Nu är det vår och det är många av oss landsvägsyklister som lämnar våra ergometercyklar, wattbikes och spinningcyklar och grenslar våra landsvägscyklar och ger oss ut på landsvägen och det är inte för att vi har dödslängtan utan för att vi älskar att cykla på riktigt. Ibland innan jag sätter mig på min landsvägscykel säger jag till min flickvän att jag kommer hem igen sedan om jag lever. Med orolig blick brukar hon säga att jag inte får säga så men ibland cyklar jag med livet som insats bland bilister som helst vill köra ihjäl mig. Det är därför inte självklart att jag ska komma hem levande från min cykeltur.
Det finns bilister som har fått för sig att landsvägscyklister inte har rätt att cykla på landsvägen. Då har de inte läst trafiklagen och då undrar jag varför de tror att det heter landsvägscykel och landsvägscykling? En del bilister kanske tror att landsvägscykling är bancykling och att bancykling är samma sak som att cykla på cykelbana? Så är inte fallet. Bancykling är inomhuscykling på velodrom. Landsvägscyklister har lika stor rätt att använda landsvägen som bilister. Det är förbjudet att cykla på Ölandsbron och ett sådant förbud skulle inte behövas om det hade varit förbjudet att cykla på landsvägar.
Det finns bilister som har fått för sig att vi landsvägscyklister har skyldighet att hålla oss på cykelbanan om det finns en sådan. Så är heller inte fallet enligt trafiklagen. Det finns bilister som vill hänvisa oss landsvägscyklister till cykelbanor. För några år sedan körde en bilist i Skåne på en cyklist med flit för att han inte cyklade på cykelbanan.
Naturligtvis skulle vi landsvägscyklister vilja cykla på bilfria vägar men att cykla landsvägscykel på en cykelbana är livsfarligt både för oss och andra som använder cykelbanan på annat sätt. Cykelbanor är inte byggda för träningscykling och hastigheter på 35-40 kilometer i timmen och det är inte bara cyklister som använder cykelbanor. Cykelbanor är ofta slingriga, har tjälskador och det ligger grusrester på dem. Helt plötsligt dyker det upp betongsuggor och vägbommar på cykelbanor ibland. Vi vet aldrig vad som dyker upp efter nästa kurva eller efter bakom nästa krön. Cykelbanor används av cyklister på brukscyklar, fotgängare, löpare, motionärer med stavar, föräldrar med barnvagn, föräldrar med skrindor, barn som springer, barn på sparkcykel, barn som lär sig cykla, ungdomar på skateboard, hundägare med hundar i koppel, skridskoåkare på inlines, skidåkare på rullskidor, vuxna på Segway och pensionärer med rullator. De händer ofta att de stannar, byter fil eller gör en oberäknelig undanmanöver helt plötsligt utan att titta bakåt och påkalla sina medtrafikanters uppmärksamhet först och de känner sig trygga på cykelbanan. Ibland har de hörlurar på sig och lyssnar på en bok eller musik och våra landsvägscyklar har inga signalhorn. Cykelbanor borde därför kallas någonting annat än cykelbanor. Ja, du förstår själv vad som skulle hända om du lägger till en klunga landsvägscyklister som färdas i 35-40 kilometer i timmen i den trafikmiljön. Cykelbanor är smala och djur kan springa ut på dem. När du cyklar landsvägscykel måste du cykla på en bred väg så att du har uppsikt och kan väja i fall något djur skulle springa ut i vägen.
Vi som cyklar landsvägscykel är ute och tränar. En del av oss är starka och vältränade och cyklar fort. Vi kan inte anpassa vår cykling till trafikrytmen på cykelbanor, cykla långsamt och bromsa upprepade gånger för att cykelbanan är full av trafikanter av olika slag som inte håller en linje utan plötsligt byter fil. Vi cyklar ofta 15-20 mil och så långa cykelbanor finns inte. Vi kan heller inte bromsa, styra av vägen och ställa oss i diket varje gång en bilist vill passera oss. Då blir det meningslöst att träningscykla. Om vi ska få fram tävlingscyklister som kan vinna OS och VM på landsväg måste de få träna på landsväg. Tänk på det nästa gång du kör bil och nästa gång du hejar på svenska cyklister i OS.
Om vi som cyklar landsvägscykel ska cykla på särskilda cykelvägar måste vägverket bygga cykelvägar som det går att cykla i 35-60 kilometer i timmen på. Cykelvägar som inga andra trafikanter än cyklister får färdas på och då måste det vara riktiga cykelvägar som i Danmark, fyrfiliga motorvägar för cyklister som i Holland eller Autobahn för cyklister som i Tyskland. Cykelvägar där vi kan köra om på ett säkert sätt och inte behöver sänka hastigheten för att våga passera och cyklister måste hålla sig i sin fil och ha uppsikt bakåt innan de byter fil.
Många bilister missbedömmer vår hastighet. Vi som cyklar landsvägscykel cyklar ofta mycket fortare än en del bilister tror annars är det många bilister som ser dåligt eftersom de ofta kör ut precis framför oss i korsningar så att vi får tvärbromsa. Nej, cyklister har inte väjningsplikt för bilister. Om du inte kan bedöma i vilken hastighet vi cyklar ska du inte köra bil. För att framföra en bil på ett säkert sätt måste du kunna bedöma i vilken hastighet andra fordon kör. Om asfalten är fin, vägbanan lutar med och vi har vinden i ryggen och har fått upp farten kan vi mycket väl komma upp i en hastighet på 45-50 kilometer i timmen. Det är livsviktigt för dig som är bilist att förstå.
Du känner igen oss landsvägscyklister på att vi har åtsittande cykelkläder. Våra cyklar har bockstyre, saknar ringklocka, backspegel, lyse, cykelkorg, cykelstöd, skärmar och pakethållare. De har lätta ramar i aluminium eller kolfiber, lätta hjul och smala däck för att vi ska kunna cykla fort på dem, riktigt fort. Om du inte kan se skillnad på cyklister på brukscyklar och cyklister på landsvägscyklar behöver du glasögon.
Det är tillåtet för cyklister att cykla i klunga vilket innebär att man cyklar i bredd i två led. Det är inte förbjudet! Bilister bör inte hitta på egna lagar och regler eller tillrättavisa cyklister som följer trafikreglerna. Bilister bör inte köra om en klunga med cyklister om vägen är smal och sikten dålig. Bilister kör inte om en traktor, EPA traktor, ett LGF fordon eller en moped heller om det inte går att göra det på ett säkert sätt. En klunga med cyklister cyklar oftast fortare än de 30 kilometer i timmen som dessa fordon håller. Förra året körde en bilist i Oskarshamn om en klunga med cyklister och tvärbromsade framför dem för att han var arg på dem. Det bör rubriceras som mordförsök.
Det finns bilister som är arga på oss landsvägscyklister. Om det är någonstans det är livsfarligt att ha bråttom, hetsa upp sig eller bli okontrollerat arg så är det i trafiken. Om hornen växer ut i pannan på dig när du sätter dig bakom ratten och du blir aggressiv när du kör bil så lägg ditt körkort i ett kuvert och skicka in det till Trafikverket för då är du lika olämplig att framföra en bil som de som har druckit alkohol. I trafiken måste vi ha tålamod, visa hänsyn och respekt mot varandra. Vi landsvägscyklister är helt oskyddade och dödliga där vi sitter på våra landsvägscyklar. De som älskar oss vill att vi ska komma hem igen oskadda. Många av oss är föräldrar och vill se våra barn växa upp.
Det är många som cyklar landsvägscykel idag och ingenting tyder på att vi kommer att bli färre, tvärtom, det mesta tyder på att vi som träningscyklar kommer att bli fler. Om inte antalet mordförsök på cyklister ökar förstås. Den hälsovåg som sprider sig med människor som investerar både tid och pengar i sin hälsa och tränar ökar för varje dag som går och det är många som väljer landsvägscykling som motionsform. På sommarhalvåret kan man inte åka bil mer än en kilometer i Kalmar och på Öland utan att möta en landsvägscyklist eller triatlet för här är vi fler som cyklar landsvägscykel än någon annanstans i Sverige. Bilisterna i Kalmar och på Öland är nästan alltid föredömligt hänsynsfulla mot oss cyklister. Följ deras exempel. Var rädd om oss cyklister när du kör bil är du snäll. Håll ut ordentligt, minst 1,5 meter, när du kör om oss cyklister. Tack för att du visar oss som är helt oskyddade i trafiken hänsyn så att vi vågar fortsätta att göra det vi älskar att göra!
Var snäll och länka denna livsviktiga information på din Facebooksida. Den kan rädda liv. Tack på förhand!