Jag är bodybuilder i själ och hjärta och det kommer jag att vara så länge jag lever men den sport som jag älskade dog när det som jag kallar det stora kemiska kriget bröt ut i början av 90-talet. Bodybuilding började som en hälsorörelse i 40-talets Californien. Män började styrketräna för att förbättra utseendet på sin kropp. Idealet var en proportionerlig atletisk kropp med breda axlar och en smal midja. Man skulle vara lika stark och vältränad som man såg ut. Tyngdlyftare, kroppsbyggare och trixare tränade sida vid sida och de utförde samma övningar. Det var främst basövningar med fria vikter som knäböj, marklyft, chins, bänkpress, militärpress, frivändningar, stöt och ryck.
Förr kunde man likna de som bänkade sig varje år för för att titta på en bodybuildingtävling vid ett konstnärskollegium. De var där för att avgöra vem som hade skulpterat den mest estetiskt tilltalande fysiken av kött och blod med hantlar och skivstång istället för med hammare och mejsel. Bodybuilders granskade sina verk med en konstnärs kritiska ögon och de kunde posera. De gick hos balettkoreografer som lärde dem rätt hållning och att röra sig graciöst samt hjälpte dem att koreografera poseringen till musik. Det var en estetisk upplevelse att titta på en bodybuildingtävling. Bodybuilders kunde göra vacuumposer, poseringen var viktig och man fick extra poäng om man såg frisk, hälsosam och fräsch ut. Bodybuilding var konst, vetenskap och sport.
Steve Reeves är en av de snyggaste kroppsbyggarna genom alla tider. Steve vann Mr America 1947, Mr World 1948 och Mr Universum 1950. Han blev utsedd till världens vackraste man 1948 och spelade Hercules i biofilmer. Steve Reeves var 186 centimeter lång och vägde 98 kilo. Han kunde poseringskonsten.
Frank Zane vann Mr Olympia 1977, 1978 och 1979 . Frank var lärare i matematik och hade räknat ut proportioner som tilltalade en hel värld. Han såg ut som Tarzan och var den första bodybuilder som var riktigt deffad med en utmejslad muskulatur. Frank Zane var 180 centimeter lång och vägde 85 kilo. Han var en mycket duktig posör.
Mohamed Makkawy blev 2:a på Mr Olympia 1983 och 1984. Hans fysik var inte perfekt men mycket tilltalande och han var den mest deffade bodybuildern på sin tid. Mohamed är den bäste posör som någonsin har satt sin fot på en bodybuilding scen. De kallade honom Michail Barysjnikov with muscles. Jag såg honom när han vann Swedish Grand Prix i Malmö 1983. Han poserade i fyra och en halv minut till trumpetfanfarer ur Erics´s theme av Vangelis från filmen Triumfens ögonblick utan att inta samma posé två gånger. Det var som en symfoni av muskelspel. Nästan omärkligt flöt han från en posé till nästa som en balettdansare. Ett skådespel som hade allt inklusive drama och konstnärlig touché. En multidimensionell upplevelse som jag kommer att minnas livet ut. Jag blev rörd till tårar. Det är min starkaste bodybuilding upplevelse. Mohamed Makkawy var 171 centimeter lång och vägde 86 kilo.
Bob Paris vann VM i tungviktsklassen 1983 och blev 7:a på Mr Olympia 1984. Han är den bästa bodybuilder som någonsin har stått på en scen. Bob tyckte att det var fult att vara för deffad och att ha synliga blodådror. Han ville förbättra utseendet på sin kropp. Hans utseende tilltalade till och med dem som inte tyckte att kroppsbyggare var snygga. Det tycker jag är det högsta betyg man kan få som bodybuilder. Bob kom även 9:a 1985, 10:a 1988, 14:e 1989 och 12:a 1991 på Mr Olympia. Domarna tyckte alltid att han var för liten eller för slät, han var aldrig tillräckligt stor eller hård trots att han var tyngst i startfältet flera gånger. Det verkliga felet var att han inte var grotesk. Han hade ingen muskelgrupp som stod ut, ingen freakig kroppsdel som drog till sig domarnas blickar men heller inga svagheter. Bobs signum var proportion, symmetri och perfektion. Till slut gav han upp. Han gjorde comeback 1988 när IFBB annonserade att de skulle dopningstesta deltagarna på Mr Olympia 1990. 1989 besökte Bob David Träningscenter i Karlskoga för ett seminarium och en poseringsuppvisning. Bob berättade för mig att han var glad att de skulle införa dopningstester på Mr Olympia 1990 för han oroade sig över sin hälsa. Han bad mig att olja in honom innan hans poseringsframträdande. Då bestämde jag mig för att jag minsann skulle hitta någon del på hans kropp där jag ville lägga till eller dra ifrån en millimeter. Jag kan meddela att jag misslyckades kapitalt. Karln var perfekt. Det är min näst starkaste bodybuilding upplevelse. Han är den fulländade människokroppens arkitekt. Bob Paris var 183 centimeter lång och vägde 100 kilo och såg ut som en grekisk gud. Han var mästerlig i poseringskonst.
Steve Reeves, Frank Zane, Mohamed Makkawy och Bob Paris var äkta bodybuilders. Om bedömningskriterierna prioriterade proportion, symmetri, balans, elegans, hälsa och skönhet skulle de som strävar efter att se ut som Steve, Frank, Mohamed och Bob vinna överlägset och sporten skulle vara mycket större. Vi är många som vill ha tillbaka den ursprungliga bodybuildingen men när vi säger det är det många som påstår att det inte går att hindra utvecklingen. Är det utveckling av sport när deltagare faller döda ner bakom scenen? I alla sporter måste man ha regler. Om det inte hade funnits regler i formel 1 hade bilarna gått i 500 kilometer i timmen och haft fyra hjul i framvagnen. Självklart kan man styra hur man vill att en sport ska utvecklas. Tydligen ville inte de styrande inom IFBB att bodybuilding skulle bli mainstream.
Den sport som började som en hälsorörelse är idag en ohälsorörelse. Förr var kroppsbyggare eleganta. De hade stil och klass på fysiken. Vändpunkten kom 1990 när de dopningstestade Mr Olympia och alla kom in på scenen och var mindre. Det var första och sista gången som deltagarna testades. 1992 spårade sporten ur fullständigt när världens fulaste man vann Mr Olympia. Idag väger professionella bodybuilders 140 kilo med 3% kroppsfett och ser ut som cartoon figurer och monster. De är bara en grov oformlig massa som väller fram. De skjuter i sig anabola steroider, testosteron, tillväxthormon, IGF-1, insulin och AIDS medicin samt gud vet vad i mängder. Om de glömmer att dra in magen ser de ut som om de är gravida. Deras inre organ är så stora på grund av missbruk av tillväxthormon att de aldrig ens behöver fundera på att försöka göra en vacuum posé. Det övergår mitt förstånd hur någon kan vilja förstöra sin hälsa för att se ut på detta groteska sätt. Idag är bodybuilding både oetiskt och oestetiskt samt fullständigt ointressant. Det är världens sjukaste sport. Idag är bodybuilding medicin, freakshow och circus.
Bodybuilding försökte bli olympisk sport en gång i tiden. Joe Weider och Ben Weider hävdade att bodybuilding hörde hemma där eftersom bodybuilders liknade antikens gudar. Jag och många med mig är övertygade om att bodybuilding kunde ha varit en stor och allmänt accepterad sport om Steve Reeves, Frank Zane, Mohamed Makkawy och Bob Paris hade fått vara förebilder. Drogmonstren vann. De eleganta kroppsbyggarna har dragit sig tillbaka. Det handlar inte om att vilja vrida klockan tillbaka utan om hälsa, kroppskultur och passion. Det är med stor sorg i hjärtat jag ser hur den sport som jag älskade så mycket har förstörts totalt.