Kategori: Cykling

Från medioker orienterare till världsmästare med 4×4 intervaller

Emil Wingstedt är en svensk orienterare som studerade på Norges Tekniska och Naturvetenskapliga Universitetet, NTNU i Trondheim. Emil hörde talas om två professorer i medicin verksamma på samma universitet som hade utvecklat en vetenskaplig intervallträningsmetod som de hade genomfört forskningsstudier på. När Emil tog kontakt med forskarna Jan Helgerud & Jan Hoff och bad dem att hålla en föreläsning om träning för orienterarna i universitetets idrottsförening NTNUI hösten 2001 hade han ingen aning om att det skulle bli vändpunkten i hans orienteringskarriär. Emil bad forskarna om hjälp med träningen och resten är historia, orienteringshistoria men vi tar det från början.

En enkel träningsmodell
Jan Helgerud och Jan Hoff har utarbetat en lika enkel som effektiv träningsmodell för uthållighetsidrottare som består av två grundkomponenter.

  • Träning som ökar den maximala syreupptagningsförmågan
  • Träning som ökar den maximala styrkan

4×4 intervaller ökar den maximala syreupptagningsförmågan och styrketräning i gymmet med tung belastning och få repetitioner ökar den maximala styrkan. Jan Helgerud och Jan Hoff menar att långpass där man samlar mil och timmar är slöseri med tid eftersom belastningen på hjärtat är för låg för att stimulera en träningseffekt. Det ser de tydligt i sin forskning. De menar också att styrketräning med tung belastning förbättrar uthållighetsidrottares arbetsekonomi. Det ser de också tydligt i sina vetenskapliga studier.

Från medioker till världselit på 36 intervallpass
Emil Wingstedt var i början av sin orienteringskarriär. Han hade varit med i det svenska landslaget en säsong men han var en medioker elitorienterare när han blev Jan Helgeruds och Jan Hoffs försökskanin. Då höll de på och testade effekten av att genomföra block med 18 stycken 4×4 pass på 14 dagar. Emil hjälpte dem i deras forskning för att kunna förbättra sin träning och utveckling. Han upptäckte snabbt att den här typen av träning ökade hans prestationsförmåga. I gamla böcker om träningslära står det att det tar lång tid att öka syreupptagningsförmågan. Emil Wingstedt genomförde ett block med 18 stycken 4×4 pass på 14 dagar och ökade sin syreupptagningsförmåga (VO2max) med mer än 5 procent från 73,5 ml/kg till 77,5 ml/kg. 45 dagar senare genomförde Emil ett till block med 18 stycken 4×4 pass på 14 dagar och ökade sitt VO2max med ytterligare över 3 procent från 77,5 ml/kg till 80 ml/kg. Emil började med knäböj på 165 kilo och efter åtta veckor körde han med 205 kilo. Han gick från att vara en medioker svensk elitorienterare till den absoluta världseliten i orientering på två block med 18 stycken 4×4 pass på 14 dagar.

4×4 intervaller för maximal syreupptagningsförmåga
Jan Helgerud och Jan Hoff har genomfört flera studier på 4×4 intervaller. De har bevisat vetenskapligt att 4×4 intervaller är den effektivaste metoden för att öka syreupptagningsförmågan. Den ökar syreupptagningsförmågan med 0,5 procent per träningspass upp till ett testvärde på 70 ml/kg för kvinnor och 80 ml/kg för män i kliniska studier. För uthållighetsidrottare i världseliten är träningseffekten mindre men Jan Helgerud och Jan Hoff har aldrig sett en mindre effekt än 0,25 procent per pass. De genomförde en vetenskaplig studie på norska damlängdlandslaget. De ökade sin syreupptagningsförmåga med 4,5 procent på 18 stycken 4×4 pass på 14 dagar.

Fysiologisk och vetenskaplig träning
En invändning mot Helgerud & Hoffs träningsmodell är att de som är bäst i uthållighetsidrott till största delen kör lågintensiv träning. Den allmänna uppfattningen är att det tar lång tid att bli tillräckligt tränad för att kunna konkurrera på elitnivå. De som följer Helgerud & Hoffs modell utesluter de pass som inte ger någon träningseffekt och tränar därför mycket mindre. Det tar längre tid för dem som tränar efter den vedertagna, accepterade, obligatoriska, traditionella och historiska modellen att öka sin syreupptagningsförmåga. Förespråkare för traditionell träning litar inte på forskare, fysiologisk kunskap och vetenskapliga studier. De flesta tycker att det är tryggare att lita på hur de som är bäst tränar istället för att använda en enkel träningsmodell baserad på fysiologi och vetenskap. Vi människor är bra på att fokusera på fel saker och vi har en fantastisk förmåga att göra saker mycket mer komplicerade än de behöver vara.

Blev europamästare och världsmästare
Emil Wingstedt är ursprungligen från Växjö i Småland men bor sedan 1996 i Halden i Norge. Han tog guld i fem raka mästerskap. Emil vann EM guld i orientering 2002, 2004, 2006 och 2008. Emil vann VM första gången han deltog. Han blev världsmästare 2005 och 2006. Emil har tre guldmedaljer, en silvermedalj och tre bronsmedaljer i VM. Han har fyra guldmedaljer, två silvermedaljer och fem bronsmedaljer i EM. Han har tre guldmedaljer i Nordiska mästerskapen. Han har åtta vinster, en andraplats och åtta tredjeplatser i Världscupen. Han har fem SM-guld och fem guldmedaljer i Norska mästerskapen. Han har en vinst i O-ringen 2005. Han var på väg mot en bronsmedalj i VM 2008 när han sprang förbi en kontroll. 2010 tog han en bronsmedalj på EM. Han avslutade sin elitsatsning efter VM i Trondheim 2010. Emil blev tränare för norska sprintlandslaget 2012 och var det i 5 år. 2013 vann han norska mästerskapen och då sa han att han tränade hälften så mycket som landslagsorienterarna men fler hårda pass och att han därför klarade att hålla sig på en hög nivå. 2015 vann han Norska mästerskapen igen som 40-åring. 2015 vann han Tromsö Mountain Challenge 50 km.

Emil intervjuades i orienteringsförbundets tidning Skogssport nummer 3 2007 och nummer 1 2009.

Hur skiljde sig den här typen av träning från hur du hade tränat tidigare?

-Träningen blev mer periodiserad och därmed mer varierad från vecka till vecka. Jag tränade färre timmar men fick bättre träningseffekt, säger Emil.

Hur har du tränat?

-I perioder har jag kört upp till 20 stycken 4×4 pass på 14 dagar, berättar Emil.

Blocken med många intervallpass körde Emil ett par gånger om året för att öka sin syreupptagningsförmåga. Mellan blocken körde Emil 4×4 intervaller minst tre gånger i veckan för att behålla syreupptagningsförmågan.

Han slutade att springa långa lugna pass bara för att få tillräckligt med träningstimmar i träningsdagboken. Han räknade intervallpass istället för träningstimmar.

För att toppa formen lade Emil in ett block med 4×4 intervaller som slutade en vecka innan tävlingsdagen.

Emil körde tung styrketräning regelbundet ända fram till en vecka före de stora mästerskapen.

-Träning med låg intensitet ger ingen eller liten träningseffekt för en vältränad löpare, säger Emil.

-I mina tuffaste block med 20 intervallpass på två veckor tränade jag inte mer än 10 timmar i veckan, säger en av orienteringssportens löpstarkaste utövare Emil Wingstedt.

-Med tre intervallpass i veckan får jag tid över till att träna andra saker som hör till sporten som jag måste bli bra på, säger Emil.

-Jag har tränat på det här sättet under en lång period och jag har inte känt att den här träningen har gjort mig mer sliten än jag var tidigare. Med färre timmar i träningsdagboken får jag mer tid till att ligga på soffan och återhämta mig.

Tränar du aldrig längre distanser?

-Jodå, men då är det träning i tävlingsfart på motsvarande distans som jag tävlar på, det vill säga runt 1:30-1:40 för långdistans och runt 35 minuter för medeldistans.

-Det är ganska enkelt egentligen, syreupptagningsförmågan är den viktigaste parametern för framgång och forskarna har kommit fram till att optimalt resultat nås just genom 4×4-minutersintervaller, säger Emil.

Om det nu är så enkelt varför tränar inte alla så här?

-Jag upplever att det finns en väldigt stor skepsis inom idrottsvärlden till vad forskare presenterar. Tränare är ofta före detta aktiva och tar istället gamla rön med sig.

-Sedan gäller det självklart att våga tro på det man gör och verkligen lyckas genomföra det. För mig gav det snabbt resultat. Jag började träna så här inför 2002 års säsong och sedan dess har min utvecklingskurva gått stadigt uppåt, så jag har aldrig tvivlat, säger Emil.

När man hittar ett träningsupplägg som passar och ger resultat, berättar man det då för konkurrenterna?

-Från början var jag tveksam till det. Jag ville gärna hålla det för mig själv, det var min grej liksom men sedan har jag märkt att det inte har någon som helst betydelse. Jag har gått igenom det här med alla i landslaget men det är ingen som har tagit efter. Alla följer sin egen träning och vågar inte ta efter andra.

Emils ord säger allt
De förklarar varför uthållighetsidrottare fortfarande använder en ovetenskaplig träningsmodell från 60-talet. De förklarar varför det inte sker någon träningsutveckling. De förklarar varför alla tränar som de alltid har gjort, som alla andra gör och som de som är bäst gör om inte den som är bäst tränar annorlunda förstås. Marit Björgen kunde inte ändra på hur skidåkare tränar och Emil Wingstedt kunde inte ändra på hur orienterare tränar. Ett problem är att Helgerud & Hoffs träningsmodell är för enkel. Träning får helt enkelt inte vara enkel för då kan den ju inte vara bra. Ett annat problem är att man inte kan träna lika mycket. Man samlar inte mil och timmar. Man tränar inte olika energisystem i olika intensitetszoner. Man tränar inte ned sig inför tävlingar. Man kan inte visa hur duktig man är i sin träningsdagbok. Allt gissande elimineras helt och hållet eftersom det är en träningsmodell som har vetenskapligt stöd. Ett annat problem är att man måste se på kroppen med två helt andra ögon och tänka träning på ett helt annat sätt.

Hur kunde Therese Johaug vinna 10000 meter på norska mästerskapen?

Therese Johaug vann norska mästerskapen på 10000 meter och förvånar en hel värld. Hon sprang på tiden 32:20:87. Therese slog Gunhild Halle Haugens 19 år gamla mästerskapsrekord med 4 sekunder och var bara 30 sekunder från VM-kval gränsen. Therese är den femte snabbaste norskan genom alla tider på distansen. Ändå är hennes tid bara den 69:e bästa i världen i år. Jag vill bara nämna det för att du ska få ett perspektiv på Thereses prestation. Thereses tid är 2:07 sämre än Ingrid Kristiansens norska rekord och ändå vinner hon med 2:27. Nivån på hennes konkurrenter är direkt dålig. Tvåan är 4:34 efter det norska rekordet. Hur kan en skidåkare slå Norges bästa löpare? En sak är i varje fall klar och det är att Therese inte vann på grund av läppsalva som en del mindre insatta människor tror. Hon har sprungit lopp tidigare men det är 11 år sedan hon sprang på bana och när man springer terränglopp är det svårare att jämföra tider. Nu sprang Therese på bana och då blev det uppenbart att hon kan springa fort. Det blev också tydligt att Norge är ett skidland och inte ett friidrottsland. Halva startfältet drog sig ur när de hörde att Therese skulle vara med för de förstod att de skulle få utstå hård kritik om Therese skulle vinna. Hårdast var kritiken från forna löparstjärnan Ingrid Kristiansen. Thereses seger säger mer om hennes konkurrenter än om henne.

Om du är uthållig kan du springa fort
Det är ingenting anmärkningsvärt med Thereses prestation. Hon tillhör världseliten i en uthållighetssport. En stor del av Thereses träning består av löpning. Hennes muskler och hjärta vet inte om hon åker skidor eller springer. Thereses muskler kan bara utveckla kraft och hennes hjärta kan bara pumpa blod till hennes arbetande muskler. Therese väger 46 kilo, har en hög maximal styrka och en hög maximal syreupptagningsförmåga. Hon är lätt, stark och har ett stort hjärta som kan pumpa mycket blod och därför kan hon springa fort. Om du är uthållig i en sport är du uthållig även i andra sporter. För att kunna springa fort krävs fungerande sätesmuskler och höftböjarmuskler men löpning är inte tekniskt svårt. Löpning är ett av kroppens åtta primära rörelsemönster. Löpning är ett medfött rörelsemönster hos alla människor. Alla föds med ett perfekt löpsteg som de förlorar när de blir dysfunktionella.

Om du är uthållig kan du cykla fort
Svenska skidskyttelandslaget cykeltränar mycket på sommaren. I juli 2006 cyklade Svenska skidskyttelandslaget uppför Alpe d´ Huez som är en brant stigning i alperna som ofta är med på Tour de France. De cyklade en sträcka på 16 kilometer varav 13 kilometer är brant stigning. Snabbast var Mattias Nilsson med tiden 46:21 vilket är en jättebra tid. Roberto Vacchi blev inte förvånad och inte jag heller. Två år tidigare den 21 juli på den 16:e etappen i Tour de France 2004 körde man bergstempo från Bourg d´Oisans till Alpe d´Huez 15,5 kilometer. En dopad Lance Armstrong vann på 39:41. Wolfgang Pichlers skidskyttar har en hög maximal styrka och en hög syreupptagningsförmåga och cykel är inte någon tekniskt svår sport och därför kan de cykla snabbt uppför.

Löpare ska inte åka skidor
Det är mycket svårare för en 10000 meters löpare att vinna norska mästerskapen på 10 kilometer i klassisk stil på längdskidor än för en längdskidåkare att vinna norska mästerskapen på 10000 meter i banlöpning eftersom längdskidåkning är en tekniskt svår sport. Löpare tränar inte på skidor, inte än i alla fall men Svenska friidrottslandslaget kommer att börja med det om Karin Torneklint får som hon vill. Karin tror att Therese blir skadad om hon springer. Therese sprang inte i spikskor. Det belastar vadmusklerna mycket mer att springa i spikskor och landa på framfoten. Hälsenorna blir dock inte överbelastade, det är vadmusklerna som kan bli överbelastade om man inte är tillräckligt stark i fötter och underben men smärtan uppstår i hälsenan. Karin Torneklint tror att längdskidåkning skulle kunna vara en bra alternativ träning för löpare men löpare ska inte hålla på med alternativ träning. Löpare behöver en kropp som fungerar och ska intervallträna och styrketräna. Löpare blir inte bättre av att åka skidor.

Är det löpning som är Thereses, Ebbas och Fridas hemlighet?
Svenska skidlandslagets tidigare förbundskapten Rikard Grip tror också att Therese kan bli skadad av att springa. Skidåkare blir inte skadade för att de springer på bana istället för i skogen. Förbundskaptenerna i Sveriges två viktigaste landslag har ingen aning om vad som orsakar överbelastningsskador och de tror att man blir skadad av att springa. Det är ingen någonsin som har fått en överbelastningsskada av att springa. Det är däremot många som har fått överbelastningsskador av att springa med dysfunktionella sätesmuskler. Det är inte löpningen som orsakar överbelastningsskador utan hämmade muskler. Uthållighetsidrottare får inte överbelastningsskador av yttre faktorer utan av inre. Hur ska Karin och Rikard kunna prestationsutveckla våra friidrottare och skidåkare om de inte förstår att en fungerande kropp ökar idrottarnas prestationsförmåga och gör dem immuna mot skador? Om det är någon som vet att Therese löptränar så är det väl Rikard? Springer inte Svenska skidlandslaget? Det gör i alla fall Ebba och Frida. Åker de andra skidåkarna bara rullskidor och lufsar med stavar i uppförsbackar? Ebba och Frida har också tävlat i friidrott. Ebba sprang 3000 meter i Junior-EM i Eskilstuna 2015 och Frida sprang 3000 meter i ungdoms-EM i Tblisi 2016. Är det för att Therese, Ebba och Frida löptränar sommartid som de presterar så bra i skidspåret?

Kenyanska löpare springer fort för de har ingen iPad
Varför är norska löpare så dåliga? För några år sedan gjordes en forskningsstudie där man försökte ta reda på varför Kenyanska löpare är så bra. Den enda fysiologiska skillnad forskarna kunde hitta vara att Kenyanska löpare har smalare underben men eftersom löpning sker i låg hastighet påverkar inte underbenens frontalyta löphastigheten. När jag stod och tittade på Kalmarmilen 2016 kom Mustafa Mohammed och två löpare till med ursprung i Eritrea och Etiopien i täten långt före de andra. Alla tre hade ett fint löpsteg och jag hörde inte när de satte ned sina fötter på kullerstenen. De fick all fart med sig i varje steg. När de andra löparna kom smattrade det i kullerstenen. De bromsade sin fart i varje steg. Jag såg tydligt på deras rörelsemönster att de inte kunde utveckla tillräcklig kraft när de böjde och sträckte i höftleden. Om forskarna istället hade mätt den neuromuskulära aktiveringen av sätesmusklerna hade de hittat orsaken till att Kenyanerna springer snabbare än västerländska löpare. Kenyanska löpare har ingen MacBook Air, ingen iPad och ingen iPhone. De åker inte tunnelbana, spårvagn eller buss till skolan. De har fungerande sätesmuskler och höftböjarmuskler och kan böja och sträcka i höftleden med kraft. När dessa muskler blir hämmade kompenserar lårmuskler och vadmuskler och blir överbelastade. När löpare sitter hämmas deras sätesmuskler. Först får de tunga ben, ett dåligt löpsteg och nedsatt prestationsförmåga och sedan får de ont. Då blir de rekommenderade att stretcha, rehabträna och gå på löpskola. När de rehabtränar styrketränar de kompenserande muskler eftersom det inte går att träna muskler som inte fungerar. När jag rehabiliterade en friidrottstjej som heter Erika Lindeblad som springer 3000 meter hinder genom att behandla och aktivera hennes sätesmuskler och djupa höftböjarmuskler fick hon ett mycket bättre löpsteg och sprang 20 sekunder snabbare per kilometer trots att hon inte hade tränat på två månader. Jag rehabiliterade henne utan löpskola, stretching, core träning, stabiliseringsträning, ultraljud, laser, stötvåg, nålar, ström och rehabträning. Om löpare dessutom styrketränar sätesmuskler och höftböjarmuskler kan de självklart springa ännu snabbare. Kenyanska löpare lever närmare sin ursprungsmiljö med mindre sittande. Norska löpare sitter hela tiden utom när de springer med en kropp som inte fungerar.

Vad ska vi dra för slutsatser av Thereses prestation?
Om din kropp fungerar och du är uthållig i en sport är du uthållig även i andra sporter. Om du är skidåkare i världseliten kan du springa fort. Norska löpare har dysfunktionella sätesmuskler därför att de sitter för mycket och kan därför inte slå Ingrid Kristiansens norska rekord. Norge behöver göra en satsning på långdistanslöpning där de har så fina traditioner och då tänker jag såklart på Grete Waitz som skrev idrottshistoria när hon banade väg för långdistanslöpning för kvinnor. Norrmännen måste börja med att prestationsoptimera löparnas kroppar genom att aktivera hämmade sätesmuskler och höftböjarmuskler. Uthållighetsprestationer handlar om maximal styrka per kilo kroppsvikt, maximal syreupptagningsförmåga per kilo kroppsvikt och effektutveckling per kilo kroppsvikt. Idag är skidåkare bättre tränade än löpare därför att de tar sin styrketräning på allvar för att skidåkningen har utvecklats från en ren uthållighetssport till en power-uthållighetssport. Norska löpare bör styrketräna för att öka sin maximala styrka i framåtdrivande muskler. När en uthållighetsidrottare har fulländat sin teknik i sin sport är det bara starkare muskler och ett större och starkare hjärta som kan pumpa mer blod som kan göra honom eller henne uthålligare. Therese Johaug är en multiatlet i uthållighetssporter. Thereses konkurrenter är smartare än resten av världen för de förstod att Therese skulle springa snabbare än dem.

De 25 största myterna om uthållighetsträning

Det finns träningsmyter som så många har trott på under så lång tid att de har blivit vedertagen sanning trots att de är falska. De är många och det går inte att ta död på en enda av dem. De recyclas i tidningar och böcker. De återanvänds vid föreläsningar, seminarier och utbildningar. De återbrukas av gurus, idoler och “träningsexperter”. De får nytt liv på bloggar, forum och i sociala medier. De hålls vid liv av uthållighetsidrottare och tränare. De flesta kan inte ens skilja på konditionsträning och styrketräning. De vet framförallt inte vilken träning som varken förbättrar konditionen eller ökar styrkan. Större delen av den träning de flesta motionärer och uthållighetsidrottare ägnar sig åt idag ger ingen träningseffekt överhuvudtaget. Den bygger på antaganden och felaktiga slutsatser på 60-talet. I den här artikeln går jag igenom de 25 största myterna om uthållighetsträning. Vetenskapen har motbevisat dessa myter för länge sedan men de kommer troligtvis att överleva både dig och mig och kanske hela människosläktet.

Det här är de 25 största myterna om uthållighetsträning:

Myt 1: Distansträning är grundträning för uthållighetsidrottare.
Fakta: På 60-talet trodde fysiologer att distansträning ökade den maximala syreupptagningsförmågan (VO2max) och stärkte muskelfästen och därför betraktades distansträning som grundträning. Det motbevisades i vetenskapliga forskningsstudier på hjärtats slagvolym i USA 2001 och Norge 2012 samt på styrketräning för starkare muskelfästen i Danmark 2009. Idag vet forskare att distansträning inte ökar VO2 max och att det inte stärker muskelfästen. Det stämmer däremot att träning som ökar VO2max och stärker muskelfästen är grundträning. Intervallträning och styrketräning är därför grundträning för uthållighetsidrottare.

Myt 2: Man måste träna länge på låg intensitet innan man kan träna på hög intensitet.
Fakta: I så fall skulle det vara en fysiologisk omöjlighet att börja med sprintlöpning. Då måste föräldrar berätta för sina barn att de måste börja med att springa många mil och många timmar långsamt innan de börjar springa snabbt. Om det hade varit sant hade människosläktet dött ut under evolution och stenålder då det var en förutsättning för överlevnad att kunna springa fort för att undkomma faror och få tag i föda.

Myt 3: Distansträning stärker muskelfästen.
Fakta: Muskelfästen blir inte starkare av låg belastning. Danska forskare visade 2009 att muskelfästen blir starkare av styrketräning med tung belastning.

Myt 4: Distansträning förebygger överbelastningsskador.
Fakta: Träning på låg belastning förbereder inte kroppen för träning på hög belastning. Muskulära överbelastningsskador orsakas av att någon muskel är hämmad och att andra muskler kompenserar och blir överbelastade. För att undvika överbelastningsskador måste kroppen fungera.

Myt 5: Distansträning ökar uthålligheten.
Fakta: Forskare har inte kunna påvisa att det sker någon fysiologisk anpassning till distansträning som ökar uthålligheten. Norska forskare har däremot visat att styrketräning med tunga vikter, 85-90 procent av 1 RM och intervallträning på 90-95 procent av maxpulsen ökar uthålligheten. Vi säger ofta om uthållighetsidrottare att han eller hon är stark. Det är stämmer bokstavligt talat. Du kan inte bli uthålligare utan att bli starkare. Uthållighetsprestationer handlar bara om styrka. Det enda som kan göra dig uthålligare är starkare framåtdrivande muskler och ett större och starkare hjärta.

Myt 6: Distansträning ökar antalet kapillärer.
Fakta: Forskare har visat att benmuskler kan ta emot tre gånger mer blod än hjärtat kan leverera. Alla idrottsfysiologer i hela världen är överens om att hjärtats pumpförmåga är flaskhalsen i syretransporten. Det behövs därför inte fler kapillärer.

Myt 7: Distansträning ökar antalet mitokondrier.
Fakta: Svenska forskare har visat att antalet mitokondrier ökar mer vid intervallträning än vid distansträning. Det finns tillräckligt med mitokondrier annars skulle inte bloddoping fungera.

Myt 8: Distansträning förbättrar arbetsekonomin.
Fakta: Norska och danska forskare har visat att styrketräning med tung belastning förbättrar arbetsekonomin hos löpare, cyklister och skidåkare.

Myt 9: Distansträning gör muskler uthålligare.
Fakta: Det finns ingen muskelfysiolog i hela världen som kan förklara vilka fysiologiska förändringar som sker i muskler som gör dem uthålligare. Muskler kan inte bli uthålligare, de kan bara bli starkare. Musklerna blir mindre trötta på samma arbetsbelastning när de blir starkare och det ökar uthålligheten. Det vi kallar muskeluthållighet är en ökad maximal styrka tillämpad på samma submaximala belastning.

Myt 10: Konditionen förbättras även om man inte blir flåsig när man tränar.
Fakta: Konditionen förbättras bara om du blir flåsig när du tränar. Du blir flåsig när dina muskler inte får tillräckligt med syre och då ökar din syreupptagningsförmåga.

Myt 11: Om man tränar så att man blir trött ökar uthålligheten.
Fakta: Kroppen anpassar sig inte till trötthet, den anpassar sig till en enda sak och det är belastning.

Myt 12: Det går att öka uthålligheten utan att öka den maximala syreupptagningsförmågan.
Fakta: Uthålligheten ökar bara när den maximala syreupptagningsförmågan eller den maximala styrkan ökar.

Myt 13: Träning med låg belastning ökar prestationsförmågan.
Fakta: Kroppen anpassar sig bara till tung belastning. Forskning visar att den maximala styrkan inte ökar någonting om belastningen är mindre än 66 procent av vad man orkar lyfta en gång (1RM). Du kan lyfta 66 Procent av 1RM 14-15 gånger. Styrkan ökar dock 10 gånger mer om belastningen är 85-90 procent av 1RM. Den maximala syreupptagningsförmågan ökar bara när belastningen är så tung att hjärtfrekvensen är 90-95 procent av maxpulsen.

Myt 14: Om tävlingsdistansen är lång måste träningsdistansen vara lång.
Fakta: Om tävlingsdistansen är lång måste du vara uthållig och du är uthållig om du har bra kondition och är stark. Det är bättre att du tränar så att din kondition och styrka ökar än att du springer långt om du ska springa ett långt lopp.

Myt 15: Hjärtat är kroppens motor.
Fakta: Du kan inte röra dig utan dina muskler. Det är bara dina muskler som kan skapa ett vridmoment. Musklerna är därför kroppens motor. Hjärtat är bara en syrepump som förser musklernas mitokondrier med syre så att de kan producera energi så att musklerna kan fortsätta att arbeta.

Myt 16 : Tröskelträning höjer mjölksyratröskeln.
Fakta: Mjölksyratröskeln höjs inte av träning på mjölksyratröskeln, den följer med upp när den maximala syreupptagningsförmågan ökar. Ju mer syre som tillförs musklerna desto mindre mjölksyra bildas. När syreupptagningsförmågan ökar kan du arbeta på en högre procentuell andel av din maximala kapacitet utan att mer mjölksyra produceras.

Myt 17: Mjölksyraträning ökar mjölksyratåligheten.
Fakta: Mjölksyra bildas när muskler arbetar utan tillgång till tillräckligt mycket syre. Muskler kan inte lära sig att tåla mer mjölksyra. Det bildas mindre mjölksyra på samma arbetsbelastning när den maximala syreupptagningsförmågan ökar.

Myt 18: Det tar lång tid att återhämta sig från intervallträning.
Fakta: Forskning visar att en hög träningsvolym är den främsta orsaken till överträning, Du återhämtar dig snabbare från korta intervallpass än långa distanspass. Det är inte hur hårt du tränar som är avgörande för hur lång återhämtning som krävs utan hur mycket energi du har förbrukat.

Myt 19: Man blir skadad av intervallträning.
Fakta: Du blir inte skadad av intervallträning, du blir skadad när någon av dina muskler är hämmade så att andra muskler kompenserar och blir överbelastade.

Myt 20: Det går att uppnå samma resultat med olika träning.
Fakta: Det är belastningen som avgör den fysiologiska effekten. Om belastningen är låg uteblir träningseffekten.

Myt 21: Träning måste vara individuellt utformad.
Fakta: Vi har alla samma anatomi och fysiologi och svarar på samma sätt på samma procentuella belastning.

Myt 22: Träningen måste varieras.
Fakta: Träningen måste vara effektiv och belastningen måste ökas progressivt för att ge resultat.

Myt 23: Muskler bryts ned när man tränar och skillnaden mellan nedbrytning och uppbyggnad är resultatet.
Fakta: Muskler byggs inte upp för att de bryts ned. Den gamla teorin om superkompensation stämmer inte. Muskler blir starkare om de belastas tillräckligt tungt. Tung belastning är stimulit som får kroppen att anpassa sig och bli starkare.

Myt 24: Man måste balansera på gränsen till överträning för att få maximala resultat.
Fakta: Du behöver inte ens vara i närheten av att bli övertränad för att få optimala resultat av din träning.

Myt 25: Det tar många år att bli en bra uthållighetsidrottare.
Fakta: Det räcker med några få månader med effektiv träning för att bli riktigt bra tränad. En otränad har ett testvärde på 35 ml/kg och en vältränad 70 ml/kg. På en otränad rymmer hjärtats vänstra kammare 1 deciliter blod och på en vältränad 2 deciliter. 4×4 intervaller på rätt nivå ökar syreupptagningsförmågan med 0,5 procent per träningspass upp till ett tesvärde på 70 ml/kg för kvinnor och 80 ml/kg för män. Teoretiskt krävs det därför endast 200 träningspass för att öka syreupptagningsförmågan med 100 procent och gå från otränad till vältränad.

Bild publicerad med tillåtelse av Bovin Design.

Celsestéfärgat påskpyssel med min klient Fredrik

Nu har sommaren äntligen kommit till Öland och påsklediga och händiga klienter har äntligen haft tid att meka färdigt sina ergometercyklar. Min klient Fredriks ergometer blev klar i förrgår så nu behöver han inte träna på sin Bianchi Oltre XR3 ett enda pass i sommar. Han kan han cykla utomhus på sin ergometer men det är effektivare om han att bygger ett isolerat kylrum med air condition aggregat och vindmaskin. Om Fredrik blir varm stiger hans puls. Det finns de som har testat att cykla inomhus och utomhus med samma effektmätare på samma effekt och de uppger att det skiljer 40 pulsslag när de inte har någon fartvind som kyler! Det finns klienter som Fredrik som gör som jag säger och går och köper sig en Monark ergometer och kör 4×4 intervaller och så finns det de som inte blir lika snabba på sin landsvägscykel men de är få.

Ombyggd och modifierad Monark 874E
Fredrik har byggt om och modifierat en Monark 874E viktergometer som han hittade på Happyride för 4500 kr. Den var redan strippad men inte klar. Den hade redan ett vevparti med en Q-faktor på 146 millimeter, vevarmarna var 170 millimeter och sadeln var utbytt. Fredrik åkte till återvinningsstationen med plastkåpan som satt över belastningsramen.

Bestyckad med steglös sadelstolpe och styrstolpe
Han beställde en steglöst inställbar sadelstolpe och styrstolpe med micrometerjustering från Aktivitus för 4990 kronor. Nu är ergon bestyckad med steglöst inställbara varianter som gör att Fredrik kan ställa in sin cykel så att han sitter exakt som han vill. Han kapade av styrröret 15 millimeter för att kunna få ned styret så lågt som han ville. Fredrik skruvade av ett par Shimano Ultegra pedaler från sin pensionerade triathloncykel och monterade på Monarken. Han hittade ett nytt styre på vinden hos Färjestadens Cykelaffär av märket Bontrager som han fick köpa för 300 kronor. Han hittade kasserade Shimano Tiagra bromshandtag hos Cykelogen i Kalmar som han gav 300 kronor för. Där hittade han även en celestéfärgad styrlinda för 219 kronor som han lindade och pimpade konstverkets styre med.

Modifierad träningsmaskin
I sin egen cykellåda i garaget hittade han ett par 10 år gamla Pro Synop tempobågar. I samma låda hittade han ett flaskställ men det ska han byta ut mot ett snyggare, säger han. Den elektroniska enheten som satt monterad i plastkåpan placerade han mellan tempopinnarna på styret så att ha kan se kadens, puls och tid när han kör intervaller. Det är all information Fredrik behöver för att kunna träna maximalt effektivt. Om han matar in belastningen så kan han även se effekten i watt men den vet han ändå. Han ligger på 100 RPM i intervallerna och då är multipliceringen enkel, 2,4 kilos belastning och 100 RPM är 240 watt.

Celestéfärgat påskpyssel
I helgen har jag och mina grannar gjort fint på våra uteplatser. Fredrik har lite påskpyssel kvar. Han har smörjt kedjan med C3 Ceramic Lube men ska spänna den från 25 till 10 millimeter och byta bromssnöret. Han har inte vågat byta bromssnöre än. Det är inte farligt att göra det och inte svårt. Det har till och med jag klarat av på min viktergometer. Det finns en bruksanvisning för 874E på nätet där Fredrik kan se hur snöret ska träs.

Fredrik sparade 15000 kronor
För 10299 kronor har Fredrik byggt den bästa träningsmaskin en cyklist kan ha och samtidigt sparat nästan 15000 kronor jämfört med om han skulle ha köpt en ny. Fredrik har en vansinnigt vacker mattsvart Bianchi Oltre XR3 av 2018 års modell med celestéfärgade detaljer och Zipp hjul men den är bara till för fincykling, fika cykling och blodigt allvar, det vill säga tävling, inte för seriös träning. Det finns ingen bättre träningscykel än en viktergometer från Monark. Oltren får vänta, först ska Fredrik trimma motorn.

Fredriks mål är 300 watt
Fredriks mål är att kunna cykla 4 minuter på 300 watt utan att svimma. Då kommer det att gå undan på Oltren. Han har ökat från 197 till 240 watt på sex veckor. Från och med nu ska han bara öka 1 watt per pass. Det innebär att han om 60 pass som han räknar med att han har avverkat fram till vecka 28 ska nå sitt mål. Fredriks kollega anser att det är omöjligt för Fredrik att nå 300 watt och har lovat att stå redo med champagnen om Fredrik klarar det. Heja Fredrik! Du kommer att klara 300 watt lätt.

Brickbaserad träning
Klicka på länken Fredrik cyklar på ergon för att se Fredrik cykla på ergometern och höra hur den låter. Ljudet från kedjan låter som musik i mina öron. Fredrik kör vetenskapliga 4×4 intervaller på ett medicinskt mätinstrument som används i vetenskapliga studier i laboratorier över hela världen. Han har fått ett protokoll av mig med nio riktlinjer för hur han genomför fyrorna på rätt intensitetsnivå för att han ska få ut maximalt av intervallerna och återhämta sig snabbt så att han kan köra många 4×4 pass varje vecka. Fyrorna kallas norska fyror eftersom det är två norska professorer i medicin vid Trondheims Universitet som har utvecklat dem och forskat på dem. Norska fyror ökar din maximala syreupptagningsförmåga (VO2max) med 0,5 procent per träningspass i vetenskapliga studier. Seriös träning är VO2max träning, strukturerad träning är intervallträning och vetenskaplig VO2max träning är 4×4 intervaller på norskt vis. På viktergometern lägger Fredrik vikter i en viktkorg. Om vikterna är kalibrerade är jordens gravitation referens för att belastningen är rätt. 0,5 procent av 200 watt är 1 watt. Genom att använda rostfria brickor som väger 10 gram kan Fredrik öka effekten med 1 watt per pass vid 100 RPM. Fredrik kan därför träna vetenskapligt, systematiskt och progressivt. Elektronisk, uppkopplingsbar och trendig träningscykel? Nej! Analog, kalibreringsfri och pålitlig ergometer? Ja! Maximalt effektiv precisionsträning? Ja! Dög Monarks ergometer åt Fåglumbröderna så duger den åt Fredrik, mina andra klienter som är cyklister och mig.

Vilken träningscykel är bäst för 4×4 intervaller?

 

Är det effektivare att träna på en smart trainer, smart bike, Wattbike eller är en ergometer från Monark guds gåva till seriösa cyklister? Är det bättre att träna på en cykel med en effektmätare eller en cykel där du bestämmer bromskraften? Vilken träningscykel ska du välja till din vinterträning? Vilken träningscykel är bäst att köra 4×4 intervaller på? I den här artikeln avslöjar jag vilken vilken träningscykel som är bäst. Jag går igenom hur Monarks ergometercyklar är konstruerade, hur de fungerar och vilken Monark ergometer du ska ha.

Vad krävs för att en stationär cykel ska ge en realistisk vägkänsla?
Vi som har cyklat landsvägscykel länge är kinkiga med känslan. Vi vill att träningscykeln ska kännas som att cykla på riktigt. Vad krävs för att en stationär cykel ska ge en realistisk vägkänsla? Det krävs en fast massa som roterar och skapar ett motstånd som har en tröghet. Det krävs ett tillräckligt tungt svänghjul, kedjedrift, frihjul och friktionsbroms. Svänghjulet behöver väga minst 20 kilo. Det gör det på Monarks ergometercyklar. Vilken träningscykel är bäst? Det är inte en träningscykel som är bäst, det är bäst att träna på en testcykel. Alla svenska proffscyklister har vintertränat på en Monark ergometer sedan bröderna Fåglums tid.

Vilket är bäst, att mäta effekten eller bestämma belastningen?
Om du cykeltränar seriöst vill du träna på en cykel med pålitlig effektmätning. För att kunna cykelträna systematiskt måste du veta vilken effekt du utvecklar. Det är inte mätnoggrannheten som är viktigast utan repeternoggrannheten. Effektmätaren behöver inte visa rätt effekt men den måste visa samma effekt varje gång du trampar med samma tryck på pedalerna annars har du ingen nytta av den. Alla välkända effektmätare med trådtöjningsgivare avsedda för landsvägscyklar visar rätt effekt men de visar olika effekt beroende på var de mäter på cykeln. Du kan därför inte jämföra dem med varandra. Du kan inte ens jämföra två olika Monark ergometrar med varandra. Det bästa är inte att mäta effekten utan att istället bestämma bromskraften. På en Monark ergometer avgör belastningen bromskraften. En Monark är konstruerad med utväxlingen 52×14 vilket innebär att belastningen multiplicerad med kadensen är lika med effekten. Två kilos belastning och 100 RPM är 200 watt. Friktionen i drivlinan är dock inte medräknad på en Monark. Den är 6-8 procent beroende på vilken Monark ergometer du har. Om du monterar ett par Garmin Vector 3 pedaler med inbyggd effektmätare på din Monark skiljer det därför 6-8 procent eftersom Garmin mäter i pedalerna och Monark bromsar på svänghjulet. Det är väl inte så hippt, glamoröst och trendigt med en Monark ergometer och lösa vikter? Nej, verkligen inte men det existerar ingen bättre träningscykel. Monarks ergometer är ett medicinskt mätinstrument som används i vetenskapliga studier på universitet och testlabb i hela världen. Den är benchmark och den referens alla andra testcyklar jämförs med. Är instrumentet tillräckligt exakt för vetenskapliga labbtester så duger det för cykelträning i mitt garage.

High tech eller low tech cykel?
Är jag en teknikfientlig bakåtsträvare? Nej, jag gillar high tech men när det gäller träning föredrar jag low tech eftersom människokroppen inte är anpassad till high tech. Vi är genetiskt sett stenåldersmänniskor och vår fysiologi anpassar sig efter en enda sak och det är belastning. Din träning blir därför mycket effektivare om du kan träna på exakt rätt effekt och kompensera för träningseffekten genom att öka effekten. Det förutsätter att du har en effektmätare med hög repeternoggrannhet. Det finns ingenting som är mer irriterande än när effekten skiftar hela tiden när jag tränar. När jag tränar vill jag ha konstanta förhållanden och ett stabilt wattvärde. Om jag kan lita på att effekten är rätt kan jag fokusera på träningen istället för att fundera på om intensiteten är rätt. Jag kallar det “no brain training” eller “just do it training”. När jag tränar på min viktergometer lägger jag vikterna i viktkorgen och trampar 100 RPM och vet att effekten är rätt. Jag tänker inte, jag fokuserar bara på att genomföra intervallerna. Det är så befriande enkelt och det är så träning ska vara. Det känns som om alla andra tillverkare av ergometercyklar och träningscyklar försöker att uppfinna “hjulet” igen med komplicerade och omständiga high tech lösningar som inte tillför någonting nytt, inte är tillräckligt pålitliga och som det inte finns något behov av. Dög en Monark ergometer åt bröderna Fåglum så duger den åt mig.

Ergometercykelns historia
 1954 uppfinner flygläkare Wilhelm von Döbeln ergometercykeln. Wilhelm von Döbeln dömde ut nobelpristagare August Kroghs fjäderbelastade ergometercykel. Wilhelm var en förståndig man som insåg att fjädern mattas ut med tiden. Han inser att bromskraften måste kunna kalibreras för att testvärden ska kunna jämföras. Han får den geniala idén att använda jordens gravitationskraft som referens för en pendelvågsergometer. Instrumentmakare Harry Hagelin på GIH får uppdraget att konstruera innovationen efter Doktor von Döbelns princip. Den dåvarande docenten och sedermera professorn och världsberömda fysiologen Per-Olof Åstrand utvecklar det numera världsberömda Åstrand-testet. Efterfrågan på ergometercyklar blir stor och man inser att man behöver hjälp att tillverka dem. I början av 60-talet lyckas Per-Olof Åstrand med hjälp av idrottsrörelsen övertala Monark att börja tillverka ergometercyklar och resten är idrottsmedicinsk historia. Monarks ergometercykel är så långt före sin tid att den 65 år senare fortfarande används som referens. Monarks ergometer är ett bevis på att det är de enkla lösningarna som är de bästa lösningarna. Monarks ergometer är helt mekanisk och bromskraften regleras genom viktbelastning. Monarks ergometercykel är så exakt att den används som medicinskt mätinstrument i fysiologiska testlabb och vetenskapliga studier i hela världen.

Monark 874E
874E är en viktergometer till skillnad från Monarks andra ergometrar som är pendelvågsergometrar. Viktergometern uppfanns av Tore Gustavsson på Monark i Varberg i slutet av 80-talet. På en viktergometer lägger du vikter i en korg. Du behöver därför inte kalibrera en viktergometer. Om vikterna är kalibrerade är jordens gravitation referens för att effekten är rätt. Om du använder samma vikter och trampar med samma kadens är effekten densamma varje gång. En viktergometer är precis som en pendelvågsergometer gjord för tester, inte för träning men till skillnad från sitt syskon pendelvågsergometern är den perfekt för intervallträning. Fördelen med en viktergometer är att det går snabbt att öka och minska belastningen. Du lägger bara vikterna på viktpinnen eller plockar av dem. Belastningsförändringen är omedelbar. Det går därför snabbare att öka och minska belastningen på en viktergometer än på en pendelvågsrergometer där du måste vrida upp pendeln genom att skruva på en ratt. Genom att köpa rostfria brickor som väger 10 gram i järnaffären kan du öka effekten med 1 watt vid 100 RPM. Jag har rostfria brickor som väger 15 gram och ökar effekten med 1,5 watt varje 4×4 pass. När du kör 4×4 intervaller vill du kompensera för träningseffekten genom att öka effekten varje pass och då är en viktergometer från Monark den bästa träningsmaskin du kan ha. Det är inga problem att se vilken effekt du kör på som det är på en pendelvågsergometer. Du vet vilken belastning du har lagt i viktkorgen. På 874E kan du träna strukturerat, vetenskapligt, systematiskt och progressivt. Viktergometern är cykeln jag inte kan leva utan. Jag litar inte på någonting annat än en viktergometer. Jag byter inte min viktergometer mot någon annan ergometer. Det enda jag skulle byta min viktergometer mot är en viktergometer byggd på Monarks nya L-ram. Det här är cykeln jag rekommenderar till mina klienter. Det här är den perfekta 4×4 ergometern. Nackdelen med ramen på 874E är att korta personer inte kan sänka styret tillräckligt mycket men det går att lösa genom att såga av styrröret och låta en mekanisk verkstad tillverka en kortare styrstolpe. Monark har fasat ut viktergometern. Monark borde istället tillverka viktergometrar på den nya L-ramen. Viktergometern är en unik konstruktion. Du måste strippa, bygga om och modifiera ergometern själv. Du måste montera bort plastkåporna för att kunna byta till ett smalare vevlager. Montera även bort kåpan över belastningsramen och såga till ett plexiglas som du monterar elektronikenheten i istället så att du ser viktkorgen när du ska lägga på vikterna på viktpinnen. Du behöver byta till en sadelstolpe och styrstolpe som är steglöst inställbara både vertikalt och horisontellt för att få till rätt sittställning och till ett vevparti med en mindre Q-faktor så att du får samma avstånd mellan pedalerna som på din racercykel. Det finns som tillbehör från Monark. Sadelstolpen kostar 2990 kronor, styrstolpen kostar 1990 kr och ett vevparti i stål med en Q-faktor på 146 millimeter kostar 1390 kronor. En racersadel kostar 500 kronor, ett bockstyre kostar 500 kronor och sedan tillkommer kostnaden för pedaler. Monarks vevparti i stål är både hållbart och kostnadseffektivt och gör att kedjelinjen blir rak. Stålklingan är dessutom gjord för en standardkedja som används på Monarks ergometercyklar. Om du vill lyxa till det monterar du ett tempostyre istället.

Monark EVO
EVO är världens mest pålitliga ergometercykel förklädd till smart bike extrautrustad med elektroniska växelhandtag. Ramen är tillverkad helt i stål. Den är steglöst inställbar med micrometerjustering av sadel och styre både vertikalt och horisontellt och tillåter en aggressiv sittställning även för korta cyklister. Cykeln har ett tungt svänghjul som bromsas mekaniskt med en pendel. Den går att kalibrerera både mekaniskt och elektroniskt och har en hög repeternoggrannhet. I grunden är EVO samma ergometercykel som används som medicinsk mätinstrument på fysiologiska testlabb och i vetenskapliga studier på universitet. Den har en realistisk cykelkänsla och pålitlig effekt. På en Monark ergometer bestämmer du bromskraften istället för att mäta effekten. Flygläkare Wilhelm von Döbeln uppfann pendelvågsergometern 1954. Dr von Döbeln insåg att bromskraften måste kunna kalibreras för att testvärden ska kunna jämföras. Han fick den geniala idén att använda jordens gravitation som referens för en pendelvågsergometer. Von Döbelns pendelvågsergometer är analog. EVO är också mekanisk men moderniserad med en potentiometer i pendelns axel som läser av pendelns vinkel och hur stor belastning som bromsar svänghjulet. EVO´s dator räknar ut effekten genom att multiplicera belastningen med kadensen. En snabb stegmotor ställer in belastningen. Du behöver därför inte skruva på någon ratt. EVO är en datastyrd mekanisk pendelvågsergometer som är varvtalsoberoende. Det innebär att effekten är konstant oavsett varvtal. Jag är perfektionist när det gäller träning och i och för sig även minimalist men inte ens jag tycker att det är nödvändigt med en varvtalsoberoende ergometer för träning. Du kan öka effekten med 1 watt i taget med knappar i de elektroniska växelhandtagen. EVO är därför perfekt för intervallträning. Den är ANT+ och BLE kompatibel.

Hur du ökar din prestationsförmåga med 60-90 watt på 60 träningspass

Jag har funderat länge på att skriva en artikel om vinterträning för cyklister. Här i Norden är vi landsvägscyklister hänvisade till cykelträning inomhus på vintern. Är det mindre effektivt att träna inomhus eller är det effektivare? Är distansträning grundträning eller är det intervallträning och styrketräning som är grundträning? Hur ökar du din prestationsförmåga med 60-90 watt på 60 träningspass? Det får du svar på i den här artikeln.

Är det effektivare om du cykeltränar utomhus?
När du cykeltränar utomhus på landsvägen påverkar asfaltens rullmotstånd, vägbanans lutning och vinden trampmotståndet. Dessa förhållanden skiftar oavbrutet och du måste därför kompensera för dem genom att växla och skifta kadens men det finns inte en chans att du kan utveckla en konstant effekt. När du cykeltränar inomhus på en mekanisk Monark ergometer är belastningen konstant och om du trampar med en konstant kadens är därför även effekten konstant. Det är därför ställt utom varje rimligt tvivel att det är effektivare att cykelträna inomhus på en Monark ergometer än utomhus på en landsvägscykel. När du cykeltränar inomhus har du ingen fartvind som kyler dig. Du måste därför placera din ergometer i en sval miljö. Om den omgivande temperaturen inte är tillräckligt låg måste du även använda en eller flera tillräckligt kraftiga vindmaskiner som kyler dig. Om du blir överhettad ökar din puls och du sänker effekten och då uteblir träningseffekten. Vintertid kan du träna i garaget med öppen garageport. Sommartid är det bästa att du bygger ett isolerat kylrum med ventilation, ett air condition aggregat och vindmaskiner och ställer ergometern i, nej, jag skojar inte. Jag har min ergometer i mitt garage precis innanför garageporten bakom vindmaskinen och cyklar med öppen garageport. Om det är 5 plusgrader eller varmare tränar jag med endast pulsbälte och cykelbyxor på mig med vindmaskinen på den högsta hastigheten. Om det är minusgrader tar jag på mig en Craft undertröja.

Cyklar du snabbare om du rundtrampar?
Forskning visar att de snabbaste tempocyklisterna i världen bara trampar ned pedalerna. Du kan inte generera en hög kraft i drag- och lyftfasen. När du trampar 100 RPM hinner inte din hjärna koppla om mellan drag-, lyft-, skjut- och tryckfas under trampvarvet. Det räcker att du har ned mot 0 watts drivning på den uppåtgående pedalen. Försök att minska det uppåtgående benets tyngd på pedalen, driv inte på pedalen. Då kan mer av den kraft som det nedåtgående benet utvecklar användas till att driva din cykel framåt istället för att trycka upp det uppåtgående benets hela tyngd. Det kräver att du har fungerande sätesmuskler som inte hämmar dina djupa höftböjarmuskler och starka höftböjarmuskler. Om du utvecklar fler watt med ditt ena ben är det inte cykelträning med separat effektmätning på varje ben du behöver utan aktivering av dina sätesmuskler och djupa höftböjarmuskler och enbensträning i gymmet så att dina ben blir lika starka. Rundtramp är en myt. Amatörer rundtrampar men det gör inte proffscyklister.

Blir du starkare av att styrketräna på cykeln?
Du blir trött i benen av att styrketräna på cykeln men du blir inte starkare. Det är ineffektivt att styrketräna på en cykel av flera anledningar. Rörelsen är för kort så dina muskler tränas inte genom hela sitt rörelseomfång. Trampmotståndet är inte stumt. Kedjan töjer sig och då minskar muskelaktiveringen. Det finns inget excentriskt moment när du cyklar eftersom du trampar runt. Du håller inte emot när musklerna sträcks ut som du gör när du styrketränar med fria vikter i gymmet. Belastningen är inte tillräckligt tung. Det effektivaste sättet att öka din maximala styrka är 3-5 repetitioner med 85-90 procent av 1 repetition maximum som är den vikt du orkar lyfta en gång. Om du styrketränar på din cykel på tung växel i en uppförsbacke med motvind och trampmotståndet är tillräckligt tungt får du inte runt pedalerna ett enda varv till efter fem tramptag med varje ben. Annars är belastningen för lätt och eftersom du sitter fast med dina fötter i pedalerna välter du omkull om ingen står mitt i backen och fångar dig. En Monark ergometer välter inte men du ska inte styrketräna på cykeln, du ska styrketräna i gymmet. Träning i hela ledrörelsen, stumt motstånd, excentriskt moment och tung belastning gör din styrketräning mycket effektivare.

Din kropp anpassar sig till en enda sak och det är belastning
Det räcker inte att du blir trött, tränar ett antal timmar eller cyklar ett antal mil för att öka din uthållighet. Din kropp anpassar sig inte efter trötthet, mil och timmar, den anpassar sig bara efter belastning. För att kunna cykla fortare måste du utveckla en högre effekt. Det enda som kan få dig att utveckla fler watt är ett större och starkare hjärta som kan pumpa mer blod till dina arbetande muskler och en ökad maximal styrka i framåtdrivande muskler. Dina muskler är motorn, ditt hjärta är bara en syrepump som pumpar syrerikt blod till dina arbetande muskler. När du cykeltränar tränar du ditt hjärta, inte dina muskler. Om du belastar ditt hjärta tillräckligt blir det större och starkare och kan pumpa mer blod. Om du känner till din maxpuls är din arbetspuls ett mått på hur mycket du belastar ditt hjärta. Det duger inte med en teoretisk maxpuls utan du måste veta din verkliga uppmätta maxpuls. Den klart tydligaste skillnaden mellan en bra uthållighetsidrottare och en lite mindre bra uthållighetsidrottare är syreupptagningsförmågan VO2max. Det går att förutsäga resultatlistan i ett cykellopp genom att lista cyklisterna från högsta till lägsta VO2max. När ett fysiologiskt testlabb testar din prestationsförmåga gör de ett VO2max test. När ett testlabb testar din kondition gör de ett VO2max test. När ett testlabb testar ditt hjärtas pumpförmåga gör de ett VO2max test. Ditt testvärde uttrycks som milliliter syre per kilo kroppsvikt för det är bara syreupptagningsförmågan som går att mäta på en uthållighetsidrottare. En uthållighetsidrottare kan inte kompensera för ett lägre VO2max med någon annan fysiologisk parameter. Vad ska du träna då? Det enda sättet för en cyklist att öka sin prestationsförmåga med cykelträning är genom att öka VO2max.

Träning på 90-95 procent av maxpulsen ökar ditt VO2max
Alla idrottsfysiologer är överens om att hjärtat är flaskhalsen i syretransporten. På en otränad cyklist rymmer hjärtats vänstra kammare 1 deciliter blod och på en vältränad rymmer det 2 deciliter blod. Forskning visar att det effektivaste sättet att öka hjärtats pumpfömåga är intervaller på 90-95 procent av maxpulsen. Det spelar ingen roll hur långa intervallerna. Det viktiga är att belastningen på hjärtat är tillräckligt stor. Den fysiologiska förklaringen är att hjärtats vänstra kammare inte fylls helt med blod under 90 och över 95 procent av maxpulsen. Hjärtats vänstra kammare måste fyllas helt med blod för att belastningen på hjärtmuskeln ska bli tillräckligt stor när hjärtat pumpar ut blodet för att det ska bli större och starkare.

Du måste intervallträna för att öka VO2max
Det spelar ingen roll hur du tränar så länge du samlar ihop tillräckligt många minuter i zonen 90-95 procent av maxpulsen. Om du ska återhämta dig snabbt så att du kan köra intervaller flera dagar i rad spelar det däremot stor roll. De norska forskarna Helgerud & Hoffs modell med 4 minuter långa intervaller bygger på att det tar 1-2 minuter innan hjärtat slår med full slagvolym. Det är dessutom lättare att kontrollera intensiteten i medellånga intervaller än i korta. 4×4 på 90-95 procent av maxpulsen är bara siffror och det räcker inte att du känner till dem för att kunna köra intervallerna på rätt intensitet. 4×4 intervaller kan köras på flera olika sätt. De flesta kör dem på för hög intensitet. Du ska inte köra dem på så hög intensitet du kan. Om du kör dem på för hög intensitet ger de mindre effekt eftersom återflödet av blod från benmusklerna till hjärtats vänstra kammare minskar om du drar på dig för mycket mjölksyra. Det tar dessutom tre dagar innan du återhämtar dig. Du kan inte köra 4×4 intervaller enligt andra protokoll och sedan påstå att 4×4 inte fungerar. När jag skriver om 4×4 intervaller är det den vetenskapliga varianten av 4×4 enligt Helgerud & Hoffs protokoll jag skriver om. 4×4 intervaller måste köras enligt Helgerud & Hoffs protokoll för att ge den effekt de ger i kliniska studier. Helgerud & Hoff gjorde vetenskapliga studier och testade fram det effektivaste sättet att köra 4×4. Om du kör 4×4 intervaller enligt Helgerud & Hoffs protokoll kan du köra dem ofta. Du kan köra dem 14 dagar i rad periodvis och däremellan kan du köra dem 5 gånger i veckan utan problem om du inte kör någon annan träning, har fungerande sätesmuskler och äter och sover ordentligt så att du återhämtar dig. Om du är mindre bra tränad måste du köra dem 2-3 gånger i veckan för att öka ditt VO2max men du behöver bara köra dem en gång i veckan för att bibehålla uppnådd VO2max. Om du tillhör världseliten i en uthållighetssport måste du köra dem 3 gånger i veckan bara för att bibehålla uppnådd VO2max. Det finns uthållighetsidrottare i världseliten som har kört block med 18 stycken 4×4 pass på 14 dagar och det finns de som har kört 4×4 intervaller två gånger om dagen sex dagar i veckan i tre veckor och ökat sitt VO2max med 20 procent och sitt testvärde från 60,1 ml/kg till 70,2 ml/kg. Det finns de som menar att lätt fånget är lätt förgånget när de hör hur effektiva 4×4 intervaller är. Det är ett okunnigt uttalande. VO2max är uppnådd VO2max oavsett hur du har tränat och fysisk kapacitet är en färskvara. 72 timmar efter att du har belastat din kropp börjar den att minska sin styrka och kapacitet.

Du behöver inte distansträna och tröskelträna
Det finns många myter om träning. Det går inte att ta död på en enda träningsmyt. Träningsmyter lever vidare och recyclas i all oändlighet. Det spelar ingen roll att det har kommit ny vetenskap som bevisar att myten inte stämmer, den överlever ändå. När du distanstränar och tröskeltränar ökar inte ditt hjärtas pumpförmåga eftersom belastningen på hjärtat är för låg. Ingen idrottsfysiolog kan beskriva vilka fysiologiska anpassningar som sker när du tränar på låg belastning under lång tid därför att inga fysiologiska anpassningar sker. Ingen muskelfysiolog kan förklara vilka muskelfysiologiska anpassningar som sker när du tränar på låg belastning under lång tid därför att inga muskelfysiologiska anpassningar sker. En muskel kan inte bli uthålligare, den kan bara bli starkare. Distansträning stärker inte dina muskelfästen, förbättrar inte din arbetsekonomi och gör dig inte uthålligare och är därför inte grundträning. Tröskelträning höjer inte din mjölksyratröskel. Mjölksyraträning ökar inte din mjölksyratålighet. Tung växel, uppförsbacke och motvind gör dig inte starkare. Maximala accelerationer gör dig inte mer explosiv. Din träning behöver inte vara komplicerad för att vara effektiv. Du behöver inte träna i fem olika intensitetszoner, träna tre olika energisystem och köra tre olika typer av pass. Du behöver inte variera dina intervaller. Du behöver träna på en tillräckligt tung belastning och du måste öka belastningen ofta. Det är inte svårare än så.

Du behöver inte göra fysiologiska tester
Helgerud & Hoffs 4×4 intervaller är inte utvecklade för att du ska beräkna intensiteten i intervallerna utifrån ditt FTP eftersom de inte är effektbaserade, utan pulsbaserade. Du behöver därför inte göra fysiologiska tester för att kunna köra 4×4 på rätt nivå. Det räcker med ett maxpulstest men du måste känna till hur du ska köra 4×4 intervallerna. Det finns nio riktlinjer för att du ska hitta rätt intensitet i 4×4 intervaller. Du behöver inte göra fysiologiska tester för att kartlägga dina svagheter. Om du kör intervaller på en Monark ergometer eller på en stationär träningscykel med en pålitlig effektmätare är varje träningspass ett test. Om du tränar effektivt kan du öka effekten varje pass. Din träning måste vara progressiv för att ge resultat. För att kunna träna progressivt måste du känna till vilken effekt du utvecklar i intervallerna och vilken träningseffekt varje pass ger så att du kan kompensera för träningseffekten genom att öka effekten. Testledare och tränare luras ofta av att idrottaren har hämmade muskler, överbelastade muskler och näringsbrister. Om du har dysfunktionella sätesmuskler överbelastas dina lårmuskler och då syrar de igen innan du har fått upp pulsen. Då är inte lösningen att köra tröskelträning eller mjölksyraträning. Det här är en faktor som är helt avgörande för din prestationsförmåga som man inte testar i testlabbet. Många vill göra träning till någonting mycket mer komplicerat än det är. Det finns bara två sätt att bli uthålligare, en ökad VO2max och en ökad maximal styrka. VO2max träning och styrketräning är grundträning. Din mjölksyratröskel höjs, mjölksyrabildningen på samma arbetsbelastning minskar och din uthållighet ökar när ditt VO2max ökar. Dina muskelfästen blir starkare, din accelerationsförmåga, spurtförmåga, explosivitet, arbetsekonomi och uthållighet ökar när din maximala styrka ökar. Du kan inte träna dessa förmågor var för sig. Träningen behöver inte anpassas efter individen men cyklistens kropp måste fungera för att träningen ska ge optimala resultat. Du behöver inte veta ditt VO2max, din laktattröskel eller FTP eller någonting annat för att kunna träna maximalt effektivt. Om du ändå gör fysiologiska tester är det viktigt att du tränar på samma typ av ergometer som du testas på och att du kalibrerar din ergometer annars kan du inte basera din träning på dina testresultat men det kan du inte ändå om du ska få ut maximalt av din träning. Jag baserar morgondagens pass på dagens pass för jag tränar på en testcykel.

Du behöver inte periodisera din träning
För att få maximala resultat av din träning måste den vara strukturerad, vetenskaplig, systematisk och progressiv. 4×4 intervaller enligt Helgerud & Hoffs protokoll ökar VO2max med 0,5 procent per träningspass i kliniska studier upp till ett testvärde på 70 ml/kg för kvinnor och 80 ml/kg för män. Det finns ingen forskning som visar att det finns något annat sätt att träna som ökar VO2max lika mycket eller mer. Om du kör 4×4 intervaller på mellan 200-300 watt ökar du effekten med 1 watt per träningspass och om du kör dem på mellan 300-400 watt ökar du effekten med 1,5 watt per träningspass. Efter tjugo träningspass har du ökat effekten med 20-30 watt. De bästa kvinnliga cyklisterna i världen har ett VO2max på 55-75 ml/kg och de bästa manliga cyklisterna 70-90 ml/kg. Som referensvärde så har Jenny Rissveds 75 ml/kg i testvärde. Det är inte förrän när du närmar dig världseliten i cykling som effekten av 4×4 intervaller avtar men den är aldrig mindre än 0,25 procent, inte ens hos de mest vältränade cyklisterna i världen och det är fortfarande en stor ökning. Du behöver inte periodisera din träning. Den bästa periodisering som finns är att öka effekten med 1-2 watt varje träningspass. 4×4 intervaller enligt Helgerud & Hoffs protokoll är vetenskaplig träning som ger dig maximala träningsresultat. De fungerar inte bara i forskarnas testlabb utan även i verkligheten på min ergometer i mitt garage. Det är även många uthållighetsidrottare i världseliten som har bevisat att de fungerar.

Blir du en bättre cyklist av att analysera träningsdata?
Idag kan du ladda ned en nästan oändlig mängd träningsdata från din cykeldator till din laptop. Sitter du och analyserar många olika mätdata på din laptop eller är du färdig med din träning när du kliver av din träningscykel? Blir du en bättre cyklist av att analysera träningsdata? Hur mycket information behöver du för att kunna träna maximalt effektivt? För att kunna köra 4×4 intervaller på rätt intensitet räcker det att du känner till din verkliga uppmätta maxpuls och vilken effekt som är rätt intensitet i dina intervaller. All information du behöver medan du tränar är din effekt, kadens, puls och träningstid. Du behöver bara dokumentera effekten i intervallerna och slutpulsen i varje intervall efter träningen. En större mängd träningsdata än så gör dig inte till en bättre cyklist. Fokusera på den träning som ger effekt och bry dig bara om de parametrar som är viktiga för att du ska få ut maximalt av nästa intervallpass.

Asta Larsson tog sin tredje raka seger i Kalmar Grand Prix Kids

I fredags var det den dag jag ser fram emot mest varje år. Det är då Kalmar Grand Prix Kids går av stapeln. Jag dör hellre än missar den tävlingen. Två år i rad har en liten cyklist från Läckeby 1,5 mil norr om Kalmar som heter Asta Larsson vunnit den här prestigefulla tävlingen. Det första året vann hon på sin barncykel. Förra året vann hon på sin lilla vita Bianchi racercykel och då slog hon till och med alla killar.

Cykel kontroll
På fredag eftermiddag åkte jag till Läckeby och kollade så att Astas cykel var rätt inställd och att växlarna fungerade som de skulle. Asta var lite osäker på hur man växlar för hon har inte cyklat något på sin racercykel sedan i våras. Det har varit för varmt för cykling på dagarna i sommar och sådana här små cyklister måste sova när det svalnar av på kvällarna. När jag cyklade med Asta i våras sa hon att nästa gång cyklar vi på Öland. Asta trivs på de fina cykelvägarna på Öland. Förra året cyklade Asta och jag på Öland mellan Saxnäs-Röhälla-Färjestadens hamn-Saxnäs. Då höll hon 18 km/h i snitt på 20 kilometers cykling. Asta tycker om att cykla på Öland och hon tycker om glasspausen på ÖlandsChoklad.

Val av cykelkläder och hjälm
Vi provade ut cykelkläder till Asta. Hon ville att de skulle sitta löst men jag förklarade för henne att hon cyklar snabbare om de sitter tight och inte fladdrar i vinden och då gav hon med sig för den här tjejen älskar att cykla snabbt. Vi valde den tightare av hennes två svarta Craft tröjor med texten ASTA La Vista på ryggen. Vi valde hjälm och det blev en svart och celéste färgad Bianchi hjälm såklart. Mamma Anna köpte nya solglasögon till Asta dagen till ära. Det är viktigt med rätt outfit. Även små cyklister ska vara stiliga. Det är en viktig del av cykelsporten. Sedan rakade vi benen på Asta, nej det gjorde vi förresten inte för det behövdes inte.

Jag fick vara cykelmekaniker
Jag tog med mig Astas cykel hem till Öland. Först pumpade jag däcken till 6,3 kilos tryck. Sedan satte fast cykeln i mekstället och sprutade Vanish på styrlindan tre gånger, gjorde ren kedjan med en kedjetvätt med miljövänlig citrusavfettning och tvättade den lilla Bianchi cykeln noggrant med en Wettex duk och Grumme diskmedel. Medan cykeln torkade snabbduschade jag. När kedjan hade torkat smörjde jag kedjan med olja. När min flickvän som hade fått sluta jobbet tidigare på grund av den mycket viktiga tävlingen kom hem stoppade jag in cykeln i bagagen på bilen och körde över Ölandsbron till Kalmar.

Asta blev intervjuad i Barometern
Min flickvän släppte av mig nära Stortorget och jag lyfte ut den nytvättade lilla Bianchi cykeln ur bagagen och skyndade mig till tältet vid nummerlappsutdelningen där Asta stod och väntande på sin racercykel. Flera människor tittade nyfiket på den lilla racercykeln. Först torkade jag bort överflödig olja noggrant från kedjan. Sedan satte sig Asta på cykeln och cyklade lite fram och tillbaka på Stortorget och provade att växla. Journalisten Anders Blank från Barometern kom fram och intervjuade henne och tog kort på henne.

-Har du varit med förut?, undrade journalisten.

-Ja, två gånger, svarade Asta.

-Hur har det gått då?, undrade journalisten.

-Bra!, svarade Asta.

-Hon har vunnit båda gångerna, förra året slog hon till och med alla killar, tillade jag.

-Hur tror du det kommer att gå idag då?, undrade journalisten.

-Jag hoppas att det kommer att gå bra, det har det gjort tidigare, svarade Asta.

Jornalisten tog kort på Astas tröja och skrev i tidningen Barometern att Asta Larsson bar den kaxigaste tröjan i tävlingen.

Asta och bästa kompisen Siri Sederkvist står i startfållan ready to race och förväntansfulla.

Loppet
Klockan 18:00 kallade tävlingsledningen barnen till startfållan. Jag sa till Asta att du behöver inte cykla ifrån de andra i början men släpp inte iväg någon heller utan var med där framme. Efter en lång väntan i den varma kvällssolen var det start på kullerstenen vid domkyrkan på Stortorget i centrala Kalmar. Barnen cyklade ett varv på samma 1700 meter långa bana som elitcyklisterna cyklade på senare på kvällen. Jag och Ingela gick och ställde oss vid den sista kurvan innan Kavaljersporten för att kunna heja fram Asta. Asta dök upp först av tjejerna på rakan efter Baronen. Hon korsade mållinjen först av tjejerna i åldern 8-9 år i barnloppet till förmån för Barncancerfonden och tog sin tredje raka seger i Kalmar Grand Prix Kids.

Poweratlet och multiatlet
Nu har Asta börjat träna för Kalmar Grand Prix Open om tre år. Häromdagen var mamma Anna ute och cyklade med Asta och lärde henne varningstecken som tävlingscyklister använder när de cyklar i klunga och det är hon jätteduktig på. Asta är en multiatlet och tränar mycket annat också. I vinter har Asta gått på två olika simträningar. Hon har haft som mål i ett helt år att vara med på Tri4fun SwimRun idag under Stadsfesten där man simmar 50 meter och springer 1000 meter men den tävlingen blev tyvärr inställd därför att det fattades pengar. Det är jättesynd för det är en viktig tävling för att få fram nya små triatlet talanger och det är en jätterolig tävling att titta på. Vi kanske kunde slå oss ihop några företag och sponsra tävlingen så att den blir av nästa år? Vi får se om Asta är med på löploppet Ironkids under Ironmanveckan nästa fredag 16:00 som är 1500 meter löpning i centrala Kalmar med start och mål på Stortorget. Asta tränar mycket fotboll. Veckan före Kalmar Grand Prix var hon och spelade Vimmerby Cup och gjorde åtta mål. Asta är fotbollstjej, cykeltjej, triatlettjej, löptjej, poweratlet och multiatlet. Vad månde bliva av denna fantastiska lilla idrottstjej? Nu är det 358 dagar kvar till nästa gång.

Mitt första cykellopp på 18 år

Jag har inte kört ett cykellopp på 18 år. Jag har inte cykeltränat sedan våren 2012. Jag har bara cykeltränat i fyra månader. Igår morse klockan 10:00 ställde jag mig på startlinjen på pavén på Stortorget i centrala Kalmar i Hansa Bygg Grand Prix Open över 60 kilometer. Jag bestämde mig förra året på Kalmar Grand Prix för att vara med i år. På bilden har jag just gått i mål vid Domkyrkan.

Min träning har uteslutande bestått av 4×4 intervaller
Jag hade tänkt börja träna i början av oktober men började inte förrän i slutet av mars. Jag har bara kört 4×4 intervaller. I april körde jag alla pass på min Monark viktergometer mellan garaget och huset sent på kvällen efter jobbet. I maj körde jag de flesta passen på landsväg. I juni och juli har jag kört alla pass utom två på min landsvägscykel. I maj och juni åkte jag ofta hem på lunchen och körde intervallerna. Jag har haft semester sedan midsommar och kört intervallerna ute på landsvägen vid nio eller halv tio på kvällen. Jag har kört så sent för att det skulle bli svalare att det ofta har blivit så mörkt innan jag var klar med träningen att jag har varit rädd för att bli påkörd. Jag har cyklat de flesta kvällar. Jag har vilat en dag ibland. En gång i juli vilade jag två dagar och 21-23 juli vilade jag tre dagar men bara för att jag inte kunde träna innan det blev för sent. Jag har vilat de dagar det har blivit för sent för att träna eftersom det är för varmt att sitta på ergometern som jag helst tränar på. Jag har inte haft några planerade vilodagar men några dagar har jag känt att idag är jag trött. Jag har prioriterat att ha semester med min flickvän och därför inte förberett mig optimalt. Den 24 juli körde jag 40 kilometer med en av mina klienter men klämde in 4×4. Det är den längsta distansen jag har cyklat. En kväll i juli körde jag på viktergometern på min uteplats med en vindmaskin framför mig trots att det var för varmt därför att det hann bli för mörkt innan jag kunde cykla. Jag hatar att missa pass. Då insåg jag att jag inte var så tränad som jag ville vara innan Hansa Bygg Grand Prix. En testcykel är brutalt ärlig. Där får jag svart på vitt på min kapacitet. Jag tänkte därför inte vara med. En klient sa att jag hade lurat honom till att vara med för att jag skulle vara med och då kände jag att jag inte kunde dra mig ur men funderade hela dagen i fredags. I onsdags kväll hade jag tomt batteri i cykeldatorn och kunde inte genomföra intervallerna innan det blev för mörkt. Jag körde intervallerna i torsdags förmiddag istället trots att det var för varmt. Jag körde 27 kilometer istället för de 22 kilometer som jag brukar därför att det var för tät trafik där jag brukar köra intervallerna på kvällarna fram och tillbaka på vägen. De andra passen har varit 22-23 kilometer med 10 minuter uppvärmning, 4×4 intervaller och 10 minuter nedvarvning. Passen har tagit 45 minuter att genomföra. Fredag och lördag vilade jag från träning för att fylla mina glykogenlager och vila mina muskler. I lördags klockan 20:30 anmälde jag mig med 30 minuter kvar av efteranmälningstiden. Hur skulle det här gå?

Jag har kört 85 stycken 4×4 pass varav 125 mil på landsväg
Jag genomförde 2 pass på viktergometer i mars för att hitta rätt effekt i 4×4 intervallerna. Jag genomförde 19 pass på ergometer i april och ökade från 180 watt till 226,5 watt. Jag genomförde 9 pass på ergometer och 13 pass på landsväg i maj och ökade från 226,5 watt till 241,5 watt. Jag genomförde 1 pass på ergometer och 21 pass på landsväg i juni. Jag genomförde 1 pass på ergometer och 21 pass på landsväg i juli. Jag genomförde två pass på landsväg i augusti. Jag har genomfört 30 pass på ergometer och 55 pass på landsväg som totalt blev 125 mil landsvägscykling.

Race report
Jag ställde mig i startfållan med gruppen 60 km +35 km/h. Jag ställde mig långt fram vid startlinjen. Jag förstod att det skulle gå fort redan från början. Det var ju duktiga landsvägscyklister och triatleter med och distansen var kort. Det var hög fart från början. Vi var 11 cyklister i tätklungan. Jag har inte har kört mer än någon minut ibland på nedvarvningen efter mina 4×4 intervaller med händerna i bocken. Nu satte jag ned händerna i bocken och bara trampade i 60 kilometer. Jag tänkte att jag vill känna på det här. Jag vill känna på de här cyklisterna. Jag vill se om jag fortfarande tycker att det här är kul. Jag vill hänga med så länge jag orkar. Jag glömde att dricka de första 2 milen. Sedan drack jag hyfsat bra men jag drack 500 milliliter mindre Vitargo än planerat. Ibland tänkte jag att snart får jag ge mig. Sedan tänkte jag att, nej det kan du ju för fan inte göra, alla cykeltävlingar är jobbiga som fan. Det är ju det här du har jobbat för på ergometern utanför ditt hus klockan 23:00 på natten efter jobbet och på landsvägen på kvällen 21:30 när solen har gått ned i sommar istället för att sitta utanför drömhuset och mysa. Jag försökte inbilla mig att de andra cyklisterna var lika trötta som mig. Häng i och kämpa nu för fan. Ge dig inte. Jag kände mig ringrostig. Jag är inte van vid att cykla i klunga. Jag är dålig på att placera mig rätt när det blåser. Jag drog för hårt när jag drog, åtminstone de första förningarna. Jag tog för mycket vind efter förningarna. Jag visste inte var vi cyklade. Jag visste inte hur långt vi hade cyklat. Jag visste inte hur långt det var kvar till mål förrän det stod Lindsdal på en skylt. Då förstod jag ungefär hur långt det var kvar. Jag vägrade att titta på cykeldatorn. Jag tränar med vetenskaplig precision på ergometern men tävla det måste jag göra på känsla. Jag hade nog blivit rädd om jag tittat på cykeldatorn. Efter ungefär tre mil, tror jag, så var jag ouppmärksam och drack och blev avhängd. Jag bestämde mig för att lägga i en tyngre växel, ställa mig upp och spurta in på rulle igen. Det krävde ganska mycket kraft. Efter Lindsdal någonstans, tror jag att det var, attackerade två cyklister men jag såg inte vilka. Efter en stund blev jag avhängd av ytterligare två cyklister när jag var ouppmärksam igen. En av de andra cyklisterna fick kramp. Jag som tänkte att han och jag kunde hjälpas åt. Jag såg inte till de andra cyklisterna för de låg bakom mig. Då ryckte jag och höll tempotryck och körde solo de sista kilometrarna i den hårda blåsten. Jag tänkte att jag cyklar så fort jag kan nu så att de som tänker gå i kapp tappar lusten. Jag tänker jävlar inte släppa någon förbi mig och om jag inte gör det så lovade jag mig själv att vara nöjd med min prestation. Jag kom ensam in på upploppet. Min flickvän blev väldigt förvånad. Flera av mina klienter blev också förvånade. Lizette Krantz som ingår i Hansa Bygg Grand Prix organisation skrev ett SMS till mig och gratulerade till en grym cykling och att jag verkligen är tillbaka nu. Någon klient som vet hur kort tid jag har tränat blev rent av chockad, tror jag. En annan av mina klienter kallade det till och med för en bragd men han var ute och cyklade med mig förra sommaren när jag var en hösäck och fick lågt blodsocker så att han fick släpa hem mig. John Nilsson på Bianchi frågade mig om jag redan var i mål. Det var tur att jag klämde i så mycket jag orkade för jag hade tre cyklister 9 sekunder efter mig. Jag blev femma av 139 startande. Eurosports cykelkommentator Roberto Vacchi vann i år igen. Roberto som är före detta elitcyklist vann Kalmar Grand Prix för tredje gången.

Classement Général Hansa Bygg Grand Prix Open 60 km 5 augusti 2018

1 Roberto Vacchi 01:30:05
2 Jan-Åke Lundgren 01:30:15
3 Fredrik Norén 01:30:16
4 Michael Persson 01:30:20
5 Jerry Brännmyr 01:31:06
6 Fredrik Hertzman 01:31:15
7 Oscar Björk 01:31:15
8 Daniel Jonsson 01:31:15
9 Daniel Gustavsson 01:31:48
10 Jan Jansson 01:35:47

Jag har inte följt min plan
Jag har inte gjort det som jag planerade att göra förutom att köra 4×4 intervaller. Jag började inte träna i oktober. Jag sprayade mig inte med magnesium varje dag men de sista veckorna har jag sprayat 2-4 magnesiumlager om dagen en del dagar. Jag är dock inte uppe i de 45 lager jag ville spraya på mig under semestern innan loppet men har sprayat ungefär hälften. Jag har inte behandlat mig själv mer än två gånger på hela semestern. Jag har inte gjort aktiveringsövningar för sätesmusklerna förutom på morgonen innan loppet. Jag har inte styrketränat sedan i mitten av mars. Jag har inte sovit tillräckligt. Jag har inte kört någon distansträning men det hade jag inte tänkt göra heller. Jag kör bara 4×4 intervaller. Jag nådde inte mitt mål på 300 watt i intervallerna. Jag har haft problem med mina Garmin pedaler så jag har inte kunnat köra intervallerna med den precision jag har velat på landsvägen. Jag har inte följt min plan därför att då hade min semester varit som ett träningsläger för ett proffesionellt cykellag. Jag jobbar så mycket med cyklister och triatleter och löpare och andra idrottare hela dagarna och är hemma så lite så semestern var tvungen att bli min flickväns och min.

Det roligaste jag har gjort på länge
Cykeltävlingar är det roligaste jag vet. Det här är det roligaste jag har gjort på väldigt länge. Lite blodad tand får jag ju. Jag ska försöka orka fortsätta med 4×4 på ergometern sent på kvällarna efter jobbet och jag kommer att börja styrketräna på lunchen igen. Jag kan göra det bättre, mycket bättre. En av mina klienter vill ha med mig i Team Kalmarsund på Ölandsrundan den 2 september. Jag misstänker att det är 12 mil de ska cykla. Jag gillar inte att cykla långt, jag gillar att cykla fort. 60 kilometer är en perfekt distans. Det ska vara för att de har så snygga cykelkläder med Ölandsbron på ryggen och vår logotype då och för att jag känner flera i det laget. Jag vill vara stark och vältränad och ställa mig på startlinjen i Kalmar Grand Prix nästa år också. Vilken cykelfest det är!

Har du anmält ditt barn till Kalmar Grand Prix Kids?

I Kalmar träningscyklar fler människor per capita på landsvägscykel än i någon annan svensk stad. Intresset för landsvägscykling bland motionärer har aldrig varit större i Sverige. Det är många som cykeltränar seriöst men de flesta av dem kommer vi inte att få se på Tour de France i framtiden för de är för gamla. Trenden med motionscykling på landsväg som började efter milleniumskiftet efter mountainbikens era håller i sig.

Spinning, Vacchi och ett ökat intresse för hälsa
Jag tror att det är tre faktorer som har bidragit till att så många motionärer och elitmotionärer cyklar landsvägscykel idag. När spinning kom var det många som upptäckte vilken bra motionsform cykling är, Eurosports cykelkommentatorer Roberto Vacchi och Anders Adamsson har gjort hela svenska folket intresserade av cykel och det ökade intresset för hälsa och träning har gjort att många har börjat cykla landsvägscykel. Cykling är en lättillgänglig träningsform. Du kan cykla varje dag året runt utomhus eller inomhus. På sommaren pumpar du däcken och ger dig ut på landsvägen och på vintern sätter du dig på en ergometercykel eller spinningcykel. Jag vill passa på att avliva en myt här. Det finns en myt om att cykelträning kräver mer tid än löpning. Det gör det om du ska vara hjälpryttare i Tour de France eller cykla långa lopp men om du bara ska träna för hälsans skull räcker det med 45 minuter tre gånger i veckan. Det är precis lika effektivt att cykla som att springa i 45 minuter med samma puls.

Liten cykelnation, stora framgångar
Det finns många motionscyklister och elitmotionärer som cyklar idag men återväxten inom svensk cykel är dålig. Vi kan inte jämföra oss med stora cykelländer som Italien, Frankrike, Spanien, Belgien, Holland och Danmark där alla får prova på tävlingscykling när de är små. Till och med Norge har haft större framgångar än oss inom professionell cykling på landsväg det sista decenniet. 2015 ställde 119 herrjuniorer upp i Norska mästerskapen och 18 i Svenska mästerskapen. Det kan kanske ge dig ett perspektiv. Ett av Sveriges äldsta idrottsförbund har stora problem med nyrekryteringen. Det finns inget roligare än att tävla på cykel. Sverige har en lång och fin tradition med stora men glesa framgångar inom cykelsport. Vi har få tävlingscyklister och svenska proffscyklister har varit en sällsynt art men trots det har vi haft stora framgångar ibland. Du som är lite äldre kanske minns Fåglum bröderna Sture, Gösta, Erik och Tomas som blev världsmästare i lagtempo 1967, 1968 och 1969, tog OS-Brons 1964 och OS-silver 1968 i lagtempo, Gösta “Fåglum” Pettersson som tog VM-brons 1964, vann Giro d´Italia 1971, vann en etapp i Giro d´Italia 1972 och blev trea i Tour de France 1970, Tommy Prim som blev två i Giro d´Italia 1981 och 1982 samt vann en etapp på Giro d´Italia 1983 och Sven-Åke Nilsson som blev världsmästare i lagtempo 1974, vann en etapp i Vuelta a Éspana 1982 och blev trea i Vuelta a Éspana 1982. Jag minns Bernt Johanssons OS-guld 1976, Glenn Magnussons etappvinst i Giro d´Italia 1998, Michael “Roddarn” Anderssons VM-silver 1999, Magnus Bäckstedts etappvinst på Tour de France 1998 och vinst i Paris-Roubaix 2004, Gustav Larssons OS-silver 2008, Madeleine Lindbergs VM-brons 2000, Susanne Ljungskogs dubbla VM-guld 2002 och 2003, Emma Johanssons dubbla OS-silver 2008 och 2016 och VM-silver 2013. Nu behöver vi nya förmågor som kan ge Sverige fler framgångar i cykelsporten i framtiden och vilken plats är bättre för att vaska fram nya talanger än cykelstaden Kalmar?

Barn rör på sig för lite idag
WHO, läkare, Riksidrottsförbundet och idrottslärare uppmärksammar föräldrar på att barn rör sig för lite idag och att det leder till ohälsa. Dator och iPad har tagit över den roll spontanidrott hade förr när barn var ute och lekte och rörde på sig hela dagarna för att det var det som var kul. Då var barn som aldrig tränade mer vältränade än barn som tränar idag. Den här stora förändringen har skett snabbt, på mindre än tre decennier. Idag åker barn buss och bil korta sträckor istället för att cykla som de gjorde förr. Vi är på väg mot en samhällsekonomisk hälsokatastrof men det var det ingen politiker som tog upp i Almedalen förra veckan för det känner de inte till och det är de inte intresserade av. De förstår inte vilket stort lidande för individen och vilka stora samhällskostnader som väntar om vi inte vänder trenden med inaktiva barn nu. Politiker bryr sig inte om det som kräver långsiktiga beslut och bär frukt om många år. Här måste föräldrar ta det stora ansvaret. Cykling är ett enkelt sätt att få barn att röra på sig mer. Barnen är vår framtid.

Låt ditt barn få prova på cykelsport
Nu vill jag slå ett slag för cykelsport. Hansa Bygg Grand Prix Kids är ett utmärkt tillfälle att låta ditt barn prova på cykelsport, röra på sig lite eller bara vara med och cykla för barn som inte kan vara med och cykla. I samarbete med Team Rynkeby som cyklade till Paris för Barncancerfonden förra veckan arrangerar Kalmar Grand Prix som i år har bytt namn till Hansa Bygg Grand Prix ett barnlopp för barn med cancer den 3 augusti. Man behöver inte ha en racercykel eller cykel med växlar. Det går bra med vilken cykel som helst. Banan är kort och platt. Barnen cyklar bara ett varv. Alla friska barn orkar cykla den. Det är tredje året som barnloppet arrangeras. Kalmar har Sveriges bästa cykelpublik och publiken älskar alla barn som är med och cyklar så de får ett enormt stöd och många applåder och har jättekul. Efteråt får de medalj och isglass. Gör en insats i tredubbel bemärkelse. Anmäl ditt barn idag! Anmälan hittar du längst ner. Vem vet, kanske kan just ditt barn vara med och rädda andra barn, kanske får vi se en ny cykelstjärna födas.

Asta kommer, kommer du?
Asta kommer, hon undrar om du kommer? På bilden längst upp ser du Asta på upploppet på Larmtorget förra året. På filmen ovan ser du när Asta för två år sedan gjorde reklam för Kalmar Grand Prix Kids och försökte få fler barn och kompisar att vara med i det första barnloppet. I år blir det tredje året Asta cyklar tillsammans med kompisar för andra barn som inte kan. I välgörenhetsloppet Hansa Bygg Grand Prix hjälper barn andra barn. Det behövs så mycket hjälp och det krävs så lite för att vara med och hjälpa. Asta tycker att det är roligt att få vara med och hjälpa till. Hjälp Asta att cykla in pengar till Barncancerfonden.

Hansa Bygg Grand Prix Kids
Barnloppet Hansa Bygg Grand Prix Kids arrangeras i samarbete med Team Rynkeby Kalmar fredag 3 augusti 18:00. Start och mål är flyttat till Stortorget i år. Barnen cyklar genom Kalmar innerstad för andra barn som inte kan cykla. Barnen cyklar samma 1700 meter långa varvlopp som elitcyklisterna kör på kullerstensgatorna i centrala Kalmar senare på kvällen men i år kör man banan motsols. Anmälningsavgiften är 100 kronor. Hela behållningen går oavkortat till Barncancerfonden. Barnen delas in i åldersklasser. Alla barn mellan 6-12 år är välkomna!

https://kalmargrandprix.se/produkt/kalmar-grand-prix-open-kids-anmalningsavgift/

Campagnolo Super Record 12-speed på Bianchi Aria

Bianchi Aria Disc

Campagnolo släppte en helt ny mekanisk 12-delad Super Record grupp med hydrauliska skivbromsar i början av juli. Den tolvdelade gruppen är kompatibel med hjul för 11-delade Campagnolo grupper med skivbroms. Den väger 2323 gram och kostar 3199 euro. Den stora nyheten är inte att den här gruppen är 12-delad utan att varje del är utvecklad till gränsen för perfektion. De ville i första hand förbättra drivlinans prestanda. Campagnolo har förbättrat, förfinat och filat på i stort sett varje detalj på den här gruppen.

Snabbare växlingar
Campagnolos fokus har legat på att göra växlingarna snabbare. Framväxeln har en helt ny konstruktion som gör växlingen omedelbar. Bakväxeln har också en ny konstruktion som gör växlingar snabbare. Du växlar ned med ett tryck med tummen på knappen på insidan av bromshandtaget och växlar upp med paddeln bakom bromshandtaget precis som tidigare men formen på handtagen har förändrats. Ergopower handtagen är lite större och har en annorlunda utformning för att vara ergonomiska och lättare att manövrera. Du kan växla upp upp till 3 drev i taget med en enda knapptryckning med tummen och du kan växla ned upp till 5 drev i taget med en enda rörelse med fingrarna. Det är en funktion som är mycket användbar framförallt när du kommer till en uppförsbacke eller nedförsbacke. Klonket vid varje växling är kvar. Tack gode gud för det! Du vet att du har växlat när du har Campagnolo växlar på din cykel. Det glädjer mig att höra att Campagnolo har arbetat hårt för att bevara denna feedback. De distinkta växlingarna är Campagnolos signum. Det är en viktig del av Campagnolo känslan.

Funktionell och minimalistisk design
Den har också ett helt nytt utseende. Den största synliga förändringen har det skulpturerade vevpartiet i kolfiber fått. Det är slankt, slätt och minimalistiskt för att göra det mer aerodynamiskt. Höger vevarm är utformad för att förstärka den yttre kedjeringen när högst vridmoment appliceras på den för att göra den styvare så att kraftöverföringen ökar och växlingarna blir exakta. Campagnolo har prioriterat aerodynamik före estetik men vevpartiet är både funktionellt och modernt och dess design passar moderna kolfibercyklar.

Världens vackraste cykel
På filmen ovan kan du se en Bianchi Aria med Campagnolo Bora One hjul, Campagnolo skivbromsar och nya Campagnolo Super Record 12-speed. Det måste vara världens vackraste cykel. Jag förstår inte hur en cykel ska kunna bli bättre. Den skulle vara om Bianchi tillverkade Aria ramen med Countervail teknologi då förstås. Jag tar tillbaka det där för jag läste precis att Campagnolo har gjort omfattande vindtunneltester och konstruerat ett helt nytt Bora WTO hjul där WTO står för Wind Tunnel Optimized. Jag förstår i all fall inte hur en cykel ska kunna bli vackrare.

Fastfrusna vingmuttrar
Campagnolos historia började en kall dag i Dolomiterna för 91 år sedan. Det är den 11 november 1927. Vägarna är täckta av snö i de italienska Dolomiterna. Tullio Campagnolo ska cykla över Croce d`Aune passet i Gran Premio della Vittoria tävlingen. Han leder tävlingen och behöver lossa bakhjulet för att vända det för att få en lättare utväxling inför den första stigningen i berget. De stora vingmuttrarna som höll fast bakhjulet hade frusit fast och Tullios händer var för kalla. Han klarade därför inte av att lossa hjulet och byta växel och förlorade möjligheten att segra den dagen. Medan han kämpade med att få loss hjulet tänkte han att det måste gå att göra en enklare snabbkoppling. Han muttrade fem ord för sig själv där i snöyran som förändrade cykelhistorien, “Bisogno cambiá qualcossa de drio!”, någonting måste förändras baktill. Tullio visade sig vara ett mekaniskt geni. Han uppfann den snabbkoppling som används än idag.

Den första bakväxeln
Från början hade racercyklar en växel. Sedan kom bakhjul med ett drev på varje sida av hjulet så att cyklisten kunde stanna och vända på hjulet när han kom till en uppförsbacke. Fransmannen Paul de Vivie utvecklade den första bakväxeln. En relativt pålitlig version tillverkades av Tullio Campagnolo 1933. Bakväxel benämns Rear Derailleur i cykelvärlden. Dérailleur är franska. Cykelspråket är franska. Växelsystem tilläts för första gången i Tour de France 1937. Då kunde cyklisterna byta växel utan att behöva vända på bakhjulet.

“I still feel that variable gears are only for people over forty-five. Isn´t it better to triumph by the strength of your muscles than by the artifice of a derailleur? We are getting soft. Come on, fellows. Let´s say that the test was a fine demonstration-for our grandparents! As for me, give me a fixed gear!”

-Henri Desgrange 

Henri Desgrange var en Fransk tävlingscyklist och sportjournalist. Han satte 12 världsrekord på bana och han satte världsrekord på timmen med 35,325 kilometer den 11 maj 1893. Han var den första arrangören av Tour de France och var tourens överhuvud fram till 1936. Växelsystem existerade redan före 1937 men Tour de France arrangören Henri Desgrange hade strikta regler. En gång sa han att hans idealtävling skulle vara så hård att bara en cyklist skulle ta sig till Paris. Desgrange var även konservativ när det gällde service av cykeln. Fram till 1930 krävde han att cyklisterna reparerade sina cyklar utan hjälp och att de använde samma cykel från start till mål. Inte förrän 1923 tillät han cyklisterna att byta ut en trasig cykel. Desgrange var emot användandet av växlar och i många år insisterade han på att cyklisterna skulle använda träfälgar eftersom han var rädd för att värmeutvecklingen skulle smälta det lim som däcken var limmade med på metallfälgar när cyklisterna bromsade vid utförskörningar på bergsetapperna. Metallfälgar tilläts 1937 efter att Desgrange hade dragit sig tillbaka som arrangör av Tour de France. Roger Lapébies seger i Tour de France 1937 var kontroversiell eftersom han var den första cyklisten som tog sig runt touren genom att använda en modern växel. Det gav honom fördelen att kunna växla utan att behöva stanna, montera bort bakhjulet, vända det och montera tillbaka det som var det vanliga sättet att byta växel på den tiden.

Campagnolo Gran Sport
1949 visade Tullio Campagnolo en prototyp av en bakväxel på Milano Bike Show. Endast 10 enheter tillverkades av denna. Tullio Campagnolo uppfann inte den här konstruktionen, han gjorde bara så att den fungerade bättre än alla andra bakväxlar. Campagnolos bakväxel var vacker, hållbar, pålitlig och dyr. 1951 kom Campagnolo med bakväxeln som förändrade allt. Den här konstruktionen skulle stå sig i över 30 år. Campagnolo Gran Sport satte en helt ny standard när det gällde pålitlighet och funktion i växlingen. Cyklisten växlade genom att föra en friktionsspak som satt på underröret framåt och bakåt. En konstruktion som skulle stå sig i över 40 år. Fausto Coppi som alltid såg till att hans cykel hade varje möjlig ny teknologisk fördel bytte till det nya Campagnolo systemet.

Från 5 drev i bakhjulet till 12-delade grupper 
1963 hade 110 av 130 cyklister i Tour de France en bakväxel från Campagnolo på sina cyklar och 5 drev i bakhjulet. Mellan 1983 och 1992 kom 6-delade, 7-delade och 8-delade kassetter. Campagnolo lanserade 9-delade grupper 1997, 10-delade 2000 och 11-delade 2009. De var först då. Nu är de först igen med dodici som betyder tolv på italienska.

Perfektion är viktigare än att vara först
Campagnolo har och har haft många patent genom åren och har ofta varit först med ny teknologi men de strävar inte efter att vara först. Deras affärsidé är fulländning och perfektion. De släpper inte ut en produkt på marknaden som inte fungerar perfekt. Campagnolo var inte först med växelskiftare i bromshandtagen men de har de mest ergonomiska och funktionella kombinerade broms- och växelhandtagen på marknaden. Det är lättare att växla med Ergopower. Campagnolo började utveckla elektroniska växlar redan 1994. Valentino Campagnolo patenterade ett elektroniskt växelsystem 2001 men blev inte först på marknaden med det ändå. De var inte nöjda med funktionen förrän 2011. Flera andra tillverkare hade släppt skivbromsar för landsvägscyklar och många trodde att Campagnolo var på efterkälken men de gjorde som de alltid har gjort. De fulländade produkten först. Nu tillverkar de världens bästa skivbromsar. UCI har förresten precis som väntat godkänt skivbromsar i professionella tävlingar på landsväg från och med 1 juli. En del ifrågasätter om så mycket bromskraft verkligen behövs. Jag förstår inte hur man kan ifrågasätta behovet av någonting som du kanske bara behöver en enda gång under alla dina cykelturer under ett helt cykelliv men som kan rädda livet på dig den gången. Thats all I have to say about that.

Bianchi och Campagnolo
Campagnolos logotype är en av de mest tatuerade logotyperna. Campagnolo är för finsmakare. Alla cykeltillverkare har en product manager. En product manager är den som specificerar cykeltillverkarens cyklar. Han bestämmer vilka delar cykeln ska ha.

“We all love Campagnolo. I have Super Record EPS on my own bike, and I love it, but it´s the kind of thing that people seek out more than anything else. If there´s a product manager that doesn´t have a Campagnolo bike in  their garage, they´re lying to you.”

-James Winchester Product manager Masi Bicycles

En Bianchi ska självklart ha Campagnolo komponenter. Bianchi och Campagnolo har en till stora delar gemensam historia och är för alltid förknippade med varandra. Mellan 1973 och 1977 fanns Bianchi-Campagnolo stallet där 1972 års världsmästare Marino Basso och 1973 års världsmästare Felice Gimondi ingick. Förr monterades alltid Campagnolo komponenter på Bianchi cyklar. Det är först på senare år som andra komponenter har hamnat på dem och det tycker jag är helgerån. Kan inte påven förhindra det? Det var inte förrän Ferruccio Lamborghini beställde en Riva båt bestyckad med dubbla V12:or från sin egen motorverkstad som Riva blev en italiensk båt. En italiensk cykel ska naturligtvis vara en italiensk fullblodsracer, annars är det inte en italiensk cykel, punkt slut.