Asta är en förebild för dagens barn

Asta klättrarJag har varit i Kalmar under två långhelger i oktober och november. Jag har i första hand varit där för att rehabilitera lagkaptenen i ett allsvenskt fotbollslag men jag har även rehabiliterat en annan allsvensk fotbollspelare, en fotbollsspelare i ett annat fotbollslag, flera löpare, en styrkelyftare i landslaget och några som styrketränar också. Det är min vän Anna som har tagit dit mig. Jag har bara mött sympatiska och trevliga människor i Kalmar men den allra mest glädjerika bekantskapen är en liten flicka.

Hon har muskler
Hon heter Asta och är 5 år och klättrar så högt upp hon kan i allt hon hittar som går att klättra i. Det kan vara i ribbstolen i Kalmar FF´s styrketräningslokal, klätterställningen utanför hennes dagis, klätterväggen vid skolan i hennes by eller något annat som hon kan greppa med sina händer och fötter.

-Titta på henne Jerry, hon har ju muskler, sa pappa Stefan.

-Ja, visst har hon det, självklart har hon muskler, hon använder dem ju, svarade jag.

Hennes fysiska fostran började med att hennes föräldrar aldrig satte grindar för trapporna.

Tränar hon hela tiden eller tränar hon aldrig?
Hon är i perfekt harmoni med sin egen kropp trots att både miljön runt omkring henne och kraven på henne är helt annorlunda idag än för de barn som växte upp för 40-50 år sedan. Hon är som barn var före den digitala revolutionen innan de satte sig på rumpan med en iPad i knät och böjde på nacken. Asta är en exakt kopia av hur människan alltid har sett ut. Hon är totalt oförändrad, helt oförstörd och fullständigt funktionell. Hon ser ut som barn gjorde förr i tiden. Asta älskar att vara ute och att röra på sig. Hon får massor med frisk luft varje dag ute på landet där hon bor. Hon lever, leker och rör sig precis som barnen gjorde före informationssamhället. Före video med tecknad film, TV kanaler med barnprogram, TV-spel, datorspel och läsplattor. Förr tränade inte barn, jo det gjorde de men de rörde sig inte bara när de tränade. De rörde sig hela tiden eller så tränade de hela tiden. Jag vet faktiskt inte vilket och det spelar ingen roll.

Hon sitter aldrig still
Den dag Asta lärde sig att gå var den sista dagen som hon satt still. Den första leksak som Asta verkligen gillade var en boll. Strax innan hon fyllde 2 år lärde hon sig att göra kullerbyttor och började stå på huvudet. När hon var 2 år spelade hon fotboll med killar som var 10 och 11 år och åkte skateboard. Vid 3-års ålder började hon med gymnastik. Hon lärde sig att cykla utan stödhjul när hon var 3,5 år. Hon var 4 år när hon började spela fotboll i en fotbollsklubb. På sitt dagis gillar hon konstgräsplanen mest. Hon älskar att spela fotboll. När hon blir stor ska hon spela fotboll i Helsingborg. Jag undrar vad de tycker om det i hennes pappas klubb, Kalmar FF. Asta tycker lika mycket om att åka skidor och skridskor som barnen gjorde förr. Hon går uppför pulka backen två timmar i sträck om det bara finns snö. Hon hoppar studsmatta och gör volter. Någon skulle kalla det cross fit men Asta kallar det roligt.

Andra barn hänger inte med i Astas tempo
Medan jag behandlar en av fotbollsspelarna gör Asta gymnastik konster och visar prov på fantastisk kroppskontroll framför massagebänken. Hon står på huvudet och sträcker med enorm styrka på hela sin kropp så att benen pekar rakt upp i taket. Fotbollsspelaren tror inte sina ögon och jag skrattar. Asta har en uppvisning för oss i styrka, balans, rörlighet och koordination i den högre skolan. Asta är bara för härlig. Hon är ett underbart undantag som tyvärr bekräftar vilken låg fysisk förmåga barn har idag. Andra barn hänger inte med i Astas tempo, de klarar inte de svåra saker som hon klarar och de orkar inte leka med henne en hel dag. De som försöker somnar av utmattning och vaknar dagen därpå med värk i hela kroppen. Asta lever i den verkliga världen, inte i den datoriserade. Tänk om alla barn var som Asta, vad friska de skulle vara, vilken bra start på livet de skulle få och vad bra de skulle må.

Hon lider inte av moderna barnsjukdomar
Hon lider varken av iPad nacke eller någon annan av de moderna barnsjukdomar som har dykt upp på senare år. Asta lider heller inte av övervikt som många av dagens barn gör. Hon har fullt synliga muskler på hela sin kropp. -Tror du att Astas rumpa fungerar, undrade mamma Anna när jag testade om en av fotbollsspelarnas sätesmuskler fungerade.

-Nej, det vet jag att den gör, det behöver jag inte ens kontrollera, hon sitter ju inte på den och hon använder den ju hela tiden, svarade jag.

Rumpan står rakt ut på Asta men så gör hon massor av sprinterlopp varje dag också. Där finns det massor med spring, hopp och klätterkraft. Asta är den enda som jag någonsin har träffat i ett gym som har en fullt aktiverad rumpa. Hon har inga dysfunktionella muskler. Alla hennes muskler är redo att utveckla kraft vilket ögonblick som helst. Asta är ett perfekt exemplar av en fullt fungerande homo sapiens.

Hon har kvar sitt naturliga rörelsemönster
Asta använder sin kropp så som den är designad av naturen för att användas. När hon lyfter kettlebells, hantlar och viktskivor i gymmet behöver hon ingen personlig tränare som talar om för henne hur hon ska lyfta för det vet hon instinktivt. Hon böjer i höften och håller ryggen rak och använder styrkan i sina ben. Asta har kvar sitt naturliga rörelsemönster och belastar sin kropp på rätt sätt. Hon använder hela sin kropp vid varje utmaning som hon utsätter den för. Hon skulle aldrig få för sig att försöka klättra bara med hjälp av sina armar. Hon och hennes kropp är mycket intelligentare än så. Hon använder hela sin kropp så att hennes muskler kan utveckla maximal kraft. Asta är stark. Hon klättrar uppför den 2,5 meter höga klätterväggen vid skolan i sin by och hivar sig över kanten och ställer sig på plattformen bakom klätterväggen och väntar tills hennes lillasyster Kjerstin som väger 16 kilo är uppe och då tar hon henne under armarna och hivar henne över klätterväggens kant så att de kan åka på brandstången ned igen. Det är aldrig några andra barn där och leker och klättrar. Och, nej, hon tränar aldrig bålstyrka specifikt, den får hon på köpet. En del skulle kalla det funktionell träning men Asta kallar det kul.

Hennes favoritmat är sjötunga
Asta äter träd och löv som hon kallar det eller broccoli och spenat och det vet ju alla att grönsaker är nyttiga och att man blir stark av spenat. Hon är inte så förtjust i kött om det inte är oxfilé eller kalvfilé. Hennes favoritmat är sjötunga och smörstekta gröna bönor eller kycklingfilé, soltorkade tomater och basilika. Ibland är det svårt att bestämma sig och Asta är aldrig sämre än att hon kan ändra sig. Hon gillar fisk, räkor, sill, kaviar, tomater, gurka, kål, paprika, mango, kiwi, aprikoser, päron, jordgubbar och hallon. Till frukost äter hon yoghurt, mûsli, äggröra, kokt ägg och knäckebröd. Asta gör i ordning sin frukost själv. Äggen och grönsakerna kommer från den ekologiska gården ett stenkast från huset där Asta bor.

Hon pptäcker den verkliga världen
Asta har inte tid att undersöka cyberrymden, hon har fullt upp med att upptäcka den verkliga världen utanför huset som hon bor i och testa sin förmåga att klara av spännande saker som att klättra högt upp i närmaste klätterbara sak. Hon har heller inte tid att spela datasspel för hon är fullt upptagen med att leka på riktigt. Ju svårare uppgifter Asta hittar att pröva sin kropp med ju mer lyser hon av livsglädje. Asta skaffar sig självförtroende genom att bevisa för sig själv att hon klarar av svåra uppgifter. Asta har så mycket rörelseglädje så att man blir glad i både själen och hjärtat.

Hon springer tills hennes ben inte bär henne längre
Asta springer så fort hon kan tills hennes ben inte bär henne längre. Hon cyklar tills hennes lår värker. Hon åker skridskor tills blåmärkena på hennes skinkor och knän gör för ont att trilla på ännu en gång men hon gnäller aldrig över det. Hon konstaterar bara kort att:

-Nu orkar jag inte längre.

Och så går hon in i huset där hon bor med ett stort leende på läpparna och med en förhoppning om att hon ska kunna springa ännu fortare, cykla ännu längre och klättra ännu högre i morgon. Asta somnar som en stock klockan åtta på kvällen och sover gott i sin säng hela natten och vaknar pigg klockan sju på morgonen full av ny energi med stor entusiasm inför en ny spännande dag full med aktivitet och roliga saker.

Det här är ingen saga av Astrid Lindgren
Och ja, Asta finns på riktigt. Det här är ingen saga av Astrid Lindgren. Det är en helt sann berättelse om ett livs levande barn med mycket stor livslust som bor i en liten by utanför Kalmar i Småland i november 2014. En verklig historia om ett lyckligt litet barn som mår så himla bra som alla barn borde få göra. Skildringen av en liten flicka som har en mamma och en pappa som älskar henne och låter henne göra det hon vill och alltid har peppat henne att försöka göra saker så att hon utvecklar de färdigheter som hennes kropp är ämnad av naturen att klara. Asta är en förebild för dagens barn. Hennes föräldrar är också förebilder. Asta ger mig hopp om mänskligheten. Idag fortsätter Asta att upptäcka världen.

Kommentera