. Endast tre skidskyttar av 87 i startfältet sköt fullt, Hanna Öberg, Franziska Preuss och Urska Poje och av dem åkte Hanna Öberg med startnummer 24 snabbast på skidorna. Tyska skidskyttedrottningen Laura Dahlmeier åkte snabbast men sköt en bom och fick abdikera. Du måste pricka 20 skott och åka fort i skidspåret om du ska bli olympisk mästarinna i skidskytte.

TT Nyhetsbyrå

Slog hela världseliten
När Hanna Öberg gick på skidskyttegymnasiet fick hon frågan om vad hon helst ville vinna. OS-guld eller VM-guld. Hon kunde svarade att hon ville vinna både och. Hon är målmedveten upprepar hennes pappa gång på gång när han frågas ut av Jessica Almenäs i OS-studion på torsdagskvällen. Det tror jag det. Hon slog hela världseliten i skidskytte med Laura Dahlmeier i spetsen. När tävlingen summerades hade Hanna slagit tyskan Laura Dahlmeier med 41 sekunder och slovakiskan Anastasiya Kuzmina med 24 sekunder. Nu är den första mästerskapsmedaljen bärgad. Tyska tidningen Bild skrev att Hanna är en nobody. Det kommenterade Hanna med att hon hoppas att de inte gör det igen och skrattade. Norska tidningen Värdens Gang skrev att vi blev bankade gul och blå. Hanna fick en guldfärgad täckjacka av Anja Persson innan hon mötte pressen i Pyeongchang. Vilken saga!

Bildresultat för hanna öberg os guld

Får hon bragdguldet nu?
Hannas seger var oväntad och sensationell. Det är den största skrällen i svensk idrottshistoria. Hon har två junior VM guld och ett silver men hon har aldrig vunnit en världscup tävling. Hon har aldrig varit på pallen ens. Hon har varit femma som bäst. Efter fyra skjutningar och 15 kilometers skidåkning går Hanna Öberg i mål med dagens snabbaste tid. Vilken skrällseger! OS är rätt tävling att kliva upp på en senior pall i för första gången. Nu är 22-åriga Piteå tjejen Hanna Öberg olympisk mästarinna. Hon klarade det som Magdalena Forsberg aldrig lyckades med. Vilken idrottstjej! Får hon bragdguldet nu?

Bildresultat för hanna öberg os guld

Hanna gjorde ett perfekt lopp
Wolfgang Pichler sa att Hanna gjorde ett perfekt lopp. Ja, det var väl det jag tyckte. Wolfgang berättade att det ligger ett hårt jobb bakom det här guldet. Det tror jag det. Det var många känslor efter loppet. Hanna förstod inte vad hon hade ställt till med. Tårarna rann på henne, pojkvännen Jesper Nelin, lagkamraten Mona Brorsson och tränaren Wolfgang Pichler. Hannas pappa frågade sportbladet om de verkligen trodde att han kunde prata med dem direkt efter segern. Hannas mamma sa att hon bara ville skrika att det där är min dotter. Föräldrarnas stolthet gick inte att ta miste på och med all rätt. Bilderna på Hanna och Mona Brorsson när de kramas efter målgången kan jag titta på hur många gånger som helst.

Bildresultat för hanna öberg os guld

Blev kvarlämnad hemma när lagkamraterna flög till OS
Hannas uppladdning inför OS var inte perfekt eller så var det precis det den var. Hon var sjuk i julas och missade mer än en veckas träning. hon fick vinterkräksjuka samma dag som skidskyttelandslaget skulle flyga till Pyeongchang och fick inte följa med utan blev kvarlämnad hemma och fick flyga ned till Sydkorea själv tre dagar senare. Hennes kropp kanske behövde lite vila efter höstens tävlingar. Hon kanske behövde få vara själv i tre dagar och ladda mentalt. Hon har nämligen aldrig varit i bättre form.

Relaterad bild

Firar med tårta
Wolfgang Pichler firade Sebastian Samuelssons silvermedalj med två öl men Hannas guldmedalj tänker han fira med tårta säger han för SOK har nolltolerans för alkohol i den svenska OS byn. Låt mannen bakom Sveriges samtliga framgångar i skidskytte få fira med en öl. Han lever för skidskytte. Vi älskar hans passion för sporten. Utan Wolfgang Pichlers enorma engagemang hade Magdalena Forsberg aldrig blivit så framgångsrik, fråga Magdalena. Utan Magdalena Forsberg hade det inte funnits något svenskt skidskytte överhuvud taget. Tysk disciplin har varit nyttig i Sveriges skidskytte landslag. Wolfgang sliter dygnet runt för de svenska skidskytte framgångarna. Jag är nykterist och har inte druckit alkohol på 27 år men jag är inte moralist. Nej, alkohol och idrott hör inte ihop men Sverige hade inte haft något skidskytte under utan Wolfgang Pichler och enligt sederna i hans hemland firar man OS-guld med en öl på puben för det har man förtjänat. Låt Wolfgang fira framgångarna i sitt skidskyttelandslag med en öl. Hanna säger att hon inte hade varit på den här nivån utan Wolfgang. Jag tror inte att någon i SOK förstår hur hårt arbete det  krävs av Wolfgang Pichler och hur hård träning Hanna har underkastat sig för att vi ska få fira med guldtårta allihop här hemma i Sverige. Tack Hanna och Wolfgang för OS-guldet. Grattis Hanna!

Har du löparknä?

Bildresultat för runners knee

Hur vet du om du har löparknä? När du har löparknä har du ont på utsidan av ditt knä. Du kan även ha ont under knät eftersom muskeln som ska se till att knäskålen spårar rätt hämmas vid knäsmärta. Löparknä drabbar inte bara löpare utan alla idrottare som har dysfunktionella sätesmuskler och springer eller böjer mycket i höftleden.

Vad är det som orsakar smärtan i ditt knä?
När du har löparknä är en muskel som heter tensor fascia latae överbelastad. Muskeln blir spänd och drar i det kraftiga senstråket på lårets utsida som fäster på knäts utsida och då får du ont på utsidan av ditt knä. Det finns inte olika orsaker till varför du får löparknä. Löparknä är inte en diffus diagnos utan exakt och precist. Det tar oss några få sekunder att konstatera om du har löparknä.

Varför får du löparknä?
Du får löparknä när dina sätesmuskler är hämmade. Sätesmusklerna sträcker i höftleden och de djupa höftböjarmusklerna böjer i höftleden. Muskler som gör motsatt rörelse i en led kallas antagonister. Antagonister kan hämma varandra. När sätesmusklerna inte fungerar hämmas de djupa höftböjarmusklerna på neurologisk väg. Det centrala nervsystemet upprätthåller styrkebalans i höftleden för att skydda den mot skador. När den mellersta sätesmuskeln är hämmad hämmas därför de djupa höftböjarmusklerna. De djupa höftböjarmusklerna ska böja i höftleden från 90 grader. När de djupa höftböjarmusklerna är hämmade kompenserar fem muskler på låret som ska böja i höftleden till 90 grader. Det är de inte konstruerade, utvecklade och designade av naturen för att göra. De har inte de biomekaniska förutsättningar och fördelaktiga hävarmar som krävs för det arbetet. De blir därför överbelastade. En av dessa muskler är tensor fascia latae.

Fel muskler arbetar
Om du springer med dysfunktionella sätesmuskler som hämmar de djupa höftböjarmusklerna tvingas tensor fascia latae även att böja i höftleden över 90 grader. Tensor fasia latae blir inte överbelastad för att den är kort, svag, för att du har svaga core muskler, är instabil, orörlig, pronerar eller har fel skor. Du får inte löparknä om inte dina höftböjarmuskler hämmas av dina sätesmuskler. Tensor fascia latae blir inte överbelastad om dina sätesmuskler fungerar.

Komplikationer vid löparknä
När du har ont i knät hämmas vastus medialis som är den droppformade muskeln på knäts insida. Vastus medialis ska centrera din knäskål så att den löper rätt i sitt spår. När vastus medialis är hämmad spårar inte din knäskål som den ska utan åker ut åt sidan. Då får du ont under knät men smärtan kan ibland vara svår att lokalisera. Då räcker det inte att bara behandla tensor fascia latae för att eliminera knäsmärtan utan då måste även vastus medialis behandlas och aktiveras.

Behandling av löparknä
Vad krävs för att åtgärda ett löparknä? För att åtgärda orsaken till löparknä krävs mjukdelsbehandling, aktiveringsövningar och rätt typ av styrketräning för sätesmusklerna och de djupa höftböjarmusklerna och i den ordningen. För att eliminera symptomet krävs mjukdelsbehandling av tensor fascia latae. Det hjälper inte att bara mjukdelsbehandla tensor fascia latae eftersom en överbelastad tensor fascia latae är en kompensation och bara ett symptom och inte orsaken. Om bara tensor fascia latae behandlas kommer du att få löparknä igen.

Du är inte rehabiliterad när du inte har ont längre
Om inte orsaken till smärtan eller skadan är åtgärdad är du inte rehabiliterad. Rehabiliterad betyder återställd och återställd är du inte förrän din kropp fungerar som den ska igen. Vi åtgärdar alltid orsaken till överbelastningar, bristningar och skador. Det gör oss unika. När dina sätesmuskler och djupa höftböjarmuskler fungerar som de ska igen kan du utveckla mycket mer kraft när du böjer och sträcker i höftleden och då får du ett mycket bättre löpsteg och mycket mer framåtdrivande kraft när du springer. Bieffekten av att åtgärda orsaken till ditt löparknä är att din prestationsförmåga ökar. Dina muskler blir dessutom mottagliga för träning så att du kan styrketräna dem så att du blir starkare. Du kan inte träna muskler som inte fungerar. Du ska inte belasta din kropp om den inte fungerar för då är det bara en tidsfråga innan du blir du skadad.

Anna och Jerry fixar idrottsskador i Kalmar med ny rehab metod

Det är många som är nyfikna på vad Anna och Jerry på Stronger Performance & Rehab gör och vad de kan hjälpa till med. För första gången berättar de öppenhjärtligt i en intervju om sin profession, hur de jobbar och varför.

Er slogan är Redefining Sports Rehab, vad menar ni med det?

-Vi erbjuder idrottare en helt ny typ av rehabilitering. Vi behandlar inte bara symptom utan åtgärdar även orsaken till smärtan eller skadan så att du inte får tillbaka symptomen eller får andra symptom. Vi har definerat om rehabilitering av muskulära överbelastningsskador helt och hållet. Vi ser till att din kropp fungerar som den ska igen. Det innebär att din prestationsförmåga ökar när vi rehabiliterar dig.

Ni rehabiliterar idrottare som har haft oturen att bli skadade?

-Ja, vi rehabiliterar idrottare men de har inte haft otur. Det finns alltid en orsak till varför de har blivit skadade.

Men det är väl vanligt att idrottare får överbelastningsskador?

-Ja, men de orsakas av dysfunktionella muskler, inte av otur.

Men överbelastningsskador beror väl på att man tränar för mycket eller för hårt?

-Nej, en fungerande kropp blir aldrig skadad. Den är immun mot skador. Det är dysfunktionella muskler som orsakar kompensationer och överbelastningsskador.

Men det är väl många som blir skadade för att de är för svaga?

-Nej, det är det inte!

Hur arbetar ni?

-Grunden för vårt arbete är kunskapen om vilka muskler som är benägna att bli hämmade och vilka muskler som kompenserar och blir överbelastade. Vi ser inte på kroppen utifrån traditionell anatomi där man antar att varje muskel fungerar var för sig utan har funktionell anatomi som utgångspunkt och ser kroppen som en helhet.

Klienten får berätta om sina besvär. Vi gör muskelfunktionstester för att ta reda på vilka muskler som är hämmade. Vi palperar de muskler som kompenserar för att ta reda på vilka muskler som är ömma, spända och överbelastade och vilka muskler som orsakar smärtan. På så sätt ställer vi diagnos och lägger upp en behandlingsplan.

Vi behandlar orsaker, inte bara symptom. Annars kommer symptomen tillbaka eller så får du andra symptom. Vi måste självklart behandla symptomen också men vi åtgärdar i första hand orsaken till de smärtor och skador du har.

Vi använder mjukdelsbehandling för att minska spänningen i de muskler som är hämmade och de som har kompenserat och blivit överbelastade eller skadade.

När dina muskler är mjuka, fräscha och aktiveringsbara aktiverar vi dem med aktiveringsövningar för att återställa den neurologiska trafiken till musklerna och få dem att fungera igen.

När musklerna fungerar följer vi med klienten in i gymmet och lär honom eller henne effektiva basövningar med fria vikter där de muskler som har varit hämmade integreras så att de blir starka igen.

Men muskler är väl alltid ömma om man trycker på dem?

-Nej, muskler ska inte vara ömma. Fräscha och fungerande muskler är inte ömma. Muskler ska inte vara halvhårda hela tiden. De ska vara mjuka när du inte spänner dem och granithårda när du spänner dem. Vi kan trycka väldigt hårt på dina muskler utan att det gör ont om de är okej. Muskler som är överbelastade är spända och ömma och kan inte utveckla maximal kraft. Spända muskler hindrar dessutom blodcirkulationen vilket innebär att mjölksyra ackumuleras och att musklerna snabbt blir trötta. Om du har dysfunktionella sätesmuskler och överbelastade lårmuskler får du mjölksyra i låren innan du får upp pulsen när du intervalltränar. Vi måste avlägsna muskelspänningen i de muskler som har kompenserat för att eliminera smärtan och i de muskler som är hämmade för att kunna aktivera dem.

Men om jag är smärtfri är jag väl rehabiliterad?

-Nej, du är inte rehabiliterad när du inte har ont längre, du är rehabiliterad när din kropp fungerar som den ska igen. Rehabiliterad betyder återställd. Om du endast har blivit smärtlindrad eller om bara dina symptom har blivit behandlade är du inte återställd. Du har fått symptom därför att en muskel har kompenserat för en hämmad muskel och blivit överbelastad. Orsaken till överbelastningen eller skadan kvarstår tills den hämmade muskeln är aktiverad.

Det här är en revolutionerande rehabiliteringsmetod?

-Ja, det är innovativ rehabilitering, den modernaste formen av rehabilitering och framtidens rehabilitering. Det är den enda metod som verkligen rehabiliterar dig.

Blir jag starkare av era behandlingar?

-Ja, det blir du definitivt. Du blir starkare när dina muskler fungerar och kan utveckla maximal kraft. Då kan du dessutom styrketräna dem så att du blir ännu starkare. Du kan inte träna muskler som inte fungerar. Du får även större muskelkontakt och en bättre känsla när du styrketränar. Du kan inte bli stark på riktigt om inte din kropp fungerar.

Förra våren rehabiliterade jag Linnea Månsson löpare som hade överbelastade vadmuskler som orsakades av hämmade sätesmuskler. När hennes sätesmuskler fungerade igen blev hon snabbt stark. Hon började styrketräna 29 juni och 29 oktober, efter fyra månaders träning och 43 träningspass körde hon höftlyft med axlarna på en bänk och en 105 kilo tung skivstång över höfterna och ryggresning där hon bara spänner sina sätesmuskler med 42,5 kilo i nävarna. Då är det enkelt att förstå hur stark du kan bli och hur mycket du kan öka din prestationsförmåga med fungerande sätesmuskler, säger Jerry.

Har era behandlingar några biverkningar?

-Ja, det har de. Din prestationsförmåga ökar avsevärt när din kropp fungerar igen.

Jag rehabiliterade ljumskarna på Erika Lindeblad friidrottare i Kalmar SK som springer 3000 meter hinder och halvmarathon. Hon sprang 20 sekunder snabbare per kilometer efter att jag hade fått hennes sätesmuskler och djupa höftböjarmuskler att fungera igen innan hon började träna, säger Jerry.

Jag rehabiliterade axeln på Marcus Nilsson tiokampare i landslaget och Högby IF. Han kastade 5 meter längre i spjut efter att jag hade fått hans rotator cuff muskler att fungera igen, säger Jerry.

Hur länge tror du att du måste träna för att kunna springa 20 sekunder snabbare per kilometer eller kasta 5 meter längre i spjut? Du kanske aldrig kan uppnå det överhuvudtaget oavsett hur länge du tränar utan en fungerande kropp. Det är bättre att du ser till att din kropp fungerar innan du börjar träna och innan du blir skadad. Prehab är bättre än rehab.

Det är många som tränar som har muskler som stramar, drar, ömmar och värker. Det är vanligt med muskelbristningar och inflammation i muskelfästen. Kan ni rehabilitera det?

-Ja, det är det vi pysslar med hela dagarna. När muskler är överbelastade blir de strama, hårda och ömma och drar i och irriterar muskelfästet och kan orsaka inflammation. Vi använder modern mjukdelsbehandling som lossar fastklibbad fascia och snabbt minskar muskelspänningen och ökar mikrocirkulationen så att irritationen av muskelfästet minskar och inflammationen läker ut. Det är vetenskapligt bevisat att inflammationen startar en sennedbrytning och att den effektivast vänds med tung och långsam styrketräning. Det finns alltid en orsak till varför du får värk, muskelbristning och inflammation och vi åtgärdar i första hand orsaken annars blir du aldrig av med dina besvär.

Ni arbetar mycket med att få sätesmuskler att fungera igen?

-Ja, det gör vi eftersom hämmade sätesmuskler orsakar en lång rad symptom som är vanliga hos idrottare.

Vilka symptom ger hämmade sätesmuskler?

-Trötthet i ländryggen, ryggsmärtor, ryggskott, diskbråck, anterior femoral glide syndrom, höftsmärtor, piriformis syndrom/falsk ichias, ljumskskador, sports hernia, muskelbristningar i hamstrings, muskelbristningar i lårets framsida, löparknä, hopparknä, inflammation i knäskålssenan, korsbandsskador, knäsmärtor, ”benhinneinflammation”, smärtor i hälsenor och plantar fasciit/hälsporre.

Orsakar verkligen hämmade sätesmuskler så många problem?

-Ja, det gör de. Tänk på att dina sätesmuskler är din kropps största och potentiellt starkaste muskelgrupp, är placerade mitt på din kropp och bakom din kropps kraftigaste led höftleden.

Sätesmusklerna har varit de viktigaste musklerna för människans överlevnad under evolutionen för att springa ifrån faror och ikapp mat. På stenåldern krävdes det fungerande sätesmuskler för att kliva upp på stock och sten och för att klättra upp i träd och uppför branter.

Fungerande sätesmuskler är dessutom en förutsättning för idrottsprestationer. Om du studerar en människa som springer sprinterlopp i profil blir det uppenbart att det är meningen att all kraft ska utvecklas i höftleden. Om du läser forskning om sprinterlöpning kan du tydligt se att det är vetenskapligt klarlagt att den största kraften ska utvecklas i höftleden.

Det är lätt att föreställa sig de biomekaniska och muskulära konsekvenserna i form av kompensationer och överbelastning när sätesmusklerna är hämmade, speciellt med tanke på att de även hämmar sin antagonist de djupa höftböjarmusklerna. Åtta ryggmuskler, tre hamstringsmuskler, två adduktormuskler och fem lårmuskler kompenserar och blir överbelastade när sätesmusklerna inte fungerar.

För en idrottare som springer, cyklar, åker skidor eller skridsko är det ett stort handikapp att ha hämmade sätesmuskler och djupa höftböjarmuskler eftersom prestationsförmågan blir kraftigt nedsatt.

Att aktivera hämmade sätesmuskler är det nya modet inom rehab?

-Det beror på vad du betecknar som nytt. Den legendariska tjeckiska fysioterapeuten Vladimir Janda slog larm om att sätesmuskler kan bli hämmade redan 1964 men det var ingen som lyssnade på honom. Vi människor har en lång historia av att inte lyssna. Vladimir Janda kallade det gluteal amnesia. Nu har världens främsta ryggforskare Dr Stuart McGill vetenskapligt bevisat att Vladimir Janda hade rätt. Det innebär att det vi gör är evidensbaserat.

Ni är experter på att få sätesmuskler att fungera igen?

-Ja, det är vi.

Vad krävs för att få sätesmuskler att fungera igen?

-Det krävs en helrenovering av sätesmusklerna. Muskler som är överbelastade hämmas på neurologisk väg och kan därför inte kontrahera med full kraft. De måste fräschas upp igen med mjukdelsbehandling för att de ska bli aktiveringsbara. När vi har förbättrat muskelkvalitén krävs aktiveringsövningar för att aktivera dem.

Vilka andra symptom rehabiliterar ni?

– Inklämning i axelleden, frozen shoulder, kalkaxel, winged scapula, simmaraxel, whiplash skador, huvudvärk, spänningshuvudvärk, migrän, nackspärr, stelhet i nacken, nacksmärtor, musarm, tennisarmbåge och golfarmbåge.

Vilka tar hjälp av er?

-De som kommer till oss har ofta sökt hjälp på alla andra ställen först. Vi hjälper landslagsidrottare, allsvenska fotbollsspelare, elitidrottare, elitmotionärer, motionsidrottare, löpare, cyklister, simmare, triatleter, skidåkare, friidrottare, ryttare samt många andra idrottare som vill kunna träna utan att det gör ont.

Ni löser de ”omöjliga fallen”?

-Ja, det gör vi faktiskt.

Krävs det många behandlingar?

-I de flesta fall krävs det inte många behandlingar för att få klienten smärtfri men det kan krävas ganska många behandlingar för att få muskler som har varit hämmade länge att fungera igen.

Finns det några omöjliga fall?

-Nej, inte om smärtan beror på muskulär överbelastning orsakad av muskulär dysfunktion. Då är det bara en fråga om hur många behandlingar som krävs. Det går aldrig att i förväg säga hur många behandlingar som behövs. Det är individuellt hur länge man har haft hämmade muskler, hur överbelastade musklerna blir innan smärta uppstår, i vilket skede man söker upp oss och hur bra man svarar på behandlingen. Om musklerna är väldigt överbelastade kan det krävas många behandlingar för att vi ska få klientens kropp att fungera igen.

Hur får ni era klienter?

-Vi får dem på rekommendation.

Var finns ni?

-På Malkars Träningscenter Västra på Torsåsgatan 1 i Kalmar.

Hur bokar man tid med er?

-Genom att klicka på BOKA TID knappen under vår logotype längst upp till vänster på den här sidan.

Tack för intervjun!

-Tack själv!